Jag hörde en intervjuare på radion fråga en av deltagarna i feministpartiet FI om en ”mans-skatt” som föreslagits.
Hon byggde sin förklaring med att ”alla män tjänar ju på männens våld mot kvinnorna”.
Det slog mig att frågan är invecklad, leder till andra frågor. Vilka är det som tjänar på våldet? Kollektivet av män drabbas själva som grupp av det grövsta våldet – visar upp de största skadorna ( flesta dödade, invalidiserade ).
Det vi talar om är det laglösa våldet. Men det laglösa våldet hänger ihop med det lagenliga våldet – traditionen att ha arméer. Männen av folket har i många hundra år genom lagstiftning varit förpliktade att göra värnplikt, försvara nationen, arbeta som poliser, väktare. Också av tradition forma de stora fundamenten – bryta ny mark, röja, bygga nytt – fysiskt tunga, adrenalinkrävande arbetsuppgifter.
Frågan är vilka som har fördel av att ”manskollektivet” yrkesmässigt och socialt är associerade med våldsapparaten, de ryggknäckande jobben. Det givna svaret – de män och kvinnor som själva lever skyddade och uppbär privilegier. Den gruppen vore det naturligt att beskatta extra.
Ett politiskt parti som säger att ”alla män tjänar på männens våld mot kvinnorna” kan bara uppfattas som köns-rasistiskt, kan bara åstadkomma en sprängning av opinionen – analogt med rasistiska grupper och partier.
Den ekonomiska fördel vissa män har genom en ibland högre genomsnittslön äts upp av förslitning, social utstötning, risktagande. Männen transfererar av tradition egendom till kvinnorna – genom att de lever kortare ( arv ), genom att de uppfattar det självfallet att stödja sina kvinnor och familjer. Kvinnor har i viktiga avseenden makt över männen.
Männen hamnar till slut i de fattigare bostadsområdena jämfört med kvinnor. Deras mer tävlingsinriktade, slitsamma yrkesliv ger skador. Deras nominellt högre inkomst transfereras till kvinnor, som har bättre hälsa, har fördelar vid skilsmässor. Kvinnor överlever sina män med många år.
När jag går på olika kulturevanemang slår det mig hur vackra och livfulla kvinnor är högt upp i åldern. Deras män ter sig slitna, hårt åldrade, som lastdjur eller dragdjur.
Kvinnorna ägnat mer tid åt föräldraskap och mer tid åt att värna om sin hälsa, sitt utseende – det ingår i den kvinnliga identiteten.
Utseende och hälsa är ett viktigt tecken på status. Aristokratin har i alltid värnat om skönheten. Starka färger, långt hår osv. Attributen finns kvar i kvinnlig identitet. I en kvinna ser vi minnen av ett äldre samhälles aristokrati, ett ännu äldre samhälles gudinnekult.
Gunnar Thorell /
https://www.facebook.com/gthorell
Gunnarthorell's Blog 