Olof Lagercrantz, intervj. av Erik Åsard
Karneval förlag)
”Vid sjuttiofem börjar jag känna mig klarvaken, men då är jag redan på väg ut ur samhället. Min bildningsväg har gått genom studiet av diktare, vilka är samhällets egentliga fäder och mödrar. .. Dagerman hjälpte mig förstå förtryckets mekanismer. Dante och Nelly Sachs lärde mig om lidandets omfattning. Joyce gav vardagen ett djupt historiskt perspektiv. Strindberg visade på den samhälleliga lögnen, som regerar i alla skikt. Han den sunde, blev också förklarad galen. Samhällets sätt att skydda och dölja sin egen galenskap!
När jag blev tidningsman blev jag som alla andra snärjd i den väv av ord och blod som kallas den allmänna opinionen. Där levde jag spretande och sprattlande; att börja med utan insikt om de lagar som gällde. Jag trodde det var så enkelt att tala sanning, att vara en fri röst. Det dröjde innan jag lärde mig hur makten, den egna och andras, förvrider och förvanskar. I slutet av mina livslektioner stod det klart för mig att i våra så kallade demokratiska samhällen är det tyst där makten finns och larm blott där makten är ringa eller endast skenbar.
…- ett tredje världskrig är under förberedelse och snart är över oss, därom är jag övertygad. Före 1914 fanns samma slags hemska omedvetenhet om faran som nu, alstrad av den långa relativa freden. Vapnen hopar sig nu som då, och att de ej skulle komma till användning är en orimlig förhoppning. Ett och annat fredsord, någon gest vid toppmöten spelar ingen roll. Vi befinner oss i en period av andlig föråelse och barbari och det förfärliga är att vi inte märker det, därför att vi är bedövade av de tekniska och materiella framsteg som skänker spänning och njutning.
Det finns folk som tror att mordet på judarna var unikt i sin ondska. Det är ett stort misstag. Det var bara tekniken som tog ett steg framåt. Vår vita kristna värld har haft folkmordet som praxis i femhundra år. Indianerna i Amerika, urinvånarna i Australien, på Nya Zeeland, på Tasmanien kan vittna därom. De svarta i Afrika var alltför många för att utrotas. Man gjorde dem i stället till slavar och ställde dem så utanför mänskligheten. I dag har slavarna andra namn och bor i getton eller i u-länder.
Sådana illdåd möjliggörs och förbereds evigt efter samma mönster. De andra, de som har annan hudfärg, plattare näsa, annan tro än kärlekens, som kristendom brukar kalla sig, berövas sina mänskliga drag, utpekas som onda, djävulska, farliga. I sista stadiet är de blott löss, vilka måste utrotas. En sådan process är i dag i full gång.
Den enda levande religionen i väst är antikommunismen, som samtidigt som så många andra religioner är en räntabel industri. På ytan hör vi ännu ord av insikt och förnuft. Men samtidigt bearbetas folkmassorna till skräck och fasa – följ thrillers i bokform, på film, i TV, i video och du förstår vad jag menar … och så skapas den atmosfär varur krigets blixt kommer att tändas. – För en mycket begränsad, vit europeisk och nordamerikansk krets med några asiatiska utposter alstrar maskinen i idag ett otroligt välstånd, och de som tror sig behärska den skapar en ideologi som passar – den fria marknaden. Rikedomen uppfattas som en moralisk bekräftelse på systemets förträfflighet.
De som får mest av välståndet skaffar sig makt över opinionen. Vad maskinen krossar existerar inte. Lösenordet är frihet – för maskinen. Här kommer kommunismen in som den ideala fienden. Den gör tjänst för att krossa intern kritik.
Vårt samhälle är så sinnrikt konstruerat att varningar automatiskt tystas ned. Ingen kommer till makten i ett demokratiskt land utan att visa upp ett optimistiskt ansikte. Kassandra är tidens symbol. Sierskan som visste, men av gudarna, avundsjuka på hennes insikt, straffad med att ingen trodde henne. Något vore vunnet om upplysningen vore fri. Men pressen är en del av den industriella apparaten och därför bunden till händer och fötter.
Det enda hopp jag kan se är att i Förenta Staterna en insikt vaknar, en ny skepsis föds och det nuvarande politiska systemet skjuts åt sidan. Det var för att slippa den gamla världens förstelnade hierarkier våra fäder gav sig i väg till USA en gång. Kanske bevarar deras ättlingar trots allt något av det gamla blodet…
Hyckleriet har blivit vår natur. Vi i väst sitter dygnet runt vid spegeln och pryder oss med frihetskors och demokratiska ordensstjärnor men ser inte vårt glupska ansikte. Jag ser med sympati på fredsrörelserna, men vad förmår de i den hets som antikommunismen skapat….-Om tidningarna tillsammans bildar en jury, där offentliga problem behandlas, har denna jury i dag blivit alltför fåtalig och alltför homogent sammansatt.
Uttryck som ”den Fria Världen” och ”den fria pressen” använder jag inte längre. Jag skäms när jag tänker på hur lättsinnigt och aningslöst jag en gång använde dem. De två uttrycken är ett led i den permanenta smickeraktion jag ..talade om. Överhuvudtaget tror jag att vi i vår vita kristna civilisation har föga insikt om hur omvärlden ser på oss. En gång kommer här ett förfärligt uppvaknande, Nota Bene och vi inte lyckats utrota alla folk på jorden innan dess.
Olof Lagercrantz 1986 /
Obs, Mitt urval o mina markeringar / Gunnar T.
Gunnarthorell's Blog 
Kommentera