Våra medier är f.n. nästan 100 procent proamerikanska. De publicerar nästan ingenting av den utförliga anglosachsiska självkritik som finns på internet och i engelska och amerikanska tidningar.
Det var länge sen svenska mainstream media var så konformistiska. Som många vet har de krig ”vi” är en del av redan skördat ett par miljoner dödsoffer i Irak (ett krig som kom igång på grund av ett kopiöst ljugande i nästan samtliga medier). Nu har USA börjat sända in tunga vapen i Syrien.
Iran är inringat av militärbaser och hotas av en utplåning som kan bli än värre än av Irak. Ryssland är hotat av detta, och kan komma att drivas till konfrontation. Blir det fråga om kärnvapen då? Det är ovisst men risken är påtaglig! Konsekvenserna oöverblickbara. Och tystnad om faran råder i svenska medier.
I det här läget diskuterar våra mainstream medier framför allt de påstådda hoten från Iran och diktaturen i Syrien (som om ”vi” inte odlade vänskap med diktaturer när det passar ”oss”?) FINNS det överhuvudtaget någon bild hur den angripna sidan tänker i svenska medier? Krigets första offer är sanningen!
Har alla glömt den starka proteströrelsen mot Vietnamkriget (4 miljoner dödsoffer, fortfarande mängder av missbildade barn, pgr av agent orange)? Alla som då visade solidaritet var noga med att också återge de tolkningar som FNL o den Nordvietnamesiska sidan uppvisade. Och förvisso skrek då högerextremisterna att vi gick kommunistdiktaturens ärenden etc.
På den tiden hade våra media INTE en hundraprocents USA-konformistisk hållning.Vi var fortfarande neutrala och Olof Palme uttalade sig starkt. I DN upplät Olof Lagercranz spalterna för Sara Lidman, Jan Myrdal, Peter Weiss, Lars Forsell m.fl. som uttalade sig mot kriget. De borgerliga tidningarna vågade inte ge öppet stöd för USAs angreppskrig, utan beskrev dess fasor i termer av ”tragik” etc, som det var fråga om naturkatastrofer (något som Sara Lidman gycklade med).
Idag har vi ingenting av denna opposition, och en långt farligare belägenhet, eftersom kärnvapnen nu döpts om och kallas ”taktiska” (trots att en del av dessa missiler har en sprängkraft som är lika stor som Hiroshima-Nagasaki-bomberna).
Mitt intryck är att nästan alla viktiga fakta krig dessa nya krig har gått allmänheten förbi, eftersom flertalet mest kollar på mainstream medier – och dessa tiger, utelämnar både logiska slutledningar, nya fakta och avgörande förändringar angående USAs politik.
Och därför återfinns detta Breiviks-aktiga tal hos många, om ”ofriheten och hoten” från de länder som angrips, som om inte USA bara för en kort tid sedan infört krigslagar, som gör det möjligt för presidenten att utan rättegång fängsla amerikanska medborgare och ha dem fängslade på obestämd tid – enbart på grundval av att de uppfattas som antiamerikaner.
Som om inte presidenten i USA, efter hemliga anklagelser, kan beordra utomrättsliga avrättningar både av USAs medborgare o andra länders medborgare. Att det görs genom s.k. drönare som dödar allt i grannskapet av civila.
Som om man inte kan begripa att det uppstår folkvandring, flyktingströmmar, när människor försöker rädda sig undan Västsidans massdödande i Mellanöstern.
Gunnar Thorell
Stöd mitt ”varken-höger-eller-vänster” tänkande! PayPal Me here!
Gunnarthorell's Blog 
Anklagelserna från USA och Israel mot Irans påstådda kärnvapenprogram tog ny far då IAEA:s förre generalsekreterare egyptiern ElBaradei pensionerades och ersattes med japanen Yukiya Amano som helt sonika plockade upp gamla avfärdade anklagelser ur papperskorgen och publicerade dessa som en ”ny” rapport. Om detta har sagts mycket men tyvärr inte i svenska massmedier. Här följer ett citat från ”The New Yorker” November 17, 2011 ”Iran and the I.A.E.A.” som tar upp attitydskiftet inom IAEA: http://www.newyorker.com/news/daily-comment/iran-and-the-i-a-e-a The shift in tone at the I.A.E.A. seems linked to a change at the top. The I.A.E.A.’s report had extra weight because the Agency has had a reputation for years as a reliable arbiter on Iran. Mohammed ElBaradei, who retired as the I.A.E.A.’s Director General two years ago, was viewed internationally, although not always in Washington, as an honest broker — a view that lead to the awarding of a Nobel Peace Prize in 2005. ElBaradei’s replacement is Yukiya Amano of Japan. Late last year, a classified U.S. Embassy cable from Vienna, the site of the I.A.E.A. headquarters, described Amano as being “ready for prime time.” According to the cable, which was obtained by WikiLeaks, in a meeting in September, 2009, with Glyn Davies, the American permanent representative to the I.A.E.A., said, “Amano reminded Ambassador on several occasions that he would need to make concessions to the G-77 [the group of developing countries], which correctly required him to be fair-minded and independent, but that he was solidly in the U.S. court on every strategic decision, from high-level personnel appointments to the handling of Iran’s alleged nuclear weapons program.” The cable added that Amano’s “willingness to speak candidly with U.S. interlocutors on his strategy … bodes well for our future relationship.”
GillaGilla
Tack Göran, för din informerande kommentar. Om jag förstått saken rätt har det gjorts vissa framsteg nu (15-04-20)
GillaGilla