Min bror rekommenderade en roman, ”Stoner”, av en tidigare underskattad, amerikansk författare, John Williams. (andra har också talat berömmande om boken).
Stoner handlar om en universitetslektor vid ett litet universitet i Missuori, under Första och Andra världskriget.
Den går emot samtida stereotypier, att skildra kvinnor och minoriteter (tex handikappade) som ädla – och framställa manliga män som mer svekfulla, hårdhjärtade (”toxiska”).
Stoner blir kär i en vacker överklasskvinna Edith och ingår äktenskap, hon visar sig frigid.
De får likväl ett barn, en dotter. Hustrun är bortskämd, hypokondrisk – en snobb som av själviskhet undergräver sin dotters liv. Vissa likheter finns med tragedin i Madame Bovary, av Gustave Flaubert.
Men den manliga gestalten Stoner – inte hustrun Edith – är centrum för berättelsen.
Stoner har en ljus framtoning (i motsats till den tafatte äkta mannen Charles, i Madame Bovary). Man associerar honom till gestalter i den kristna traditionen, trots att han är ateist eller agnostiker.
De två ”hycklande skitstövlarna” Lomax och Walker, som undergräver Stoner är intressant nog två män på universitetet som har fysiska handikapp.
(Man förstår av berättelsen att deras elakhet har att göra med kompensation för handikapp – vilket inte är helt ovanligt, men i den nuvarande ortodoxi, verkar bortglömt).
Gunnarthorell's Blog 
Kommentera