Feminismens föreställningsvärl (baserade på realiteter från 1800-talet) används i nuvarande period främst för att söndra demokratin.
Under de förhållanden som rådde 1850 – 1950 var det enkelt att i kampen för jämställdhet, se bort från betydelsen av kvinnornas traditionella makt inom äktenskap, vad gällde fortplantning, sexualitet, uppfostran. Dessutom fanns kvinnlig dominans i form av makt genom byskvallret, ryktesspridning.
”Männen” av idag som folkgrupp är nog illa ute om de tror sig vinna fördelar genom att omfatta den samtida feminismens värderingar, att ”kvinnor” skulle vara ekonomiskt missgynnade, mest utsatta för våld, förtryckta av ”männen” osv.
Under den världsordning vi lever i, är det snarare kvinnor, speciellt unga kvinnor och mödrar, som har oproportionerligt mycket att säga till om i nära relationer, inte sällan får ett ekonomiskt övertag, kan utöva trakasseri mot män via rättstvister, ryktesmord genom media.
Orsaken är att ”feminism” (från början autentisk rörelse för jämställdhet) under slutet på nittiotalet ändrade form till en lobbygrupp för privilegierade medelklasskvinnor. Därvid togs ”läran” också över av massmedierna.
Det som kallas ”genusforskning” är baserat på värdebetonade doktriner (normtänkande). I den meningen är genusforskning analog med ”rasforskningen” före Andra Världskriget.
Samma typ av förutfattad mening om en rangordning, samma okritiska mainstream konsensus. Samma typ av pseudoreligiösa idé – det vill säga att en stor kategori av människor (halva befolkningen) dvs ”männen”, offentligt bör förknippas med negativa realiteter (våld, våldtäkter, förtryck) och att den motsatta kategorin, ”kvinnor” helst ska associeras med ”humanitet”, uppoffring, godhet.
Min egen mor Birgitta levde innan feminismen blev statsideolog. Hon fick sex barn och förvärvade med tiden en praktisk klokhet.
Hon brukade säga till mig ”Akta dig för elaka fruntimmer!” Hon ansåg det viktigt att jag som pojke lärde mig laga mat, städa, stryka skjortor. Kanske såg hon att jag var ”känslig”, ”en vek ung man”, som löpte risk att bli illa hanterad, tvingad att leva ensam?
I alla fall lärde hon ut det som dåförtiden (50-talet) ansågs som ”kvinnogöra”.
Måste säga att jag haft nytta av det, just vad gäller att ”klara sig själv”, ”ordna ett trivsamt hem”. Speciellt matlagning har varit värdefullt.
Viktigt att förstå är att misshandel i allmänhet börjar med psykisk misshandel, att det sker med små medel, ”tysta domslut” , utfrysning, vägran att förklara sårande tillmälen.
Både män och kvinnor kan utöva sådan ”tortyr” som till slut leder till större utbrott.
Båda könen behöver vägledning, kontinuerlig handledning i att hantera äktenskapliga relationer.
Radikal-feminismen gör skada genom sin kliché-artade föreställning att kvinnor är en art av förtryckta offer.
Man lär sig mer om det här av humanister som Selma Lagerlöf, Alice Munro, Doris Lessing, Vladimir Nabokov – eller vår egen arga antifeminist, August Strindberg.. ☺
SWISH 070-7597006
Gunnarthorell's Blog 
Kommentera