Esoterisk kunskap är ett system som inte erkänns av varesig institutionell religion eller av universitet:
– heterodox andlighet, alkemi, magi m.m.
En motpol till ortodoxi och rationell kunskap.
Kanske den kan ses som en rest av tidigare, magiskt tänkande.
Som det är idag har det esoteriska inflytande på vad som är underhållning, skräck o science fiction, exempel Polanski (Hyresgästen, Rosmarys Baby), Stanley Kubrick (The Shining). Camerun (Avatar).
Filmskaparna löser problemet med rationell trovärdighet genom att ge de övernaturliga händelserna en fiktiv, ambivalent karaktär.
I Hyresgästen (The Tenant) vet åskådaren inte riktigt om det verkligen är ett hus med onda grannar som driver den oskyldige nykomlingen till självmordsförsök (genom magi) – eller om det är paranoid känslighet o hallucinationer som skapar sammanbrottet.
En liknande tvetydighet finns i The Shining. Det berättas att hotellet är byggt på en indiansk gravplats, att det finns en förbannelse. Hur mycket betyder myten för dråpet som sker?
Ingen av dessa filmer skulle framstå som mästerverk om de bara framförde budskapet att magi är en realitet (Akta dig för dina grannar! Ta inte jobb i hus som byggts på gamla gravplatser!)
Det är ambivalensen som gör dem suggestiva – den fråga som uppstår: vad är vi för sorts varelser?
Vår inre värld kan till synes flyta in i eller invaderas av andras världar vid ett psykiskt sammanbrott. Vad har vi för samband med andra. Är vi genom DNA o fylogenetiska minnen inblandade i alla gärningar, allt lidande som åstadkommits före oss?
Eftersom det esoteriska, magiska tänkandet trots allt var utbrett för bara ett par generationer sedan ( fortfarande är det i andra delar av världen) bär myterna på starka laddningar. I kontrast till modernt vetande o med konstnärlig ambivalens blir det bra berättelser.
En annan sak är när vissa journalister o författare vill exploatera det sensationella och fantastiska i myterna – så att säga hävda att det övernaturliga har giltighet.
Det blir en kompott av anklagelser, smaskiga detaljer, insinuationer. Det har alltid funnits ett segment av den sortens produkter i populärkulturen sen 1900-talet. Cirkusen freak-show.
Genren har blommat upp igen via Internet o youtube. Här blandas rymdvarelser, mumier, Rotschilds, Illuminati. Sions Vise. De högsta makthavarna som rymd-ödlor, Zombies. Superhjältar i fiktiva trikåer agerar på scenen.
Det är kanske i detta vimmel svårt att se att de esoteriska frågorna har äkta betydelse. De gamla myterna, magin, ritualerna är dels ”av historiskt intresse” / dels fungerar de som ornament och relief för modern fiction.
Samtidigt finns förhållandet att människan efter Hiroshima-Nagasaki står inför den avgörande frågan om sitt ursprung, sin överlevnad.
Att vara ”skapelsens herre”, Guds ställföreträdare (ingeniör) har uppenbarligen inte fungerat.
Kan Homo Sapiens med sin ”tribalism” (sina nations-, o imperiekrig, sina orättvisor, sin suicidala vapenteknologi) ta steget att känna solidaritet med sitt ursprung – sina oansenliga släktingar, djuren, livsformerna?
Kan arten människa börja se sig själv, sitt personliga (nationella) lidande som en del av det hotade livsträdet? basen för sin existens.
Den esoteriska utmaningen att uppnå osjälviskhet, fred, har funnits i naturreligionerna, också sen 2.500 år i världsreligionerna. Det finns hos många av diktarna och konstnärerna.
”I många år letade jag efter nyckeln, dörren var alltid öppen” (Rumi)
Gunnarthorell's Blog 
Kommentera