Förförelseakten för att få igång krig kräver subtilitet – eftersom krigets massdödande spontant inger avsky. För att få igång omfattande krig görs alltid olika förändringar i språk och symboler. Förändringar som människorna tar till sig och kan tro på.
Alltför många tycks t.ex. svälja detta med att media presenterar (först Saddam, sedan Ghadaffi och nu) Assad som en sorts ”samtida Hitler”.
Det krävs att man ska delta i och visa en passande avsky.
Som också rätt många vet har dessa diktatorer fungerat som Västs marionetter innan krigen bröt ut 2001. Gränser i de angripna nationerna har dragits av våra egna kolonialmakter. Det är också ”våra länder” som försett dem med vapen.
Muslimerna har inte hotat Europa sen 1600-talet (Wiens belägring) / trots det ”köper” många i stort sett bilden av att dessa auktoritära ledare nu motsvarar ”Hitler” – alltså en grotesk överdrift när det gäller förmåga att hota. Den verkliga bilden är att de amerikanske presidententerna snarare motsvarar Hitler, i ett krisande USA o Europa som sen 15 år angriper, och betalar för undergrävandet av andra suveräna stater.
Det är USA som dödat många miljoner människor i krig efter krig, sen 1945. Eftersom ”vi” inte ens räknar dödsoffren på den sida vi angriper, är siffrorna osäkra – fredsforskaren Galtung nämner 18 miljoner. Enligt andra beräkningar är det 30 miljoner (beroende på om man lägger till offer för sanktioner, offer genom klient-diktaturers massmord).
Hitler ”adlade” europeerna till ”övermänniskor” och fick igång militarismen på trettiotalet – den såldes in som en kamp mot ”judebolsjevismens barbari”.
På liknande sätt har USA:s media ”adlat” folk i Väst till ”upplysta demokrater”, som numera för ”krig för fred o humanitet” mot det muslimska barbariet (kvinnoförtryck, vidskeplighet, barnaga etc). Hatet mot muslimerna har byggts upp under lång tid – genom hur de presenterats i Hollywoodfilmer, genom hur de avbildas i TV o press ( som en hysterisk, upprörd mobb, sällan som individer).
Det är lätt att bli förförd av den här långvariga propagandan. Vi vill inte se ”vår egen” sidas inblandning i inbördeskriget i Syrien. Det finns bara en god sida – rebellerna, den Fria Syriska Armén. Krigsmotståndet har nästan alltid formats först genom författare, konstnärer, intellektuella (inte av politiker) – just därför att de förra på ett tidigt stadium genomskådat den bedrägliga förändringen av språket.
Harold Pinter – i sitt Nobel-tal – ger en riktig framställning av den förförelseakt som pågår i Västvärlden. Han kallade den för ”vår gobeläng av lögner”. Hur vi, genom massmedial hypnos vänder blickarna bort från ”våra egna brott” och endast ser De Andra ländernas brott.
”Stödet till upproret i Syrien” övergår till ett partitagande för ena sidan i ett inbördeskrig – den sida som är infiltrerad genom ”våra egna” undercover-aktioner o ”black operations” (som agerat för utvidgade krig sen Jugoslavienkriget 1991-95).
Stöd mitt oberoende skrivande
PayPal Me🛑🛑🛑
SWISH 070-7597006
— GT
Reblogga detta på Gunnarthorell's Blog.
GillaGilla