Tycker trots allt att vi lever ”i den bästa av världar”. Den friaste, mest moderna.
99 procent av de invandrare jag möter anstränger sig, hittar anpassning och utför nyttiga jobb.
Visst är det mycker olösta problem med penningsystemet, strålningsteknologin, den industriella maten, med krigspropagagandan – men inte ser jag några skäl att misströsta.
Antingen kan den här världen med dess ledning genom kompromisser, justeringar och reformer hanka sig fram till fredliga lösningar, eller också uppstår en kris av en art, hittills aldrig omvittnad.
Dvs, sönderfall, inbördeskrig, världskrig med kärnvapen.
I det fallet är det inte nationers, utan själva artens överlevnad som står på spel.
Inte heller Det är egentligen skäl att misströsta.
Förmodligen var det isåfall något i vår genetiska design som medförde undergång.
I en av Kurt Vonneguts romaner, kanske i ”Kattvaggan”, står det på gravstenen över den sista människan:
”Allt var vackert, ingenting gjorde ont”.
Det kommer att finnas arter efter oss.
Kommentera