Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Politiskt’ Category

Har just läst och lyssnat på Fredrik Virtanens bok, ”Utan Nåd, en rannsakning”.

Citat: ”Att bli rövtagen av Stockholms medievärld är en intressant upplevelse. Fruktansvärd förstås, rent av livshotande, men också lärorik på flera plan.” 

Om mobbningen: ”razzarna och metoo dårarna hade gemensam fest”.


Speciellt ljudboken känns värdefull – skickligt inläst av honom själv.
Det blir en dokumentation om livskrisen som kostade honom jobbet, och nära kostade honom livet, på grund av mediedrevet som följde av #metoo .
Som bonus en komisk och bitande exposé över den svenska medievärldens förvandling från sober, granskande journalistik till måttlös lynch-justis – i sin tävlan att svansa efter sociala medier.

Fredrik har dessutom en proffsig hemsida! Missa inte han intervju med Jan Myrdal, och mycket annat!

Fredrik Virtanen hemsida

Read Full Post »

Moesta et errabunda

O älskade säg, om ditt hjärta ej stundom har flytt
långt bort från det mulnande hav och den orena stad?
Till hav som är klarare blått och så jungfruligt nytt
att dess skum är ett ljusets och renhetens bländande bad —
dit, älskade säg, om ditt hjärta ej stundom har flytt?

Blott havet det vida kan läka de kvalfyllda bröst.
Vems ande har låtit dess rosslande vågsånger bli —
tätt följda av vindarnas milda, harpklingande röst —
åt hjärtat en sällsam och bävande vaggmelodi?
Blott havet det vida kan läka det kvalfyllda bröst

O bär mig, min springare, för mig i fjärran, fregatt!
Långt, långt; här är stoftet av strömmande tårarna vått!
O säg, är det sant att mitt hjärta har ropat i natt:
bort, bort ifrån grämelse, synder och smärta och brott?
O bär mig, min springare, för mig i fjärran fregatt!

O rosornas paradisland, huru fjärran du är,
där himmelens ljus är som glädjens och kärlekens sken,
där den som blir älskad och dyrkad är värd hållas kär
och vällusten själv, fastän het, bliver helgad och ren —
o, rosornas paradisland, huru fjärran du är!

Den barnsliga kärlekens eviga grönskande ö,
med visor och kyssar och hjärtans förborgade rus
där fiolernas ekon bland skuggande kullarna dö
vid vinkrus i aftonens rosdoft och svalnande sus —
den barnsliga kärlekens eviga grönskande ö,

all oskuldens Eden av fröjd och förstulna behag,
mer fjärran än Kina och Indien? Säg, huru lång
är vägen till dig — kan du ropas tillbaka i dag
eller kallas till liv av den klaraste, flöjtrena sång,
all oskuldens Eden av fröjd och förstulna behag.

(Charles Baudelaire, översättning Dan Andersson)

Prövar den nya redigeraren
Dessa rosor är från Sydfrankrike. Tror det är Pelle Engmans bild

Read Full Post »

Krig, aggression smittar

I Bergtagen av Thomas Mann (som utspelas före det Första Världskriget ) finns ett par kapitel om hur människor infekteras av aggression, som av en sjukdom. De börjar förolämpa varandra, de börjar slåss. Det slutar med en duell där Naphta, en av protagonisterna avsiktligt skjuter sig själv.

Det finns ett stillsamt vansinne i att vissa människor i länder som länge haft fred, bara kan tänka i termer av krig. Inte förmår protestera mot krigen som sådana. Inte ser det groteska i sjukdomen de smittats av utan tror att de måste ”ta ställning” för eller mot någon av de krigförande parterna.

Hela kampretoriken ”vi, De Goda” mot ”dom, De Onda” kommer från slutet av 1800-talet.

Krig o inbördeskrig var antagligen länge en sorts ”fungerande affärsidé”. Plundring av resurser för dominans.

Inte efter Hiroshima Nagasaki!

Den moderna tidsandan (i mån den existerar) innebär att kunna se komplexitet och nyanser.
Det vill säga att ”sinners & saints” är tämligen jämnt fördelade genom miljontals år av evolution.

Och att fred, frihet aldrig kan åstadkommas av trakasserier, bombningar.

Det generella argumentet för ”fred i vår tid” handlar utan tvekan om vår arts blotta överlevnad.

Read Full Post »

”En motvikt mot kaos” :

Läser man Jordans rätt omfattande bok, inser man att hans dragningskraft ligger i att han återupprättar intresset för det som kallas personlig moral, dess samband med tidigare trossystem och förbindelse med artens evolution från primaterna. Han blir definitivt en gestalt som påverkar och förändrar tänkandet kring mänsklighetens nuvarande situation och öde.

Tragiken i att vara människa (”medveten om sin varelse”), framhävs av JP, på ett delvis nytt, intressant sätt. Det finns ingen lösning på vårt problem med lidandet. Vi föds, vi kämpar, vinner, förlorar, blir försvagade, sjuka och dör till sist. Under livstiden pågår en social modernisering och utveckling som i sig är konfliktfylld och smärtsam. Alla 1800-talets utopier har visat sig leda till kaos, krig och katastrof. Vad kan människor göra, utom att sträva efter bättre sammanhang med andra och mening i sina individuella liv?

Ibland har JP kritiserats för att vara manschauvinist. Men allt han skriver är snarare positivt till kvinnors frigörelse. Vad han däremot säger är att radikal-feminismens propaganda gått ut över pojkar och unga mäns självkänsla (vilket visar sig i självmordstatistik, sämre utbildningsresultat mm).

En mer drabbande kritik är att JP i sin antimarxism inte tycks se något större värde i kollektiv organisering och kamp för mänskliga rättigheter. Han utgår på denna punkt mycket från Solsjenitsyns Gulagarkipelagen, som verkar ha gjort starkt intryck.

JP negligerar därför att kollektiv kamp för jämlikhet i Väst har tagit sig uttryck också i fackföreningar, reformism, fredsrörelse, medborgarrättsrörelse osv?

Det är en stark prestation att som i den här boken, kunna integrera filosofi, religionsvetenskap, klinisk psykologi och evolutionsforskning. En hel del formuleringar är definitivt nyskapande och banar väg för ett modernare tänkande.

I en del andra sammanhang blir JP lite väl ordrik och klyschig. Men det accepterar man, eftersom attityden är djärv, och helheten slående.

För mig personligen resulterar det i självrannsakan. Och jag kan nog önska att det hade funnits en motvikt som JP, under den famösa kult av frihet och frigörelse som min egen generation 40-talister ägnade oss åt!

Vad som hänt vid försöken att sabla ner JP är nog att många inom media och på universitet känner sin ställning hotad.

JP angriper vad som är svaghet i deras fundament, till exempel deras automatiska propaganda mot ”männen”, deras
värderelativism (typ, allt omvandlas till ”språk”, ”diskurser” ). Samt den utbredda oförmågan att se sammanhang mellan den etiska dimensionen i religion och evolutionen. (tex JPs resonemang om överallt existerande dominanshierarkier i biologiska sammanhang).

JP åstadkommer en sorts renässans för konservativt och liberalt tänkande, kan man nog säga.

Sen kommer givetvis högst olika politiska grupper att anse sig ha nytta av honom, vilket händer med allt nytänkande (jag själv, som ”socialdemokrat” anser mig ha nytta av honom, och tycker han borde införlivas i den politiska reformismen, ingå i utbildning osv 🤓)

Tror också att försöken att brunsmeta honom i stort sett har misslyckats. Hans popularitet växer samtidigt som alltfler blir varse intoleransen och begränsningen i den politiska korrektheten.

_____________________________________________________

De 12 regler som JP utgår från:

Stå rak i ryggen och skjut bak axlarna (Stand up straight with your shoulders back)

Behandla dig själv som en person du är ansvarig för att hjälpa (Treat yourself like someone you are responsible for helping)

Bli god vän med människor som vill ditt bästa (Make friends with people who want the best for you)

Jämför dig själv med den du var igår, inte med hur någon annan är idag (Compare yourself to who you were yesterday, not to who someone else is today)

Låt inte dina barn göra något som får dig att tycka illa om dem (Do not let your children do anything that makes you dislike them)

Sopa rent framför egen dörr innan du kritiserar andra (Set your house in perfect order before you criticize the world)

Ägna dig åt det som är meningsfullt, inte åt det som är egennyttigt (Pursue what is meaningful, not what is expedient)

Tala sanning – eller låt åtminstone bli att ljuga (Tell the truth – or, at least, don’t lie)

Förutsätt att den du lyssnar på kanske vet något som du själv inte vet (Assume that the person you are listening to might know something you don’t)

Uttryck dig med precision (Be precise in your speech)

Stör inte barn som åker skateboard (Do not bother children when they are skateboarding).

När du möter en katt på gatan, klappa den (Pet a cat when you encounter one on the street)

Read Full Post »

Familjen

Undran.
Familj är någonting som har utvecklats bland primater under minst två miljoner år.
För att fatta vad ”mänsklig” familj är, måste man ha ett perspektiv av ca 200.000 år.
(Homo Sapiens, “lagarbete för överlevnad / fortplantning”? )
Att anse att kategorin ”män” bildar en ”maktstruktur” ( förtryck av kvinnor och barn) är väl släkt med vanföreställning?

Om nu mänskligheten har utvecklat sin civilisation, sitt välstånd (och ”framgång”) i tusentals år genom väpnad konkurrens mellan stammar – hur ska vi isåfall kunna ”ta bort männens våldskapital” ?
Feminismens strategi är ”krossa patriarkatet”, reformera ”männen” – men när kvinnor hamnar i ledande ställning visar det sig att de agerar ungefär som männen.
Dvs, använder våldsmonopol, för att konkurrera, hålla ”lag och ordning”.
Finns det inte en enfald i ett upprepat klander av ”männen=förtryckare”?
(ungefär som gamla Sovjet-affischer på kapitalister med feta magar, höga hattar, utstrålande ”maktlysten ondska”).
Visst har män fördelar, slipper vara rädda i en del hotfulla situationer. Men på liknande sätt kan man säga säga att kvinnor har privilegier genom sin identitet (vilket avspeglas i statistik: färre självmord, färre allvarliga arbetsskador, mindre mentalsjukdom, längre livslängd, fler fall av tilldömd vårdnad, speciella skydd vid misshandel ).

För att kontrollera våldsmonopolet och verka för fred, krävs en omfattande enighet i befolkningen.

Read Full Post »

Lyssnade på radion idag, 11e September.
Nästan inga kommentarer om 911 och dess konsekvenser (dvs, 16 år av krig, förstörelsen av 5 nationer i Mellanöstern, upp mot 4 miljoner dödade).
Däremot pratades en hel del om flyktingkvoter, skarpsinniga frågor, om ambivalensen beträffande humanitär politik, om bekymren angående ökande våldsbrott.
SÅ är det alltså, att leva i skuggan av en ”Stor Lögn”.
Vissa tydliga sammanhang får bara inte kommenteras.
Ingen kan tex säga i en bred offentlighet: ”den officiella berättelsen om 911 var uppenbart en lögn! sannolikt, för att få igång alla dessa krig.”
”Krigens konsekvenser är förstås migration, sociala problem som splittrar andra befolkningar.”
”Alltså. Sverige måste sluta stödja de amerikanska krigen, sluta sälja vapen, och se över sitt samarbete med NATO.”

Nej, så naivt! det är förstås Hesekiel 9:5 som forfarande gäller.

Read Full Post »

Vad jag tycker om i den här boken är Fredrik Segerfeldts förmåga att formulera tillspetsningar. 

Till exempel säger han (inför vissa politiska, ideologiska förenklingar) : ”som att se någon gång på gång kasta upp en kortlek i luften och vänta sig att korten ska forma ett korthus”.

Han lyckas också knyta ihop resonemang om kulturblandningar (efter kolonialism) med matkultur, musikstilar, konst, språk, minnen från egna resor. En hel del att känna igen sig i. Svar på, och bekräftelse av iakttagelser många har gjort. 

Styrkan i den här typen av arbete är attityden: ”frågorna vad gäller kolonialepoken är inte  besvarade genom politiska ideologier”. ”Mycket av det vi tror oss veta, motsägs av empiriska fakta”. 

Alltså, om det brokiga,  ojämlika och egenartade i världens utveckling! 

Det existerar tex inte ”etniskt rena” nationer, det vill säga folk som aldrig tvingats gå igenom erövringar, koloniseringar. 

Den civilisation vi har idag består av lager efter lager av historiska härmningar av olika ”segrare” (jodå, ibland riktiga skurkar). 

Den anglosachsiska koloniseringen tycks ha lett till vissa ekonomiska fördelar vad gäller standard under den postkoloniala utvecklingen som följde (i motsats till den spanska, portugisiska, franska). 

De Västliga Imperierna blev inte rika genom kolonialismen. Snarare började de utveckla kolonier när de redan var rika därför att alla imperier har kvar ett feodalt drag av conquistador.

Men guldet och silvret som spanjorer/portugiser plundrade hamnade i fickorna på en reaktionär överklass och bidrog inte till utveckling, snarare till stagnation. 

Till sist, alla stora etniska grupper har ägnat sig åt kolonisering och imperiebygge. Det gäller såväl afrikaner, ameroindianer, som araber, mongoler, kineser och européer. Genom främlingsrädsla existerar ”rasism” som ett utbrett, evolutionärt framkallat fenomen.

Det är närmast ett etnocentriskt drag att endast tro att européer ägnat sig åt imperiebygge och kolonisering.

Read Full Post »

Older Posts »