Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Ett tankeprovocerande påstående av Camille Paglia är: om kvinnor ensamma byggt samhällena skulle civilisationen inte höjt sig över stenåldernivå. 
Å andra sidan kan man också spekulera i vad som hänt om Männen ensamma byggt samhällen? Kanske man endast nått till en medeltida nivå? 

De båda könen, var för sig, saknar viktiga egenskaper. Kan kompensera för dem i viss utsträckning, men är samtidigt begränsade genom den  specialisering som alstrats av kulturell och biologisk evolution. 

Alla kan helt enkelt inte prestera allting, ens i den bästa av världar. Det upplysta synsättet är att erkänna könens jämlikhet men absolut inte att förneka deras unika betydelse eller (än värre) eftersträva att göra dem lika. 

Det som kallas patriarkat har genom kulturell evolution en utvecklad kopia av matriarkatet inom sig .

Principen är att ett stabilt, segrande system införlivar och lyckas förbättra det innovativa i systemet som konkurreras ut.

(Pilbågen blir armbors, armborst blir gevär.
Häst och vagn blir diligens, blir automobil.
Ångmaskin, blir explosionsmotor/elmotor. Stigar blir vägar. Byar blir städer Osv)

Kopian av matriarkatet ser vi tex dels i föreställningen om Maria, Guds Moder. De kvinnliga helgonen. Förstås i drottningarna, kejsarinnorna – men också i de stora divorna.

Likaså via renässansen, i den grekiska och romerska mytologin om Afrodite, Diana, Hera.

Den klassiska, grekiska kulturen restaurerades i Väst’s föreställningsvärld genom 1500-talet.

Senare, även genom upplysningen och romantiken – inte minst i kvinnorörelsen från sluter på 1800-talet fram till idag.

Alla som håller på med reklam vet att rikta sig till kvinnorna, eftersom de väl känner till att dessa i modern tid bestämmer över lejonparten av familjernas konsumtion.

Patriarkatet formar ett yttre, väpnat skydd för kvinnor och barn (byggnader, försvar, industri). Ett system som främst bärs upp av männen (soldater, grovarbetare, innovatörer)

Kopian av Matriarkatet formar ett inre försvar för arten, genom födelse, moderskult, trohet, uppfostran, etik, skönhetsideal, dekorum. Ett system som domineras av kvinnor.

Det naturliga i Väst på tvåtusentalet vore att ha en progressiv rörelse för männens och kvinnornas mänskliga rättigheter.
https://gunnarthorell.blog/?s=Feminism

Psykologisk thriller, byggd på verklighet.
Om en begåvad parasit o charlatan som bryter ner den socialt uppburna författarinnan.

Boken är så pass närgånget otäck att man associerar till skräck-klassiker som Dostojevskis Dubbelgångaren, Tjechovs Paviljong 6. / ”Identitetsmord”.

Den detaljerade berättelsen vecka för vecka visar hur ekonomisk bedräglighet i samtiden kan genomföras genom en mix av falsk romantik, vidskepelse (ala new Age kultur), ego-kulten, kamp för bostadskarriär, hoppet att bli ”filthy rich” på aktier.

Visserligen går inte Christina under som huvudpersonen i Dubbelgångaren eller i Paviljong 6.
Hon räddas (efter 3 år) genom sitt nätverk som förmår henne att polisanmäla, och senare, vid rättegången, genom vittnesmålet som finns tillgängligt i dagböcker.

En av de främsta meriterna i boken är känsligheten i språket, kunskapen om hur kvinnlig moderlighet och vekhet kan utnyttjas, brytas ner av dominant, perverterad manlighet.
Christinas blogg:
https://christinaherrstrom.com/blog/

Svagheten i den samtida feminismen är att den är ideologi-driven, och inställd på att bara se kvinnornas problem.

Vad vi behöver är en politik som bygger på utvärdering och främst stödjer sig på vetenskap, dvs, tar hänsyn till biologiska skillnader ( förkastar konstruktivism) / urskiljer vad som är specifikt kvinnliga o manliga privilegier, likväl som vad som är nackdelar och förtryck för kvinnor resp för män.

Realism innebär att se till det framgångsrika lagarbetet för arten – vad som är produkt av en mångtusenårig kulturell evolution.
Mitt intryck efter 30 år av socialt arbete (o lyssnande på hundratals människors livsberättelser) är att Sverige är ungefär så jämnställt som det kan bli genom politisk kampanj. 

Problemet till exempel med genomsnittliga löneskillnader (”lönegapet mellan könen”) beror främst på yrkesval och val av prioritering där män och kvinnor väljer olika. Så länge män oftare väljer teknik, byggnation, riskjobb, karriärjobb, företag får de i snitt mer betalt än kvinnorna, som väljer annan utbildning o arbeten i vård, skola, omsorg, offentliga sektorn (dvs skattefinansierad, ej skalbar ekonomi)

Idén om ”lönegapet”  är en av de ideologiska ståndpunkterna som kommer ur en konfrontativ ideologi (numera ortodox statsideologi) som främst används för söndring.
Om påståendet vore ett ”bevisbart faktum” skulle marknaden givetvis alltid prioritera kvinnor = den billigare/ således bättre hälften av arbetskraften. Skulle alltså kapitalismen frångå sin mest kraftfulla mekanism (strävan efter vinst) av ”sentimentala skäl”?

Vid närmare betraktande ser vi att män och kvinnor på samma arbetsplats med samma uppgifter  väljer att arbeta på olika sätt, gör olika prioriteringar. Kvinnor och män ser på olika sätt vad gäller den egna hälsan, det egna utseendet, den egna ansträngningen,  dispositionen av tid.

Vad som måste räknas in är också att män via äktenskap och arv (och kortare livslängd) transfererar inkomster och egendom till kvinnor (och barn). Att ändra männens manlighet kan inte åstadkommas genom offentliga uppfostringskampanjer. Resultatet blir snarare ett ideologiskt motstånd. 

Den modernisering som sker när det gäller könsroller i samtiden betingas  närmast av samhällets modernisering i stort (teknik, innovation, kunskapsutveckling).

En del av idéinnehållet som uppkom via 1800-talets utopiska ideologier (kommunism, socialism, feminism) har testats i verkligheten och har bidragit till den tidiga moderniseringen, men vi kan inte vänta oss att inspirationen av dessa konfrontativa ideologier ska ha samma dignitet 150 år senare.

Man förstår olikheter i könens genomsnittliga inkomst bättre om man betraktar man och kvinna som två stjärnspelare (med olika positioner) i ett lagarbete. Kvinnor utvecklar av hävd och konstitution de feminina attributen, modersbandet – en inre försvarslinje. Männen har den fysiska styrkan, offerviljan att prestera, att ge sina resurser –  en yttre försvarslinje. Dogmen, att kön är ”socialt konstruerat”, (dvs ur all väsentlig synpunkt ”politiskt modifierbart”) strider  mot  förnuft och biologiskt vetande.

I övrigt kan ungefär en motsvarande, konfrontativ lista med ”klagomål” (förtryck och orättvisor) som feminister ställer upp angående kvinnor, också radas upp för männen. Och detta görs numera av rörelser som Men’s Rights Movement, av kvinnor i den konservativa rörelsen, av liberala kvinnor som engagerar sig för sina söners utbildning, för männens rättigheter att vara med sina barn.

Ny forskning visar alltså att också män blir dominerade, parasiterade på, psykiskt och fysiskt misshandlade i förhållanden o äktenskap. De anklagas falskt, blir berövrade vårdnad (bevittnade flera såna fall i mitt arbete med socialtjänsten).
Det tragiska är att män som pekar på detta offentligt möts  av personangrepp, härskartekniker, förlöjligande osv.

Om kvinnors våld mot män

Därför har de mest framstående företrädarna för männens mänskliga rättigheter hitintills varit kvinnor – Camille Paglia, Karen Straughan, Christina Hoff Sommers, Esther Vilar, Diana Davison, Lauren Southern, Cassie Jay – de flesta av av dem ”Före Detta Feminister”.

En viktig mansperson (och fd feminist) är Warren Farrell som skrivit The Boy Crisis. I Sverige trädde Pär Ström fram offentligt, men blev mobbad, aldrig bemött i sakfrågor.
Jordan Peterson bör också nämnas eftersom han urskiljer pojkars och mäns speciella problem och inspirerat miljontals människor.

Den nya trenden är en bildningsrörelse byggd på vetenskap för att ge perspektiv på de olika problem som män och kvinnor möter i sina vardagsliv.
En fredsrörelse mellan könen, istället för 1800-talets karaktäristiska idé om den ”sista striden”.

RIP

Det har varit en märklig läsupplevelse, att följa Lars’ ändlösa, inre monolog sönderbruten av  genial gallimatias, blixtrande aforismer, skvaller, reflexioner om att dö, omväxlande med kärleksfullt iakttagande av sina barn,  uppräkningar av åldrandets krämpor.

Lars har  varit vår mest färgstarka representant för det postmoderna tillståndet. Hans dagböcker illustrerar triumf och tillkortakommande.  Den mest omtyckta refrängen efter starka påståenden och värdeomdömen är ett sympatiskt, ”jag vet inte!”

Som varande ett par år äldre än Lars känner jag igen mycket av den filosofi han refererar till. De antika grekerna, de tyska romantikerna. Schopenhauer, Schelling, Hegel. Marxism och existentialism.  Psykoanalys förstås. Antifascism. Lukacs, Adorno och Horkheimer.  Heidegger. Många ”stora namn”. Efter kommunismens fall 1991, Foucault, Derrida. 

Det intressanta är frånvaron av naturvetenskap samt de upprepade referenserna till socialdarwinism såsom kapitalismen Onda Genius. Det typiska för radikala i min generation (fyrtiotalister) var  att bli ”troende” vad gällde humanistisk filosofi, humaniora – vilket vi prioriterade, framför ekonomi, biologi, naturvetenskap.

Märker, vid läsningen av dagböckerna, hur bunden jag också varit vid Adornos/ Horkheimers/Marx’  teorier om varusamhällets förtingligande och alienation – dvs, att människan egentligen förfrämligas, skulle få det sämre av den rikedom som alstras av den liberala kapitalismen. 

Med tanke på utvecklingen inom Öststaterna och Kina, Vietnam ( ropet på ”socialism med ett mänskligt ansikte” , införandet av marknadsekonomi ) tycks varusamhället snarare verka förmänskligande (genom sin tillförsel av bekvämlighet, angenäm lyx, resor,  konst, underhållning).

Det finns också en motvilja hos Lars Norén (Adorno o kulturmarxisterna) för den hierarkiska ordningen i samhällena vilket då bara skulle kunna åtgärdas med framtida revolution. 

Hierarki är organisering. Också i ett samhälle med lika löner måste en rangordning uppstå, även om den uttrycks med andra medel än pengar.

För Lars Norén tycks hierarkin skapas av ”djupet och omfattningen av kunskap om de kulturella ikonerna”.  (Herakleitos, Platon, Spinoza, Schopenhauer, Schelling, Fichte, Wagner, Heidegger, Freud, Sartre). 

Samt nere i gyttjan – hatobjekt, de ytliga vinsmuttarna, bästsäljarna:  DN, Gunnar Bolin, Karsten Thurfjell, Kerstin Ekman, Helena von Zweigbergk, som representerar det usla, varusamhället.

Men Noréns dagböckerna som helhet är balsam för den sårade själen – inte minst för  gamla radikaler o lärdoms-fetischister.
Det mest originella  och gripande i dagböckerna är ambitionen att ”tömma sig själv på allt innehåll”. Att göra en döstädning – en grav för det egna jaget.  Det ger en helhetsupplevelse av nakenhet, kompromisslös integritet.

___________________________________________

”Världen är så vacker att man borde anstränga sig för att vara kvar i den”.

”Mitt försök att reducera verkligheten har drag av självsvält”.

”Regnet faller igen, vackert som ett språk som faller mot jorden”.

Vad betyder konspirationsteorier, finns överhuvudtaget konspiration?

Det är en ny värld, nya vapen, mäktigare massmedier, en global elit.
Så vad är syftet med konspirationer?
I vilka sammanhang har de fungerat nästan alltför bra för att ändra historiens förlopp?

Media vill gärna ge oss bilden att praktiskt taget allt tänkande vad gäller påstådd konspiration, åstadkoms av obalanserade fanatiker, paranoiker, folk utan omdöme.

Men tittar vi på krigshistoria, – vad som dokumenterat varit falskflaggade aktioner byggda på konspiration, är bilden en annan. Inte bara Riksdaghusbranden i Berlin, Tonkinbay episoden utan en rad historiska exempel på attentat, lönnmord och krigslist.

Makten idag, i en global värld, fungerar inte centralistiskt, ”enligt någon plan el ideologi”, har snarare sin styrka i opportunismen, förmågan att agera snabbt, dumpa tidigare allierade om så behövs, ”sadla om”, hålla ”all options on the table”.

Den använder sig av alla tänkbara institutioner, banker, massmedier, domstolar, militär, Politik, säkerhetspolis, ordningsmakt, utbildningsväsendet. Det avgörande är förmågan att skapa ett brett sken av konsensus genom skicklig manipulation.
Mångsidigheten kan på intet sätt beskrivas genom de gamla myterna tex om judarnas ondska, jesuiternas ondska, överklassens ondska, bankernas ondska osv

”Ondskan” är snarare tämligen jämnt fördelad. Och ägs också till avsevärd del av ”publiken” (vi själva, som i stillhet hoppas vinna på att andra bombas, hoppas få det bättre av krig, spekulation etc)

Vad som avgör är en retorisk, instrumentell intelligens. Tillräcklig kreativitet för att dominera flera kulturer under långa tidsperioder.

Stora delar av kollektivet är således i olika grad delaktigt i den konspirativa processen.

Ser vi på historien så har konspiration, sammansvärjning använts för lönnmord på regenter, falskflaggade attentat för att starta krig.
Förvisso existerar stolliga konspirationsteorier i samtiden, speciellt i USA.
Men det är naivt att klistra denna etikett på alla och envar som vill undersöka korruption, falskflagg etc.

Tanken är då att ”vi själva, är numera så upplysta att vi har övervunnit tillståndet av lögn, angreppskrig, förräderi”.

Ingenting tyder på att så vore fallet. Se tex hur massmedierna unisont ljög, för att få igång krigen i Mellanöstern.
Ingen har utkrävt något ansvar för dessa lögner som förmodligen bringat flera miljoner människor om livet, och satt igång en folkvandring som politiskt destabiliserat flera länder i Europa.

Jag har därför svårt att tro att censur leder till något bättre. Censur är ett uttryck för aggression.
Nästa gång blir det en ny maktkonstellation som riktar samma vapen (el värre) mot den gamla.

Jag har ibland kollat på SwebbTV, en sorts brokig höger, ja.
Men antisemiter – för att några där nämner om Rotschilds finansiella makt? Knappast.
Den obalanserade Jurij Linna har säkert fel i det mesta men främst är han antikommunist.

Eller är man ”förnekare”, för att man helt enkelt ansluter till en oppositionell uppfattning i vilken fråga som helst?

Det blir ett sätt att kleta negativa etiketter på åsikter man ogillar. Bättre att kunna argumentera – också om man inte alltid vinner.

De som ljuger för krig gör det i mainstream media, i stort sett oantastade. Assange, som avslöjade lögnerna har suttit inspärrad i åratal.
Detsamma gäller Mordicai Vanunu (om Israels kärnvapen)

Tyvärr. Så ligger det till.

Vi har som art en stor hjärna men inga huggtänder, inga klor, ingen giftgadd. Enligt Konrad Lorenz har det medfört att vi saknar inbyggd reflex mot att döda vår egen art (typ, vargarnas reflex, att vända upp strupen, när de besegrats i strid).
Vår stora hjärna har istället lett till en kulturell evolution där vi utvecklar sinnrika verktyg, vapen, samt ideologier för inbördes (Ibland väpnad) konkurrens. Mafia, statsbildning, imperier.
Den enda hämningen mot kollektivt självmord finns antagligen i världsreligionernas ursprungliga fredsbudskap (som dock vantolkas av eliterna på många uppfinningsrika sätt).

Artur Koestler jämför människans stora hjärna med jättehjortens väldiga horn, som ledde till denna arts fullständiga undergång.

Måste försiktigt berömma Kristian Gerners bok RYSSLAND
!
Ett måste för alla som svärmar för, eller HAR svärmat för kommunism…

Gerner talar Ryska flytande och är väl beläst i historia, religionshistoria, ekonomisk historia, i rysk litteratur, musik, konst.

Må vara att han är kritisk till Putins auktoritära drag och efterlyser en mycket grundligare uppgörelse med stalinepokens många grymheter mot både ryssar och grannfolken
(han jämför Stalintidens politiska praxis med Hitlers nazism).


Rysslandsvänner (som jag räknar mig till) borde väl tåla skarp motsägelse och isåfall kunna gå i svaromål

Ryssland av de Västliga (kristna) Imperierna har ett unikt historiskt djup, med rötter i det bysantinska väldet. Detta ger, i den här tiden, en egenartad, storslagen kultur med starka inre motsättningar mellan Gudsstaten (envälde) och Modernitet (folkvälde).

Kristian Gerner är fascinerad av rysk kultur, och vill bidra med en kritisk förståelseform angående de auktoritära drag som medförde Sovjetunionens upplösning.
Det han säger ger stöd för tanken att Rysslands gamla autokrati alltid sökt inspiration för sin modernisering i Väst, men vid avgörande tillfällen regredierat, tillbaka till autokrati.
Det är denna pendling genom århundraden han beskriver.
Alltså, upprepade försök till liberalisering, som kommit allt närmare sitt förverkligande.

Han har inte vetenskapliga anspråk med boken.
Den innehåller en hel del intressanta motsägelser, slutsatser med frågande, diskuterande karaktär.

Jag läser Gerner och ser honom som en liberal tänkare som reflekterar över det ryska folkets kamp för att vinna frigörelse under olika perioder av historien.
Det han hävdar stödjer han huvudsakligen med referenser till rysk litteratur, en del av den är jag bekant med.
Vad man kan säga är att han ( förenklat) anser att bolsjevikerna i Oktoberrevolutionen förstörde möjligheterna till en mer genomgripande demokratisering, och egentligen (genom Stalin) fortsatte på (och delvis förvärrade) den autokrati som härskat tidigare.

Vid Glasnost och Perestroika öppnades arkiven och det ryska folket fick kännedom om den terror och de förbrytelser som ägt rum under decennier, men inget ansvar utkrävdes, ingen diskussion fördes om hur allt detta hade kunnat ske, och hur felen skulle rättas till.
Istället kom ett decennium av ekonomisk anarki under oligarkerna, som plundrade planekonomin.

Efter Jeltsin kom Vladimir Putin, som skapade ordning i ekonomin, men enligt Gerner, inte heller ville ställa frågorna om hur terrorn och angiveriet tidigare, kunnat bli möjligt – vilka som skulle ställas till svars – om gottgörelse kunde ske osv

Som jag uppfattar saken är Gerners sätt att resonera högst väsentligt. Mot bolsjevikerna knyter han an till de folkliga, liberala strömningar som funnits i rysk kultur, dekabristupproret, februarirevolutionen, Krapotkin, Kronstad, Tjechov, Gorkij el till individualister som Solsjenitsyn, Sjalamov mfl

🌹🌹🌹
💗💗💗
🌟🌟🌟🌟🌟