Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Politiskt’ Category

Horace Engdahl, De Obekymrade:
(citat:)

”En människa ser aldrig så dum ut som när hon är moraliskt indignerad. Det skulle vara när hon upptäcker att någon annan på festen har valt en likadan maskeradkostym som hon själv, vilket är ungefär samma sak.”

”Syndabocksjakter framkallar ett blodsjudande sinnestillstånd som sätter människors normala omdömesförmåga ur spel. Den vrede som blossar upp mot en angivet förkastlig människa liknar en epidemisk smitta, som blixtsnabbt sprider sig långt från den ursprungliga källan. Även de som aldrig har varit i kontakt med den utpekade och knappt ens vet vem det är, blir liksom febriga av förakt för uslingen när drevet tar form och sorlet stiger.”

” Om man observerar vilka stora brott i historien som bestraffas, vilka odjur som till slut får sota för de lidanden som de har åsamkat mänskligheten, vilka som står skrynkliga och darrande inför tribunaler, avklädda varje uns av värdighet, så måste man sammanfattningsvis säga att mänsklighetens övergripande moralregel lyder: Det är inte tillåtet …att vara på den förlorande sidan.”

”… denna ursinniga, inbilska affekt! Man kan lämna ut sina närmastes hemligheter, förlöjliga personer som gett en sin vänskap, förnedra den som har älskat en mest, bara det blir succé. Det är som djupt drogberoende människor, hos vilka varje uns av samvete och medkänsla försvinner så snart någonting ställer sig i vägen för deras begär, i detta fall begäret efter berömmelse.”

”Det har sedan upplysningen varit en vedertagen princip att inte utsätta brottslingar för grymma och förnedrande straff och att naturligtvis inte låta en sådan behandling drabba personer som ännu bara är misstänkta eller anklagade. Tortyren avskaffades som förhörsmetod på de flesta håll i Europa under decennierna kring 1800. Man upphörde också att plåga ihjäl dömda brottslingar inför publik, och skamstraffen där delinkventen hjälplös utsattes för mängdens begabbelse…”

”Under tiden fick vederbörande inte utsättas för något annat obehag än att i vissa fall låsas in i väntan på rannsakan och dom. Dessa principer har legat orubbligt fast i alla länder som har anspråk på att betraktas som rättsstater.”

”Emellertid har anhängarna av den sociala rörelse som kallas #metoo i en handvändning gjort sig av med upplysningens bagage. En anklagelse, ett så kallat vittnesmål, som till och med kan vara anonymt, är för dem detsamma som bevisad skuld, och det finns inga hämningar mot att utmäta godtyckliga skamstraff med ödeläggande konsekvenser för den utpekade. Med ivrigt bistånd av pressen utsätter man en människa som kanske skulle frikännas i en reguljär domstolsprocess för ohygglig psykologisk press i syfte att framkalla medgivanden och ursäkter – en tortyr med trycksvärta i stället för med vatten.”

”Det finns ett inslag av gammaldags könsäckel i #metoorörelsen, som med häpnadsväckande framgång har återupplivat tanken att sex är någonting kvinnor utsätts för. Det är som om man hade hamnat i en pilsnerfilm där unga kvinnor »råkar i olycka«. Med förvåning ser man durkdrivna karriärister, som väl vet hur man använder sin attraktionskraft, spela hjälplösa.”

#metoo: mitt emellan skendränkning och pilsnerfilm! Så blev succén också fullständig.”

”Den som ställer sig i vägen och försöker tala förnuft med folk får skåda en ny sida av sin nästa. I den stunden tolereras inga spelfördärvare. Folk kräver blod. Den som ställer sig på syndabockens sida ber om att själv bli offrad.
När räkningen kommer för årtusenden av kvinnoförtryck, betalas den av män som är snällare än de flesta av deras kön har varit under mänsklighetens kända historia. Det är som när den skötsammaste och mest humana av alla franska kungar miste livet på schavotten, outtröttligt hånad av historiker som i hemlighet föraktar hans svaghet.”

Read Full Post »

Har läst Naomi Wolf’s ”Skönhetsmyten”. En märklig upplevelse av intellektuellt haveri.
Hon har en ideologisk begreppsvärld som gör att hon måste skylla kulten av kvinnlig skönhet på Den Manliga Könsmaktsordningen. ”Den manliga blicken”, ”exploatering av kvinnor” osv
Varför inte se att kvinnor också är inblandade i fenomenet? Till exempel hon själv?

Kvinnlig könschauvinism (och kverulans) är lika otrevlig som manlig. Men har väl nackdelen att den i Sverige blivit utkorad till Officiell Politisk Ideologi.

Män ”objektiverar” kvinnor efter skönhet, därför att skönhet/sexighet för dem betyder ”ungdomlig fruktsamhet”….? ( För män är fortplantning betydligt enklare än för kvinnor, kräver mindre energi. Ergo, ”Utseende räcker”)

Kvinnor objektiverar däremot män inte efter utseende, utan efter RESURSER – förmåga att skydda (pengar, styrka, pålitlighet)….? Därför att deras barnafödande kräver en stor, långvarig energisatsning.

Om det stämmer har ofta rika, framgångsrika äldre män ”unga, vackra kvinnor” i släptåg.

Och äldre kvinnor med ordinärt utseende blir utan manlig uppvaktning?

Liksom att fattiga, yngre män utan social ställning, också blir utan?

Detta är också en förenkling, kanske bättre än Naomis..?

”Progressiva” skulle vinna mycket, på att läsa in sig på evolutionsforskning, evolutionsvetenskap.
Det skulle ge nyansering, ett ”retoriskt förnuft”, som nu saknas.

Läget just nu är att de ”lämnar över” den sortens retoriska poänger till liberalkonservativa.

Speciellt ”arbetarna”, dvs oprivilegierade män, stöts åt höger av det mansförakt som florerar i den mondäna vänstern. (”mansplaining”, ”manspreading”, ”gubbslem” med mera)

Som tur är kommer det nya, unga feminister (och ”antifeminister”) som utgår från dialektiken i evolutionsforskning och sociobiologi. De kan urskilja det komplementära förhållandet i reproduktionen mellan män och kvinnor.

Alltså, det som trots allt är ”normalt”: att könen behöver varandra,
hjälps åt,
ger framgång åt släktgruppen,
ärver etc

Självklart betyder biologin mycket, för fortplantning och överlevnad!
Att ideligen behöva ”hävda” det, säger det mesta om tidens tankeförbud.

Samtida dogmatiker fattar inte att också de kulturella influenserna genomgår en evolution, en kulturellt betingad ”härmning” och ”överträffande” via konkurrens.
Det som Richard Dawkins kallar ”memer” ( kulturernas motsvarighet till ”gener”)

Progressiv ideologi måste vara stridbar men också i nivå med sin samtids bästa vetenskap. Det är den kombinationen som kan skapa enighet.

Vad harde ”vita, heterosexuella män” med ordinära jobb för sorts ”makt”?
På vilket sätt förtrycker de ”kvinnor, barn” och ”rasifierade” ?

Intrycket av Sverige 2021 är att ordinära män (manlighet) är föremål för könsrasistiskt klander, förlöjligande.
”Männen” tycks aldrig kunna bli tillräcklig krumbuktande och ”självkritiska” .

Varken män eller kvinnor med ordinära arbeten har någon  ekonomisk, politisk makt – mycket på grund av  söndringen som ägt rum sen mordet på Palme.

”Vänstern” har  krympt genom att S blivit mutkolvar och moderater.
V är de enda som representerar klassisk socialdemokrati. De har 8 %.

Inte särskilt imponerande.
Fredsrörelsen, reducerad till byråkrati.

Vore jag högervän skulle jag (i hemlighet) älska den nuvarande vänsterns  feminism och identitetspolitik. Eftersom högerns idé också bygger på söndring, har de en perfekt allierad.

(En svindlare och pratmakare som Ulf Kristerson kan alltmer framstå som ”det förnuftiga alternativet”)

Read Full Post »

Läser Jan Myrdals, Ett Andra Anstånd.
Han är utan tvekan en sällsynt receptiv, begåvad intellektuell – har följt mig genom livet med sina böcker, artiklar och tal.
Framför allt uppskattar jag hans självständighet i förhållande till allmänna opinionen i Sverige.
I den här boken lyckas han genom berättelser från barndom, ungdom och om sin kommande död, förklara vad som ligger bakom den suveränt oberoende positionen.
Fattar också varför somliga har så svårt för JM. Den överlägsna begåvningen, den privilegierade bakgrunden kombinerat med en nördig självupptagenhet sätter oss/läsarna på en del prov.
När vi orkat med detta är utdelningen god!!
Han väcker ens intresse för att förstå världen och mänskligheten igen! – dvs oavsett vad JM själv säger, oavsett vad vi anser oss veta. Han förmedlar en passion för själva sökandet, borrandet efter sanning. ”Skala av löken”, lagren av självbedrägeri, som han uttrycker det.
Det är mäktigt!
En sak som är tänkvärd, som JM indirekt belyser i den här boken, är det enorma, smärtsamma EXPERIMENTERANDET med kärlek och relationer, som satte igång på trettiotalet och som hängt med in i vår tid (LBHTQ-rörelsen med sina nu 70 olika kön)
(När är det dags att fundera på vad attraktion och trohet mellan de TVÅ könen haft, och har, för ”kultur-evolutionär, civilisatorisk betydelse”?)

Han beskriver i inledningen sitt ”eidetiska minne”, ett sorts bildminne vilket gjorde att han i skolåren höll på att bli diagnostiserad som abnorm, psykiskt sjuk. Men räddades i sista stund av en psykoanalytisk terapeut, Nic Waal, som senare (när terapin var över) också tog sig an honom som ”attraktiv ung man”.

Det är alltför lätt att med facit i hand och vid högre ålder ”tänka rätt”.
Men jag ser mig själv 1965 som tjugoåring när rapporterna om slakten i Vietnam började komma in, och tidningarna trodde på Domininoteorin: att detta USAs massmord på folk var nödvändigt för att rädda Väst’s demokrati och frihet.
Att då höra Jan Myrdal tala om den antikoloniala kampen, kändes som en befrielse från kladdiga propagandalögner.
Tillsammans med tusentals andra tjugoåringar ”radikaliserades” vi, blev ”kommunister”.
Flera år (och en Kinaresa) senare fattade jag mer av det diktatoriska i maoismen.
Men det fanns andra versioner av marxism/kommunism. Jag läste Trotsky, Koestler, Orwell, Krapotkin – fattade så småningom att Sovjetunionen och Kina också tillhörde världens imperier med en flera tusen års historia av väpnad konkurrens.
Men det tog ett par decennier.

JM föddes 1927. Jag är fortfarande glad åt att han fanns där som ”arg ung man” 1967 och öste på med sina kunskaper om USAs och Europas imperialism. Det blev en stor folkrörelse som grenade ut sig i studentupproret och svepte med sig alla partier.

Att femtio år senare bortse från JM:s själva tidsperiod, dess olika ”epoker”: Andra Världskrigets fascism o folkutrotning, Hiroshima Nagasaki, Kalla Kriget osv…. och döma ut honom för att han antagligen själv i högre ålder idealiserade kommunismen och Kina, känns för mig alldeles för snålt.

Vad ljuger ”vi själva” om, i den här tidsperioden, var finns vårt pågående självbedrägeri, o Stora Lögn. Det är JMs anda!

JM

Read Full Post »

Det eviga matriarkatet?

Den kvinnliga identiteten i Väst (dess matriarkala sida) påverkas av två motsatta ikoner. Den ena är Afrodite, den grekiska kärleksgudinnan (Afrodite kopulerade o födde fram oräkneliga barn o återställde sin jungfrudom genom ett bad i en hemlig källa).

Den andra verksamma ikonen är den kyska jungfru Maria, Guds Moder, som födde fram Kristus efter en sk Obefläckad Avelse.

En del föredrar den kristna ikonen. Men i skymundan har Afrodite också utövat sin makt. Vilket kom fram under frigörelseperioder före och mellan världskrigen och i ungdomsupproret på sextio och sjuttiotalet.

Den strängare formen av kyskhet hör ihop med ett fattigare, agrart samhälle. Med en stat präglad av krigisk konkurrens.

”Frigörelsen” (Afrodite) började komma med kvinnorörelsen i slutet på 1800-talet, dess sexualupplysning, preventivmedel, jämställdhet, arbetarrörelse.
Att kvinnor inte bara var till för moderskap, att kvinnor hade sexuella behov, borde skaffa utbildning, kunde dominera (den stackars mannens hundlika trånad).

En bättre förståelse av könens dynamik (än Marx’ Klassteori) är att se en kultur-evolutionär arvsföljd (”härmning av det vitala”) mellan ett tidigare matriarkat och ett efterföljande, segrande patriarkat.

Det senare bär inom sig en kopia av det viktiga i matriarkatet, dvs kulten av kärleks/fruktbarhetsgudinnan.

Jungfru Maria, Guds Moder är det officiella idealet, det ”hedniska” dröjer sig kvar som en dynamisk ambivalens.

Blommar upp i form av skönhetskult, divor, frigörelse…

Read Full Post »

Feminismen gick hand i hand med arbetarrörelsen. I motsats till arbetarrörelsen har den under 1900-talet i Väst nått de flesta av sina reform-mål. 
Kvinnor i Europa har sen 1900-talet i stort sett samma möjligheter som män att välja utbildning och yrkesinriktning. Klassklyftorna har däremot ökat, och det sociala skyddsnätet har rustas ner. 
Vad gäller den klassiska kvinnorörelsen kan den ses som en kulturevolutionär succession från matriarkaten. Den frigjorde på ett århundrade den kvinnliga befolkningen i Väst, genom en rad reformer (rösträtt, aborträtt, födelsekontroll, sexualupplysning, rätt till utbildning, daghem, förskolor). 
Vad man måste hålla i minnet är att en kopia av matriarkatet alltid existerat inom patriarkatet i form av Maria Guds Moder, drottningarna, divorna osv. Det vill säga, makteliten har alltid använt också de kvinnliga attributen vid sin maktutövning. (Den dialektiska principen vad gäller kulturell evolution är att det segrande systemet kopierar det vitala i det besegrade systemet, men samtidigt överträffar det ). 

När feminismens reformer  på nittiotalet var genomförda, omvandlades feminismen alltmer till en ideologi för medelklasskvinnors karriärintressen och en statsideologi för politisk söndring av folkmakten med upprepat klander riktat mot manlighet, manlig heterosexualitet, beröm av ungas könsbyte,  propaganda för ungas homosexualitet osv.  Eftersom feminismen varit förknippad med arbetarrörelsen är det vänstern som förlorar stort på  det upprepade klandret mot manlighet och den subventionerade könsförvirringen. 
Vad som måste studeras i en progressiv rörelse är det komplementära förhållandet mellan mänoch kvinnor  i parförhållande. Alltså en läkande fredsrörelse. Vad betyder det manliga resp kvinnliga för samhällets utveckling i stort. På vilket sätt har variationerna i manliga, kvinnliga egenskaper gynnat/missgynnat ekonomi, livsföring och socialisering. 

Varför lever män i genomsnitt kortare liv? Varför har de fler svåra arbetsskador? Fler självmord? Mer missbruk? Hur fungerar transferering av inkomst, arv, underhåll, barnbidrag, inom äktenskap? Vad betyder tex fädernas frånvaro i sina söners liv? 

Den sentida feminismens doktrin om att kön är socialt konstruerat leder till ett sökande efter konflikt (moraliserande klander, + ändra på männen via kampanjer) alternativt, till ett förvirrat sökande bland mycket unga, efter sin ”sanna” identitet. 

En utgångspunkt för ny forskning vore också att gå igenom skildringen av äktenskap och familj i den klassiska litteraturen, söka värdera och urskilja olika mönster. 
Liknande studier kan utföras på moderna familjer genom sociologiska metoder.

Read Full Post »

Kulturella och tekniska innovationer konkurrerar genom sin funktionalitet för släkten, stammen, nationen.

Med funktionalitet  menas förmåga att skapa tillräckliga resurser, sammanhållning och stridbarhet. 

Konkurrensgenom kopiering, härmning finns både inom den egna gruppen och  mellan främmande grupper — tex genom deras handel och  väpnade konkurrens. 

Konkurrens inbördes och utåt gäller också för system av tankar och symboler (tex  religioner, ideologier). 
En samlande benämning är ”kulturell evolution”, ”kultur-evolutionär förändring” . 

I sammanhanget  kan vi också nämna ”kulturrevolutionär arvsföljd” – att en viss  uppfinning bygger vidare på tidigare uppfinningar genom kopiering och överträffande. (Exempel, pilbåge utvecklas till armborst. Armborst till gevär, gevär till kanon. Eller att en vagn med fyra hjul som dras av en häst, senare kombineras med en motor till en bil, till ett tåg osv )

Något likartat gäller för övergripande system som religioner. Avgudadyrkan (med ett galleri av intrigerande gudar) trumfas över av en allsmäktig gud med helgon, dvs av monoteism (de abrahamitiska religionerna judendom/kristendom/Islam). 

Genom renässans och upplysning införlivar religionerna filosofi och vetenskapsteori och blir sekulariserade. Utvecklas vidare till politiska ideologier – som inom sig fortfarande rymmer religionernas intolerans mot ”icke-troende”, ”de som icke hava lagen”, ”som icke skådat ljuset”,”som saknar civilisation”.

Vad gäller feminismen bör den ses som en kulturevolutionär succession från matriarkaten. Den frigör på ett århundrade den kvinnliga befolkningen i Väst, genom reformer (rösträtt, aborträtt, födelsekontroll, sexualupplysning, rätt till utbildning, daghem, förskolor). 

När reformerna är genomförda omvandlas feminismen i Sverige till en statsideologi för kvinnors karriärintressen och för söndring av folkmakten. 

Vad man måste ha i minnet är att en kopia av matriarkatet existerat inom patriarkatet i form av Maria Guds Moder, drottningarna, divorna osv. Det vill säga makteliten har använt  de kvinnliga attributen som komplement för maktutövning.

Vad som kan studeras mer (med fredsrörelse i sikte) är det komplementära förhållandet mellan män och kvinnor  i parförhållanden, i samhället i stort. Hur variationerna i manliga, kvinnliga egenskaper gynnat/missgynnat ekonomi, livsföring, socialisering. 

Doktrinen att kön är socialt konstruerat (= kan ”byggas om genom politik” etc) leder till ett sökande efter konflikt (moraliserande klander) alternativt till förvirrat sökande efter rätt identitet. 
En utgångspunkt för forskning kan vara att gå igenom skildringen av äktenskap och familj i den klassiska litteraturen, via könsidentitet värdera,  urskilja, karaktäristiska mönster som förekommit.

Något liknande kan också utföras med utgångspunkt från moderna familjer, med sociologiska metoder.

Read Full Post »

En vän sände mig den här filmen! Stort tack!
Sällsynt bra – skrämmande genom reportagen om mänsklighetens krig och grymhet, men framför allt genuint hoppfull och gripande, genom det ekologiska projekt som Sebastião Delgado mfl till slut sätter igång.

https://archive.org/details/saltGado



(For the last 40 years, the photographer Sebastião Salgado has been travelling through the continents, in the footsteps of an ever-changing humanity. He has witnessed some of the major events of our recent history; international conflicts, starvation and exodus. He is now embarking on the discovery of pristine territories, of wild fauna and flora, and of grandiose landscapes as part of a huge photographic project which is a tribute to the planet’s beauty.)

http://

Read Full Post »

Evert Larsson:

Vad är det stora problemet med vänsterns beskrivning av Adolf Hitler? Det hindrar dem att se problemen i den egna verksamheten, i hur deras egen teori och praktik hänger samman. Att se att de system som marxister skapat har likheter med det system som nazisterna reste i Tyskland skulle öppna ögonen för vidare reflektion och samtal. Istället beskrivs nazismen helt utifrån den egna ideologins behov, inte utifrån en analys av nazismens teori och praktik. Detta slår igenom även då det gäller beskrivningen av nazismen på de punkter där avgörande skillnader finns, främst synen på ras. Nazisterna antisemitism som har två pelare på vilken det vilar. Dels den “vetenskap” om “raser” som hade ett stort brett genomslag i vetenskap och samhällsliv under senare delen av 1800-talet. Dels i en politisk maktanalys som slutar i en gigantisk konspirationsteori om judarnas strävan att nå världsherravälde.

Då det gäller nazisternas syn på raser så har marxisternas strategi varit att förneka att “raser” finns, samtidigt som de själva är maniskt besatta med att bekämpa “rasismen”, så som den reflekteras i människors föreställningar, i fördomsfullhet och generaliseringar, ofta som en följd av kulturkrockar och politiska konflikter till följd av kamp om livsutrymme, materiellt och kulturellt. De som ser den materiella grundvalen i massinvandringen beskriver de då som rasister, att det är motståndarnas föreställningar som är det stora problemet, att problemet sitter i deras huvud på den politiske fienden och inte i den materiella verkligheten.

Hela EVERT LARSSONS ARTIKEL OM BENGT LILJEGRENS ADOLF HITLER på bloggen Klyvnadens Tid

Read Full Post »

Citat. Nya Tider:

Sverige har förlorat en modig intellektuell. Lars Wilhelmson, född 1941, var en politisk gränsöverskridare som inte gick att sätta i något
ideologiskt fack. Han kunde tala politik med folk från den politiska vänstern till den yttersta högern och väcka intresse och förskräckelse på båda sidor. Lasse var född jude. De sista tjugo åren av sitt liv blev en djuplodande uppgörelse med det han kallade judisk identitetspolitik. En svår hjärnblödning ändade plötsligt hans liv den 5 augusti.

Hela artikeln: (4 sidor) NyaTider

En kämpe och sökare

Read Full Post »

Mot antisemitismen

Antisemitism är den förutfattade mallen, om judarnas ondska – och sen raden av påståenden om olika fördärvligheter, som till synes ”härleds” ur ondskan.

Det blir aldrig en informativ bevisföring, grundad på empiriskt material , utan en upprepad anklagelseakt som bygger på insinuation och selektiva exempel.

En sådan anklagelseakt kan vara suggestivt skriven, dräpande, läsbar (osv), men den kan alltid kullkastas av en motsatt retorik (tex som ser judaismen som unikt viktig etc, selektivt drar fram lärdom, begåvning).

Ett faktum är att judiska lärde ofta utgjort ett mellanskikt som tjänat aristokrati o stat i de länder som de hamnat i. Det avgörande då är fusionen av eliten, hur den blir hjälpt i styret.
Vilka konflikter som uppstår, hur de blir lösta.

Traditionen som a priori säger att Judarna är roten till det onda, ”och ur detta följer…” sen uppräkning om upplösning av sexualmoral, familj, ekonomi, nation..talar ju egentligen inte om någonting specifikt.

Om man istället ser all den här ”upplösningen” som ogjord (dvs tar bort det påstått fördärvliga inflytandet) då hamnar vi tillbaks i det agrara samhället, med byteshandel, merkantilism, absolut kungamakt.

Alltså, ges möjlighet att hävda att en viss sorts upplösning av strukturer vad beträffar familj, moral, nation inte har kunnat undvikas, i det vi kallar historisk utveckling.

Att se all denna förändring som ”fördärvligt judiskt inflytande” gör att man undrar, vad kritikern önskade se i dess ställe?

Ingen utveckling alls?

Eller en föreställd, idealisk utveckling, där just det judiska inflytandet tagits bort?

För ens förnuft blir den här sortens (skenbart) bevisförande anklagelseakter sterila.

Kritik av en Kulturs eller religions inflytande kan göras informativ, men då måste det till en studie, ett källmaterial som till exempel varit okänt.

Det intressanta visar sig antagligen vara komplikationerna – inte förenklingen..

Till exempel när det blir konkret: vad en viss person uträttade, hur detta blev bedömt i samtiden. Hur det kan värderas från nuet.

En del antisemiter kan nog skriva, men de är besatta av ett smalt essä-ämne, som de vill tänja över världen och världshistorien.

När det gäller folken och historia vill man ha spännvidd i både berättandet, och i toleransen för vad som kan anses vara ”sant”.

Det existerar självklart flera versioner av världshistoria. Det finns en, där judar ses som mer eller mindre allsmäktiga och destruktiva mot icke-judarna.

Den berättas med besatthet, där saknas sinne för rättvisa och intresse för detaljer.
Jag tror i och för sig att judar likväl som kristna och muslimer är kapabla till ohyggligheter både i tanke o handling.

Det paradoxala är att det stridbara (om man så vill ”giriga, grymma” ) draget också har hjälpt släktet under evolutionen (liksom förmågan att uthålligt förhandla, minnas o överväga fredligt).

Under tio tusen år har ”vi” (ofta i strid) härmat det som varit framgångsrikt, byggt imperier, blivit teknologiskt avancerade.

Bara detta faktum att både kristendom o Islam ”kopierats” efter judendomen (monoteism, utvaldhet, heliga krig) är tänkvärt.

Att skylla ”det onda” på judarna är en dålig idé eftersom den hindrar oss från en livsnödvändig självinsikt med syfte till fred. /Stöd mitt oberoende tänkande! PayPal Me here

image

PayPal Me 🛑 🛑 🛑

Read Full Post »

Older Posts »