Gunnarthorell's Blog

(En skiss).

Religionen är en avgörande länk i mänsklighetens kulturella utveckling. Avancerade primater (”människor”) skapar ett sätt att teckna ner berättelser hur de kommit till, varför de ska hålla samman, ha enkla regler för att få enighet, styrka.

Det kraftfulla draget i Bibeln liksom i Koranen är monoteismen, och att den judiska släktsagan om Abrahams söner görs universell, alltså passande för att ”Rädda hela världen” (med andra ord, ”bygga imperier” ).
Därför kunde Romarriket kristnas under Kejsar Konstantin som såg ett kors på himlen. ”I detta tecken ska vi segra”. Grunden för Västvärlden lades med missionerande, väpnad kristendom.

På liknande sätt (med monoteism och väpnad religion), skapades  det islamska väldet.

Intoleransen mot och skuldbeläggande av icke troende – det inlindade eller direkta hotet – finns både i Toran, Bibeln och i Koranen. Kristendomen skulle inte ha kunnat vara drivande för den tidiga kolonialepoken med dess slavhandel, om den enbart varit ”humanitär”, ”kristet god”.
Genom att ha universella anspråk på godhet, hävda allsmäktigheten hos en Gud, och samtidigt skapa ”blind efterlevnad” (hot om helvete, löfte om frälsning) – fick epoken en blandning av tro som vann över söndrad avgudadyrkan.
Detsamma gäller  Koranen i det islamska väldet.

Nya Testamentet och Koranen är alltså ”mer utvecklade versioner” av den judiska släktsagan. De fungerar för att bygga civilisation i stor stil.
Judendomens grundrag av fanatisk enighet, segrande budskap, finns kvar i både NT o Koranen.

När Väst sekulariserats måste vi genomskåda draget av  intolerans mot De Andra som går vidare i de politiska ideologierna (konservatism, liberalism, socialism) – ideologier vars föreställningar om värde bevisligen kan härledas ur religionerna.

Islam är ingen ”fiende”. Kristendom eller judendom är ingen fiende. Det är krigen och det fåtal i samtiden (som  förespråkar politisk intolerans o tjänar grovt på krig) som är de farliga.

Islam har, antagligen genom dogmatism och Väst’s effektiva postkoloniala krig, kommit att behålla ett efterblivet drag, vad gäller kvinnosyn.
Men för att förstå hur det fungerar behöver vi bara gå tillbaka en hundra år i vår egen civilisations historia.
Islam är inte ”fiende” till kvinnorna. Beskyddet av ”kvinnor och barn” har snarare  omodern karaktär.
Med ”omodern karaktär” (av kvinnosyn etc ) menas här  att alla religioner går igenom en process av sekularisering allt eftersom ekonomin och kulturen kopierar ”senaste tekniken”, ”bästa idéerna”.
Ännu i min barndom hade äldre kvinnor på landsorten i det protestantiska Sverige Hucklen, dvs huvudkläden,  deras främsta och förnämligaste uppgift ansågs ligga i moderskapet.

Det är uppenbart att kristendomen erövrade ett sorts världsherravälde genom kolonialepoken. Sen cementerades makten genom upplysningens sekularisering – dess genombrott för teknik och vetenskap. ( Åtföljt av de Amerikanska och Franska revolutionerna – samt vågen av nya kolonialkrig under 18 och 1900-talet).

Att de kristna nationerna sekulariserades, är ett drag av modernisering. Men grunden för den väpnade propagandan i samtiden är fortfarande snarlik monoteismens uppdelning, ”Vi själva, som har friheten, sanningen, demokratin, dvs ljuset på vår sida” mot ”Diktaturen, de ociviliserade, dvs mörkret med dess Massförstörelsevapen”.
Det är likt missionen, att ha Gud på sin sida, och omvända de otrogna genom tvång och vapenmakt.
Bara ett enfaldigt, naivt sinne låter sig luras av krigsretoriken (enfald och längtan att tillhöra flocken är stark).

”Det behövs ingen stor konst, ingen utsökt vältalighet för att bevisa att kristna bör vara fördragsamma mot varandra. Jag går ännu längre; jag säger att vi bör betrakta alla människor som våra bröder. Vad för något! Turken – min broder? Kinesen – min broder? Juden? Siamesen? Ja, otvivelaktigt! Är vi inte alla barn av samma fader och skapade av samma Gud?” Voltaire

BRET WEINSTEIN I DISKUSSION OM RELIGIONENS EVOLUTIONÄRA BETYDELSE