Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Politiskt’ Category

Vad betyder konspirationsteorier, finns konspiration?

Det är en ny värld, nya vapen, mäktigare massmedier, en global elit.
Så vad är syftet med konspirationer?
I vilka sammanhang har det fungerat nästan alltför bra för att ändra historiens förlopp?

Media vill gärna ge oss bilden av att praktiskt taget allt tänkande kring vad som kan vara konspiration, åstadkoms av obalanserade fanatiker, paranoiker, folk utan verkligt omdöme.

Men tittar vi på krigshistoria, – vad som dokumenterat varit falskflaggade aktioner byggda på konspiration, är bilden en annan.

Makten idag, i en global värld, fungerar inte centralistiskt, ”enligt någon plan el ideologi”, utan har sin styrka i opportunismen, förmågan att agera snabbt, dumpa tidigare allierade om så behövs, ”sadla om”, hålla ”all options on the table”.

Den använder sig av alla möjliga institutioner, banker, massmedier, domstolar, militär, Politik, ordningsmakt, utbildningsväsendet. Det avgörande är förmågan att skapa ett brett sken av konsensus.
Dvs skicklighet i manipulation.
Mångsidigheten kan intet fångas genom de gamla myterna tex om judarnas ondska, jesuiternas ondska, överklassens ondska, bankernas ondska osv

”Ondskan” är snarare tämligen jämnt fördelad. Och ägs också till avsevärd del av ”publiken” (vi själva, som hoppas vinna på att andra bombas, hoppas få det bättre av krig, spekulation etc)

Vad som avgör är en sorts retorisk, instrumentell intelligens.
Tillräcklig kreativitet för att dominera flera kulturer under långa tidsperioder.
Stora delar av kollektivet är i olika grad delaktigt i den konspirativa processen.

Read Full Post »

Ser vi på historien så har konspiration, dvs sammansvärjning ofta använts för lönnmord på regenter, falskflaggade attentat för att starta krig.
Förvisso existerar stolliga konspirationsteorier, speciellt i USA.
Men det är naivt att klistra denna etikett på alla och envar som vill undersöka korruption, falskflagg etc.

Tanken är då att ”vi själva, är numera så upplysta att vi har övervunnit tillståndet av lögn, angreppskrig, förräderi”.

Ingenting tyder på att så vore fallet. Se tex hur massmedierna unisont ljög, för att få igång krigen i Mellanöstern.
Ingen har utkrävt något ansvar för dessa lögner som förmodligen bringat flera miljoner människor om livet, och satt igång en folkvandring som politiskt destabiliserat flera länder i Europa.

Jag har svårt att tro att censur leder till något bättre. Censur är ett uttryck för aggression.
Nästa gång blir det en ny maktkonstellation som riktar samma vapen (el värre) mot den gamla.

Jag har ibland kollat på SwebbTV, en sorts brokig höger, ja.
Men antisemiter – för att några där nämner om Rotschilds finansiella makt? Knappast.
Jurij Linna har säkert fel i det mesta men är främst antikommunist.

Eller är man ”förnekare”, för att de ansluter till en oppositionell uppfattning i klimatfrågan?

Det blir ett sätt att kleta negativa etiketter på åsikter man ogillar. Bättre att argumentera – också om man inte alltid vinner.


De som ljuger för krig gör det i mainstream media, i stort sett oantastade. Assange, som avslöjade lögnerna har suttit inspärrad i åratal.
Detsamma gäller Mordicai Vanunu (om Israels kärnvapen)

Så ligger det till.

Read Full Post »

Vi har som art en stor hjärna men inga huggtänder, inga klor, ingen giftgadd. Enligt Konrad Lorenz har det medfört att vi saknar inbyggd reflex mot att döda vår egen art (typ, vargarnas reflex, att vända upp strupen, när de besegrats i strid).
Vår stora hjärna har istället lett till en kulturell evolution där vi utvecklar sinnrika vapen, samt ideologier för inbördes (Ibland väpnad) konkurrens. Mafia, statsbildning, imperier.
Den enda hämningen mot kollektivt självmord finns antagligen I världsreligionernas ursprungliga fredsbudskap (som dock vantolkas på många uppfinningsrika sätt)

Read Full Post »

Read Full Post »

Kan inte nog berömma Kristian Gerners bok RYSSLAND
!
Ett måste för alla som svärmar för, eller HAR svärmat för kommunism…

Gerner talar Ryska flytande och är väl beläst i historia, religionshistoria, ekonomisk historia, i rysk litteratur, musik, konst.

Må vara att han är kritisk till Putins auktoritära drag och efterlyser en mycket grundligare uppgörelse med stalinepokens många grymheter mot både ryssar och grannfolken
(han jämför Stalintidens politiska praxis med Hitlers nazism).
Men, än sen?
Ska inte rysslandsvänner (som jag räknar mig till) tåla skarp motsägelse och isåfall kunna gå i svaromål

Ryssland av de Västliga (kristna) Imperierna har ett unikt historiskt djup, med rötter i det bysantinska väldet. Detta ger, i denna tid, en egenartad, storslagen kultur med starka inre motsättningar mellan Gudsstaten (envälde) och modernitet (folkvälde).

Jag skulle vilja säga att Kristian Gerner verkar fascinerad av rysk kultur, och vill bidra med en kritisk förståelseform angående de auktoritära drag som medförde Sovjetunionens upplösning.
Det han säger ger stöd för tanken att Rysslands gamla autokrati alltid sökt inspiration för sin modernisering i Väst, men vid avgörande tillfällen regredierat, tillbaka till autokrati.
Det är denna pendling genom århundraden han beskriver.
Alltså, upprepade försök till liberalisering, som kommit allt närmare sitt förverkligande.

Han har inte vetenskapliga anspråk med boken.
Den innehåller en hel del intressanta motsägelser, slutsatser av frågande, diskuterande karaktär.

Jag läser Gerner och ser honom som en liberal tänkare som reflekterar över det ryska folkets kamp för att vinna frigörelse under olika perioder av historien.
Det han hävdar stödjer han huvudsakligen med referenser till rysk litteratur, en del av den är jag bekant med.
Vad man kan säga är att han (oerhört förenklat) anser att bolsjevikerna i Oktoberrevolutionen förstörde möjligheterna till en genomgripande demokratisering, och egentligen (genom Stalin) fortsatte på (och förvärrade) den autokrati som rått tidigare.

Vid Glasnost och Perestroika öppnades arkiven och det ryska folket fick kännedom om den terror och de förbrytelser som ägt rum under decennier, men inget ansvar utkrävdes, ingen diskussion fördes om hur allt detta hade kunnat ske, och hur felen skulle rättas till.
Istället kom ett decennium av ekonomisk anarki under oligarkerna, som plundrade planekonomin.

Efter Jeltsin kom Vladimir Putin, som skapade ordning i ekonomin, men enligt Gerner, inte heller ställde frågorna om hur terrorn och angiveriet tidigare, kunnat bli möjligt, vilka som skulle ställas till svars, om gottgörelse kunde ske osv

Som jag uppfattar saken är Gerners sätt att resonera högst relevant. Mot bolsjevikerna knyter han an till de folkliga, liberala strömningar som funnits i rysk kultur, dekabristupproret, februarirevolutionen, Krapotkin, Kronstad, Tjechov, Gorkij el till individualister som Solsjenitsyn, Sjalamov mfl

🌹🌹🌹
💗💗💗
🌟🌟🌟🌟🌟

Read Full Post »

De flesta män orkar inte läsa igenom Valerie Solanas SCUM-manifestet. #metoo

http://www.ccs.neu.edu/home/shivers/rants/scum.html

Män tenderar att se det som en ”taskig litterär skrift”, svårbegripligt hyllad av vissa feminister och lyftad av progg-teatrar. En text som ska ”läsas metaforiskt”.

Då stänger de flesta av.

Men i det svenska förordet till Scum-Manifestet säger Sara Stridsberg (Svenska Akademin) att manifestet trots allt också är ett politiskt manifest med bäring på framtiden, genom karaktäriseringen av patriarkatet och den utopi som målas upp.

https://gunnarthorell.wordpress.com/2018/04/07/ur-sara-stridsbergs-forord-till-scum/

Alltså är det aningslöst av män att INTE läsa SCUM-manifestet o försöka förstå hur folk påverkas av innehållet. Vänstern kopplas ju ihop med dokumentet, och det är ingen slump, att män när de väl orkat läsa texten, blir berörda.

SCUM-manifestet är i huvudsak inte en litterär text. Det ÄR ett sorts ”manifest”, skrivet i vredgade punkter. Ett manifest som vill slå fast att världen idag är bristfällig, att vissa saker måste göras om, rättas till.

Bland annat påstår Solanas att KRIGEN är männens uppfinning för att kompensera för sitt ”status som skithögar”.

(Varje mansperson ”vet innerst inne att han är en skithög”).

SCUM-Manifestet skrevs ju i slutet av sextiotalet. Krigens funktion av ”väpnad konkurrens” var inte känd via evolutionsforskning och etologi.

Överhuvudtaget framstår Valerie Solanans som galen sextiotals-rebell när dessa (dvs ”min generation”) var som galnast – med den tidens brister i kunskap, den tidens trendiga slanguttryck.

Smått pyrande av illvilja, uppblåsthet… 😎

När man läser SCUM-texten i ett svep verkar det obegripligt att den är hyllad av feminister och av en ledamot i Akademin:

”Effekten av fäder är att de fräter sönder världen med sin manliga identitet – allt de rör vid förvandlas till skit”.

En tanke som slår mig är att de här sortens delvis allvarliga, men hyllade diatriber kan utlösa varierande reaktioner.
Den uttalade avsikten sägs faktiskt vara att män bör utrotas, dödas och förnedras. Med tanke på den samtida PK-känsligheten för ”hate-speech” är det ett märkligt exempel på blindhet Sverige att Scum-Manifestet lyfts fram som ett ”mästerverk”, sägs ha betydelse för vår framtid.

En offentlig hyllning till blint hat är gjort för att sätta obalanserade personligheter i rörelse.

Skulle judar på trettiotalet lyfta fram Der Stürmer för dess förträffliga innehåll, dess visionära blick angående framtiden? (ja, det kanske fanns såna?)

Scum-Manifestet är ett smörgåsbord av väldigt ”dåtida” revolutionära ideer. Den ”fria kvinnan” beskrivs som något av en psykopat, hög på adrenalin. En vars nöje, är att
”söka emotionella kickar och upphetsning”.
”som ger sig hän åt …vidriga scener”.
Våldsamma ”bitches” som inte tvekar att köra upp en ishacka i mannens röv ”om han kastar en blick åt hennes håll”.
Den sortens kvinnor sägs vara ”coola”, rör sig i gränslandet för ”asexualitet”.

Å andra sidan:
”Mannen är till sin natur en blodigel, en känslomässig parasit, och därför inte, ur etisk synpunkt berättigad att leva…”

”precis som att människan på grund av sin överlägsna medvetenhet har större rätt att leva än en hund… så har kvinnan större existensberättigande än mannen”.
”Att eliminera männen är därför en rättvis och förtjänstfull handling och tillika en barmhärtighetsgärning”.

”Vad gäller frågan om huruvida männen ska tillåtas leva vidare eller ej, bör vi betänka hur männen, liksom vissa sjukdomar alltid funnits bland oss…”

”När vi har kontroll över genetiken – och det kommer att hända snart – är det självklart att vi endast bör producera hela, fullständiga varelser – inte de fysiskt defekta och bristfälliga”.

Det finns lite influenser av Maos Lilla Röda, av Kommunistiska Manifestet men också av William Burroughs blasfemier i The Naked Lunch. Frank Zappas hån.
Vad SCUM-manifestet föreslår är en sorts terroristceller som bryter mot alla lagar, saboterar ekonomin, mördar männen.

Den del passager blir smått festliga, i anarkistisk yra. (Typiskt för extremistkretsar på sextiotalet? ) :

”Men SCUM är för otåligt för att vänta på avprogrammeringen av miljontals rövhål”.
”En liten grupp SCUM kan ta över nationen inom ett år genom att systematiskt knulla upp systemet, förstöra egendom och mörda män”.

SCUM föreslår en sorts självhjälpsgrupper för de besegrade Männen.

De kallas ”Skithögsgrupper” – deltagande män måste introducera sig: ”Jag är en skithög, en extremt lågtstående skithög”.
Fortsätter sen att lista hur vämjelig han ”är”.
Belöningen efteråt är att ”få fraternisera en hel timme med SCUM”!

Dessutom finns förstås en av dessa dåtida ”dödslistor”.
I den räknas upp:
politiker

dåliga musiker och sångare
ägare av flottiga restauranger
diverse ”Stora Artister”
män som pratar på fast dom inte har något att säga
män som vistas på gatan och förstör utsikten
psykiatriker (!)
kliniska psykologer (!)
diskjockeys

Efter utrensningarna sägs:

Det fåtal män som finns kvar kan få leva vidare, ”höga på droger, struttande runt i drag, passivt kollande på högpotenta kvinnor in action…
Eller få fortplanta sig med sina rövslickare i kohagarna…
Eller gå och besöka närmaste justa självmordsklinik ”där man smärtfritt och kvickt kan få bli gasad till döds.”

En blind fläck?

Inte utan att man förstår varför det gick så illa i ”debatten”, för Pär Ström?
I ”rättegången” för Julian Assange?

Eller i livet, för Benny Fredriksson mfl?

PayPal Me 🛑 🛑 🛑

SWISH 070-7597006

Read Full Post »

Den ”dekadenta”, statsunderstödda feminismen säger att ”männen” (dvs männen som flertal) startar krigen – dvs kan lastas för historiens värsta våldsdåd. Det stämmer inte. 
Om vi ser historiskt är det ledare i mäktiga släkter som startar krig. Alltså ett litet URVAL av förmögna män i familjer  där kvinnorna också har (och har haft) sin talan.
Ända sen romartiden finns en rad mer eller mindre mäktiga drottningar under Historien. Likt drottning Victoria eller Hillary Clinton har de inte varit  obenägna att föra krig.
Krig är från början klanernas väpnade konkurrens. Mönstret kan iakttas i de isländska sagorna. Hustrurna till stormännen (som låg i härnad) framträder inte som pacifistiskt lagda.
Det är ett sorts ideologiskt klander att skylla krigen på ”männen i allmänhet”.Vad kan bondpojkarna i Europa haft att välja mellan, när deras länder hamnade i krig?
Ett rimligare sätt att se på krig är att uppfatta det som väpnad konkurrens om resurser och dominans mellan folkgrupper, klaner, nationer, civilisationer.
Det finns ingenting i kön som dikterar att kvinnor intar en pacifistiskt hållning till krig.Visserligen har kvinnor av hävd (praktiska skäl) inte rekryterats till soldater. Men det finns bevis för att de (i ledande ställning) har förordat krig, till och med kvinnorörelsen har tidvis hetsat för krig (se tex Vita Fjäder-kampanjen inför WW1 i England).
Att ”männen” utgör ”normen” är ytterligare en  grov förenkling som upprepas i  klandrande syfte. 
Möjligen att härskande män och kvinnor varit norm, kan stämma – samt att Jehova Allah, ansetts manlig i de abrahamitiska religionerna.
Vi utvecklas genom kulturell evolution,  det betyder att segrande civilisationer tar med sig kopior av det framgångsrika i systemen som de har besegrat.
Det innebär att patriarkaten inom sig har en kopia av matriarkaten. Det representeras av gudinnor som Venus, Juno, Diana. Eller I kristenheten, jungfru Maria Guds Moder.Ormen, som ansågs helig i de materlaterala kulturerna, dyker upp som ondskefull i judendom/kristendom men finns samtidigt  kvar sin läkande kraft i symbolen för läkekonst. Det samma gäller Chernonos som var fruktbarhetsgud, men degraderas till Satan, Djävulen. 
På liknande sätt har vi i Väst både idealisering av kvinnan som kärleksgudinna (primadonna ala Hollywood) och den kyska Maria Guds Moder.
Både det manliga och kvinnliga utgör  var för sig norm.  Egentligen har normen för kvinnor (speciellt mödrar) gett ett extraordinärt skydd. Till exempel finns sen medeltiden lagar angående kvinnofrid, men ingenting motsvarande för skydd av männen av folket.
Vill man se objektivt på förhållandet har männen av folket varit patriarkatets förbrukningsmaterial, som kanonmat och grovarbetare.
Att kvinnor/mödrar haft speciellt skydd beror givetvis på att de är unikt värdefulla för släktets tillväxt, därmed dess framgång.
Ur denna synpunkt är männen biologiskt sett utbytbara, vilket många män i samtiden får känna på, tex vid vårdnadstvister.

Read Full Post »

Försummat mästerverk!

”Nätter utan Sömn”, av Elizabeth Hardwick.
Har inte njutit så mycket av att läsa sen jag fick tag i Peter Handkes ”Mitt år i Ingemansbukten”.
Elizabeth har ett liknande berättargrepp men för en tidsperiod av Trettio år!
Det vill säga, ingen ”handling”, ingen kronologi, snarare en sorts prosadikt – om ”människorna i mitt liv”.
Rapsodiskt, utan begriplig ordning som när man ligger sömnlös och låter tankarna vandra.

Jag, läsaren känner ju inte någon av dessa personligheter som ibland farsartat och kort blixtrar fram i Elizabeth’s minne – men de blir levande.
En obarmhärtig humor och personlig värme driver henne.
De finns en moralisk vilja, att vara osminkad, sann – som när hon lär känna den bepansrade artisten Billie Holiday – eller när hon som student lever med vänner som realiserar ”fri kärlek”, i Amsterdam.

Om faderns död: ”Jag kommer att säga, kan säga, att han såg mycket bra ut, och faktum att alla sade att han såg ut som John Barrymore där han låg balsamerad med håret benat åt fel håll…” / Han definierade inte sig själv genom sitt arbete utan genom sin förmåga att undvika det för att få tid över till annat, som skvaller, kortspel på brandstationen, fotbollsmatcher, gå i säng och göra barn, röka cigaretter, steka bacon, åka ut och fiska”.

Read Full Post »

Tidsandan förvandlas av de stora kriserna, krigen och inbördeskrigen.
Antingen skapar vi nu en fredsera, eller närmar vi oss utgången. Alla högtstående civilisationer (med skriftspråk, konst, litteratur, arkitektur, religion) har formats i ”väpnad konkurrens” sen ca 10.000 år tillbaka.

Därför avspeglar både religionerna o de politiska ideologierna en sorts inre motsägelse vad gäller humanitet.
Den milda sidan är vänd inåt, mot de rätttrogna, partitrogna, och den fientliga (krigiska) sidan är vänd utåt, mot de otrogna (”de som icke hava lagen”, de som är med i ”fel parti”).

Det finns utsökta exempel på den här retoriska ambivalensens! Man kan nämna Gandhis tolkning av ett avsnitt i Bagavadgita om Arjuna och Krishna inför en förestående strid med många dödsoffer.
Gamla Testamentet, Koranen och Toran har liknande ”mordiska” ställen.

Kollar vi på liberalism, socialism, konservatism hittar vi liknande ”doublethink” (Orwells term) ärvt från religionen.
En slät, fin yta som döljer en avsevärd blodtörst.

Jag menar att vi i denna epok måste transformera allt vi tänker, allt vi engagerar oss i till fredsrörelse. Genomskåda vår primitiva dualism, ett arvegods från primaterna (en kluvenhet som också existerar i det personliga livet).

I denna strävan efter fred är vi hjälpta av de många fredsbudskapen inom religionerna, politiken, litteraturen, konsten och musiken.

Framför bör vi göra ett nytolkningsarbete av all kultur – ”för vår planetära överlevnad” – att se igenom vår arts skadliga själviskhet, och hyckleri.

Read Full Post »

Min bror rekommenderade en roman, ”Stoner”, av en tidigare underskattad, amerikansk författare, John Williams. (Också andra har talat berömmande om boken). 
Den handlar om en universitetslektor vid ett litet universitet i Missuori, under Första och Andra världskriget.

Den går emot  samtida stereotypier, att skildra kvinnor och minoriteter (tex handikappade) som ädla – och framställa manliga män som något mer svekfulla, hårdhjärtade (”toxiska”). 

Stoner blir kär i en vacker överklasskvinna Edith och ingår äktenskap, hon visar sig frigid. De får likväl ett barn, en dotter.  Hustrun är bortskämd, hypokondrisk –  en snobb som av själviskhet undergräver sin dotters liv. Vissa likheter finns med tragiken i Madame Bovary, av Gustave Flaubert. 
Men den manliga gestalten Stoner – inte hustrun Edith – är i berättelsens centrum.

Stoner har en ljus, heroisk framtoning (i motsats till den tafatte äkta mannen Charles, i Madame Bovary). Man associerar honom till gestalter i den kristna traditionen, trots att han är ateist eller agnostiker.

De två ”hycklande skitstövlarna” Lomax och Walker, som undergräver Stoner är intressant nog två män på universitetet som har  fysiska handikapp. 

(Man förstår av berättelsen att deras elakhet har att göra med kompensation för handikapp – vilket inte är helt ovanligt, men i den nuvarande ortodoxin, verkar bortglömt).

Read Full Post »

Older Posts »