Feeds:
Inlägg
Kommentarer

I en fri, offentlig debatt som utspelar sig  i ett fysiskt rum finns en ordförande som fördelar ordet och sköter talarlistan.  Han eller hon är utsatt för granskning av den demokratiska församlingen.  Vi reagerar spontant mot varje försök till förvrängning,  censur eller manipulation.

 Blotta faktum att händelserna försiggår i ett rum där vi kan följa diskussionens förlopp gör att censur eller manipulation blir svårgenomförbart.  Det är kärnan i demokratin:  torgets princip.   Öppenhet och fri konkurrens.  Det innebär en självsanering som gör att det bästa argumentet – liksom den bästa produkten hamnar i blickpunkten,  vinner uppskattning.   Genom vårt offentliga och fria ord har vi under historisk tid kunnat bemöta fåtalsväldets jävighet och fjäsk för överheten. Vi har skapat ett samhälle som i många avseenden bygger på kvalitativa och hållbara politiska beslut.

  I de stora massmedierna som i årtionden uppburit skattestöd och numera behärskar det offentliga rummet sker dock inte någon kontroll och granskning från allmänhetens sida.  Inte heller något mångfald av aktörer gör längre att olika meningar kan balansera varandra.   Koncentrationen av ägande medför att ett fåtal personer numera kan påverka opinionen i absurd utsträckning.Så fort människor försöker använda det offentliga rummet kan de godtyckligt utsättas för censur eller förvrängning – intill oigenkännlighet.

Det finns ett talesätt från romartiden ”vox Populi, vox Dei” – folkets röst är Guds röst. Genom mediernas filtrering hör vi numera framför allt överklassens inskränkta synpunkter och egenintresse.
Den enda åtgärd vi har mot redaktionsgruppernas censur eller förvrängning är svag: att kontakta pressombudsmannen. I bästa fall får vi en notis införd. Tidningen / mediet tvingas på sin höjd betala en struntsumma. Demokratins grundprinciper undermineras med andra ord av de grupper som mest högljutt säger sig granska makten och garantera yttrandefriheten.  I skydd av en manipulerad bild av verkligheten kan en minoritet skapa sig groteska privilegier, rusta ner välfärden, förbereda krig och med falska argument skydda de som kränker mänskliga rättigheter. Situationen i demokratierna, är sådan att flertalet medborgare har tystnat och inte längre tror sig om att kunna delta i samhällsdebatten och påverka opinionsbildningen. Man kan däremot nästan vara säker på att den klick som ständigt kommer till tals och ”får tala till punkt” i medierna, bejakar självcensur för att passa in i systemet.
  Med tanke på maktkoncentrationen i massmedierna till ett fåtal förmögna ägare och arenor borde redaktörernas brott mot yttrandefriheten bedömas som brott mot demokratin, brott mot författningen.  Straffen borde vara utformade därefter: stora bötesbelopp och andra kännbara sanktioner. Samtidigt är det angeläget att bygga upp nya massmedier som ger medborgarna insyn i och kontroll över publiceringen.

/ Gunnar Thorell

Frågan om de kriminella krigen och svensk delaktighet och inordning i krigspropagagandan går utanför partipolitiken.
Ingen svensk politiker har visat något mod eller nån moralisk resning i protest mot krigen.

Det enda märkbara är den starka irritationen mot flyktingar, och de ömsesidigt utslungade anklagelserna om ”förräderi”, respektive ”rasism”. Samtidigt som vapenhandeln fortsätter ostört och lögnerna om ”krig för fred” förblir outmanade.

Behandlingen av Julian Assange är typisk för den svenska korruptionen.

Dags att lägga ner den radikal-feministiska teorin?

Gunnarthorell's Blog

Spaning:
Gjorde min egen lilla genusforskning i Pressbyråns tidskriftshyllor. Kvinnligt kontra manligt intresse.

Kön sägs vara ”socialt konstruerat“. Mitt intryck blev väl, “isåfall är det nog en jävligt, stadig betongkonstruktion”?

Har levt nu i 77 år, varav 50 under feministisk politik – dvs en tydlig, radikal ideologi för jämställdhet ( genomsyrar media, universitet, skolundervisning).
Men inte mycket har ändrats i intresseprofiler sen min barndom, trots all indoktrinering?

Kvinnor bryr sig om utseende, giftermål, sitt mående. Män om teknik, bilar, sport, förvärv.
(En skillnad mot 50-talet, kvinnor joggar, motionerar, idrottar mer) .
Men själva teorin verkar skev. Dvs snarare att ”biologin dominerar”, och att det ”konstruerade” tycks en smula marginellt?

(Eller måste det gå typ 50, 100, 500 år till, innan de politiska kampanjerna ger resultat?)

Sen märks att det också finns en ålderrelatering.
Hittade en hylla med tidningar för korsord, spel, tidsfördriv, TV-menyer också.
Kanske typiskt när äktenskap väl inletts?…

View original post 326 fler ord

Har just läst och lyssnat på Fredrik Virtanens bok, ”Utan Nåd, en rannsakning”.

Citat: ”Att bli rövtagen av Stockholms medievärld är en intressant upplevelse. Fruktansvärd förstås, rent av livshotande, men också lärorik på flera plan.” 

Om mobbningen: ”razzarna och metoo dårarna hade gemensam fest”.


Speciellt ljudboken känns värdefull – skickligt inläst av honom själv.
Det blir en dokumentation om livskrisen som kostade honom jobbet, och nära kostade honom livet, på grund av mediedrevet som följde av #metoo .
Som bonus en komisk och bitande exposé över den svenska medievärldens förvandling från sober, granskande journalistik till måttlös lynch-justis – i sin tävlan att svansa efter sociala medier.

Fredrik har dessutom en proffsig hemsida! Missa inte han intervju med Jan Myrdal, och mycket annat!

Fredrik Virtanen hemsida

Moesta et errabunda

O älskade säg, om ditt hjärta ej stundom har flytt
långt bort från det mulnande hav och den orena stad?
Till hav som är klarare blått och så jungfruligt nytt
att dess skum är ett ljusets och renhetens bländande bad —
dit, älskade säg, om ditt hjärta ej stundom har flytt?

Blott havet det vida kan läka de kvalfyllda bröst.
Vems ande har låtit dess rosslande vågsånger bli —
tätt följda av vindarnas milda, harpklingande röst —
åt hjärtat en sällsam och bävande vaggmelodi?
Blott havet det vida kan läka det kvalfyllda bröst

O bär mig, min springare, för mig i fjärran, fregatt!
Långt, långt; här är stoftet av strömmande tårarna vått!
O säg, är det sant att mitt hjärta har ropat i natt:
bort, bort ifrån grämelse, synder och smärta och brott?
O bär mig, min springare, för mig i fjärran fregatt!

O rosornas paradisland, huru fjärran du är,
där himmelens ljus är som glädjens och kärlekens sken,
där den som blir älskad och dyrkad är värd hållas kär
och vällusten själv, fastän het, bliver helgad och ren —
o, rosornas paradisland, huru fjärran du är!

Den barnsliga kärlekens eviga grönskande ö,
med visor och kyssar och hjärtans förborgade rus
där fiolernas ekon bland skuggande kullarna dö
vid vinkrus i aftonens rosdoft och svalnande sus —
den barnsliga kärlekens eviga grönskande ö,

all oskuldens Eden av fröjd och förstulna behag,
mer fjärran än Kina och Indien? Säg, huru lång
är vägen till dig — kan du ropas tillbaka i dag
eller kallas till liv av den klaraste, flöjtrena sång,
all oskuldens Eden av fröjd och förstulna behag.

(Charles Baudelaire, översättning Dan Andersson)

Inläsning av Moesta et errabunda

Prövar den nya redigeraren
Dessa rosor är från Sydfrankrike. Tror det är Pelle Engmans bild

I Bergtagen av Thomas Mann (som utspelas före det Första Världskriget ) finns ett par kapitel om hur människor infekteras av aggression, som av en sjukdom. De börjar förolämpa varandra, de börjar slåss. Det slutar med en duell där Naphta, en av protagonisterna avsiktligt skjuter sig själv.

Det finns ett stillsamt vansinne i att vissa människor i länder som länge haft fred, bara kan tänka i termer av krig. Inte förmår protestera mot krigen som sådana. Inte ser det groteska i sjukdomen de smittats av utan tror att de måste ”ta ställning” för eller mot någon av de krigförande parterna.

Hela kampretoriken ”vi, De Goda” mot ”dom, De Onda” kommer från slutet av 1800-talet.

Krig o inbördeskrig var antagligen länge en sorts ”fungerande affärsidé”. Plundring av resurser för dominans.

Inte efter Hiroshima Nagasaki!

Den moderna tidsandan (i mån den existerar) innebär att kunna se komplexitet och nyanser.
Det vill säga att ”sinners & saints” är tämligen jämnt fördelade genom miljontals år av evolution.

Och att fred, frihet aldrig kan åstadkommas av trakasserier, bombningar.

Det generella argumentet för ”fred i vår tid” handlar utan tvekan om vår arts blotta överlevnad.

”En motvikt mot kaos” :

Läser man Jordans rätt omfattande bok, inser man att dragningskraften ligger i att han återupprättar intresset för ”personlig moral”, dess samband med (tidigare) trossystem och förbindelse med artens evolution (från primater). Han är en sorts författare som vill påverka och förändra tänkandet kring vår nuvarande situation och framtid.

Tragiken i att vara människa (”medveten om sin varelse”), framhävs av på ett delvis nytt sätt. Det finns ingen lösning på vårt problem med lidandet. Vi föds, kämpar, vinner, förlorar, blir försvagade, sjuka och dör till sist. Under livstiden pågår en social modernisering och utveckling som i sig är konfliktfylld och smärtsam. Alla 1800-talets utopier har visat sig leda till kaos, krig och katastrof. Vad kan då människan göra, utom sträva efter bättre sammanhang med andra, mening i sitt individuella liv?

Ibland har JP kritiserats för att vara manschauvinist. Men allt han skriver är snarare positivt till kvinnors frigörelse. Vad han däremot säger är att radikal-feminismens dogmatiska propaganda gått ut över pojkar och unga mäns självkänsla (vilket visar sig i självmordstatistik, sämre utbildningsresultat mm).

En mer rättvis kritik är att JP i sin antimarxism inte tycks se något större värde i kollektiv organisering och kamp för mänskliga rättigheter. Han utgår på denna punkt mycket från Solsjenitsyns författarskap, som verkar ha gjort starkt intryck.

JP negligerar därför att kollektiv kamp för jämlikhet i Väst har tagit sig uttryck också i fackföreningar, reformism, fredsrörelse, medborgarrättsrörelse osv?

Det är en stark prestation att som i den här boken, kunna integrera filosofi, religionsvetenskap, klinisk psykologi och evolutionsforskning. En hel del formuleringar är definitivt nyskapande, banar väg för ett modernare tänkande.

I en del andra sammanhang blir JP lite väl ordrik och klyschig. Men det accepterar man, eftersom attityden är djärv, och helheten slående.

För mig personligen resulterar det i en viss självrannsakan. Jag kan nog önska att det hade funnits en motvikt som JP, under den grandiosa kult av frihet och frigörelse som min egen generation 40-talister ägnade oss åt!

Försöken att sabla ner JP beror antagligen på att många inom media och på delar av universiten känt sin ställning hotad.

JP angriper vad som är svagheter i deras fundament, till exempel den automatiska propagandan mot ”de Vita Heterosexuella männen”, den utbredda
värderelativismen (typ, allt omvandlas till ”språk”, ”diskurser” ). Samt oförmågan inom humaniora och samhällsvetenskap att vilja se sammanhang mellan den etiska dimensionen i religionerna och evolutionen. ( som exempel, JPs resonemang om överallt existerande dominanshierarkier i biologiska sammanhang).

JP åstadkommer en sorts renässans för delar av konservativt och liberalt tänkande, kan man nog säga.

Sen kommer givetvis högst olika politiska grupper att anse sig ha nytta av honom, vilket händer med allt nytänkande (jag själv, som ”socialdemokrat” anser mig ha nytta av honom, och tycker han borde införlivas i den politiska reformismen, ingå i utbildning osv 🤓)

Tror också att försöken att brunsmeta honom i stort sett har misslyckats. Hans popularitet växer samtidigt som alltfler blir varse intoleransen och begränsningen i den politiska korrektheten.

_____________________________________________________

De 12 regler som JP utgår från:

Stå rak i ryggen och skjut bak axlarna (Stand up straight with your shoulders back)

Behandla dig själv som en person du är ansvarig för att hjälpa (Treat yourself like someone you are responsible for helping)

Bli god vän med människor som vill ditt bästa (Make friends with people who want the best for you)

Jämför dig själv med den du var igår, inte med hur någon annan är idag (Compare yourself to who you were yesterday, not to who someone else is today)

Låt inte dina barn göra något som får dig att tycka illa om dem (Do not let your children do anything that makes you dislike them)

Sopa rent framför egen dörr innan du kritiserar andra (Set your house in perfect order before you criticize the world)

Ägna dig åt det som är meningsfullt, inte åt det som är egennyttigt (Pursue what is meaningful, not what is expedient)

Tala sanning – eller låt åtminstone bli att ljuga (Tell the truth – or, at least, don’t lie)

Förutsätt att den du lyssnar på kanske vet något som du själv inte vet (Assume that the person you are listening to might know something you don’t)

Uttryck dig med precision (Be precise in your speech)

Stör inte barn som åker skateboard (Do not bother children when they are skateboarding).

När du möter en katt på gatan, klappa den (Pet a cat when you encounter one on the street)