Förenklat:
en kopia av matriarkatet finns via kulturell evolution, inom patriarkatet.
Där sker en ambivalent uppdelning av ”Fruktbarhetsgudinnan”, i begrepp som ”Madonnan och Horan”.
(”Madonnan och Hetären”)
Både den ärbara modern och hetären existerar parallellt, som ett uttryck för ”kopian av matriarkatet inom patriarkatet”.
Båda dessa positioner har kvinnliga förtecken, uttrycker positiv kvinnlig dignitet, kvinnlig makt (”Guds Moder” är ju ej att förakta. Inte heller Afrodite, kärleksgudinnan).
Jag menar att den kulturella evolutionen inte handlar om ett ”krig mellan könen” där männen ”tagit makten över kvinnor Och barn”, utan om en konkurrens över flera årtusenden, där stammar med patriarkal organisering skapat bättre resurser, och sakta men säkert trängt undan matriarkatet.
Det är effektivare med ett manligt beskydd av en man som vet sig vara biologisk far – än beskydd av barnaföderskans äldre bror ( i en situation de biologiska fäderna, om kända, bara är ”älskare” som kommer och går).
Det yttre försvaret av familjen blir bättre, kvinnan behåller genom chevalresk trohet fortfarande en stark position.
Vi ser detta bäst, i renaste form jordbrukarsamhällen. La Famme de Klee. Kvinnan med nycklarna, VD:n för gården.
Kommentera