Familjen är evolutionärt sett ett lagarbete, där mödrarna håller en inre försvarslinje, männen bygger upp den yttre.
Speciellt sen vi anammade kristendom med Maria Guds Moder, ”tills döden skiljer er åt” och protestantisk arbetsetik, har de sentida samhällena blivit resursrika, välmående.
Det vinnande draget i patriarkatet är att det innehåller en kopia av matriarkatet. Dvs att ”mor med barn” har väpnat skydd, samtidigt som att kulten av kvinnlig skönhet, fruktsamhet och godhet behålls. Vi behåller så att säga Afrodite men dyrkar samtidigt kyskhet i den ”obefläckade avelsen”.
Den tidiga feminismen var visserligen dogmatisk, men förstod intuitivt männens dilemma och nedsatte inte fäder, eller ”män av folket”.
I dag (med ”genusvetenskapen”) har vi fått något som snarare påminner om systematiskt förringande av manlighet – ett moraliskt klander mot ”männen”.
”Makten” (o medierna) är alltid på jakt efter designs som splittrar befolkningen. Rasism fungerar inte, efter Hitler. Men kvasifeminism fungerar splittrande. Liksom kvasi-antirasism…
Man kan säga att en splittring höger/vänster delvis har uppstått (och förvärrats) på grund av de sentida försöken att offentligt, genom olika kampanjer ”uppfostra” männen.
Framför allt har vänsterns sociala reformidéer förlorat mark eftersom de numera associeras med absurd feminism.
Överhuvudtaget märker man, om man slänger socialkonstruktivismen åt sidan, att ”männen av folket” av gammal hävd setts som ”förbrukningsmaterialet” i de abrahamitiska kulturerna. De är kanonmaten, slitvargarna, väktarna, grovarbetarna.
Det är ju inte så att dagens feminister av jämställdhetsiver strömmat till vad gällt de manligt oprivilegierade positionerna – skitjobb och slitjobb.
Kvinnor har intressanta, aristokratiska attribut i sin apparation – renheten, det långa håret, de starka färgerna. Drag som är ”opraktiska”, kostar mycket, men är attraktiva o representerar något av Gudsmoderns och kärleksgudinnans dignitet…
ALLT som räknas till fördel för ”männen” (dvs i snitt högre lön, ledarskap, mod, styrka tex) betraktas allmänt som orättvisa, förtryck mot KVINNOR, måste åtgärdas med inkvotering, 50/50, aktivism.
ALLT däremot som är till männens nackdel ( de flera självmorden, arbetsskadorna, kortare livslängden) anses beror på dem själva, eller för att de är toxiska, lider av sin ”mansroll” – och har missat sin offentliga genus-uppfostran.
Allt som däremot talar till Kvinnornas fördel (längre livslängd, aristokratiska attribut i utseende, modersband, hälsa) tas för givet, som oförytterligt rätt, bör också förstärkas. Vilket sker genom jätteindustrin kring hälsa, skönhetsvård, barnafödande.
Summan är väl att vi ser en statsunderstödd ideologi som ligger nära vad som förr kallades ”rasforskning”.
Här är det inte judar o untermenschen som på olika sätt ska nedsättas, utan folk-kategorin ”män”.
Kommentera