Gunnarthorell's Blog

Doris Lessing (citerat från AB)

#metoo

”Åhörarna på bokmässan i skotska Edinburgh häpnade när Doris Lessing gick till våldsamt angrepp på den moderna feminismen, som hon kallade ”en försåtlig, fundamentalistisk kultur”.

Doris Lessing sade att pojkar och män numera är offer som känner skuld för sin blotta existens, och uppmanade männen att slå tillbaka.

– Jag är chockad över det ständiga och självklara tillplattandet av männen i vårt samhälle. De mest idiotiska, outbildade och elaka kvinnorna kan prata strunt om de trevligaste, snällaste och klokaste männen utan att någon protesterar, sade hon. (AB)”

__________________________________________
Definition:
Patriarkatet kan i korthet beskrivas som ”väpnad konkurrens mellan folkgrupper/regimer under tiotusen år – för optimering av resurser och skyddav de egna kvinnorna och barnen”.
Den bakvända, feministiska teorin om ”patriarkatets förtryck mot kvinnor och barn” gör att man hamnar i ett ständigt klander mot ”män” och ”fäder”.
Beskrev man offentligt någon annan folk-kategori så illa (tex judar, färgade) skulle folk stämma för hatbrott.

Självklart existerar det både fäder och (något färre) mödrar som har ”toxiska”, ”kriminella” personligheter. Det vill säga som skadar sina partners och barn, missbrukar, förgår sig trakasserar, hotar, angriper emotionellt eller med våld.

Det finns (inom vissa gränser) statistik på allt som hamnar inom rättsväsendet som brott. Av den kan vi se att också mödrar kan misshandla sina barn, också kan misshandla sina partners.

Grymhet från mödrar, hustrurs sida torde i alla fall vara vara jämförbar med grymhet från fäders sida – trots att medlen kan se olika ut.

Att som feminister gör, generellt fokusera på kvinnorna som offer och männen som förövare hade möjligen ett ideologiskt berättigande för hundra år sen. Men är 2018 befängt – ur vetenskaplig synpunkt.

Om vi håller oss till människoarten förekommer barnaga och stränghet i olika tidsperioder och kulturmiljöer med arvsgång på faderssidan. Som när det gäller hedersmoral är både kvinnor och män aktiva i utövandet av strängheten.

Givetvis måste det ses i förhållande till det omgivande samhällets ”farlighet”, dvs – man lär barnen överleva i en nyckfull, krigisk, konkurrensutsatt miljö. (Det rör sig alltså inte om ”förtryck mot kvinnor och barn”).

Feltolkning av evolutionsteorin är nästan regel inom feminismen och marxismen. Det uttrycks vanligen som att Darwin skulle propagera för ”Den Starkares Rätt”. Feminismens missförstånd börjar nog i den typen av vulgarisering och feltolkning.

Darwin talade om ”survival of the fittest”. De mest lämpades överlevnad.

I det ingår allt som gäller framgång i överlevnad: intelligens, samarbetsförmåga, styrka, motståndskraft mot sjukdomar, mot parasiter, liksom speciell begåvning (eller egenskaper som vid kris kan rädda släkten, stammen), uppoffring, attraktivitet för motsatta könet.

Eftersom miljön är ständigt variabel kan ingen, nånsin förutsäga vilka kombinationer av gener som fäller utslaget. Vad som är eller blir, ”bäst anpassning” kan vara till synes obetydliga egenskaper.

Om man tänker på de existentiella villkoren för arten – kvinnans nio månaders graviditet, ett år av amning. Ytterligare ett år, innan barnet kan springa. Ytterligare tio år till av varierande behov av kontakt och skydd. Ett scenario som under tusentals år utspelas i en mycket fattigare miljö, förstår man varför ”mor och barn” behövt en väpnad mansperson vid sin sida, som skyddat de sina.

Under matriarkaten var morbrodern den personen.

Det paterlineära systemet blir starkt, därför att fäderna vet att det är deras egna barn de beskyddar. Troheten är viktig. Speciellt starka blir familjens resurser kring en mor och barn i den monogama, protestantiska familjen. En delförklaring till de nordliga ländernas nivå av innovation och sociala reformer?

De första statsbildningarna bestod av mafia, väpnat beskydd genom mafia. Vi kan läsa om det i de isländska släktsagorna.

Framgång i evolutionär mening är ”överlevnad och spridning av släktet”. Uppenbart kan vår art, trots vår fredlighet och det universella förbudet att dräpa, utveckla ett omfattande våld.
De stora civilisationerna växte fram via ”Konkurrens genom krig”. Först krig mellan släkter (maffia, klankrig ). Sen krig mellan furstendömen, nationer, imperier.

Vid Hiroshima Nagasaki når vi en gräns när den utvecklingen inte kan fortsätta. Teknologin inom vapenområdet har lett till att vi på några dagar kan utplåna alla däggdjur inklusive oss själva.

Varken feminism eller marxism har egentligen några svar på detta.

(Väpnad klasskamp och uppfostran av ”männen” ter sig mest som förbrukat idegods från 1800-talet. )

Vad som behövs är ett politisk tabula rasa, en dialog mellan forna antagonister.

En upplysningstid i form av ideologisk avrustning. ”Mänskligheten är besättningen på farkosten Planeten Jorden”.

Stöd mitt skrivande – PayPal Me!!🛑🛑🛑

SWISH 070-7597006

GT