Horace Engdahl, De Obekymrade:
(citat:)

”En människa ser aldrig så dum ut som när hon är moraliskt indignerad. Det skulle vara när hon upptäcker att någon annan på festen har valt en likadan maskeradkostym som hon själv, vilket är ungefär samma sak.”

”Syndabocksjakter framkallar ett blodsjudande sinnestillstånd som sätter människors normala omdömesförmåga ur spel. Den vrede som blossar upp mot en angivet förkastlig människa liknar en epidemisk smitta, som blixtsnabbt sprider sig långt från den ursprungliga källan. Även de som aldrig har varit i kontakt med den utpekade och knappt ens vet vem det är, blir liksom febriga av förakt för uslingen när drevet tar form och sorlet stiger.”

” Om man observerar vilka stora brott i historien som bestraffas, vilka odjur som till slut får sota för de lidanden som de har åsamkat mänskligheten, vilka som står skrynkliga och darrande inför tribunaler, avklädda varje uns av värdighet, så måste man sammanfattningsvis säga att mänsklighetens övergripande moralregel lyder: Det är inte tillåtet …att vara på den förlorande sidan.”

”… denna ursinniga, inbilska affekt! Man kan lämna ut sina närmastes hemligheter, förlöjliga personer som gett en sin vänskap, förnedra den som har älskat en mest, bara det blir succé. Det är som djupt drogberoende människor, hos vilka varje uns av samvete och medkänsla försvinner så snart någonting ställer sig i vägen för deras begär, i detta fall begäret efter berömmelse.”

”Det har sedan upplysningen varit en vedertagen princip att inte utsätta brottslingar för grymma och förnedrande straff och att naturligtvis inte låta en sådan behandling drabba personer som ännu bara är misstänkta eller anklagade. Tortyren avskaffades som förhörsmetod på de flesta håll i Europa under decennierna kring 1800. Man upphörde också att plåga ihjäl dömda brottslingar inför publik, och skamstraffen där delinkventen hjälplös utsattes för mängdens begabbelse…”

”Under tiden fick vederbörande inte utsättas för något annat obehag än att i vissa fall låsas in i väntan på rannsakan och dom. Dessa principer har legat orubbligt fast i alla länder som har anspråk på att betraktas som rättsstater.”

”Emellertid har anhängarna av den sociala rörelse som kallas #metoo i en handvändning gjort sig av med upplysningens bagage. En anklagelse, ett så kallat vittnesmål, som till och med kan vara anonymt, är för dem detsamma som bevisad skuld, och det finns inga hämningar mot att utmäta godtyckliga skamstraff med ödeläggande konsekvenser för den utpekade. Med ivrigt bistånd av pressen utsätter man en människa som kanske skulle frikännas i en reguljär domstolsprocess för ohygglig psykologisk press i syfte att framkalla medgivanden och ursäkter – en tortyr med trycksvärta i stället för med vatten.”

”Det finns ett inslag av gammaldags könsäckel i #metoorörelsen, som med häpnadsväckande framgång har återupplivat tanken att sex är någonting kvinnor utsätts för. Det är som om man hade hamnat i en pilsnerfilm där unga kvinnor »råkar i olycka«. Med förvåning ser man durkdrivna karriärister, som väl vet hur man använder sin attraktionskraft, spela hjälplösa.”

#metoo: mitt emellan skendränkning och pilsnerfilm! Så blev succén också fullständig.”

”Den som ställer sig i vägen och försöker tala förnuft med folk får skåda en ny sida av sin nästa. I den stunden tolereras inga spelfördärvare. Folk kräver blod. Den som ställer sig på syndabockens sida ber om att själv bli offrad.
När räkningen kommer för årtusenden av kvinnoförtryck, betalas den av män som är snällare än de flesta av deras kön har varit under mänsklighetens kända historia. Det är som när den skötsammaste och mest humana av alla franska kungar miste livet på schavotten, outtröttligt hånad av historiker som i hemlighet föraktar hans svaghet.”