Feeds:
Inlägg
Kommentarer


Förenklat:

en kopia av matriarkatet finns via kulturell evolution, inom patriarkatet.

Där sker en ambivalent uppdelning av ”Fruktbarhetsgudinnan”, i begrepp som ”Madonnan och Horan”.
(”Madonnan och Hetären”)

Både den ärbara modern och hetären existerar parallellt, som ett uttryck för ”kopian av matriarkatet inom patriarkatet”.

Båda dessa positioner har kvinnliga förtecken, uttrycker positiv kvinnlig dignitet, kvinnlig makt (”Guds Moder” är ju ej att förakta. Inte heller Afrodite, kärleksgudinnan).

Jag menar att den kulturella evolutionen inte handlar om ett ”krig mellan könen” där männen ”tagit makten över kvinnor Och barn, utan om en konkurrens över flera årtusenden, där stammar med patriarkal organisering skapat bättre resurser, och sakta men säkert trängt undan matriarkatet.

Det är effektivare med ett manligt beskydd av en man som vet sig vara biologisk far – än beskydd av barnaföderskans äldre bror ( i en situation de biologiska fäderna, om kända, bara är ”lovers” som kommer och går).

Det yttre försvaret av familjen blir bättre, kvinnan behåller genom chevalresk trohet fortfarande en stark position.

Vi ser detta bäst, i renaste form jordbrukarsamhällen. La Famme de Klee. Kvinnan med nycklarna, VD:n för gården.

Är Sexköpslagen ett uttryck för det ”matriarkat inom patriarkatet” som råder i Sverige.


Alexander Bard uttryckte det kortfattat när han (som en nödställd i ett hav av dumhet) skrek till Gudrun Schyman:
”Män är Män! Kvinnor är Kvinnor!”

Kvinnor o män har olika fel, olika tillkortakommanden, olika behov.
Den nuvarande jämställdhetsdoktrinen bygger på att könsidentitet är ”socialt konstruerad”.
Det leder till en tro att människors sexuella beteende kan kontrolleras och formas via lagstiftning o indoktrinering, (vanligast = drev, ryktesmord, skvaller, förtal).

Men kön är grundat på 500 miljoner år av biologisk evolution, för arternas överlevnad.
Maskulint o feminint kön har via däggdjursarterna en biologisk historia av 100 miljoner år. En social historia av 200.000 år (som Homo Sapiens).

En skämtare beskrev polariteten mellan könen: ”Gud är stor, Fittan är större”.

Utgångspunkten för rättslig bedömning måste vara ”män är män”. ”kvinnor är kvinnor” – hänsyn till särart!

De sexuella behoven ser olika ut på grund av den biologiska, funktionella olikheten i moderskap/kvinnlighet o – faderskap/manlighet.

Mäns och kvinnors förmågor är också unikt olika, och kompletterar varandra på ett perfekt sätt.
(Artens framgång är bästa beviset).

Både män och kvinnor kan ha ”kriminella, demoniska sidor – men de har det på olika sätt.

Kvinnor är definitivt mer flinka med att parasitera, ryktesmörda. När det gäller att skada föredrar de gift, framför knytnävar.

Det är nedlåtande att beskriva kvinnor som dygdemönster, ständiga offer som om de saknade förmåga till raseri, uppror.

Det är sant – kvinnor kladdar inte, visslar inte efter män. De är nogräknade. Horace Engdahl beskriver det som att de har ”infrasikten”.

Både svensk och internationell forskning visar att unga killar är överrepresenterade när det gäller att sälja sexuella tjänster (enligt Suzann Larsdotter, sexolog på Riksförbundet för sexuell upplysning, RFSU.)
Men okunskapen om det är stor:

”Frågan om prostitution är en viktig symbolfråga för jämställd­hetsarbetet, som utgår ifrån att män är förövare och kvinnor är offer. Män och killar som säljer sex tolkas i relation till deras sexualitetsuttryck, tjejer och kvinnor är alltid är offer.”
”Tyvärr är det forskning som inte stämmer överens med feministers skitsnack så det får inte mediautrymme.” (citat Jonne Ljungqvist).

En studie som Sahlgrenska publicerade 2013 där man granskat 2.5 MILJONER domar för våldsbrott i Sverige över flera generationer visade att också om majoriteten var män, så var det män med diverse personlighetsstörningar, missbruksproblem, som börjat med brott i tidig ålder. Hela 63% av brotten begicks av ynka 1% av befolkningen.

Det rör sig alltså om en liten minoritet män med individuella problem, inte om män som grupp. Det är när man säger det där sista som feminister alltid slutar lyssna. (citat Tommy Mårtensson)

https://sahlgrenska.gu.se/forskning/aktuellt/nyhet//en-procent-av-befolkningen-ansvariga-for-63-procent-av-valdsbrottsdomarna.cid1193150
Min summering (GT):
Det är ovetenskaplig att föreställa sig könsidentitet som en social konstruktion vars karaktär kan ändras via kampanjer, lagstiftning, moraliskt klander.
Ett minimum av ömsesidig respekt behövs för påverkan.
Feminismen har inte haft ett sånt dekorum sen 90-talet. Utan fungerar snarare som rasism mot männen – dvs som statligt sanktionerad ideologi för splittring av folkmakten.
Att vänstern är associerad med dagens feminism innebär att ge högern totalt Walk Over.

Egotopia

Tillvaron i Egotopia kretsar runt behovet av revansch. Grundtanken är att egot växer i styrka genom att redan det lilla barnen kläs i säkerhetsutrustning  som astronauter eller djuphavsdykare.

Sexåringar övertalas att gå kurser i Sanskrit, dansa Svansjön, måla i olja.
Frukten av  ambitionerna skördas i tonåren genom att den unge  kan utbrista i ihåliga gapskratt.
Indelningen av befolkningen är digital – i  vinnare/förlorare.
De sistnämnda talar med kväkande röster som duvor eller grodor. De bor i vidunder till hyreshus vars decimeter tjocka väggar  innehåller eksem-framkallande ostprotein.
Strålning och lågfrekvent brus från ventilationssystem kan driva också  nötboskap till panik.
Fredlighet ses i dessa samhällen som  en defekt jämförbar med hjärntumör. Personligheter  med små bröstkorgar och lamm-röster utsätts för snäsor, tvingas gå självförsvarskurser där  tränare med novokain-bedövad mun, förklarar varför multihandikappade måste svältfödas, samtidigt som skattetrycket lindras för hulahula-dansörer.
Tecknet på att man är vinnare är ett kulögt stirrande, en lätt  krökning av överläppen. Att dansa

i blodröda solnedgångar. Håller utkik efter nagelbitare, sängvätare med blommor i håret som kräver Allt Genast. 
Att man lutar sig framåt,  ler ett gyllenleende.
Ekeluten har gjort dig hård som en ekplanka. Hundåren har lärt dig bita tillbaka, vifta på svansen i rätt stund. Stålbadet har bränt bort resterna av ynk och pjunk.
Annons:
Mediakvinna med utvecklad babianförmåga önskar ögonkontakt med breda lager. För hambobölja, kommande koma.
Vanmäktiga personligheter renoveras och förädlas,  imago av hedersknyffel. Hulahula med honungspress. Liten silkesvante.
Avgrundsvrål – ditt falska jag störtas från höghus, lyftkran eller usiktstorn. Vi vill att du ska kunna behärska 18 redbarhetsläten.  Protokolluppläsning med liten stämbandspress. Utnämna gunstlingar, dansa Wienervalz, utföra ingrepp (mot arvode) på golvet och i busken.
Testa dig själv.:
Stryk under det som gäller i ditt fall.
Strävan i badkaret.

Tendens att tala i nästan i trängda lägen.
Hinsideslängtan utan tillstånd.
Kroppskultur för krumelurer.
Vill bli hyllad som en konung.
Psykofarmaka.
Om du vore död, vad kunde stå på din gravsten?

Dog en bit i sände, i upprepningens stillsamma gränder.
Förföljde svaghet uti dess minsta skrymsle.
Sparkade in tryne på medvurstar  varhelst de påträffades.
Växtfärgade koftor. Försökte länsa parkeringsautomater.
Ville undfly ödet genom att hypnotiskt upprepa fraser.
Ville, beväpnad med böngroddar oförglömligt leende, klä sig
I flera lager för en ny tidsålder.
En av de utvalda, Dubbelbrunte, anser att diverse tumsugare i olika länder slutit sig samman i en federation som med snyftförsök vill förstöra civilisationen.
Dubbelbrunte gick ut hårt och dumpade fenoxisyror i en mesekommun med åtföljande mutationer och lavemang. Listan över segrarna har blivit lång. Man drar sig till minnes giraffaffärerna, vapenfaffärerna, fastighetsfifflet som valsades runt med tonfall av motvillig beundran.

Som äldre verkar DB ofta mjäll, honungslen. Skickas bara in när hela landsändar ska förtidspensioneras. Med sin bredmynta framtoning står han som en klassisk medaljör i kampen. Han rider in på podet på axlarna av sin farvoritforskare och dryckesbroder, Aron Lindspeck. Låter som en tränare, växlar omärkligt mellan olika dialeketer och brytningar. Gymnasticerar läpparna med färsk sanning.

”Tumsugarna och nagellbitarna hävdar att vi med  beräkning infört andnöd, analklåda hos världens folk. De små i stugorna gnäller över faciala utväxter,  cancer i colon”.
Han far fram med diagram och statistik tills han nästan stupar.

Mästaren läten blir alltmer smattrande. Byter kostymer, folklore, leninsmäck, gestapo, de grå tinningarnas charm. Bemöter förnuftets alltmer astmatiska invändningar. Blandar in påhittade språk. Satsbyggnaden  blir oregerlig. Han visar videofilmer av sina hemoroider. Kraxar till slut, faller som en trädstam omgiven av superlativer.
En vind blåser genom  lokalerna. Pappersark virvlar i tomma korridorer.
Hår grånar och lossnar. Glöden mattas av. Seniliet härjar.
En av de åldrade nagelbitarna pekar, försöker resa sig som inför en spöksyn,  får bara fram ett väsande.

GT

Det här är något av det mest levande och överskådliga jag läst om radikal pedagogik.

Man hittar allt varje lärare behöver av inspiration för nya skolor, att förändra sin undervisning – och inte minst enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, sen 1920-talet! :

ELEFANTEN I KLASSRUMMET

Cyklist filosofi

Det finns en Rikedom i staden. Alla av oss ”äger tillsammans“ stora territorier, museer, skolor, bibliotek, teatrar, restauranger, caféer, friluftsanläggningar, träning, bad, utsmyckningar, affärskomplex.

Hur mycket som helst. Om man kan tillägna sig rikedomen, eller bara plågas av den,  beror på om man tillhör de som lyckats överleva och vara friska,  som skapat en bestämd identitet.

Staden tär på de gamla och på nykomlingarna – de vet inte riktigt vart de ska ta vägen. Mitt i den enorma rikedomen finns ett vilset jagande, en hård yta, svår att komma igenom.Det tar tid att överblicka. Stockholm ändrar sig oerhört snabbt. Man cyklar fel ibland. Liksom borta! hela kvarter  och lekparker har uppstått på ytor som tidigare var natur, skog, klippor. För att inte tala om nya grenar av tåg, busslinjer osv


Jag gjorde en lång, invecklad cykeltur från Kärrtorp över Enskede och Årsta, över Årstafältet, Östberga och Gamla Enskede. Passade mig bra på grund av corona-karantänen och vackert väder. 

Det var rätt fascinerande att se  vad mycket som hade hunnit förändrats sedan jag sist rörde mig i dessa trakter. Gamla Skagersvägen där vi bodde hade gjorts om, gentrifierats med balkonger, kodlås, lekplatser på baksidan. 

Själva Årsta var nästan oigenkännlig när jag kom in från Huddingevägen. Så många nybyggda hus! Jag höll på att köra vilse. 
En tanke jag fick var att jag som person har lätt för att att söka nya vägar. Jag är orädd på så vis att OM det är avstängt, hindrat någonstans tar jag mig ändå igenom – för att kolla om det går , via små stigar, otillåtna områden.  Det går igen i flera sammanhang. Naturlig nyfikenhet? 


Dessa timmar kändes  som en rikedom:  minnet av alla  turer jag hann göra via jobbet, på cykel genom förorterna. Människorna, kontakterna. Jag kan verkligen  dessa cykelvägar och avtag från Huddinge, Farsta, Skarpnäck in mot Södermalm. Spännande att se ”mina” trakter igen – se hur allt förändrats.

Men också konstatera att jag fortfarande ”äger” alltsammans – trots att jag förlorade kontakten med området efter att jag slutat jobba. 
Det blev en lång period när jag inte ville röra mig där – kanske för att det påminde om den värdefulla gemenskapen i jobbet som gick förlorad vid pensioneringen. (Det var under arbetet i Stockholm Stad jag cyklade runt som mest – med mobiltelefon o listor, för att besöka arbetsplatser o klienter.)  

Efter pensioneringen kom också en period med Sten Notsjö (RIP) när vi alltid var ute och vandrade. Han ville ta oss längre ut med bil. Cykel var aldrig hans favorit. ☺


Intressant fråga. Nazismen kopierade de fakto flera av de ”framgångsrika dragen” i kommunismen. Att svära trohet inför fanan o ledaren. Att ha koncentrationsläger (ursprungligen en brittisk idé).

Vad gällde gatustriderna, militariserade de dessa, så att de vanligtvis vann över kommunisterna.

Hitler hade under sina yngre år deltagit i en kommunistisk rörelse och förstod sig på deras taktik och strategi. Så ock Mussolini.

Den röda färgen i Nazisternas flagga, o själva namnet ”nationalsocialisterna” var också en kultur-evolutionär härmning – för att konkurrera ut o överträffa ”rivalen”.

Det kanske kan ses som den rika, västliga oligarkins sätt att rädda väsentliga drag i det bestående samhället?

Alltså, en reaktion på en revolution, ungefär som att Napoleons krig och kejsardöme följde på Franska Revolutionen.

Också Stalin genomförde en liknande våg av nationella förändringar, för att möta angreppet från Tyskland.
Han aktualiserade de ryska tsarerna, införde ryska symboler..mm

Jag ser numera på krigen som ”väpnad konkurrens för resurser”, ursprungligen mellan släkter, folkstammar.
Senare mellan nationer, imperier..

Kruxet är att vi skapat vapen som på kort tid kan utplåna ALLA de konkurrerande stammarnas livsbetingelser.

Därför behövs ett nytt sätt att tänka o kunna bemöta religionernas o de politiska ideologiernas nedärvda dualism (sorteringen i ond/god, vän/fiende).

Man kan säga att vi ännu inte riktigt nått dihän.. ☺

Desiderata


(Uttrycker väl den kristna fromheten. Ganska bortglömd numera?)

“Gå lugnt genom jäktet och bullret, kom ihåg den vila som finns i tystnaden.

Försök att så långt som möjligt utan att ge upp dig själv vara på god fot med alla.

Säg din sanning lugnt klart och lyssna till andra.

Också om du är ensam i ett mörkt rum var som med en ädel gäst.

Uttryck dina känslor men bli inte mer uttrycksfull än vad som är naturligt för dig.

Fattigdom är en skatt, byt den aldrig mot ett lättfärdigt liv.

En individ framstår kanske som en dåre, men behöver inte vara det det. Kanhända bevakar han sin visdom noga.

Låt din nästa upptäcka dig innan du visar vem du är.
Ett klokt sinne tränger sig inte på.
Orden är som ädelstenar, sällan förevisade, av stort värde.

Också okunniga människor har en intressant historia att berätta. Undvik de hatfulla och aggressiva. De är ett gift för själen.

Om du jämför dig med andra blir du antingen uppblåst eller bitter. Det kommer alltid att finnas större eller mindre personligheter än du själv.

Njut av vad än du presterar, och av dina planer. intressera dig för din yrkesbana hur blygsam den än är. Den är en viktig tillgång i tidens växlande öden.

Var försiktig i affärer. Världen är full av skojare, men låt inte det göra dig blind för det goda som också är verkligt.
Många lever efter höga ideal och det finns hjältemod.

Akta dig för att låtsas tycka om folk, men blir inte heller cynisk när det gäller kärlek. Trots all ökentorka och besvikelse grönskar den ständigt igen som gräset.

Vissa saker ansågs fel i generationer fast de var riktiga.

Ditt värde och det rätta i dig kanske erkänns om 100 år.
Kräv inte omedelbar uppskattning.

Lev med mening och lämna ditt bidrag till världsalltets större ordning.

Ta väl emot de råd som åldern ger dig.
Klamra dig inte fast vid det som tillhör ungdomen.

Odla din själsstyrka så att du har ett skydd mot elände.
Plåga inte dig själv med inbillning. Mycket oro kommer bara av trötthet och ensamhet.

Odla en sund disciplin men var varsam med dig själv.

Liksom träden och stjärnorna är du ett barn av världsordningen.

Du har rätt att vara här. Också om du inte förstår allt utvecklas skapelsen i rätt riktning.

Slut fred med din gud vad du än tror på, och vad du än arbetar för och hoppas på.

I livets virrvarr och buller, ha fred med ditt eget väsen.

Med allt bedrägeri, tristess och krossade drömmar är världen likväl härlig.”

SWISH 070-7597006

För att förstå maktbalans mellan kvinnor och män måste man utgå från att det framgångsrika i matriarkaten införlivades i de segrande  patriarkaten. I den kristna religionen uttrycks det genom dualiteten i dels kulten av Maria Guds Moder o de kvinnliga helgonen. (bekännelsen till kyskhet och trohet). Dels kulten av kvinnlig skönhet och attraktionskraft (Afrodite, kärleksgudinnan)

Kvinnokulten blir tydlig i konsumismen, som inriktar sig huvudsakligen på kvinnlig konsumtion / genom kunskapen att kvinnor avgör 75 % av alla inköp, förutom allt som gäller egna erotiska attribut, kläder, smink, kroppsvård, heminredning. En jättemarknad. 


Sen medeltiden har vi lagar som särskilt straffar våld mot kvinnor och barn. Å andra sidan ingenting motsvarande, vad gäller våld mot män.

Män som grupp råkar bevisligen ut för det största och grövsta våldet. Samhället bryr sig inte mycket om den saken. Misandri, manshat – ett visst förakt o en viss negligering av ”män av folket” är inbyggt i samhällssystemet.


Jag arbetade i ca 30 år, med män och kvinnor som klienter  via socialtjänsten och i besläktade jobb.  En sak jag förstod var att aggressivitet i tanke och handling också är vanligt bland kvinnor.
En del av de par jag hade kontakt med festade loss tillsammans, alkohol och droger. Tillhyggen och kvinnligt munläder kompenserar  för männens större muskelkraft. Det finns tusen sätt att plåga o  hota en partner, förutom  rent fysiska angrepp. 
Vad som är sant, är att  kvinnor riskerar att bli dödade om konflikter når en yttersta kulmen. Om man å andra sidan intervjuvägen undersöker mäns (högre) benägenhet för självmord, ser man att de inte sällan hänger ihop med förlust av vårdnad, falska anklagelser och ekonomisk skada efter  separationer. 
De som ska hjälpa män och kvinnor må lyssna med inlevelse på två väsensskilda berättelser. Det uppstår alltid strid angående bostad, ekonomi, vårdnad. Men utredarna är normalt kvinnor, och ”utbildade” i ett (partisk) ”genustänkande”.


Det är  sant att många kvinnor är plågade och nertystade i sina äktenskap, behöver skydd – men idag finns en motsvarande grupp män som tillfogats skada direkt eller indirekt, genom kvinnor.
En man som blir illa hanterad har en  skamtröskel att övervinna, inför sig själv kunna erkänna att han blivit  besegrad,  utfryst, hotad, slagen. Att bli trodd av omgivningen är ännu svårare, eftersom tillståndet uppfattas som ”omanligt”. 
Förståelsen för männens problem har  ökat i och med att liknande konflikter uppstår också bland samkönade par. Man undersöker därför  vem som dominerat förhållandet,  snarare än att bara forma ett färdigt omdöme utifrån kön. 
Genom att samhällen historiskt sett utvecklats, blivit ”civilisation” genom mafiabeskydd och väpnad konkurrens i krig, står vi inför en paradox.
Männen som har gått ut i krigen har själva skadats på  grymmaste sätt. Som regel har de genom propaganda, hot om dödsstraff eller via värnplikt varit mer eller mindre tvungna att ”offra  livet” för fosterlandet. 
I samband med krig är det  intressant att notera feministernas sk ”White feather campaign”, mot män i England som av olika skäl inte genast gick ut i det Första Världskriget. Dessa hånades för feghet, och fick motta en vit fjäder, symbol för sin ynkedom : https://www.opendemocracy.net/en/5050/white-feather-girls-womens-militarism-in-uk/

SWISH 070-7597006

Skatt på Männen?

Jag hörde en intervjuare på radion fråga en av deltagarna i Feministiskt Initiativ om den så kallade ”mans-skatten”. Hon började en förklaring med att ”alla män tjänar ju på männens våld mot kvinnorna”. Sen kunde hon dock inte gå vidare utan behövde tid att tänka. Hon verkade ganska ung.

I alla fall slog det mig att frågan verkligen ÄR invecklad och leder vidare till andra frågor. Vilka är det överhuvudtaget som ”tjänar på våldet i samhället?”

Tittar man närmare på saken så drabbas ju männen själva som grupp av det grövsta våldet – de visar upp de värsta skadorna, flest dödade, invalidiserade. 

Det visar sig socialt i att männen har kortare livslängd än kvinnorna ( jag vet nånting om det här eftersom jag sysslat med socialt arbete sen 1980 ). Det vi närmare bestämt talar om är det laglösa våldet. Men det laglösa våldet hänger ihop med det lagenliga våldet – traditionen att ha arméer. Männen av folket har ju i många hundra år genom lagstiftning varit tvungna att göra värnplikt, försvara nationen, arbeta som poliser, väktare.

Männen har också av tradition en anknytning till att konstruera de stora fundamenten för samhället – bryta ny mark, röja, bygga nytt – adrenalinkrävande, farliga arbetsuppgifter.

Frågan är då vilka som har fördelar av att ”männen” yrkesmässigt och socialt är associerade med våldsapparaten och de farliga, ryggknäckande jobben o.s.v.

Det naturliga svaret är givetvis dels ”överklassen” – de män och kvinnor som själva lever skyddat och uppbär privilegier. Just den gruppen vore det naturligt att beskatta lite mer. Dels hela folket med dess familjer (som förstås redan är beskattade).

Ett feministiskt parti som framställer att ”alla män tjänar på männens våld mot kvinnorna” kan bara uppfattas som köns-rasistiskt, provocerande. Kommer aldrig att få stöd av vanliga män (och deras familjer) som s.a.s. genom erfarenhet vet hur föga belönade de är av att ”vara män”.

Det enda ett sådant parti kan åstadkomma är en effektivt sprängning av opinionen – analogt med rasistiska grupper och partier..

Den obetydliga ekonomiska fördelen männen har genom en högre genomsnittslön äts mer än väl upp av förslitning, social utstötning, risktagande.

Dessutom transfererar ”männen” enligt tradition också egendom till kvinnorna – det sker genom att de lever kortare ( arv ) men även genom att de uppfattar det som rätt och riktigt att tjäna sina kvinnor och familjer. Ett feministiskt parti måste – om det vill ha något som helst stöd från befolkningen – urskilja att könsmakt är inflätad, har en komplex struktur. Matriarkatet finns kopierat in i patriarkatet genom kulturell evolution. Också kvinnorna har i en del livsavgörande frågor stor makt över männen genom sin makt över reproduktionen.

BÅDE män och kvinnor är kanske på olika sätt ”skadade” av det samhälle vi har, och har väl förstås också olika fördelar, privilegier?

Det är sannolikt inte alls så att kvinnor lider av de flesta nackdelarna. Männen av folket har stora, påtagliga nackdelar av systemet som existerar.

Det är visserligen inte trendigt bland samhällsforskare att påpeka det – men i realiteten slutar livet i allmänhet i moll för männen av folket / i alla fall för signifikant stora grupper av dem. De hamnar som regel i de fattigare bostadsområdena ( jämfört med kvinnorna ). Deras mer tävlingsinriktade, riskablare yrkesliv ger mycket slitage. Deras nominellt högre inkomst transfereras till icke ringa del till kvinnor, som har bättre fysisk hälsa, samt ofta får fördelar vid skilsmässor. De överlever sina män med åtskilliga år.

Det har slagit mig när jag går på olika kulturevanemang hur väl bevarade och livfulla kvinnorna verkar vara högt upp i åldern! Ibland har de med sig sina män, ofta slitna, åldrade som lastdjur eller dragdjur.

Givetvis har det här att göra med att kvinnorna ägnat mer tid åt föräldraskap och mer tid åt att värna om sin hälsa, sitt utseende ( det ingår i den kvinnliga identiteten ).

Skulle det vara en sorts överhet vi ser i kollektivet av män? En löjligt påhittad idé. Tror man det måste man vara förblindad av ideologiska klichéer.

Varje samhällsforskare vet att ett av de starkaste kriterierna på status är till exempel en längre livslängd. Också utseendet är ett viktigt kriterium på status. Aristokratin har i alla tider värnat om skönheten. Starka färger, långt hår osv. De här attributen finns kvar i den kvinnliga identiteten.

Titta på en verkligt vacker kvinna och man ser minnet av ett äldre samhälles aristokrati.

Det är givetvis privilegier att få ägna mycket tid åt föräldraskap o.s.v. – flertalet män har inte riktigt insett den saken.

Kloka kvinnor och mödrar kan hjälpa till att främja just den kontakten.

SWISH 070-7597006

Feminismens föreställningsvärl (baserade på realiteter från  1800-talet) används i nuvarande period främst för att  söndra demokratin. 
Under de förhållanden som rådde 1850 – 1950 var det enkelt att i kampen för jämställdhet, se bort från betydelsen av kvinnornas traditionella makt inom äktenskap, vad gällde fortplantning, sexualitet, uppfostran. Detta  som av sociologer kallas ”soft power”. Dessutom fanns kvinnlig dominans i form av makt genom byskvallret, ryktesspridning.
”Männen” av idag som folkgrupp är nog  illa ute om de tror sig vinna fördelar genom att omfatta den samtida feminismens värderingar, att ”kvinnor” skulle vara ekonomiskt missgynnade, mest utsatta för våld, förtryckta av ”männen” osv.
Under den världsordning vi lever i, är det  snarare kvinnor, speciellt unga kvinnor och mödrar, som har oproportionerligt mycket att säga till om i nära relationer, inte sällan får ett ekonomiskt övertag, kan utöva  trakasseri mot män via rättstvister, ryktesmord genom media. 
Orsaken är att ”feminism”  (från början autentisk rörelse för jämställdhet) under slutet på nittiotalet ändrade form till en lobbygrupp för privilegierade medelklasskvinnor. Därvid togs ”läran” också över av massmedierna. 
Det som kallas ”genusforskning” är baserat på värdebetonade doktriner (normtänkande). I den meningen är genusforskning analog med ”rasforskningen” före Andra Världskriget.  Samma typ av förutfattad mening om en rangordning, samma okritiska mainstream konsensus. Samma typ av  pseudoreligiösa idé – det vill säga att en stor kategori av människor (halva befolkningen) dvs ”männen”, offentligt bör förknippas med negativa realiteter (våld, våldtäkter, förtryck) och att den motsatta kategorin, ”kvinnor” helst ska associeras med ”humanitet”, uppoffring, godhet.


Min egen mor Birgitta levde innan feminismen blev statsideolog. Hon fick sex barn och förvärvade med tiden en sorts praktisk klokhet.

Hon brukade säga till mig ”Akta dig för elaka fruntimmer!” Hon ansåg det viktigt att jag som pojke lärde mig laga mat, städa, stryka skjortor. Kanske såg hon att jag var ”känslig”, ”en vek ung man”, som löpte risk att bli illa hanterad, tvingad att leva ensam?
I alla fall lärde hon ut det som dåförtiden (50-talet) ansågs som ”kvinnogöra”.
Måste säga att jag haft nytta av det, just vad gäller att ”klara sig själv”, ”ordna ett trivsamt hem”. Speciellt matlagning har varit värdefullt.


Viktigt att förstå är att misshandel i allmänhet börjar med psykisk misshandel, att det sker med små medel, ”tysta domslut” , utfrysning, vägran att förklara sårande tillmälen.
Både män och kvinnor kan utöva sådan ”tortyr” som till slut leder till större utbrott.
Båda könen behöver vägledning, kontinuerlig handledning i att hantera äktenskapliga relationer.
Radikal-feminismen gör skada genom sin kliché-artade föreställning att kvinnor är en art av förtryckta offer.
Man lär sig mer om det här av humanister som Selma Lagerlöf, Alice Munro, Doris Lessing, Vladimir Nabokov – eller vår egen arga antifeminist, August Strindberg.. ☺

SWISH 070-7597006