Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Rekommenderar!
Michael Thudén tillämpar en sorts medveten naivitet, som gör bankernas trix tydliga, begripliga för en lekman.
Det finns mycket humor och aha-upplevelse här.
Vet inte vad detta kan leda till, om Michael får fortsätta att applicera sitt retoriska sprängmedel?
Förmodligen till reformer, ett stabilare ekonomiskt system!

PayPal Me

https://www.bokus.com/bok/9789177735601/crash-course-i-hur-penning-och-banksystemet-fungerar/

Utgångspunkten för mig är att mediernas uppgift i ALLA samhällen är att framställa verkligheten på ett för eliten fördelaktigt och i grunden för dem ofarligt sätt. För att göra det måste de ljuga och jag har valt att ta exempel hur de ljuger i Sverige.
Utgångspunkten är alltså inte OM ”våra” medier ljuger utan vad de ljuger om. Systemet i ljugandet och för vem man gör det. Naturliga frågor blir; vem tjänar på detta systematiska ljugande? Följdfrågorna blir bl a varför du och många andra journalister inte vill (?) se detta ljugande. ( Igen för att bli övertydlig; ALLA staters medier, med några få undantag som nu i Venezuela t ex, tjänar sitt lands ledare,etablissemang, elit etc oavsett statsskick.)
Det är inte svårt att föreställa sig hur det skulle se ut om det motsatta gällde; att mainstream media (MSM) skulle gå in för att störta den sittande regeringen, (bättre kanske att kalla det ”regeringsformen”) eliten, etablissemanget, Vilket land, eller annan större organisation som PLO eller IRA skulle tolerera en press som arbetade på att störta ”sin” organisation? (Återigen; se Benedict Andersson; ”Den föreställda gemenskapen” för grunderna i mediernas / språkets betydelse för nation/statsbildningar.)

I diktaturer behöver sambandet mellan mediernas stöd till eliten och hur det därigenom nödvändiga ljugandet ser ut, inte döljas; ingen trodde på Pravda ändå.
Alla visste att det var Partiets röst.

I demokratier MÅSTE medierna framstå som ”fria”, ”obundna”, ”självständiga” etc för att försöka vara trovärdiga. Mycket stora ansträngningar satsas på denna trovärdighet.
Trots det är enligt Holmbergs m fl undersökningar mediernas, även morgontidningarnas, trovärdighet på en all-time low.
Alla stater och organisationer (utom möjligen diktaturer, men troligen även de) har ett eller flera organ som undersöker i vilken utsträckning deras medier är tillräckligt trovärdiga. I Sverige är det Styrelsen för Psykologiskt Försvar (SPF). Den ger regelbundet ut sin skrift där man redogör för hur trovärdigheten ser ut och hur vissa speciella händelser haru ppfattats av allmänheten. Detta sker helt öppet och är tillgängligt för alla, inklusive dig. Ibland hör jag uppfattningen att just detta att SPFs skrifter är offentliga skulle vara ett ”bevis” på att medierna (!) inte har något att dölja. Det rimliga är att se SPFs skrifter som offentliga uppmaningar till MSM att skärpa sig på vissa undersökta områden.

Det är rimligt att anta att just nu är SPF bekymrat över ”våra” mediers låga trovärdighet.
För mig blir de grundläggande frågorna; är medierna, som du tycks tro, ett ärligt försök att framställa verkligheten på ett fullständigt objektivt och förutsättningslöst sätt, oberoende av ägare, annonsörer, olika ideologier (nyliberal ekonomipolitik och antikommunism tex) och andra hänsynstaganden, eller är de ett redskap för sina ägare, annonsörer, makthavare, etablissemanget och andra eliter som har ett intresse av att verkligheten framställs på ett för dem fördelaktigt sätt?

I det förra fallet blir tolkningarna av mediernas tillkortakommanden endast tillfälliga misstag av hårt arbetande journalister.
I det andra fallet är det medvetna (dock tydligen inte av alla journalister) och systematiska delar av hur MSM vill att allmänheten skall uppfatta verkligheten.

Du ifrågasätter mina påståenden om hur de som går utanför de av MSM bestämda gränserna för rapportering bedöms och bestraffas som privatspanare, rättshaverister, konspirationsteoretiker och historierevisionister. Eller slutligen som ”begravda”.

Anér är helt ”begravd”. Hans Palme-Nytt innehåller dokumentation (inte i första hand ”tyckanden” som du tycks tro) som MSM absolut inte vill skall komma fram till allmänheten. Borgnäs är en anomali. Han har lyckats skaffa sig en position, som gör att han i kraft av sina utomordentligt genomarbetade reportage har sina chefers, inom Public Service, förtroende och han är fri från annonsörers påtryckningar och privata ägarintressen. Säkerligen är de tittarsiffror han får också en anledning till att han får fortsätta att göra program.
Begravningen i hans fall är att MSM bemöter hans program med tystnad. De vill inte ha någon debatt eller annan slags uppföljning om de ämnen han tar upp.

De har ansträngt sig för att begrava dessa ämnen, men de kan inte hindra honom från att ta upp dem. Jag kan inte se att det finns någon motsvarighet till Borgnäs inom annonsmedierna.
Internationellt finns det några lysande undantag; t ex Fisk och Pilger i England och Moyer, Hersh och Palast i USA (verksam för det mesta i England.)
Ytterligare exempel på hur viktigt en stat anser att MSM är för sina (och andras) stater bevisas av att USA systematiskt bombar TV-stationerna i Bagdad och Kabul.

Om du har skrivit något om hur 17 av dina kollegor dog vid USA:s bombning av TV-stationen i Belgrad, och vilka konsekvenser du drar av det, vill jag gärna läsa det.
Vissa ämnen är mer begravda än andra. Frågor som berör, eller påstås beröra, ”nationens säkerhet” är sådana. Till detta område hör SÄPO, MUST, och andra liknande områden. Flera personer har i Borgnäs program med namn och i bild uttalat att de lämnat dokument om hot mot Palme till SÄPO. Jag har ingen anledning att betvivla att de talar sanning om detta. Du undrar om jag föreslagit någon journalist att ställa frågan om de ”försvunna” dokumenten på SÄPO till Jan Danielsson. En journalist på SvD gjorde det på mitt förslag och han kom tillbaka med beskedet att han inte fått något svar.
Slutligen; beteckningen ”begravning” innebär att uppskjuta, fördröja, förvränga och om möjligt helt förtiga något med mer eller mindre trovärdiga förklaringar (Lisebergsbesök t ex) eller utan förklaring alls. Det kana lltså visa sig på flera sätt; kontentan är att man undviker att svara så länge det går.

Nu har du svarat och jag är som sagt tacksam för det.

Jag kallar mig medieanalytiker för att jag har studerat medierna under mer än 50 år och att det är vad jag numera sysslar med mest. Dessutom tycker jag det låter bra.
Hälsningar / Jan Olof Rönn fr. e-postlistan Mediekritik, 04 10 05

(Illustration, Ulf Frödin)

Det mest opassande och irriterande en svensk kan yttra, i dagsläget..? 😁

Some thoughts on the prevalent denial of criminal wars:

I have personally lived in Sweden for 76 years now, and, of course, the country and its people are developing well.

Never have so many enjoyed such comfort,
owned so much,
traveled so much,
been so well educated!
had such good medical care!

In spite of these facts, there is anger seething and worries among many citizens about, what is considered, a forthcoming social and economic disaster.

Personally, I think it can be explained by

1. The fast technological change, the internet, social media, artificial intelligence etc (causing a general destabilization of a unified world view.)

2. The most important fact, though is 17 years of acceptance of, and participation in US criminal wars – which media falsely have branded ”humanitarian interventions”, ”war on terrorism”.

We have consequently developed a wide spread worry and upsetness about ”all these strangers”, suddenly appearing as from nowhere.

Few citizens do really understand what enormous devastation the United States and its allies has created during wars in the Middle East.

The feeling of ”disaster” originally derives from the Great Lies of war:

As if Sweden (with its media and military force) can participate and morally support the war alliance in a 17-year of ”war for peace”, without consequences.

Now we have two furious, opposing political camps who blame each other.

One camp slanders the left and the migrants, and wildly exaggerates their faults and weaknesses. Some kind of ”stab legend” has taken form.

The other camp is calling its opposition ”racists, nazis and the right-wing extremes”. Which is a bit of an ”ostrich act under humanitarian flag”.

In reality Sweden and its people have been a plaything of external forces, as well as of the media’s lies about the very nature of the war.

The denial of criminal war creates a psychosis, infecting everyone, and in the long run leads also to civil war.

The question is thus:
how do we disperse with the lies, and get started in a peace dialogue?

(”Money make the world go round”, so.. ) :

PayPal Me! 🛑🛑🛑

Jag har personligen varit med i ”firman Sverige” i 76 år nu, och visst utvecklas den bra.
Aldrig har väl så många haft det så bekvämt,
ägt så mycket,
rest så mycket,
utbildat sig så bra!
Haft så god vård!

Trots det finns ilska och oro hos många, över vad man anser blir en kommande katastrof.

Personligen tror jag det beror på

1. den snabba teknologiska förändringen, internet, sociala media, artificiell intelligens. En sorts generell destabilisering av en tidigare enhetlig världsbild.

2. Sjutton år av angreppskrig, som Sverige deltagit i, men som av media lögnaktigt kallats ”humanitära interventioner”, ”krig mot terrorism”, är ytterligare en faktor.

Det finns en begriplig oro och oförståelse visavi alla dessa ”främlingar” som plötsligt börjar anlända till Sverige.

Hur många fattar egentligen vilken förödelse som USA med sina allierade frambringar i Mellanöstern?

Det blir till slut en dissonans.

Tron på ”katastrof” kommer alltså ur den Stora Lögnen, att Sverige (med dess media o krigsmakt) kan gå på angriparnas sida, i ett 17-årigt ”krig för fred”, utan det blir några konsekvenser.
Allt ska fortsätta som vanligt.

Det uppstår två rasande, motsatta läger som klandrar varandra. Det ena lägret ljuger och överdriver, att det ”är invandrarnas o vänstern fel”. En sorts dolkstötslegend.
Det andra lägret ljuger o överdriver, att ”det är rasisterna och de högerextremas fel”. Ett sorts strutsbeteende under ”humanitär” flagg.

I själva verket är Sverige o dess folk en lekboll för yttre, starkare krafter, samt för mediernas lögner om krigens natur.

Jag ser det förnekade angreppskriget som en psykos, som smittar av sig på alla, och i längden leder till inbördeskrig.

Frågan är således, hur se igenom lögnerna, och få en dialog för fred?

(”Money make the world go round”, so..):

PayPal Me! 🛑🛑🛑

Bröderna Karamasov.

Munken Zosimas ”evangelium” / Dostojevskij

För att kunna skapa om världen på nytt måste människorna själva slå in på en annan andlig väg. Det kan inte bli något riktigt broderskap, förrän alla verkligen blivit bröder. Ingen vetenskap i världen och inga vinster och fördelar kan få människor att saklöst dela med sig av sin egendom och sina rättigheter. Alla kommer att tycka att man fått för litet och alla kommer att knota och knorra, avundas och söka förgöra varandra.

Ni frågar när detta kommer att bli verklighet. Det kommer att bli verklighet, men först måste perioden av mänsklig isolering ta slut. ”Vadå för isolering frågade jag honom”. Jo, den som nu råder överallt, och särskilt i vår tid, och som ännu inte helt avslutats – och ännu har inte terminen kommit för den. Nu strävar alla och envar att separera sig så mycket som möjligt, vill inom sig själva få känna och uppleva livets fullhet, men i stället för att bringa livets fullhet leder alla ansträngningar bara till fullständig självdestruktion, ty istället för att uppnå fullständigt förverkligande av sin bestämmelse hamnar man i total isolering.

I vår tid har nämligen allting splittrats i enheter, var och en isolerar sig i sin lilla håla, alla fjärmar sig från varandra, gömmer sig undan och gömmer undan det man äger och har, och det slutar med att man stöter bort sig själv från människorna och stöter människorna från sig. Man hopar rikedomar i sin avskildhet och tänker: så stark och mäktig är jag nu och vad jag kan känna mig säker, men denne dåre vet inte, att ju mera han samlar på hög desto mer sjunker han ned i självförödande vanmakt.

Ty eftersom han vant sig vid att enbart lita till sig själv och skilt sig från helheten som en isolerad enhet, har han lärt sin själ att aldrig förströsta på andras hjälp, på människorna och mänskligheten, och han bara darrar av ängslan för att hans pengar och hans självförvärvade rättigheter ska gå förlorade. Överallt börjar nu det mänskliga förnuftet ironiskt nog förbise att den verkliga personliga säkerheten inte består i isolerad strävan utan i allmänmänsklig solidaritet.

Ur Zosimas samtal och förkunnelse

Jämlikheten finns bara i människans andliga värdighet och detta kan man bara förstå här hemma hos oss. Blir vi bara som bröder uppstår också broderskap, och förrän det blir broderskap, blir det aldrig någon rättvis fördelning. Bevarar vi blott bilden av Kristus kommer denna bild att stråla mot oss som en ädelsten över hela världen…

.. Och varför skulle jag inte kunna vara tjänare åt min tjänare även så att han lägger märke till det – utan all stolthet från min sida och misstro från hans? Varför skulle jag inte kunna vara som en kär vän för min tjänare, så att jag till sist tar upp honom i min familj och finner glädje i detta? Redan nu är något sådant fullt möjligt och skulle kunna bli grunden för en storartad endräkt och gemenskap mellan människorna i framtiden, när männskan inte längre behöver söka sig tjänare och inte vill förvandla sina likar till tjänare som nu utan i stället med all makt strävar att själv bli allas tjänare, så som det står skrivet i Evangeliet. …

.. och alla människor kommer att säga: ”den sten som byggningsmännen förkastade har blivit en hörnsten.” Och spefåglarna själva bör man fråga: vi har vår dröm, och när kommer ni att uppföra er byggning efter alla konstens regler, bara med ert förnuft, utan Kristus?

När de förnekar Kristus kommer det att sluta med att de låter världen dränkas i blod, ty blod kräver blod, och den som tager till svärd skall förgöras med svärd. Och utan Kristi högtidliga löfte skulle de förgöra varandra, till det bara fanns två människor kvar i hela världen. Och inte ens dessa sista två människor skulle i sitt högmod vara i stånd att behärska sig, så att den siste skulle förgöra den näst siste och sedan sig själv också.

Redan då, medan jag ännu hade min officersuniform, hade jag börjat tala om tjänare och tjänstefolk i sällskapskretsarna, och jag minns hur alla förvånades över mig: ”Ska man alltså låta betjänten ligga på soffan och komma med te till honom?”. Och mitt svar till dem var: ”Ja, varför inte, men kanske bara ibland.” Då skrattade alla. Deras fråga var lättsinnig och mitt svar oklart och svävande, men jag tror att det fanns ett korn av sanning i det….

Älska guds skapelse på jorden, både i det hela och i varje litet sandkorn. Varje litet löv, varje Guds ljusstråle skall ni älska. Älska djuren, älska växterna, älska varje ting. Om du älskar varje ting kommer du att bli varse Guds hemlighet i tingen. Har du en gång blivit varse den, kommer du att ständigt och outtröttligt söka lära känna den, mer och mer för varje dag. Och då kommer du till slut att älska hela världen med en total och världsomfattande kärlek. Älska djuren: dem har Gud skänkt en begynnelse till tanke och en ren och oförstörd glädje. Stör inte den glädjen, plåga dem icke, beröva dem icke deras glädje, sätt er inte upp mot Guds tanke. Människa, förhäv dig icke mot djuren: de är syndfria; men du i din storhet fördärvar jorden och bringar den till förstörelse och förruttnelse och lämnar ditt variga spår efter dig – o, ve och skam över oss, nästan alla! …

Tillfälligt, en liten stund kan vem som helst visa en smula kärlek, också missdådaren kan visa en smula kärlek. Min bror ville be fåglarna om förlåtelse: det kan ju tyckas meningslöst, men det finns en sanning i det, ty allt är som en ocean, allt flyter, möts och blandas; rör man på ett ställe ger det eko i ett annat hörn av världen. Det kan ju förefalla som dårskap att be fåglarna om förlåtelse, men det bleve ju lättare och behagligare både för de små fåglarna, för barnet och för alla levande varelser omkring dig, om du själv blev litet mera intagande än du är just nu, även om så vore bara ett litet uns. Allt är som en ocean, det säger jag er. Man kan be till fåglarna också, när man förtärs av en allomfattande kärlek, i en slags hänfördhet, be att också de förlåter dig din synd. Denna hänfördhet skall man sätta högt värde på, hur meningslös den än kan te sig för människorna…

Och låt inte människornas synd störa er i er gärning och oroa er inte för att den skall hindra ert värv från att fullbordas, säg inte: ”Synden är svår, gudlösheten är stor, de yttre förhållandena är usla, och vi är så ensamma och kraftlösa, den usla miljön hindrar oss och låter oss icke få bringa våra nobla värv till slut.” Kära barn, ge upp denna modfälldhet! Det finns bara en räddning: ta sig samman och göra sig ansvarig för hela mänskligheten synd. Min vän, det är verkligen så, att så fort man gjort sig själv uppriktigt ansvarig för allt och alla, inser man omedelbart, att det i själva verket faktiskt är så och att just du verkligen har ansvar för alla och för allt. Men om man kastar ansvaret för sin lättja och sin oförmåga på andra, slutar det med att man grips av en satanisk högfärd och visar sitt missnöje med Gud.

Kom särskilt ihåg att du inte kan vara domare över någon. Ty det går inte att vara domare här i världen över en förbrytare, förr än domaren själv inser att han själv är exakt samme förbrytare som den som står framför honom och att han, kanske mer än andra, är skyldig till det brott denne står anklagad för. När han förstått det, då kan han också vara domare. Hur vansinning det än kan låta, så är detta sanningen. Ty om jag själv hade varit rättfärdig kanske den förebrytare som står framför mig heller aldrig hade funnits.

Verka outtröttligt. Om du på natten, före insomnandet, drar dig till minnes: ”Jag har inte gjort vad jag borde”, stig då genast upp och gör det. Om du är omgiven av illasinnade och känslolösa människor och man inte vill lyssna till dig, fall då på knä och be dem om förlåtelse, ty i saninng har också du skuld till att de inte vill lyssna på dig.

Behåll din tro intill änden, även om det till och med skulle gå så att alla på jorden lät sig förledas och fördes på avvägar och du ensam förblev vid din tro: även då skall du bringa ditt offer… du som är ensam kvar. Men om ni också bara är två som kommer samman, så är redan detta en hel värld, en levande värld av kärlek; omfamna varandra i rörelse och kärlek…

Människorna tar inte emot sina profeter utan slår ned dem, men människorna älskar sina martyrer och ärar dem som de pinat till döds. Du arbetar för helheten och verkar för framtiden. Sök aldrig belöning, ty din belöning i denna värld är ändå stor: din inre glädje, den som endast den rättfärdige finner. Räds icke vare sig de stora och ryktbara eller de starka och mäktiga, men var allvis och alltid anständig. Håll måttan, låt allting ha sin tid, lär dig det. När du befinner dig i ensamhet, bed. Fall gärna på knä och kyss marken. Kyss marken och visa kärlek, ständigt och omättligt, älska alla, älska allt, sök glädje och hänryckning.

PAYPAL ME 🛑🛑🛑

Medveten osäkerhet

En sak som slår mig är att överdriven tro på vetenskap historiskt sett både har påverkat i positiv riktning, och även i katastrofalt negativ riktning. Det bästa vore att inte haussa upp teorier. Inse att alla vetenskapliga rön över tid kommer att falsifieras, ingå i en uppdaterad helhet. (Det ligger i forskningens natur).

Exempel – marxismen ansågs länge som vetenskaplig.

I Norden inspirerade den (i en tämligen ”homeopatisk dos”) till en reformistisk gren – sociala reformer (semestrar, 8 timmars arbetsdag, pensioner, sjukförsäkring ), arbetarnas bildningsförbund, arbetarförfattarna osv.

En liknande, godartad parallell är den TIDIGA feminismen, vars sociala studier inspirerade till kvinnlig rösträtt, daghemsreformer, föräldraledighet, lika lön för lika arbete med mera.

(Man måste också påpeka att den kristna tron under lång tid lett till humana reformer, speciellt när det gäller själva uppkomsten av sjukhus, fattigvård, på senare tid alkoholistvård.)

Samtidigt gav marxism som ”vetenskap” i Sovjet, Kina upphov till rekordsnabb industrialisering men också till angiveri, utbrett slavarbete, avrättningar, terror mot befolkningen.

Ett annat exempel:

Den tidiga övertron på (och misstolkningen av) DARWINISMEN utvecklades till ett konsensus för rasläror, ”arvshygien” – som bidrog till uppkomsten av nationalsocialismens slavarbete, krigshandlingar, dödsläger.

I nutiden, när evolutionsforskningen blivit empirisk o bekräftats av genetik, DNA-forskning med mera, utövar den ett kritiskt inflytande – genom att demontera pseudo-vetenskap (som Tredje Vågen Feminism, postmodernism, marxism).

Vad jag menar är att vetenskap och stark tro På Vetenskaplig teori är två skiljda, komplicerade fenomen, som har olika (ibland motsatt) historiskt inflytande.

Det står alltid strid om vetenskapliga teorier, liksom också om politiskt konsensus angående dessa teorier.

Först i eftervärlden kan man se vad som var övertro,
vad som (trots allt) fungerade och hade en allmänt god verkan,
och vad som ledde till katastrofer..

Jag fortsätter att studera feminism, marxism, konservatism, ekologi – med kritiskt fokus.

(Det känns alltid i nuet som, ”mitt i stridens rök och damm!”.

Den medvetna osäkerheten är vår vän – av retoriska skäl måste vi, trots det, eftersträva en viss enkelhet.)

Stöd gärna mitt projekt, via Paypal Me /Gunnar T

Det finns något sorts religiöst drag över ytterlighetsrörelser.

Ungefär som i hymner påminner de oss om den strävan efter harmoni och fulländning som mänskligheten bär inom sig. ( På den Gyllne Stranden alla mötas där )

http://runeberg.org/landicke/07_03_09.html

Det är nog därför även jag dragits till det utopiska, både vad beträffar social förändring, självförbättring och psykoterapi.

”Nå, hur har det gått Gunnar (du som nu är 76 år)” ? frågar betraktaren.

”Har din starka, ombytliga tro och längtan gett resultat? (att du räddat världen eller i någon mån frälst din själ? )”

Svaret blir,

”inte alls!”,

”inte särskilt mycket!”.

Världen har förändrats (men är som den är), mitt liv har förändrats, något till det bättre – men på ett helt annat sätt än jag föreställt mig.

Kommunismen som väckte hopp (hos oss studenter på sextio–sjuttiotalet) kollapsade 1991 efter Gulag och tydligen decennier av angiveri). Kommunisterna omvändes de fakto till ”privat ägande” och ”marknadstänkande” .

Socialdemokratins solidariska folkhem blev ”individuella klassresor” och ökade klassklyftor.

Av självförverkligande och terapi kom marginella förbättringar, men inte av den markanta karaktär man hoppats på som ung vuxen.

Av feminismens ”krossa patriarkatet” blev det till slut en lobbyrörelse för karriärkvinnor.

Pride utvecklades till en uppvisning av ”tolerans” för ett urval av alla möjliga, olika institutioner och ”varumärken”.

Är hoppet ute för verklig, revolutionär förändring! ? Ska inte människan kunna odla sin strävan efter fulländning, gemenskap, evig fred?

Det märkliga är att dessa olika visioner jag nämnt nog har haft verkan, och påverkan, men i mindre skala – aldrig i den omstörtande version – som utlovats.

Snarare tycks det som att samhällena stöps om mycket mer dramatiskt och i grunden av de TEKNISKA innovationerna ( exempel boktryckarkonsten, industrialismen, byggtekniken, radion, televisionen, p-pillret, persondatorn, internet, mobiltelefonen osv).

Resan tycks gå mot ett mer jämlikt och socialt sofistikerat samhälle, oavsett ideologiska visioner – främst genom tekniska förändringar.

Men troligen finns det något i samspelet mellan ideologisk (=trosbaserad) och teknologisk evolution som leder till att de humana dragen i alla kulturer långsamt förstärks. Om inte olika grupper av människor visade sitt radikala missnöje skulle det antagligen gå långsammare.

Det enda, stora hotet mot nuvarande utveckling tycks vara en kvardröjande, ömsesidig intolerans mellan de tidigare, krigförande ideologierna, i deras extrema former.

Det manifesteras genom de aktuella, militära konflikterna som fortfarande pågår mellan stormakterna.

(bild, torpare, vid Söderbygården 1917. Antagligen var dessa två yngre än vad jag är idag, 76 )

PayPal Me!! 🛑🛑🛑