Familjen Kim bor en källare i en trång lägenhet med fönster ut mot den gränd där berusade medmänniskor urinerar. De försörjer sig på att vika pizzakartonger. Socialt sett är de losers, lägst ner i ett samhälle med klasskillnader av en art som ärvts från feodaltiden.
Den äldste sonen lyckas skaffa sig jobb som privatlärare hos extremt rika familjen Park i ett förnämt överklassområde.
Genom intriger och fula knep har till slut alla familjens medlemmar skaffat sig arbete i Parks lyxvilla. Engelsklärare, chaufför , husa, konsterapeut.
Den första delen liknar mest en satirisk komedi, men en vändpunkt kommer när familjen Park tillfälligt åkt bort, och intränglingarna under sitt firande o ”ägande” av huset, får besök av den tidigare husan.
Det visar sig att hon har haft sin make boende i hemligt källarutrymme som varit okänt för värdfamiljen. Det som händer därefter är en serie av katastrofer och missdåd, briljant sammanfogade.
Mina associationer går till klassiska skräck-mästerverk som Nabokovs ”Skratt i Mörkret”.
