Gunnarthorell's Blog

Den här boken försöker ge en bild av ett tillstånd “vi” hamnat i genom globaliseringen och den skuldbaserade ekonomin. Dan Jönsson gör en rundresa i Sverige till olika orter (Flen , Fredrika, Ullared, Grängesberg, Haparanda, Ånge, Angered, Urshult, Säffle, Sandviken, Bjuv, Hammarbyhamnen). Han bor i “Bed & Breakfast”, på vandrarhem, campingplatser, i hotell. Träffar och pratar med människor på caféer, i affärer, i parker.

Han iakttar bebyggelser, arkitektur,ansikten, konst, beteenden. Frågar om historia. Kollar in minnesmärken. Vad han finner är ett till det yttre välmående Sverige, människor som fortfarande lever i idyller, – visserligen otrygga genom den vikande ekonomin – men ännu kapabla att hantera sin försörjning. Lite associerar jag till Göran Palms “Sverige, en Vintersaga” – en uppskattande, kritisk betraktelse av nationen, men här inte på blankvers, utan på prosa.

Stöd mitt ”varken-höger-eller-vänster” – tänkande..! PayPal Me!

SWISH 070-7597006

Det bästa med “Ingen mans land – Ett år på Sveriges baksida” är inte resan, mötena – utan de tankar som formuleras. Dan Jönsson förfogar över ett vetande som kanske kan förklara den “hypnos”, vi svenskar lever genom. Vi tror oss vara rika genom värdestegringen, men våra samlade skulder (genom bolånen) är större än bruttonationalprodukten. Finanserna i Europa och USA hålls uppe genom centralbankernas tillförsel (ur tomma intet) av nya, gigantiska krediter till ekonomier som krisar.
Lån som ska betalas tillbaka med ränta, vilket bara kan ske genom nedskärningar av trygghetssystemen, och genom att försöka öka varuproduktionen och konsumtionen. Men naturresurserna är ändliga (olja, mineraler, naturresurser). Och såväl förmågan att konsumera när inkomsten tryter.
Det blir en fråga att skjuta skulder framför sig.

Ekonomin bromsas när hundratusentals mister sina jobb.
Lösningen blir att ta nya, lån “för att få fart på hjulen”.
Den sociala gemenskapen (solidariteten) har historiskt sett inte bara byggt på språk och kultur utan också på tjänster och gentjänster, utbyte av värden ( “göra rätt för sig”).

Genom den globala ekonomin har “gemenskapen” reducerats till en abstraktion. Dels har inflödet av immigranter försvagat den historiskt grundade sammanhållningen.
“Förtjänst” kan numera inte vinnas genom att göra rätt för sig utan främst genom olika klipp.
“Skuld” drabbar den som är längst ner och inte smart nog att göra rätt manöver.

Genom vår rädsla för att hamna på förlorar-sidan känner vi oss tvungna att delta i det monetära, ekonomiska spelet. Samtidigt ser vi ojämlikheten växa, naturresurserna sina. Grunden för social gemenskap och trygghet som existerat i århundraden, upplöses i ingenting.

Dan Jönsson reflekterar över hur ett annat sätt att se på ekonomi och gemenskap kan växa fram när vi når vägs ände. Han ser ett hopp i att människor alltid har vågat pröva nya lösningar. I stort sett handlar det om att nå slutet på det monetära tänkesätten i samhällsfrågor. I Occupy-rörelsen i USA (“de 99 procenten mot 1 procenten miljardärer”) och i de demokratiska rörelserna i länder vars ekonomier kraschat, formuleras de nya alternativen.