Vänstern i Sverige har tidigare, i allmänhet försökt förhålla sig civilt, har inte önskat stå för den typ av intolerans o dogmatiskt ursinne som spridit sig sen 2003 ( angreppet på Irak) då flyktingtillströmningen började öka.
Visst bör man kunna vara öppet kritisk mot okunnig fanatism inom religioner som Islam – men det gäller uppenbart i lika hög grad mot samtida, nybakade politiska ideologier, som indirekt speglar 15 år av krig.
De nya krigen har av massmedierna sålts in som ”humanitära interventioner”, ”fredsinsatser”, ”demokratisering” – trots att det rör sig om massiva militära angrepp under ett och ett halvt decennium, som tagit kål på 4 miljoner människor, skadat många fler och satt tiotals miljoner på flykt.
Det är slående hur lite folk i Väst tagit in av den här verkligheten. Vad de flesta tror på är den sofistikerade lögnen, att krigen inte varit för dominans och resurser, utan för en god sak, ”mot diktaturerna i Mellanöstern”.
Sen framstår det som Otacksamhet, och ”en muslimsk invasion” att folk flyr från krigen till våra länder.
Det farliga i den här formen av ”enfald” är att man förväxlar orsak och verkan.
Istället för att göra motstånd mot krigen skapas ett ideologiskt krig mot de som flyr från krigen. Konsekvensen blir militarisering, ökat våld i våra egna länder.
Våra egna massmedier sprider just nu lögner om ”hotet från Ryssland”.
Uppenbart existerar det grupper inom finanseliten som anser sig kunna vinna på ett världskrig med kärnvapen.
Varför har Sveriges befolkning röstat på partier som fortsatt göra insatser i krigen (som så uppenbart är angreppskrig) – alltså är huvudorsak till att miljontals människor flyr? Man kan tala om en media-alstrad förvirring här.
Min egen slutsats är att det är dags att lämna både de politiska ideologierna och religionerna.
– se vad som tidigare har varit av värde, men avstå att försöka hitta någon väsentlig sanning i dem angående samtiden.
Ideologier som nyliberalism, feminism, socialism, marxism, nykonservatism har i Väst tagit över religionernas roll.
De står för ”trösterika” dogmer, tål inte motsägelser, upprepas till leda. De ger näring åt individer med samma intolerans som institutionella religioners.
Finns det något hopp om en världsbild byggd på vetenskaplig filosofi och metod? eller är vi av evolutionen designade som en sorts byfånar som inte tål osäkerheten i en global värld med en komplicerad historia?
Det kanske är olidligt för oss (som våra hjärnor är indelade) att vara avvaktande, betrakta begångna misstag såsom ”krig”, systematiskt försöka rätta till dem?
Tolstoj kommenterade, ”alla vill förändra världen, ingen vill förändra sig själv”.
Donera gärna!
PayPal Me🛑🛑🛑
Gunnarthorell's Blog 
Kommentera