Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Desiderata


(Uttrycker väl den kristna fromheten. Ganska bortglömd numera?)

“Gå lugnt genom jäktet och bullret, kom ihåg den vila som finns i tystnaden.

Försök att så långt som möjligt utan att ge upp dig själv vara på god fot med alla.

Säg din sanning lugnt klart och lyssna till andra.

Också om du är ensam i ett mörkt rum var som med en ädel gäst.

Uttryck dina känslor men bli inte mer uttrycksfull än vad som är naturligt för dig.

Fattigdom är en skatt, byt den aldrig mot ett lättfärdigt liv.

En individ framstår kanske som en dåre, men behöver inte vara det det. Kanhända bevakar han sin visdom noga.

Låt din nästa upptäcka dig innan du visar vem du är.
Ett klokt sinne tränger sig inte på.
Orden är som ädelstenar, sällan förevisade, av stort värde.

Också okunniga människor har en intressant historia att berätta. Undvik de hatfulla och aggressiva. De är ett gift för själen.

Om du jämför dig med andra blir du antingen uppblåst eller bitter. Det kommer alltid att finnas större eller mindre personligheter än du själv.

Njut av vad än du presterar, och av dina planer. intressera dig för din yrkesbana hur blygsam den än är. Den är en viktig tillgång i tidens växlande öden.

Var försiktig i affärer. Världen är full av skojare, men låt inte det göra dig blind för det goda som också är verkligt.
Många lever efter höga ideal och det finns hjältemod.

Akta dig för att låtsas tycka om folk, men blir inte heller cynisk när det gäller kärlek. Trots all ökentorka och besvikelse grönskar den ständigt igen som gräset.

Vissa saker ansågs fel i generationer fast de var riktiga.

Ditt värde och det rätta i dig kanske erkänns om 100 år.
Kräv inte omedelbar uppskattning.

Lev med mening och lämna ditt bidrag till världsalltets större ordning.

Ta väl emot de råd som åldern ger dig.
Klamra dig inte fast vid det som tillhör ungdomen.

Odla din själsstyrka så att du har ett skydd mot elände.
Plåga inte dig själv med inbillning. Mycket oro kommer bara av trötthet och ensamhet.

Odla en sund disciplin men var varsam med dig själv.

Liksom träden och stjärnorna är du ett barn av världsordningen.

Du har rätt att vara här. Också om du inte förstår allt utvecklas skapelsen i rätt riktning.

Slut fred med din gud vad du än tror på, och vad du än arbetar för och hoppas på.

I livets virrvarr och buller, ha fred med ditt eget väsen.

Med allt bedrägeri, tristess och krossade drömmar är världen likväl härlig.”

SWISH 070-7597006

För att förstå maktbalans mellan kvinnor och män måste man utgå från att det framgångsrika i matriarkaten införlivades i de segrande  patriarkaten. I den kristna religionen uttrycks det genom kulten av Maria Guds Moder o de kvinnliga helgonen. Genom bekännelsen till kyskhet och trohet.

Kvinnokulten blir tydlig också i konsumism, som riktar sig till kvinnlig konsumtion o genom kunskapen att kvinnor avgör 75 % av alla inköp, förutom allt som gäller egna erotiska attribut, kläder, smink, kroppsvård, heminredning. En jättemarknad. 


Sen medeltiden har vi lagar som särskilt straffar våld mot kvinnor och barn. Å andra sidan ingenting motsvarande, vad gäller våld mot män.

Män som grupp råkar bevisligen ut för det största och grövsta våldet. Samhället bryr sig inte mycket om den saken. Misandri, manshat – förakt o negligering av ”män av folket” är inbyggt i samhällssystem. 


Jag arbetade i ca 30 år, med män och kvinnor som klienter  via socialtjänsten och i besläktade jobb.  En sak jag förstod var att aggressivitet i tanke och handling också är vanligt bland kvinnor.
En del av de par jag hade kontakt med festade loss tillsammans, alkohol och droger. Tillhyggen och kvinnligt munläder kompenserar  för männens större muskelkraft. Det finns tusen sätt att plåga o  hota en partner, förutom  rent fysiska angrepp. 
Vad som är sant, är att  kvinnor riskerar att bli dödade om konflikter når en yttersta kulmen. Om man å andra sidan intervjuvägen undersöker mäns (högre) benägenhet för självmord, ser man att de inte sällan hänger ihop med förlust av vårdnad, falska anklagelser och ekonomisk skada efter  separationer. 
De som ska hjälpa män och kvinnor må lyssna med inlevelse på två väsensskilda berättelser. Det uppstår alltid strid angående bostad, ekonomi, vårdnad. Men utredarna är normalt kvinnor, och ”utbildade” i ett (partisk) ”genustänkande”.


Det är  sant att många kvinnor är plågade och nertystade i sina äktenskap, behöver skydd – men idag finns en motsvarande grupp män som tillfogats skada direkt eller indirekt, genom kvinnor.
En man som blir illa hanterad har en  skamtröskel att övervinna, inför sig själv kunna erkänna att han blivit  besegrad,  utfryst, hotad, slagen. Att bli trodd av omgivningen är ännu svårare, eftersom tillståndet uppfattas som ”omanligt”. 
Förståelsen för männens problem har  ökat i och med att liknande konflikter uppstår också bland samkönade par. Man undersöker därför  vem som dominerat förhållandet,  snarare än att bara forma ett färdigt omdöme utifrån kön. 
Genom att samhällen historiskt sett utvecklats, blivit ”civilisation” genom mafiabeskydd och väpnad konkurrens i krig, står vi inför en paradox.
Männen som har gått ut i krigen har själva skadats på  grymmaste sätt. Som regel har de genom propaganda, hot om dödsstraff eller värnplikt varit mer eller mindre tvungna att ”offra  livet” för fosterlandet. 
I samband med krig är det  intressant att notera feministernas sk ”White feather campaign”, mot män i England som av olika skäl inte genast gick ut i det Första Världskriget. Dessa hånades för feghet, och fick motta en vit fjäder, symbol för sin ynkedom : https://www.opendemocracy.net/en/5050/white-feather-girls-womens-militarism-in-uk/

SWISH 070-7597006

Skatt på Männen?

Jag hörde en intervjuare på radion fråga en av deltagarna i Feministiskt Initiativ om den så kallade ”mans-skatten”. Hon började en förklaring med att ”alla män tjänar ju på männens våld mot kvinnorna”. Sen kunde hon dock inte gå vidare utan behövde tid att tänka. Hon verkade ganska ung.

I alla fall slog det mig att frågan verkligen ÄR invecklad och leder vidare till andra frågor. Vilka är det överhuvudtaget som ”tjänar på våldet i samhället?”

Tittar man närmare på saken så drabbas ju männen själva som grupp av det grövsta våldet – de visar upp de värsta skadorna, flest dödade, invalidiserade. 

Det visar sig socialt i att männen har kortare livslängd än kvinnorna ( jag vet nånting om det här eftersom jag sysslat med socialt arbete sen 1980 ). Det vi närmare bestämt talar om är det laglösa våldet. Men det laglösa våldet hänger ihop med det lagenliga våldet – traditionen att ha arméer. Männen av folket har ju i många hundra år genom lagstiftning varit tvungna att göra värnplikt, försvara nationen, arbeta som poliser, väktare.

Männen har också av tradition en anknytning till att konstruera de stora fundamenten för samhället – bryta ny mark, röja, bygga nytt – adrenalinkrävande, farliga arbetsuppgifter.

Frågan är då vilka som har fördelar av att ”männen” yrkesmässigt och socialt är associerade med våldsapparaten och de farliga, ryggknäckande jobben o.s.v.

Det naturliga svaret är givetvis dels ”överklassen” – de män och kvinnor som själva lever skyddat och uppbär privilegier. Just den gruppen vore det naturligt att beskatta lite mer. Dels hela folket med dess familjer (som förstås redan är beskattade).

Ett feministiskt parti som framställer att ”alla män tjänar på männens våld mot kvinnorna” kan bara uppfattas som köns-rasistiskt, provocerande. Kommer aldrig att få stöd av vanliga män (och deras familjer) som s.a.s. genom erfarenhet vet hur föga belönade de är av att ”vara män”.

Det enda ett sådant parti kan åstadkomma är en effektivt sprängning av opinionen – analogt med rasistiska grupper och partier..

Den obetydliga ekonomiska fördelen männen har genom en högre genomsnittslön äts mer än väl upp av förslitning, social utstötning, risktagande.

Dessutom transfererar ”männen” enligt tradition också egendom till kvinnorna – det sker genom att de lever kortare ( arv ) men även genom att de uppfattar det som rätt och riktigt att tjäna sina kvinnor och familjer. Ett feministiskt parti måste – om det vill ha något som helst stöd från befolkningen – urskilja att könsmakt är inflätad, har en komplex struktur. Matriarkatet finns kopierat in i patriarkatet genom kulturell evolution. Också kvinnorna har i en del livsavgörande frågor stor makt över männen genom sin makt över reproduktionen.

BÅDE män och kvinnor är kanske på olika sätt ”skadade” av det samhälle vi har, och har väl förstås också olika fördelar, privilegier?

Det är sannolikt inte alls så att kvinnor lider av de flesta nackdelarna. Männen av folket har stora, påtagliga nackdelar av systemet som existerar.

Det är visserligen inte trendigt bland samhällsforskare att påpeka det – men i realiteten slutar livet i allmänhet i moll för männen av folket / i alla fall för signifikant stora grupper av dem. De hamnar som regel i de fattigare bostadsområdena ( jämfört med kvinnorna ). Deras mer tävlingsinriktade, riskablare yrkesliv ger mycket slitage. Deras nominellt högre inkomst transfereras till icke ringa del till kvinnor, som har bättre fysisk hälsa, samt ofta får fördelar vid skilsmässor. De överlever sina män med åtskilliga år.

Det har slagit mig när jag går på olika kulturevanemang hur väl bevarade och livfulla kvinnorna verkar vara högt upp i åldern! Ibland har de med sig sina män, ofta slitna, åldrade som lastdjur eller dragdjur.

Givetvis har det här att göra med att kvinnorna ägnat mer tid åt föräldraskap och mer tid åt att värna om sin hälsa, sitt utseende ( det ingår i den kvinnliga identiteten ).

Skulle det vara en sorts överhet vi ser i kollektivet av män? En löjligt påhittad idé. Tror man det måste man vara förblindad av ideologiska klichéer.

Varje samhällsforskare vet att ett av de starkaste kriterierna på status är till exempel en längre livslängd. Också utseendet är ett viktigt kriterium på status. Aristokratin har i alla tider värnat om skönheten. Starka färger, långt hår osv. De här attributen finns kvar i den kvinnliga identiteten.

Titta på en verkligt vacker kvinna och man ser minnet av ett äldre samhälles aristokrati.

Det är givetvis privilegier att få ägna mycket tid åt föräldraskap o.s.v. – flertalet män har inte riktigt insett den saken.

Kloka kvinnor och mödrar kan hjälpa till att främja just den kontakten.

SWISH 070-7597006

Feminismens föreställningsvärl (baserade på realiteter från  1800-talet) används i nuvarande period främst för att  söndra demokratin. 
Under de förhållanden som rådde 1850 – 1950 var det enkelt att i kampen för jämställdhet, se bort från betydelsen av kvinnornas traditionella makt inom äktenskap, vad gällde fortplantning, sexualitet, uppfostran. Detta  som av sociologer kallas ”soft power”. Dessutom fanns kvinnlig dominans i form av makt genom byskvallret, ryktesspridning.
”Männen” av idag som folkgrupp är nog  illa ute om de tror sig vinna fördelar genom att omfatta den samtida feminismens värderingar, att ”kvinnor” skulle vara ekonomiskt missgynnade, mest utsatta för våld, förtryckta av ”männen” osv.
Under den världsordning vi lever i, är det  snarare kvinnor, speciellt unga kvinnor och mödrar, som har oproportionerligt mycket att säga till om i nära relationer, inte sällan får ett ekonomiskt övertag, kan utöva  trakasseri mot män via rättstvister, ryktesmord genom media. 
Orsaken är att ”feminism”  (från början autentisk rörelse för jämställdhet) under slutet på nittiotalet ändrade form till en lobbygrupp för privilegierade medelklasskvinnor. Därvid togs ”läran” också över av massmedierna. 
Det som kallas ”genusforskning” är baserat på värdebetonade doktriner (normtänkande). I den meningen är genusforskning analog med ”rasforskningen” före Andra Världskriget.  Samma typ av förutfattad mening om en rangordning, samma okritiska mainstream konsensus. Samma typ av  pseudoreligiösa idé – det vill säga att en stor kategori av människor (halva befolkningen) dvs ”männen”, offentligt bör förknippas med negativa realiteter (våld, våldtäkter, förtryck) och att den motsatta kategorin, ”kvinnor” helst ska associeras med ”humanitet”, uppoffring, godhet.


Min egen mor Birgitta levde innan feminismen blev statsideolog. Hon fick sex barn och förvärvade med tiden en sorts praktisk klokhet.

Hon brukade säga till mig ”Akta dig för elaka fruntimmer!” Hon ansåg det viktigt att jag som pojke lärde mig laga mat, städa, stryka skjortor. Kanske såg hon att jag var ”känslig”, ”en vek ung man”, som löpte risk att bli illa hanterad, tvingad att leva ensam?
I alla fall lärde hon ut det som dåförtiden (50-talet) ansågs som ”kvinnogöra”.
Måste säga att jag haft nytta av det, just vad gäller att ”klara sig själv”, ”ordna ett trivsamt hem”. Speciellt matlagning har varit värdefullt.


Viktigt att förstå är att misshandel i allmänhet börjar med psykisk misshandel, att det sker med små medel, ”tysta domslut” , utfrysning, vägran att förklara sårande tillmälen.
Både män och kvinnor kan utöva sådan ”tortyr” som till slut leder till större utbrott.
Båda könen behöver vägledning, kontinuerlig handledning i att hantera äktenskapliga relationer.
Radikal-feminismen gör skada genom sin kliché-artade föreställning att kvinnor är en art av förtryckta offer.
Man lär sig mer om det här av humanister som Selma Lagerlöf, Alice Munro, Doris Lessing, Vladimir Nabokov – eller vår egen arga antifeminist, August Strindberg.. ☺

SWISH 070-7597006

Kommentar till Aftonbladets artikel, på länken nedan.

Man kan göra några sifferjämförelser här, som väl visar hur massmedia egentligen fungerar?
Gängskjutningar, alltså 19 dödade per år. STORA rubriker.
1500 dör i Sverige genom självmord varje år. Inga rubriker.
250 per år dödade i trafiken. Inga rubriker.
Vidare, ca 2 miljoner dödade i Mellanöstern i de angreppskrig (”fredsoperationer”) Sverige deltagit i sen 2003.
Det blir ca 125.000 dödade per år. Inga rubriker. (Snarare REKOMMENDERADES dessa krig, tex av Dagens Nyheter.)

Visst finns en väsensskillnad ovan, mellan sätten att dö på (eller bli dödad av).
STOR OLIKHET! – men vad jag vill lägga betoning på är själva det lögnaktiga ”skådespelet” som Massmedierna dagligen skapar.

Dels, mer eller mindre göra REKLAM för Sveriges deltagande i angreppskrig, Som dödat typ 2 miljoner människor under 18 års tid. (DN mfl)
125.000 dödade per år.

Konsekvenserna blir givetvis kaos, folkomflyttning. Chock i Mellanösterns närområde, Europa. Sverige. Malmö. osv.
Men inga rättelser, inga rubriker. Lugna puckar. Keep moving!

Sen ha krigsrubriker om gängskjutningar, vilket förstås iofs ÄR allvarligt, 19 dödade per år.

Jag menar, OM media verkligen hade en agenda ”för fred o demokrati” (vilket de påstår) skulle inte proportionerna bli på det här groteska sättet.
Snarare – ATT ALLA viktiga sociala problem, både enskildas tragedier, gängskjutningar, dödade av kriminella krig, isåfall skulle ha kontinuerlig, rätt stor uppmärksamhet.

Det är alltså själva falsariet i sin helhet som här måste kritiseras:

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/bKzddl/aftonbladets-granskning-avslojar-131-doda–over-520-skottskadade

Källa, Jan Olof Rönn, Utan Media kan du inte starta ett krig

”Nästan femtiosex nu, jag känner fortfarande inte mig själv”, förklarar den österrikiska författaren  Handke i sin senigt starka roman, en meditation över två decennier av en författares liv, som når sin höjdpunkt under ett år av ensamhet och självrannsakan. 

Att hitta rätt ställe att tillbringa sitt liv på, verkar vara det eftersökta målet för jaget/berättaren – en fd advokat som är fascinerad av romersk lag och poesi av Friedrich Hölderlin. Han har ”avstått från ett liv i handling”,  för att istället  fungera som  iakttagare och hålla  ”krönikörens distans”. 

Han lever ”avstängd från världen” i över två decennier i gammal en villa, i en negligerad förort till Paris.”  Sina vänner hänvisar han till  med  beskrivande namn: ”sångaren”, ”läsaren”, ”min son”, ”arkitekten” etc.
Krönikören är till slut den mest intressanta karaktären i berättelsen. Bringad till desperation med jämna mellanrum av sin svårfångade hustru (”Katalanskan”) och misstrodd av sin son (”barnet”) tillbringar han det sista året (1999) på promenader, plockar svamp och skriver på  berättelsen. Som läsare  njuter man av passager med en stoisk, komisk klarhet – i nivå med Montaigne, de isländska sagorna.

Ögonblicken av insikt om livets storhet och förgänglighet gör verket  provocerande, mot fonden av samtidens alltmer falska elegans.

SWISH 070-7597006

”Jag minns det från tonåren och har hört det under hela mitt liv: Socialism och social jämlikhet är nog jättefina idéer, men människans egoistiska natur ställer sig tyvärr i vägen. Det ojämlika är det naturliga. Men när jag under några års tid plöjde evolutionsbiologisk litteratur kom jag fram till att jag är en vänsterbiologist: Jag tror att vi verkligen har en natur och att den passar bäst i ett någorlunda jämlikt samhälle. Människan föds inte som ett oskrivet blad, där vad som helst kan skrivas in och programmeras, ont som gott.”

https://www.dalademokraten.se/artikel/goran-greider-jamlikhet-ar-det-naturliga-om-empati-och-gemenskap-hos-var-art

SWISH 070-7597006