Feeds:
Inlägg
Kommentarer
Feminismens grundsyn har antagits som en ortodoxi i Sverige. Vad har det för konsekvenser?
1967 publicerades SCUM-MANIFESTET av Valery Solanas.. Det är en bisarr hatskrift riktad mot ”männen”. Trots det råbarkade, förvridna innehållet blev skriften typiskt nog celebrerad av radikala feminister och av delar av av vänstern.

http://www.ccs.neu.edu/home/shivers/rants/scum.html

Kanske som ett svar på detta kom THE MANIPULATED MAN, 1970, av Esther Vilar. Det är också en elak karikatyr, men åt andra hållet. Det vill säga – här är det kvinnorna som utmålas som exploatörer av slavarna: männen.

https://drive.google.com/file/d/1gInFwd6IEXGeclX8aF0dgJjmdsVcTJyC/view?usp=drivesdk

THE MANIPULATED MAN är på ett subjektivt sätt något mer övertygande än SCUM-MANIFESTET, men skriften omtalades inte, fick ingen publicitet. Den är skriven med viss återhållen humor, helt utan uppmaningar att skada, utrota osv

Om man ser dessa två skrifter som ideologiska, litterära produkter är Esther Vilars definitivt den minst osympatiska. Det hon skriver går något i Strindbergs anda.
Den äktenskapliga ”dödsdansen”, påstådda ”slaveriet” och våldtäktskuluren är trots allt överdrifter, kollosala generaliseringar, formulerade av artistiskt lagda (neurotiska) personligheter som vill göra intryck.
Om Valery Solanas eller Esther Vilars påståenden var i närheten SANNINGEN, skulle arten människa för länge sen gått under.
SCUM-MANIFESTET är dock så grovt att man knappt hittar något motsvarande virulent och hatfullt som överhuvudtaget blivit

publicerat.

Frågan är, har det haft betydelse? (SCUM-MANIFESTET har populariserats och spridits genom tidskrifter, teatrar, och vunnit ett sorts kultstatus bland feminister).
Kanske börjar vi se resultat av det, i den lynch-justis o häxjakt som utvecklats i Metoo-kampanjen?
Det uppstår en situation av rättslöshet för män, när en sån här ideologi inte kontrolleras utan tvärtom, kanoniseras som ”progressiv”. Och dessutom ”ramas in” av en mainstream version med principiellt liknande, dock betydligt subtilare innehåll.

(Män är förövare, kvinnor är offer).

Den här ”ideologiska mixen” är betydligt farligare, skadliga skulle jag vilja säga, än de fossila resterna av nazism och stalinism.
Den tidiga feminismen var trots allt en rörelse för fortsatt modernisering och upplysning. Man kan jämföra med socialdemokratins bildningsrörelse, eller frikyrkorna nykterhetsrörelse. Det vill säga, den trädde fram på grund av verkliga behov. Gav upphov till reformer som vann majoritetens gillande.
I och för sig var den teoretiska grundvalen inte förankrad i vetenskap – men det kan man också påstå angående arbetarrörelsen (marxism), nykterhetsrörelsen och frikyrkorörelserna (pietism mm).

Men

de faktiska resultaten var av värde (rösträtt, sexualupplysning, nykterhet, avskaffande av barnaga, föräldrapenning, pappornas deltagande i barnvården)
Det verkade som om feminismen började spåra ur på nittiotalet med formuleringarna om en ”manlig maktstruktur”, och att kön var en ”social konstruktion”.
Idéerna blev lika pseudobetonade som tidigare rasforskning (med sina idiotiska skallmätningar o anekdotiska generaliseringar).

Det var också i den vevan feminismen blev statsideologi.

Män och kvinnor har givetvis INTE ett förhållande av ”väpnad konkurrens”, som mellan imperier, nationer (vilket SCUM-MANIFESTET antyder)
Det är snarare en individuell konkurrens inom ett vitalt ”team” som givetvis mildras av attraktion, ömsesidig nytta, omtanke om ”projektet”, barnen.
Det farliga som uppstått när radikal-feminismen blivit statsideologi är att den används som rasism för ”härska-söndra”, uppfostringskampanjer mot ”männen” etc.

Det har i realiteten blivit så idag att en massmedial Inkvisition, på grundval av obestyrkta anklagelser kan förstöra mäns liv. Ett utomrättsligt förfarande som i häxprocesser eller i en lynchmobb.

Självklart måste män sätta sig till motvärn mot det här.

Det sker dock inte genom att skapa en lika galen Motideologi som radikal-feminismens.

Det riktiga är att utgå från socialvetenskap, biologi, evolutionsforskning etc

Vänstern i allmänhet försöker förhålla sig civilt, vill inte stå för den typ av intolerans o dogmatiskt ursinne som spridit sig sen 2003 ( angreppet på Irak) då flyktingtillströmningen började öka.
Visst bör man kunna vara öppet kritisk mot okunnig fanatism inom religioner som Islam – men det gäller uppenbart i lika hög grad mot samtida, nybakade politiska ideologier, som reflekterar 15 år av angreppskrig.
De nya krigen har av massmedierna sålts in som ”humanitära interventioner”, ”fredsinsatser”, ”för demokratisering” – trots att det i verkligheten rör sig om massiva militära angrepp under ett och ett halvt decennium, som tagit kål på 2 miljoner människor, skadat många fler och satt tiotals miljoner på flykt.

Det är slående hur lite folk i Väst tagit in av den här verkligheten. Vad de flesta tror på är den sofistikerade lögnen, att dessa krig INTE varit för dominans och resurser, utan för en god sak, ”mot diktaturerna i Mellanöstern”. Sen framstår det som Otacksamhet, och ”en muslimsk invasion” att folk flyr från krigen till våra länder.

Det farliga i den här formen av ”enfald” är att man förväxlar orsak och verkan.
Istället för att göra motstånd mot krigen skapas ett ideologiskt krig mot de som flyr från krigen. Konsekvensen blir militarisering, och ökat våld i våra egna länder.
Våra egna massmedier sprider just nu lögner om ”hotet från Ryssland”.Uppenbart finns det grupper inom finanseliten som anser sig kunna vinna på ett världskrig med kärnvapen.
Varför har Sveriges befolkning röstat på partier som fortsatt göra insatser i krigen (som så uppenbart är angreppskrig) som är huvudorsak till att miljontals människor flyr.. Man kan tala om se en media-alstrad förvirring här?
Min egen slutsats är att det är dags att lämna både de politiska ideologierna och religionerna.
– se vad som tidigare har varit av värde, men avstå att försöka hitta någon väsentlig sanning i dem angående samtiden.
Ideologier som nyliberalism, feminism, socialism, marxism, nykonservatism har i Väst tagit över religionernas roll.
De står för ”trösterika” dogmer, inte tål motsägelser och upprepas till leda. De ger näring åt individer med samma intolerans som institutionella religioners.
Finns det något hopp om en världsbild byggd på vetenskaplig filosofi och metod? eller är vi för enkelt funtade för att tåla osäkerhet, det vill säga, medge att vi inte vet.

Det kanske är olidligt för oss (som våra hjärnor är indelade) att vara avvaktande, nyktert betrakta begångna misstag som ”krig”, och systematiskt försöka rätta till dem?

Tolstoj kommenterade, ”alla vill förändra världen, men ingen vill förändra sig själv”.

Svaret på många fastlåsta ”problem” och dispyter finner sin lösning i evolutionärt tänkande om kulturen.
Iaktta barns stora förmåga att härma! Vi har som art en oerhörd kapacitet för att införliva (och överträffa) ”framgångsrika strategier”.
Det förklarar snabbheten i vår utveckling och betydelsen av närvaro i nuet.
Vi lämnar ständigt de ”ideologiska fossilerna” bakom oss.
Identiteten ändras opportunt, med nya epoker, liksom språket, tanken.
Det liknar ett evigt ”förräderi”, men smärtan i detta är nödvändig. Det går inte att vända tillbaka – lika lite som vi kan undvika döden, (eller få tillbaks den form vi själva hade i vår ungdom).

(bild, huset på Odengatan 58 som revs, där vi hade gloriösa fester. Jag var i tjugoårsåldern).😎

Den intellektuelles uppgift är att vara ett samvete i sin tidsperiod – en spegel för sin krets, sitt folk, sin nation. Alla folk har ju sin ”bördshögfärd”, sin ”hybris”, sina lögner, som behövs punkteras med vissa mellanrum. Därför är det intressant när en person som Lasse Wilhelmsson 76 år gammal, med judisk släktbakgrund och många år inom den svenska vänster, bestämmer sig för att syna sitt fadershus.

Det är ju ingen brist på berättelser om judisk identitet, som offer, som hjältar – men sällan förekommer någon skildring av det Egna folkets mörka sida – i varje fall inte i Sverige. Vad som hänt när någon försökt sig på det är ett ohyggligt larm om ”antisemitism” och evig utstötning från offentligheten. Givetvis har det också drabbat Lasse Wilhelmsson. Sanningen att säga är det inte mycket med den påstådda ”antisemitismen” i hans bok – i varje fall om man med detta menar judehat.

Kanske ”Ett Porträtt med Många Historier” kommer att bli en till ”skandalbok” som läses i smyg, stoppas in i skåpet – men så småningom blir förstådd som en uppfriskande hädelse – en början på en sannare karaktärisering av makten?

De intellektuella som försörjer sig via media, kommer förstås inte att våga ta i den. Här avhandlas det man i Sverige helst inte ska låtsas känna till – de märkliga turerna kring 911, om Segrarmaktens krigspropaganda efter WW2, om marxismens rötter i den sionistiska filosofin, om det svenska kryperiet för främmande makt.

Vad LW främst beskriver är ett oproportionerligt judiskt inflytande inom massmedia och finansväsen – vilket inte har varit till fördel för en bredare befolkning. Fakta som är svåra att motsäga.

Den samtida, judiskt-kristna, sionistiska eliten har via media ljugit för de nya krigen i Mellanöstern, samtidigt som de välkomnat den stora immigrationen från krigen. Något som politiskt sett splittrat nationerna, inte bara i Sverige. Man behöver överhuvudtaget inte hålla med LW om allt, det är en provokativ bok med en omisskännlig glöd, som gjord för att debattera kring.

Den är personligt hållen, om hans kontakter i vänstern – en vänster som numera tror sig kämpa för något gott, genom att förtala, censurera och till och med misshandla opponenter (vilket LW i rikt mått, fått känna på).

Man kan verkligen tala om en historisk konspiration här! Skapandet av Federal Reserve

http://humanismkunskap.org/2017/05/22/tre-man-forfader-till-miljontals-europeer/

https://goo.gl/photos/LmDStsbDw4DuzVuo7