Tidsandan ändrar sig genom de stora kriserna, krigen och inbördeskrigen.
Antingen skapar vi en fredsera, eller närmar vi oss utgången. Alla högtstående civilisationer (med skriftspråk, konst, litteratur, arkitektur, religion) har formats i ”väpnad konkurrens” sen ca 10.000 år tillbaka.
Därför avspeglar både religionerna o de politiska ideologierna en sorts inre motsägelse vad gäller humanitet.
Den milda sidan är vänd inåt, mot de rätttrogna, partitrogna, och den fientliga (krigiska) sidan är vänd utåt, mot de otrogna (”de som icke hava lagen”, de som är med i ”fel parti”).
Det finns utsökta exempel på den här retoriska ambivalensens! Man kan nämna Gandhis tolkning av ett avsnitt i Bagavadgita om Arjuna och Krishna inför en förestående strid med många dödsoffer.
Gamla Testamentet, Koranen och Toran har liknande ”mordiska” ställen.
Kollar vi på liberalism, socialism, konservatism hittar vi liknande ”doublethink” (Orwells term) ärvt från religionen.
En slät, fin yta som döljer en avsevärd blodtörst.
Jag menar att vi i denna epok måste transformera allt vi tänker, allt vi engagerar oss i, till fredsrörelse. Genomskåda vår primitiva dualism, ett arvegods från primaterna (en kluvenhet som också existerar i det personliga livet).
I denna strävan efter fred är vi hjälpta av de många ursprungliga fredsbudskapen inom religionerna, politiken, litteraturen, konsten och musiken.
Framför bör vi göra en ny definition av begreppet kultur
– ”för vår planetära överlevnad”
– se igenom artens skadliga inskränkthet, dess hyckleri.
Gunnarthorell's Blog 
Teddy Bizon’s Kommentar:
Gunnar Thorell Ja visst förändras människans tänkande av de kriser vi genomlever – både personligt och ideologiskt – även moralen som ingalunda är något statiskt förändras.
Jag håller inte riktigt med om att det finns några högtstående civilisationer moraliskt sett oavsett dessa har skriftspråk och litteratur – önskar du moraliskt högtstående kulturer så får du leta bland de mindre tekniskt utvecklade samlar och jägarkulturer som det tyvärr är mycket få kvar av i dag.
De sk civilisationerna av modernt snitt har ett mycket reducerat människoideal med en moral som spretar åt alla håll.
Föreställer mej att om man ska bedömma en civilisation bör man skärskåda generella drag i populationen – alltså bortfaller den moralnivå som kanske finns litterärt och kan bedömas som högtstående, men som inte framstår som ett förhållningssätt hos massan.
Det är fortfarande den reducerade och genom avel fogliga människan som på order utför den väpnade konkurrensen – den tänkande och moraliskt högtstående människan är hänvisad till bokhyllorna där den läses sparsamt.
Ja religionerna har under de senaste ca 10.000 åren kört samma tugg med ideologiska motsättningar mellan å ena sidan maktambitionerna och å den andra den folkliga fostran för den inre sammanhållningen.
Krigande folk har krigande gudar – men kulturen är inte betjänt av inre stridigheter varför dylika kanaliseras mot ”fienden”.
Ja helt rätt – humaniteten blir i bästa fall något för den inre kulturen, men även den har minst sagt varit inhuman om du kikar på de abrahamitiskt styrda – juden, kristen och islam-domarna.
Ja jag förstår din tanke där – att all politisk vilja så snart som möjligt måste inriktas på fredsskapande. Det känns visserligen som om den tanken kommit än mer i skymundan i.o.m att vi lägger de stora krigen bakom oss – det bäddas lite här och var för nästa storkrig som fotfolket (vi) med största sannolikhet att som goda patrioter på båda sidor kommer att utföra på order av våra makthavare.
Jag är inte så säker på att dualismen är så primitiv – den har fostrats fram genom målmedveten indoktrinering och genom detta svartvita tänkande reduceras vi till lallande dårar som lyder order.
Just på grund av religionernas besvärande egenskap av att vara sagofoster och ha ett löjets skimmer av ickevetande som sätter tilltro till biologiska orimligheter ser jag inte att dessa kan hjälpa oss – snarare bör vi sträva efter att lämna tron därhän och satsa på vetande och konsekvensanalys.
Ja de där ”nytolkningsarbetet” du nämner kan vara en väg bort från ”tron” och en möjlighet för människan att se religionerna för vad dessa är – dock är trenden att man lagskyddar den trosbaserade dårskapen – av någon anledning har den så kallade ”trosfriheten” fått högstatus på bekostnad av vetenskap och verklighetsanalys – förställer mej att en orsak till denna hållning från maktens sida är att få tillgång till polariseringens sorteringsverktyg – alltså åter igen det svartvita tänkandet.
Om det vore så väl att det verkligen funnes en strävan att ”se igenom vår arts, och vårt eget essentiella hyckleri” skulle jag känna mej betydligt mer hoppfull.
Det kanske sker i liten skala på individnivå, men knappast i den stora massan.
GillaGilla
George Orwell:
”To know and not to know, to be conscious of complete truthfulness while telling carefully constructed lies, to hold simultaneously two opinions which cancelled out, knowing them to be contradictory and believing in both of them, to use logic against logic, to repudiate morality while laying claim to it, to believe that democracy was impossible and that the Party was the guardian of democracy, to forget whatever it was necessary to forget, then to draw it back into memory again at the moment when it was needed, and then promptly to forget it again, and above all, to apply the same process to the process itself—that was the ultimate subtlety: consciously to induce unconsciousness, and then, once again, to become unconscious of the act of hypnosis you had just performed. Even to understand the word—doublethink—involved the use of doublethink”
Orwell 1984
GillaGilla