Att ”vi” inte längre är neutrala. Att ”vi” är med att bryta mot folkrätten och delta i USA-NATOs ockupation genom att vi sänder trupp och vapen. Att ”vi” är en av de största vapenhandlarna i världen – räknat per capita, och har goda förbindelser med fascistoida diktaturer på USAs sida. Att ”vi” juridiskt sett har ledare som enligt Nürnberglagarna (som ligger till grund för FN) borde dömas för krigsförbrytelse och sammasvärjning för krig. Vidare , att det vi kallar representativ demokrati på påtagliga sätt har undergrävts av spionlagar, och underordning till EU o USA.
Det är förstås smärtsamt och svårt att överge bilden av ”oss själva” som Det rättfärdiga folket i norr, som äger demokrati, fredsinriktning, och rätt att uppfostra ”fattigare kusiner” i demokratins och fredens dygder. Det ligger ett sorgearbete i att börja inse vilka ”vi” numera är – vi kan absolut inte förvänta oss att den nya, mer kritiska självbilden ska växa fram genom mainstream medierna. Mainstream-propagandans världsbild ligger ganska nära en Behring Breiviks, idag. Dessa medier koncentrerar sig på att se grandet i ”De Andras” ögon, och blunda för bjälken i de egna – till exempel genom att bortse från kolonialhistorien.
Via den förvrängda bilden ger vår ”elit” sig rätten att använda fullskaligt våld mot de som definieras som ”fiender”. Att se igenom den egna samtidens våldsdoktrin måste vara utmaningen i den här epoken. Medierna föredrar givetvis att ha kvar den uppblåsta självbilden, eftersom den är utan krav o vilar på det förgångnas vanetänkande.
Vi måste börja inse att den amerikanska ”antikommunismen” inneburit mordorgier som inte ligger alltför långt bakom kommunismens egna, om man ser till terror, tortyr, hat och förvrängningar. Vi får förmodligen facit när det gäller detta, först när det amerikanska imperiet fallit samman.
Var börjar fredsprocesserna i vår tid som fortfarande lever i skuggan av Hiroshima-Nagasaki, gulag o förintelsen?
Kanske genom att vi försöker se vilka ”vi” verligen är, som representanter för ”Västvärlden”. Vad har grundlagt vår kollektiva identitet, det ”vi” som utnyttjas av massmedierna.
Bilden att ”vi” kan införa demokrati genom att bomba, tortera och bryta mot folkrätten i Mellanöstern är bara alltför grotesk för att kunna tas på allvar.
Ingen som tiger om det, eller försöker göra det till en bisak kan aktas högt som journalist eller forskare, utan är snarare en kujon för övermakten.
För att få nyorientering krävs att ”vi svenskar” riktar oss mot att försöka förstå den anglosachsiska och europeiska självkritiken – som finns tillgänglig: Truthout, Readerssupported News, Global Research, Informations Clearing House, Common Dreams, Aljazeera, RT, Democracy Now, Occupy Wall Street.
Stöd mitt ”varken-höger-eller-vänster” – tänkande! PayPal Me! Here!
Det är smärtsamt för oss äldre svenskar att inse att du har rätt.
Sedan andra väldskrigets slut har vi lärt oss att se USA som de goda, som befriade oss från nazisternas skräckvälde,
Genom att vi överösts av amerikanska filmer på bio och TV har vi uppfostrats till att sätta likhetstecken mellan amerikansk och svensk kultur.
Fredsrörelserna i samband med Vietnambombningarna väckte många. Men starka motkrafter, förtigande av alla systematiska folkmord och en vänster som förlorade sig i feminism och sektkäbbl har försvagat och splittrat medvetenheten.
Numera finns väl sanningen nästan bara dold i enstaka författares och konstnärers hjärtan och verk. Tack för ditt försök att upplysa oss, Gunnar!
GillaGilla