Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Dikter (att minnas)

DIKTER,

FRÅN MÅNGA HUNDRA ÅR
(”Rage, rage against the dying of the light!” )

Humanistgruppen/Dikter

Säg vad ni vill
det finns en frihet
som räcker till
för mig i livet
….
Här går en flod,
här går en gata.
Och en har mod
och en kan hata!
Och livet skif-
tar över grönt
till rött som blod –
men det är skönt.

Här är ett torg.
Här är en åker.
En känner sorg
och bara gråter.
Det är ett barn
som har gått vill.
Du är ett barn –
säg vad du vill!

Tag vinden i din famn och gråt!
Det finns en sorg, som är som plåt,
den kan du inte komma åt
för den hör aldrig på din bön…
Mitt lilla barn som har gått vill,
vad det är skönt att finnas till!
Varenda lögn är vittnesgill!
Tag mej i han-
den, den är skön!

Jag hör en röst
som viskar sakta:
din tröst, din tröst
är att förakta!
Och jag hör fest-
musik och drill!
Men min protest
finns ändå till!

Det blåser fränt, det blåser hårt,
men det som står sig, det är svårt!
Och allt det här är ändå vårt –
det är ditt bröd, det är din lön!
Ett hus i ras, en dröm i kras!
En explosion av nya rön!
En stjärna över som står still –
säj vad ni vill men den är skön!

Säj vad ni vill!
Det fins en frihet
som räcker till
för mig i livet!
Det mulnar till
i grått mot grönt…
Säj vad ni vill
MEN DET ÄR SKÖNT!

(En övers. av ”Paris-Canaille”
av Leo Ferré / Lars Forsell)

Do not go gentle into that good night; Dylan Thomas:

Do not go gentle into that good night,
Old age should burn and rave at close of day;
Rage, rage against the dying of the light.
Though wise men at their end know dark is right,
Because their words had forked no lightning they
Do not go gentle into that good night.
Good men, the last wave by, crying how bright
Their frail deeds might have danced in a green bay,
Rage, rage against the dying of the light.
Wild men who caught and sang the sun in flight,
And learn, too late, they grieved it on its way,
Do not go gentle into that good night.
Grave men, near death, who see with blinding sight
Blind eyes could blaze like meteors and be gay,
Rage, rage against the dying of the light.
And you, my father, there on the sad height,
Curse, bless, me now with your fierce tears, I pray.
Do not go gentle into that good night.
Rage, rage against the dying of the light.

EUFORI, Gunnar Ekelöf

Du sitter i trädgården ensam med anteckningsboken, en
smörgås, pluntan och pipan.
Det är natt men så lugnt att ljuset brinner utan att fladdra
sprider ett återsken över bordet av skrovliga plankor
och glänser i flaska och glas.

Du tar dig en klunk, en bit, du stoppar och tänder din pipa.
Du skriver en rad eller två och tar dig en paus och begrundar
strimman av aftonrodnad som skrider mot morgonrodnad,
havet av hundlokor, skummande grönvitt i sommarnatts-
dunklet,
inte en fjäril kring ljuset men körer av myggor i eken,
löven så stilla mot himlen . . . Och aspen som prasslar i
stiltjen:
Hela naturen stark av kärlek och död omkring dig.

Som vore det sista kvällen före en lång, lång resa:
Man har biljetten i fickan och äntligen allting packat.
Och man kan sitta och känna de fjärran ländernas närhet,
känna hur allt är i allt, på en gång sitt slut och sin början,
känna att här och nu är både ens avfärd och hemkomst,
känna hur död och liv är starka som vin inom en!

Ja, vara ett med natten, ett med mig själv, med ljusets låga
som ser mig i ögonen stilla, outgrundligt och stilla,
ett med aspen som darrar och viskar,
ett med blommornas flockar som lutar sig ut ur dunklet och
lyssnar
till något jag hade på tungan att säga men aldrig fick utsagt,
något jag inte ville förråda ens om jag kunde.
Och att det porlar inom mig av renaste lycka!

Och lågan stiger . . . Det är som om blommorna trängde sig
närmre,
närmre och närmre ljuset i skimrande regnbågspunkter.
Aspen skälver och spelar, aftonrodnaden skrider
och allt som var outsägligt och fjärran är outsägligt och nära.


Älskandes hand; Gunnar Björling

Som sjö och av ljus
som ingenting
o älskandes ljus

  • i finger och hud
    av ditt namn

Som ett skimmer
är det ensammas
tomnade röst
vägg och tomheters
ljud
och de sprattlande
ack människornas
fångenskap

Men befrielsens dag
att gräs luft
och dag
att en höst är uppgången
att en lyssnar och allting förgår
som en dag är älskandes hand

Så gråter så innerst
gråter
av glädjes lust
att försakad
Så gråter så
innerst.

Bellman: Aftonkväde

Träd fram du Nattens Gud at Solens lågor dämpa,
Bjud Stjernan på din sky mot aftonrådnan kämpa,
Gör ljumma böljan kall,
Slut ögats förlåt til, kom lindra qval och krämpa,
Och blodets heta svall.

Ditt täcke gömmer alt, betraktom Floras gårdar.
Här skönsta höjder fly, där mörka griftevårdar
På svarta kullar stå.
Och, under ufvars gråt, mullvador, ormar, mårdar
Ur sina kamrar gå.

Vid källan alt är tyst, knapt rör sig minsta myra,
När mot dess klara djup Timantes i sin yra
Bespeglar månans klot.
På grenen af en alm Alexis hängt sin lyra,
Och slumrat vid des fot.

Det späda vatten-sorl, som ned i mossan spelar,
Och uti ränlars språng kring fältet sig fördelar,
Gör ögats sömn så söt,
At döden liksom käns hvar droppa blod förstela,
I sjelfva helsans sköt.

En ljum och kylig blåst emellan löfven susar,
Och under trädens rusk den mörkblå böljan krusar,
Kring Roddarns blanka år.
Mot klippan, vid ett plump, dit strömmen inåt frusar,
Den glupska Gäddan slår.

Där ligger Jägarn trött, med hatten under öra;
Vid bössan mot hans arm, at minsta buller höra,
Sig Hunden lagt i ring.
Och Fiskarn nyss begynt sin not i vassen snöra,
Och plaska stranden kring.

På trädgårds sängens brant, som ned åt viken drager,
Den trefne Åbon syns, vid månans halfva dager,
Med vatten-kannan fyld.
Hans täppa syns så grön, hvar planta frisk och fager,
Försilfrad och förgyld.

Vinrankans dufna prål åt muren vil sig luta,
Tulpanens skrumpna blad sig mer och mer tillsluta,
Vid Regnets glesa skur.
Längst ut åt ängens rymd hörs sista gången tuta,
Vallhjonet i sin lur.

Nu sitter Lärkan tyst, sin gröna dörr tilltäpper,
I Rågskyln någon gång den svarta fogeln knäpper,
Vid Syrsans fräna ljud.
Helt låg syns Svalans flygt, när Pan dess vingar släpper,
Til regnets förebud.

Ur gräset skymtar fram Ringblomman och Hvitsippan;
Just där Sädsärlan sprang, den skogens nippertippan,
Med sina snabba tripp,
Hör Sparfvens späda qval, och ungarne på klippan,
Kip kip, kyp kyp, kip kip.

Kring nattens Majestät sig alt i dvala sänker,
Mot rådnan af ett moln en åldrig Urna blänker,
Uppå en ättehög.
Bland Drakar där på gods, bland gyldne bloss och skänker,
Sig Plutos skugga smög.

Nu råder nattens frid, och ögat vill sig sluta,
Lägg bortt din pipa, Pan! Alexis, tag din luta,
Och sjung i skogens hvalf!
Cycloper, Fauner, tyst! hålt, Gastar! opp at tjuta
Vid storm och jordeskalf.

Bjud Eol vid dit spel, at vädrens ras förvilla,
Bjud tystnad upp i skyn! bjud Neptun sitta stilla
På sina mörka grund;
Befall at klippans spets må tysta floder spilla
På denna dyra stund.

Tillåt Najaden ej vid stranden sig få löja,
Bryt den Tritonens arm som brottas om dess slöja,
Och grumlar flod och älf.n;

Kan du dit öma bröst mot lutans våld bemanna?
Nej, lyssna vid hans slag.
Vulcan! lägg släggan ner, håll handen för din panna.
Men nu – nu somnar jag.

Hölderlin; Till Natten

Staden vilar i ro, och runtom gatorna tystna,
prydda med fladdrande bloss vagn efter vagn rullar bort.
Trötta på glammet gå mänskorna hem för att njuta sin vila.
Väl till mods i sitt hus vägande vinst och förlust
räknar en köpman ännu, men tömt på marknadens alster,
plundrat på blommor och frukt, torget står öde och tyst.
Borta ur fjärran parker ett strängaspel tonar, kanhända
spelar en älskande där eller en man för sig själv,
djupt i drömmar försänkt om ungdom och vänner – en springbrunns
svala, beständiga sorl blandas med blommornas doft.
Stilla i kvällen som skymmer hörs långsamma klockslag förklinga,
medan väktarens röst timmarnas tal ropar ut.
Då kommer sakta en vind och väcker lundarnas kronor,
se, huru jordens drabant, månen, har smugit sig fram.
Natten, den svärmiska, nalkas och full av otaliga stjärnor,
utan en tanke på oss, fjärran och hemlighetsfull,
strålar hon redan där uppe, en främling i människans rike,
högt över bergens krön, sorgsen och stor i sin glans

Dikter 2


PayPalMe

                                                

(Efter studier av The Origin of Capitalism, av Ellen Meiksins Wood

På inrådan av Steven C )

Problemet med att ”krossa kapitalismen” för att nå jämlikhet, är att en viss form av organisering och förädling av mänskligt arbete alltid, under alla omständigheter äger rum. (Det är synonymt med utveckling, effektivisering).

Det betyder alltså att en viss form av hierarki eller befälsordning inte kan undvikas. Produktionen i ett samhälle kan omöjligt genomföras via ideliga omröstningar, eller genom att alla gör allting.

Vad som förvånar är att den marxistiska författaren inte ställer den konkreta frågan hur organiseringen faktiskt har genomförts i de olika länder som har tillämpat revolutionära respektive reformistiska, socialistiska principer. Det finns trots allt en praktik på 100 år som skulle kunna undersökas.

Istället får vi i denna bok en i och för sig mycket lärd genomgång av hur idéerna kring ägande och arbete har utvecklats från antiken till nutid.

Suggestionen av boken blir att ”kapitalismen” fortfarande måste anses som tvingande, orättvis, och måste avskaffas: hur det hela ska gå till i praktiken framstår dock som ovisst.

Sättet att närma sig verkligheten påminner om teologi såtillvida som att en (detaljerat) beskriven, allmän företeelse, en dödssynd, ”girighet” (som medför skada) måste avskaffas – men hur det ska ske lämnas till avgörande på den Yttersta Dagen.

Om marxismen vore vetenskap skulle den i samtiden ta upp ett systematiskt studium av vilka förutsägelser gjordes av marxister i dåtid.

Och förstås, i vilken mån resultaten sammanfaller med eller motsägs av de erfarenheter som står att finna i de socialistiska samhällena (Sovjetunionen, Kina, Östeuropa, Kuba, Vietnam, även Skandinavien)..

PayPalMe

Of course women aren’t ”wired” to be interested in sexual variety in the same way as men do. Their ”investment” is far too great (pregnancy 9 months, childbirth, breast feeding 1 year).
Men have in fact to be reined in, groomed for marriage. With a smaller, ”biological investment” (injecting sperm) they maintain somehow a different attitude to sex.

Men learn how to be fathers, faithful and ”married” , thanks to patriarchy (romance, gentility, chivallry etc) – but are known to retain an untamed streak.

Biological sex differences affect us in a complex and simple way. Simplicity is in the motherhood, the childs need for protection.

Promiscuity on the other hand is complex

– it’s risk to take for a young women. She can loose her fertility, get hooked up with the wrong guy, become a single mother.

Having contraceptives around (for 70 years) does not fundamentally change the genetic design (that is at least 200.000, if not 2 million years of age).
The wave of sexual freedom since the sixties was I believe partially about wishful thinking, induced by commercial and ideological forces.

However, ”when the egg clock strikes”, everything is about selecting a faithful guy who can support childbirth, family. And vice versa for the man of suitable age.

That females have more to loose by promiscuity might
be seen in the metoo campaign. After 40 years of mixing sex, drugs & workplace..?

Is that also why a lot of people start to see conservative ideology as the ”progressive alternative”?

Seductive propaganda seem to be able to create chaos – never to transform the biological differences.

For vile genus propaganda, read also the Scum Manifesto from the sixties, and behold!

https://drive.google.com/file/d/1No_XiI6So-LXZVktwT6aiJPPwaXF7p1W/view?usp=drivesdk

(In Sweden the Scum-Manifesto has been hailed by the Swedish academy, Sara Stridsberg, as ”visionary” and with ”bearing on the future”. It’s staged and dramatized, repeatedly, at avant garde theaters).

My point is that most people cannot argue against the fact that biological differences between man and woman are bound to affect their feelings and behaviors.

My recommendation is to remain cool about it.

PayPal Me 🛑

Efter omfattande forskning på däggdjur talar man om könsspecifika beteenden.

Till exempel säger Richard Dawkins att ”honor”/”kvinnor”/(dvs med livmoder, ägg, bröst) energimässigt sett gör en mycket större investering vid fortplantningen, än ”hanen”/mannen.

Kvinnan är gravid först i 9 mån och ammar sen i ett år. En lång period av sårbarhet, bundenhet, som mannen inte har.

Ingenting hindrar mannen från att i princip ”sprida sin säd”, om han är attraktiv och önskar det.

Isåfall kör han ett nollsummespel med kvinnorna, överger sin avkomma.

Patriarkatets innovation av trohet (romantik, ridderlighet, det chevalereska ) innebär att kvinnan med barn får skydd och de resurser som är väl behövda.

Äktenskap i kristen mening (”tills döden skiljer er åt”) blir då =icke nollsummespel. Laget, dvs Man/Kvinna vinner. Den biologisk fadern får en relation till barnen. Ekonomin stärks osv

Det oriktiga med radikalfeminismen är att hävda att ovanstående är en social konstruktion. Självklart finns det  aspekter av kultur, rollspel i det – men det avgörande är att den biologiska ”designen” begränsar antalet ”spel” som är möjliga.

Monogamin i patriarkatet betyder att mannen och kvinnan är trogna och samarbetar omkring barnen. Optimalt för släktet, de inblandade.

Polygami i patriarkatet betyder att mannen har flera fruar. Antingen måste han då vara mycket rik, ofantligt rik, eller också sliter han ut sig. Ett stort antal andra män finner sig istället utkonkurrerade, barnlösa. Mindre optimalt ur genetisk synpunkt?

Promiskuitet, männen ser kvinnor som utbytbara. Han får många ”barn på bygden”, men kvinnan och barnen förlorar, eftersom moderns biologiska ”design” omöjliggör ett likartat beteende från hennes sida, modern blir överansträngd, ekonomiskt sett.

Polyandri (kombinerat med materlateral arvsgång o förhistorisk gudinnekult). Modern har beskydd av sin bror (oftast) och männen kommer och går som älskare.

Den biologiska faderns ”investering” räknas inte alls. Han blir oengagerad i avkomman, en avelshingst.

Existerar det fler möjligheter?

(förstås de samtida experimenten med adoption, kollektiv, samkönade äktenskap, single mödrar, konstgjord befrukning. Experiment som utförts under kort tid o vi inte vet resultat av).

Läs SCUM-MANIFESTET,som hyllas av Svenska Akademin o delar av PK-vänstern. 🤔

Det är en radikal-feministisk utopi som skisserat i detta manifest.

Man skulle kunna översätta det med kult av det kvinnliga, männen är onödiggjorda o bortkörda som fäder

– och istället för beskydd av brodern får den gravida kvinnan sitt skydd från staten.

Den typen av utveckling verkar till viss del ha ägt rum i USA och Kanada. Med resultat att fäder, av staten, tvingas bli skuldslavar åt sin tidigare hustru.

Därför har Men’s Rights Movement uppstått, med företrädare som Doris Lessing, Camille Paglia, Karen Straughan, Christina Hoff Sommers, Esther Vilar, Diana Davison, Lauren Southern, Warren Farell, Jordan Peterson..

I Sverige har vi Pär Ström, som verkat i denna anda, men blev tystad genom trakasserier.

Stöd mitt oberoende tänkande!

PayPal Me 🛑

Vi försjunker lätt i trosvisshet och vill så förtvivlat gärna tillhöra en segrande gemenskap.

Men TIDEN, ”detta förfärliga ok”, trycker ner alla trosläror, och till sist kommer något bättre, något som stämmer mer med hur verkligheten tycks beskaffad.

Just nu är det feminism/postmodernism/marxism som sakta sjunker ner i havet av skenbar enfald och glömska.

Om trettio år förutspår jag att också Men’s Rights Movement och antifeminism kommer att ersättas av idéer som har ännu mer precision.

(Försåvitt mänskligheten lyckas undvika ett Tredje Världskrig..)

Det gäller att i tid se när våra tidigare ”favoriter” börjar uppvisa skavanker, för att inte säga, haveri.

Vid min vördiga ålder (76) har jag hunnit med en hel del, sådant sorgearbete. 😉

(Amor & Psyke, detalj)

PayPal Me ❤️

Man kan lätt förirra sig i olika tankefossil.

Kartago och inte Rom gick under?

Varför fick Baal och Molok, Satan, Den Behornade, Loke mfl dåligt rykte?

De är gudar vars folk besegrades, de kom att förknippas med kaos och social undergång. De besegrade folkets gud gjordes om, kallades Den Onde.

Moderna ideologier som förknippas med kaos och undergång och fossiliserats är kommunism och fascism.

Det ingår i alla folks religiösa myter, att se sig själva som ”människorna”, och de rivaliserande folken som ”icke människor”, närmare djuren.

Minns till och med från min uppväxt, det förtal som pågick mellan byarna i Dalarna ännu på femtiotalet. Man härmade groteskt (förvriden mun, rullande ögon) De Andras bydialekt, o ansåg männen där för idioter, slogs om kvinnorna, på dansbanan etc

Den sortens mytbildning är kvarlevande uttryck för tidigare konkurrenssituationer som ändras efter hand som modernisering, upplysning fortskrider.

Givetvis är det av intresse att både känna till Talmuds nidbild av gojim, som den kristna antisemitismen.
Vad som avgjort graden av förföljelse är att kristendomen blev imperiegrundande för ”Västvärlden”.

Att vi har ofrånkomligen en stark ingrediens av det judiska, kan man se i alla våra judiska namn, genom Gamla Testamentet som överensstämmer med Torah, alla referenser till bibeln i vår dikt och berättarkonst.

Den judiska religionen utgör ”den ursprungliga firman”, vi med korset ➕ (och månskäran🌙) är Utbrytarna, uppstickarna.
Man skulle kunna kalla oss judar 2.0.

Efter 1900 o WW2 är en liten davidstjärna ✡️planterad mitt i korset.

Poängen är att vi själva, under historien, också sett oss som ”utvalda” av den Allsmäktige. (”Vår Gud är oss en Väldig Borg” , osv). Men i motsats till judarna, lyckats integrera hela Västvärlden i vårt tankesätt.
Rom kristnades.

Korset segrade.

Efter Upplysningen är det ”civilisationen”, och ”demokratin” (den Fria Världen etc) som vi anser utgöra grunden för allas vår utvaldhet.

Det man mest kan beundra i den judiskt kristna etiken är inte utvaldheten, utan tio Guds bud,

magnifika talesätt som att se bjälken i sitt eget öga (istället för grandet i broderns).
Love thy enemies.
Vända andra kinden till. Allt vad ni vill att människorna ska göra för er ska ni göra för dem.

Men detta verkar i sekulariseringens tid sorgligt bortglömt?

/ Stöd mitt oberoende tänkande!

PayPal Me 🛑

In the magazine ”Arena av Idag” 19 September, the author #Maria_Küchen makes an effort to place Jordan Peterson among the fascists.

Long Story, short:

She performs some of her own arguments regarding JP’s ”Maps of Meaning” – a rather insinuating discourse, without accounting for the evolutionary research on which Jordan Peterson has based himself.

She attacks JP’s weak point, his delight in Carl Jung’s psychoanalytically founded theories. In these sections she has scored. (There are some superficial similarities with fascism here. But to point it out, brings little satisfaction).

Through the constellation of postmodernism / Marxism / Feminism, they themselves have had a position of power in behavioral science and humanities – affecting the Swedish policies.

Jordan Peterson now, is lambasting their ”old school”.

Those who long time have held power are allways weakened in their capacity to argue – ( not being criticised for decades!).

Maria Küchen makes the mistake of dismissing the whole internet phenomenon (= JP became known & debated via Youtube, pods) as ”suspicious seduction”, non-scientific.

Thus, primarily TEXTS would be worthy bearer of scientific truth. That JP (like Hitler) might seduce the ignorant masses by personal charm.

Rather, the Internets media, has become part of university and education. Impact growing rapidly.

Discussing dominance hierarchies in nature and in the society, Maria Küchen wants to put JP back, among the postmodernists – he seems to relativize his own claims.

Dominance Hierarchies are both the foundation for all living beings ( creating ”stable orders”) but also causing unavoidable chaos (when dissolved).

There is for sure also an element of seduction in JP’s discourse (as with Marx, Hitler, Freud etc.).

But one should rather see him as an agitator for caution and dialogue in present time.

”Do NOT experiment politically with biogical fundaments, such as gender”.

”Do NOT try to smash the existing order (reform it gently!)”

What we call ”truth” in common speech, emerges first as a blasphemy.
Then it is silenced (not appropriate to talk about)
In the end it will be accepted.
(At which point, we act as if we had always had possessed the new convictions).

http://www.dagensarena.se/essa/jordan-peterson-sanningssagare-eller-falsk-profet/

Paypal Me! 💗