Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Politiskt’ Category

https://gunnarthorell.blog/2018/04/06/vansterns-olampliga-sangkompis/

Read Full Post »

Vi kan läsa det bokstavligt. Vi ska läsa det bokstavligt. SCUM är en helt allvarlig och bokstavlig affär. SCUM menar vad det säger. SCUM drar allting till sitt slut, det är helt logiskt, SCUM har ingen anledning att vara konstruktivt och rimligt. Patriarkatet är inte rimligt.

Vi kan läsa det metaforiskt, cutting up betyder ju också kritisera, ifrågasätta på engelska. Våldet mot männen kan läsas som en metafor för mäns våld mot kvinnor. Och SCUM:s idéer om män, och utopin om deras utplåning, är förvillande lika mansidéerna om kvinnan som löper genom historien och samtiden (Valerie är samtida med såväl 1967 som 2003). Vi kan läsa SCUM som en text full av referenser.

Vi kan läsa det som en parodi på historien om »tänkandet« om människan. Den historien är historien om en hoper löjliga lögnaktiga karlar som har ljugit oss fulla med skit. Idéer som framstår i all sin tarvlighet i Valeries text. När du läser SCUM är det lätt att tänka på till exempel en liten kille som Aristoteles som beskriver kvinnan som en ofullkomlig varelse, ett slags deformitet.

Mannen är i hans »tänkande« av naturen överlägsen, han har nått ett högre utvecklingsstadium än kvinnan. Det är lätt att komma att tänka på lilla Rousseau och hans »tankar« om kvinnan som roten till civilisationens fördärv, på 1800-talets biologistiska trams om kvinnan som natur och kropp, biologin som hennes öde, sekelskiftets antirösträttskampanjer eller 1990-talets biologist iskallt skitsnack i Sverige.

Och argumentationstekniken är densamma i SCUM som i mannens historia om kvinnan. Det är det ständiga upprepandet (mantrat, cirkelresonemangen) om mannens natur som hans öde. Eftersom han är en ofullgången varelse kan han inte det ena och det andra och det tredje och ingenting.

SCUM är en hjärntvätt. Metoden och angreppssättet är gamla och beprövade. Liksom manstänkarna påstår hon kategoriskt något som redan är bevisat (genom trollformeln att naturen har bestämt att det ska vara så) och detta får i sin tur bestämma ytterligare ett faktum om, eller en egenskap, hos objektet. Manshistoriens trollformel har varit livmodern, SCUM:s är mannens sexualitet (besattheten av att knulla, tendensen att drunkna i sitt eget passiva kött). Och tonen (raljant och
aggressiv) är också den förvillande lik. Tänk bara på Rousseaus djupsinniga betraktelse: »Kvinnor kan inte springa. Kvinnor kan inte springa eftersom deras springställning är så löjlig att de liknar gräshoppor.«

Historien är en hjärntvätt. SCUM är en avprogrammering. Valerie kan sina Manstänkare, hon kan sin Manshistoria. Valerie skojar med dem alla.
SCUM och Valerie hatar sex. Sex är en hang-up. Antisex är svaret. Men du måste gå igenom en massa sex för att komma till antisex. Valerie levde som lesbisk. Valerie levde inte som lesbisk. Det enda som är helt säkert är att hon sålde sitt arsle till män hela livet.

Read Full Post »

Read Full Post »

Cyprus 180301-08

Read Full Post »

De flesta män orkar inte läsa igenom Valerie Solanas SCUM-manifestet. #metoo

http://www.ccs.neu.edu/home/shivers/rants/scum.html

Män tenderar att se det som en ”taskig litterär skrift”, svårbegripligt hyllad av vissa feminister och lyftad av progg-teatrar. En text som ska ”läsas metaforiskt”.

Då stänger de flesta av.

Men i det svenska förordet till Scum-Manifestet säger Sara Stridsberg (Svenska Akademin) att manifestet trots allt också är ett politiskt manifest med bäring på framtiden, genom karaktäriseringen av patriarkatet och den utopi som målas upp.

https://gunnarthorell.wordpress.com/2018/04/07/ur-sara-stridsbergs-forord-till-scum/

Alltså är det aningslöst av män att INTE läsa SCUM-manifestet o försöka förstå hur folk påverkas av innehållet. Vänstern kopplas ju ihop med dokumentet, och det är ingen slump, att män när de väl orkat läsa texten, blir berörda.

SCUM-manifestet är i huvudsak inte en litterär text. Det ÄR ett sorts ”manifest”, skrivet i vredgade punkter. Ett manifest som vill slå fast att världen idag är bristfällig, att vissa saker måste göras om, rättas till.

Bland annat påstår Solanas att KRIGEN är männens uppfinning för att kompensera för sitt ”status som skithögar”.

(Varje mansperson ”vet innerst inne att han är en skithög”).

SCUM-Manifestet skrevs ju i slutet av sextiotalet. Krigens funktion av ”väpnad konkurrens” var inte känd via evolutionsforskning och etologi.

Överhuvudtaget framstår Valerie Solanans som galen sextiotals-rebell när dessa (dvs ”min generation”) var som galnast – med den tidens brister i kunskap, den tidens trendiga slanguttryck.

Smått pyrande av illvilja, uppblåsthet… 😎

När man läser SCUM-texten i ett svep verkar det obegripligt att den är hyllad av feminister och av en ledamot i Akademin:

”Effekten av fäder är att de fräter sönder världen med sin manliga identitet – allt de rör vid förvandlas till skit”.

En tanke som slår mig är att de här sortens delvis allvarliga, men hyllade diatriber kan utlösa varierande reaktioner.
Den uttalade avsikten sägs faktiskt vara att män bör utrotas, dödas och förnedras. Med tanke på den samtida PK-känsligheten för ”hate-speech” är det ett märkligt exempel på blindhet Sverige att Scum-Manifestet lyfts fram som ett ”mästerverk”, sägs ha betydelse för vår framtid.

En offentlig hyllning till blint hat är gjort för att sätta obalanserade personligheter i rörelse.

Skulle judar på trettiotalet lyfta fram Der Stürmer för dess förträffliga innehåll, dess visionära blick angående framtiden? (ja, det kanske fanns såna?)

Scum-Manifestet är ett smörgåsbord av väldigt ”dåtida” revolutionära ideer. Den ”fria kvinnan” beskrivs som något av en psykopat, hög på adrenalin. En vars nöje, är att
”söka emotionella kickar och upphetsning”.
”som ger sig hän åt …vidriga scener”.
Våldsamma ”bitches” som inte tvekar att köra upp en ishacka i mannens röv ”om han kastar en blick åt hennes håll”.
Den sortens kvinnor sägs vara ”coola”, rör sig i gränslandet för ”asexualitet”.

Å andra sidan:
”Mannen är till sin natur en blodigel, en känslomässig parasit, och därför inte, ur etisk synpunkt berättigad att leva…”

”precis som att människan på grund av sin överlägsna medvetenhet har större rätt att leva än en hund… så har kvinnan större existensberättigande än mannen”.
”Att eliminera männen är därför en rättvis och förtjänstfull handling och tillika en barmhärtighetsgärning”.

”Vad gäller frågan om huruvida männen ska tillåtas leva vidare eller ej, bör vi betänka hur männen, liksom vissa sjukdomar alltid funnits bland oss…”

”När vi har kontroll över genetiken – och det kommer att hända snart – är det självklart att vi endast bör producera hela, fullständiga varelser – inte de fysiskt defekta och bristfälliga”.

Det finns lite influenser av Maos Lilla Röda, av Kommunistiska Manifestet men också av William Burroughs blasfemier i The Naked Lunch. Frank Zappas hån.
Vad SCUM-manifestet föreslår är en sorts terroristceller som bryter mot alla lagar, saboterar ekonomin, mördar männen.

Den del passager blir smått festliga, i anarkistisk yra. (Typiskt för extremistkretsar på sextiotalet? ) :

”Men SCUM är för otåligt för att vänta på avprogrammeringen av miljontals rövhål”.
”En liten grupp SCUM kan ta över nationen inom ett år genom att systematiskt knulla upp systemet, förstöra egendom och mörda män”.

SCUM föreslår en sorts självhjälpsgrupper för de besegrade Männen.

De kallas ”Skithögsgrupper” – deltagande män måste introducera sig: ”Jag är en skithög, en extremt lågtstående skithög”.
Fortsätter sen att lista hur vämjelig han ”är”.
Belöningen efteråt är att ”få fraternisera en hel timme med SCUM”!

Dessutom finns förstås en av dessa dåtida ”dödslistor”.
I den räknas upp:
politiker

dåliga musiker och sångare
ägare av flottiga restauranger
diverse ”Stora Artister”
män som pratar på fast dom inte har något att säga
män som vistas på gatan och förstör utsikten
psykiatriker (!)
kliniska psykologer (!)
diskjockeys

Efter utrensningarna sägs:

Det fåtal män som finns kvar kan få leva vidare, ”höga på droger, struttande runt i drag, passivt kollande på högpotenta kvinnor in action…
Eller få fortplanta sig med sina rövslickare i kohagarna…
Eller gå och besöka närmaste justa självmordsklinik ”där man smärtfritt och kvickt kan få bli gasad till döds.”

En blind fläck?

Inte utan att man förstår varför det gick så illa i ”debatten”, för Pär Ström?
I ”rättegången” för Julian Assange?

Eller i livet, för Benny Fredriksson mfl?

Read Full Post »

Jag hörde en intervjuare på radion fråga en av deltagarna i feministpartiet om den s.k. ”mans-skatten”. Hon började en förklaring med att ”alla män tjänar ju på männens våld mot kvinnorna

Sen kunde hon dock inte gå vidare utan behövde tid att tänka. Det var kanske nödvändigt. Hon verkade ganska ung.

I alla fall slog det mig att frågan verkligen ÄR invecklad och leder vidare till andra frågor. Vilka är det överhuvudtaget som ”tjänar på våldet i samhället”?

Tittar man närmare på saken så drabbas ju männen själva som grupp av det grövsta våldet – d.v.s. de visar upp de största skadorna ( flesta dödade, invalidiserade ).

Det visar sig socialt i att männen har kortare livslängd än kvinnorna ( jag vet nånting om det här eftersom jag sysslat med socialt arbete sen 1980 ). Det vi talar om här är det laglösa våldet. Men det laglösa våldet hänger ihop med det lagenliga våldet – traditionen att ha arméer.

Männen av folket har ju i många hundra år genom lagstiftning varit tvungna att göra värnplikt, försvara nationen, arbeta som poliser, väktare. Männen har också av tradition en anknytning till att bygga de stora fundamenten för samhället – bryta ny mark, röja, bygga nytt – adrenalinkrävande, farliga arbetsuppgifter.

Frågan är då vilka som har fördelar av att ”männen” yrkesmässigt och socialt är associerade med våldsapparaten och de farliga, ryggknäckande jobben o.s.v. Det naturliga svaret är givetvis dels

1. ”överklassen” – de män och kvinnor som själva lever skyddat och uppbär privilegier. Just den gruppen vore det naturligt att beskatta lite mer.

Dels 2. Hela folket med dess familjer (som förstås redan är beskattade).

Ett feministiskt parti som framställer det som att ”alla män tjänar på männens våld mot kvinnorna” kan bara uppfattas som köns-rasistiskt, provocerande parti. Det kommer aldrig att få stöd av vanliga män (och deras familjer) som s.a.s. genom erfarenhet vet hur föga belönade de är av att vara ”män”.

Det enda ett sådant parti kan åstadkomma är en sprängning av opinionen – precis som rasistiska grupper och partier.

Den obetydliga ekonomiska fördelen männen har genom en högre genomsnittslön äts mer än väl upp av förslitning, social utstötning, risktagande. Dessutom transfererar ”männen” enligt tradition också egendom till kvinnorna – det sker genom att de lever kortare ( arv ) men även genom att de uppfattar det som rätt och riktigt att tjäna sina kvinnor. Ett feministiskt parti måste – om det vill ha något som helst stöd från befolkningen – urskilja att könsmakten är inflätad, har en komplex struktur. Också kvinnorna i en del livsavgörande frågor har makt över männen, till exempel beträffande reproduktionen.

BÅDE män och kvinnor är på olika sätt ”skadade” av det samhälle vi har, och har förstås också olika fördelar, privilegier. Det är INTE så att kvinnor lider av de flesta nackdelarna. Männen av folket har stora, påtagliga nackdelar av systemet som existerar. Det är visserligen inte trendigt bland samhällsforskare att påpeka det – men i realiteten slutar livet i allmänhet i moll för männen av folket / i alla fall för signifikant stora grupper av dem.

De hamnar som regel i de fattigare bostadsområdena ( jämfört med kvinnorna ). Deras mer tävlingsinriktade, riskablare yrkesliv ger mycket slitage. Deras nominellt högre inkomst transfereras till icke ringa del till kvinnor, som har bättre fysisk hälsa, samt ofta får fördelar vid skilsmässor. De överlever sina män med åtskilliga år.

Det har slagit mig när jag går på olika kulturevanemang hur väl bevarade och livfulla kvinnorna verkar vara högt upp i åldern! Ibland har de med sig sina män, ofta slitna, åldrade som lastdjur eller dragdjur. Givetvis har det här att göra med att kvinnorna ägnat mer tid åt föräldraskap och mer tid åt att värna om sin hälsa, sitt utseende ( det ingår i den kvinnliga identiteten ). Skulle det vara en sorts överhet vi ser i kollektivet av män? En löjligt påhittad idé. Tror man det måste man vara förblindad av ideologiska klichéer.

Varje samhällsforskare vet att ett av de starkaste kriterierna på status är till exempel en längre livslängd.

Också utseendet är ett viktigt kriterium på status. Aristokratin har i alla tider värnat om skönheten. Starka färger, långt hår osv. De här attributen finns kvar i den kvinnliga identiteten. Titta på en verkligt vacker kvinna och man ser minnen av ett äldre samhälles aristokrati.

Det är givetvis privilegier att få ägna mycket tid åt föräldraskap o.s.v. – flertalet män har inte riktigt insett den saken. Kvinnor kan hjälpa till att främja just den kontakten.

Read Full Post »

Man behöver egentligen bara ”öppna sina ögon”, för att se hur det gått med ”jämlikheten” efter 30 år av feminism vid rodret.

Gatubilden! alltid dessa utslitna, haltande män – i olika stadier av förfall.

Samtidigt, dyrt klädda kvinnor som försynt markerar sitt aristokratiska förakt, sveper förbi ”stackarna” – loosers, som ingen bryr sig om.

En del av dessa män har haft, men förlorat sina familjer, efter att de råkat ut för skador.

En del börjar dricka, som smärtstillande. Fd Flyttkarlar, byggjobbare, chaufförer, sopgubbar, lagerarbetare.

Vår tids paria. Alla tittar förbi. Ingen vill se. Dessa är ju (enligt den ”rätta läran”) före detta privilegierade ”förtryckare av kvinnor och barn”.

Är de inte till och med förtjänta av sin långsamma undergång? Så tycker i varje fall ofta den kvinnliga personalen på Soc.

(VET! – jag jobbade där några år, som ”manligt alibi” ) 😎

Ja det är svårt, när man i 30 år vant sig vid en falsk, ideologisk berättelse (om patriarkatet: kvinnor = offer; män = förövare).. svårt att lära sig nytt, se hur det faktiskt ligger till därute.

All förändring tar tid.

Det krävs ändrad utbildning, accepterande av samtida forskning.

Fortfarande styrs vi av den ideologiskt präglade, inlindade hatpropagandan mot ”männen”.

Det vill säga, vi ser och förstår till exempel inte att kvinnor har makt, över reproduktionen (genom modersbandet).

Att kvinnor inte sällan därav manipulerar män, bestämmer över mäns liv och öde.

Att kvinnor kan agera, aggressivt, brottsligt, bedrägligt (och likväl bli friade, lindrigt dömda – det sk ”patriarkatet” är riggat på det sättet..
har alltid varit riggat på det sättet ).

Vi går nu alltså igenom en kamp för upprättelse av ”manligheten” och ”männen av folket”. Det sker från ett underläge.

De stora resurserna för att sprida radikalfeminismens fortsatta lögner finns på universitet och i massmedierna.

Den sannare bilden av förhållandet mellan könen bygger på modern evolutionsforskning, ny sociologi, ekonomisk statistik, folkrörelse (Men’s Rights, MGTOW ) och formulerar sig mest via internet, men har också börjat nå in på universitet, i media i den anglosaxiska delen av världen.

Det tar nog ett par tre år. Men många har börjat förstå vilket pris vi i längden får betala för feminismens lögner, dess utstötning av pojkar och män.

Heder åt Camille Paglia som drog igång anti-feminismen med sina grundläggande böcker om sextiotalsRevolten.

Också Doris Lessing var tidigt klar över den vändning 3e vågen feminism tagit.

Heder åt Esther Vilar som 1970 gav ett sylvasst, ironiskt svar på SCUM-MANIFESTET: ”The Manipulated Man”.

Man kan också som pionjär nämna Erica Jong (som blev grovt påhoppad av feminister för sina skildringar av kvinnlig sexualitet i Rädd att Flyga).

Sen kom gänget med nytt folk, Karen Straughan, Diane Davison, Lauren Southern, Milo Yannopoulis, Christina Hoff Sommers, Jordan Peterson och en härskara som växer snabbt.

Read Full Post »

Older Posts »