Gunnarthorell's Blog

Svagheten i den sentida feminismen är att den är ideologi-driven, och inställd på att bara se kvinnornas problem.

Vad vi behöver på 2000-talet är en politik som bygger på utvärdering och stödjer sig på vetenskap, dvs, tar hänsyn till biologiska skillnader ( förkastar konstruktivism) / urskiljer vad som är specifikt kvinnliga o manliga privilegier, likväl som vad som är nackdelar och förtryck för kvinnor resp för män.

Realism innebär att se till det framgångsrika lagarbetet för arten – vad som är produkt av en flertusenårig kulturell evolution.
Mitt intryck efter flera decennier av socialt arbete (= lyssnande på hundratals människors livsberättelser) är att Sverige är ungefär så jämnställt som det kan bli genom politisk kampanj. 

Problemet med genomsnittliga löneskillnader (”lönegapet mellan könen”) beror främst på yrkesval och val av prioritering där män och kvinnor väljer olika. Så länge män oftare väljer teknik, byggnation, innovation, riskjobb, tunga/farliga/smutsiga jobb, karriärjobb, starta företag – får de i snitt mer betalt än kvinnorna, som väljer annan utbildning o arbeten i vård, skola, omsorg, offentliga sektorn (dvs skattefinansierad, inom ”ej skalbar ekonomi”)

Idén om ”lönegapet”  är en av de ideologiska ståndpunkterna som kommer ur en konfrontativ ideologi (numera statsideologi) som i dag används för söndring.
Om påståendet vore ett ”bevisbart faktum” skulle marknaden alltid prioritera kvinnor = den billigare/ således bättre hälften av arbetskraften. Skulle alltså kapitalismen frångå sin kraftfulla mekanism (strävan efter vinst) av sentimentala skäl?

Vid närmare betraktan ser vi att män och kvinnor på samma arbetsplats med samma uppgifter  väljer att arbeta på olika sätt, gör olika prioriteringar. Kvinnor och män har olika perspektiv vad gäller den egna hälsan, orken, utseendet, ansträngningen,  dispositionen av tid.

Vad som måste räknas in är också att män via äktenskap och arv (kortare livslängd) transfererar inkomster och egendom till kvinnor (och barn). Att ändra männens manlighet kan inte åstadkommas genom uppfostringskampanjer. Resultatet blir raka motsatsen, genom ett tyst, bittert motstånd. 

Den modernisering som sker när det gäller könsroller i samtiden styrs av samhällets modernisering i stort (teknik, innovation, kunskapsutveckling).

En del av idéinnehållet som uppstod via 1800-talets utopiska ideologier (kommunism, socialism, feminism) har testats i verkligheten och har bidragit till den tidiga moderniseringen, men också till katastrofer – vi kan inte vänta oss att inspirationen av dessa ideologier ska ha samma dignitet 150 år senare.

Man förstår olikheter i könens genomsnittliga inkomst om man betraktar man och kvinna som två stjärnspelare (med olika poster) i ett lagarbete. Kvinnor utvecklar av hävd de feminina attributen, modersbandet – en inre försvarslinje. Männen har den fysiska styrkan, offerviljan att prestera, att ge resurser –  en yttre försvarslinje. Dogmen, att kön är ”socialt konstruerat”, (dvs ur väsentlig synpunkt ”politiskt modifierbart”) strider  mot  förnuft och biologiskt vetande.

I övrigt kan ungefär en motsvarande, konfrontativ lista med ”klagomål” (förtryck och orättvisor) som feminister ställer upp angående kvinnor, radas upp för männen. Och detta görs numera av rörelser som Men’s Rights Movement, av kvinnor i den konservativa rörelsen, av liberala kvinnor som engagerar sig för sina söners utbildning, för männens rättigheter att vara med sina barn.

Ny forskning visar att också män blir dominerade, parasiterade på, psykiskt och fysiskt misshandlade i förhållanden o äktenskap. De anklagas falskt, blir berövrade vårdnad (bevittnade flera fall i mitt arbete med socialtjänsten).
Det tragiska är att män som pekar på det här offentligt möts  av personangrepp, härskartekniker, förlöjligande osv.

Om kvinnors våld mot män

Därför har de mest framstående företrädarna för männens mänskliga rättigheter varit kvinnor – Camille Paglia, Karen Straughan, Christina Hoff Sommers, Esther Vilar, Diana Davison, Cassie Jay – de flesta av av dem ”Före Detta Feminister”.

En viktig mansperson (och fd feminist) är Warren Farrell som skrivit The Boy Crisis. I Sverige trädde Pär Ström fram offentligt, blev grovt mobbad, aldrig bemött i sakfrågor.
Jordan Peterson bör också nämnas eftersom han urskiljer pojkars och mäns speciella problem och inspirerat miljontals människor.