Det verkar svårt att förstå situationen som nu har uppkommit i Europa.
Massmedierna har beskrivit de amerikanska krigen sen 2001, som ”humanitära interventioner” , insatser för ”demokrati”, ”kvinnofrigörelse”, ”mot terrorism” etc.
Sanningen är att det varit angreppskrig, för ockupation och plundring.
En stor, folkrik region har försatts tillbaka åtminstone ett halvsekel i tiden.
Sverige o flera europeiska länder har deltagit i den här massiva förstörelsen.
Någon vettig diskussion om den här ödeläggelsen förekommer inte i de stora medierna.
Inte konstigt alltså, att det råder förvirring, att många européer känner sig ”invaderade” av de miljontals som flyr. De flyr ju inte till USA, som varit den dominanta, angripande makten.
På visst sätt kan man säga att USA lyckats destabilisera Europa, och via NATO är på väg att göra det till krigsskådeplats för ett slutspel.
Också stora delar av ”vänstern” har bejakat krigen, samtidigt som de med stor nit anklagar vanligt folk (som inte förstår händelsekedjan) för ”rasism” med mera.
Det är ju svårare att dra fram tidningsredaktörer, partiledare etc, som i femton år listigt ljugit för angreppskrig
/ ställa dem mot väggen.
Alltså, har vi i stort sett ingen anti-krigsrörelse i Europa – utan istället inbördes konflikter, extrem splittring.
Kanske inte lika kaotiskt som på trettiotalet, men med samma antagonistiska melodrama: folk som förklarar varandra som ”fiender”, o helst vill slåss eller spärra in varandra.
Samtidigt, över deras huvuden, pågår förberedelser för utvidgade krig, ännu mer ”destabilisering”.
Ett krig som antagligen blir ett kärnvapenkrig med en miljard dödsoffer.
Stöd mitt skrivande!
Gunnarthorell's Blog 
Etablissemangens verkliga fiende är folken, och orsaken är att man inte har löst den gamla frågan hur upprätthålla de strukturer man vill upprätthålla utan att förhindra folken att utvecklas andligt och mentalt. Redan 1553 förstods väl maktbasen för den etablerade hierarkin. Stater kollapsar t.ex. i det ögonblick medgivande undandras, Étienne de La Boétie, The Politics of Obedience: The Discourse of Voluntary Servitude från 1553 kan nedladdas via följande länk, efter en intro av Murray Rothbard: https://mises.org/library/politics-obedience-discourse-voluntary-servitude
”Problemet” om de existerande strukturerna inte upprätthålls är ju att vi då skulle kunna skapa något annat, och vad säger att de existerande potentaterna skulle vara det i det nya? De har kanske inte alltför stor anledning att förmoda att de skulle vara det då.
GillaGilla