
Jag tror visserligen, som Kent Werne, att utvecklingen i världen är alltför komplicerad för att ”styras” enligt någon gammal plan (typ, judar, jesuiter, frimurare, illuminati).
Det existerar förvisso planer, ambitioner – men de utvecklas lokalt, genom pragmatism, med hänsyn till tillfälligheter, och under ständig imitation av ”de framgångsrika”, ”de segerrika” och imitation av ”den innovativa tekniken” (vapen, ekonomi osv).
Allianserna skiftar således, liksom gränserna i de olika väldena.
Judar, kristna och muslimer har utan tvivel ett viktigt historiskt inflytande, men utvecklingen går i riktning mot sekularisering, vetenskap..
De gamla myter som man försöker liva upp (Jfr typ Youtube-Videos om Illuminati, Frimurare, jesuiter, judar ) avspeglar olika faser av tidigare rivalitet, tidigare allianser.
Makten av idag, i en global värld, är inte central, ”enligt en gammal plan”, utan har tvärtom sin styrka i opportunismen, förmågan att agera snabbt, totalt dumpa tidigare allierade om så behövs, ”sadla om”, hålla ”all options on the table”.
Makten i det moderna samhället måste använda sig av alla möjliga institutioner, banker, massmedier, domstolar, militär, Politik, ordningsmakt, utbildningsväsen.
Det avgörande är förmågan att skapa ett sken av brett konsensus.
Dvs ha skicklighet i manipulation.
Den här mångsidigheten kan på intet sätt fångas genom en gammal myt, tex om judarnas ondska, jesuiternas ondska, bankernas ondska osv
”Ondskan” är snarare tämligen jämnt fördelad. Och ägs också till avsevärd del av ”publiken” (som hoppas vinna på att andra bombas, hoppas få det bättre av krig, spekulation etc)
Vad som avgör är en sorts retorisk, instrumentell intelligens.
Tillräcklig kreativitet för att dominera flera kulturer under långa tidsperioder.
SWISH 070-7597006
Kommentera