Familjen är evolutionärt sett ett lagarbete, där mödrarna håller en inre försvarslinje, männen bygger upp den yttre.
Speciellt sen vi anammade kristendom med Maria Guds Moder, ”tills döden skiljer er åt” och protestantisk arbetsetik, har de sentida samhällena blivit resursrika, välmående.
Det segerrika draget i patriarkatet är att det innehåller en kopia av matriarkatet. Dvs att ”mor med barn” har väpnat skydd, samtidigt som att kulten av kvinnlig skönhet, fruktsamhet och godhet behålls.
Den klassiska feminismen var visserligen dogmatisk, men förstod intuitivt männens dilemma och nedsatte inte fäder, eller ”män av folket”.
I dag (med ”genusvetenskapen”) har vi fått något som påminner om systematiskt förringande av manlighet – ett moraliskt klander mot ”männen”.
”Makten” (o medierna) är alltid på jakt efter designs som splittrar befolkningen. Rasism fungerar inte, efter Hitler. Men kvasifeminism fungerar splittrande. Liksom kvasi-antirasism…
Man kan säga att en splittring höger/vänster har uppstått på grund av de sentida försöken att offentligt, genom kampanjer ”uppfostra” männen.
Framför allt har vänsterns sociala reformidéer förlorat mark eftersom de numera associeras med dekadent feminism.
Överhuvudtaget märker man, om man bortser från socialkonstruktivismen, att ”männen av folket” av gammal hävd ses som ”förbrukningsmaterialet” i de abrahamitiska kulturerna. De är kanonmaten, slitvargarna, väktarna, grovisarna.
Det är ju inte så att feminister av ren jämställdhetsiver strömmat till vad gällt de manligt oprivilegierade positionerna – skitjobb och slitjobb.
Kvinnor har intressanta, aristokratiska attribut i sin klädsel – det långa håret, de starka färgerna. Drag som är ”opraktiska”, kostar mycket, men är attraktiva o representerar Gudsmoderns och kärleksgudinnans dignitet.
ALLT som räknas till fördel för ”männen” (dvs i snitt högre lön, ledarskap, mod, styrka tex) betraktas allmänt som orättvisa, förtryck mot KVINNOR, måste åtgärdas med inkvotering, 50/50, aktivism.
ALLT däremot som är till männens nackdel ( de flera självmorden, arbetsskadorna, kortare livslängden) anses beror på dem själva, eller för att de är toxiska, lider av sin ”mansroll” – har missat sin offentliga genus-uppfostran.
Allt som däremot talar till Kvinnornas fördel (längre livslängd, aristokratiska attribut i utseende, modersband, hälsa) tas för givet, som oförytterligt rätt, bör också förstärkas. Vilket sker genom jätteindustrin kring skönhetsvård, barnafödande.
Summan är att vi ser en statsunderstödd ideologi som ligger nära vad som förr kallades ”rasforskning”. Här är det inte judar o untermenschen som på olika sätt ska nedsättas, utan folk-kategorin ”män”.
Kommentera