Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#antifeminism #filosofi #feminism #mensrights #boyscrisis #kultur’

Horace Engdahl, De Obekymrade:
(citat:)

”En människa ser aldrig så dum ut som när hon är moraliskt indignerad. Det skulle vara när hon upptäcker att någon annan på festen har valt en likadan maskeradkostym som hon själv, vilket är ungefär samma sak.”

”Syndabocksjakter framkallar ett blodsjudande sinnestillstånd som sätter människors normala omdömesförmåga ur spel. Den vrede som blossar upp mot en angivet förkastlig människa liknar en epidemisk smitta, som blixtsnabbt sprider sig långt från den ursprungliga källan. Även de som aldrig har varit i kontakt med den utpekade och knappt ens vet vem det är, blir liksom febriga av förakt för uslingen när drevet tar form och sorlet stiger.”

” Om man observerar vilka stora brott i historien som bestraffas, vilka odjur som till slut får sota för de lidanden som de har åsamkat mänskligheten, vilka som står skrynkliga och darrande inför tribunaler, avklädda varje uns av värdighet, så måste man sammanfattningsvis säga att mänsklighetens övergripande moralregel lyder: Det är inte tillåtet …att vara på den förlorande sidan.”

”… denna ursinniga, inbilska affekt! Man kan lämna ut sina närmastes hemligheter, förlöjliga personer som gett en sin vänskap, förnedra den som har älskat en mest, bara det blir succé. Det är som djupt drogberoende människor, hos vilka varje uns av samvete och medkänsla försvinner så snart någonting ställer sig i vägen för deras begär, i detta fall begäret efter berömmelse.”

”Det har sedan upplysningen varit en vedertagen princip att inte utsätta brottslingar för grymma och förnedrande straff och att naturligtvis inte låta en sådan behandling drabba personer som ännu bara är misstänkta eller anklagade. Tortyren avskaffades som förhörsmetod på de flesta håll i Europa under decennierna kring 1800. Man upphörde också att plåga ihjäl dömda brottslingar inför publik, och skamstraffen där delinkventen hjälplös utsattes för mängdens begabbelse…”

”Under tiden fick vederbörande inte utsättas för något annat obehag än att i vissa fall låsas in i väntan på rannsakan och dom. Dessa principer har legat orubbligt fast i alla länder som har anspråk på att betraktas som rättsstater.”

”Emellertid har anhängarna av den sociala rörelse som kallas #metoo i en handvändning gjort sig av med upplysningens bagage. En anklagelse, ett så kallat vittnesmål, som till och med kan vara anonymt, är för dem detsamma som bevisad skuld, och det finns inga hämningar mot att utmäta godtyckliga skamstraff med ödeläggande konsekvenser för den utpekade. Med ivrigt bistånd av pressen utsätter man en människa som kanske skulle frikännas i en reguljär domstolsprocess för ohygglig psykologisk press i syfte att framkalla medgivanden och ursäkter – en tortyr med trycksvärta i stället för med vatten.”

”Det finns ett inslag av gammaldags könsäckel i #metoorörelsen, som med häpnadsväckande framgång har återupplivat tanken att sex är någonting kvinnor utsätts för. Det är som om man hade hamnat i en pilsnerfilm där unga kvinnor »råkar i olycka«. Med förvåning ser man durkdrivna karriärister, som väl vet hur man använder sin attraktionskraft, spela hjälplösa.”

#metoo: mitt emellan skendränkning och pilsnerfilm! Så blev succén också fullständig.”

”Den som ställer sig i vägen och försöker tala förnuft med folk får skåda en ny sida av sin nästa. I den stunden tolereras inga spelfördärvare. Folk kräver blod. Den som ställer sig på syndabockens sida ber om att själv bli offrad.
När räkningen kommer för årtusenden av kvinnoförtryck, betalas den av män som är snällare än de flesta av deras kön har varit under mänsklighetens kända historia. Det är som när den skötsammaste och mest humana av alla franska kungar miste livet på schavotten, outtröttligt hånad av historiker som i hemlighet föraktar hans svaghet.”

Read Full Post »

Har läst Naomi Wolf’s ”Skönhetsmyten”. En märklig upplevelse av intellektuellt haveri.
Hon har en ideologisk begreppsvärld som gör att hon måste skylla kulten av kvinnlig skönhet på Den Manliga Könsmaktsordningen. ”Den manliga blicken”, ”exploatering av kvinnor” osv
Varför inte se att kvinnor också är inblandade i fenomenet? Till exempel hon själv?

Kvinnlig könschauvinism (och kverulans) är lika otrevlig som manlig. Men har väl nackdelen att den i Sverige blivit utkorad till Officiell Politisk Ideologi.

Män ”objektiverar” kvinnor efter skönhet, därför att skönhet/sexighet för dem betyder ”ungdomlig fruktsamhet”….? ( För män är fortplantning betydligt enklare än för kvinnor, kräver mindre energi. Ergo, ”Utseende räcker”)

Kvinnor objektiverar däremot män inte efter utseende, utan efter RESURSER – förmåga att skydda (pengar, styrka, pålitlighet)….? Därför att deras barnafödande kräver en stor, långvarig energisatsning.

Om det stämmer har ofta rika, framgångsrika äldre män ”unga, vackra kvinnor” i släptåg.

Och äldre kvinnor med ordinärt utseende blir utan manlig uppvaktning?

Liksom att fattiga, yngre män utan social ställning, också blir utan? Så kallade Incels.

Detta är också en förenkling, kanske bättre än Naomis..?

”Progressiva” skulle vinna mycket, på att läsa in sig på evolutionsforskning, evolutionsvetenskap.
Det skulle ge en viss nyansering, ett ”retoriskt förnuft”, som nu saknas.

Läget just nu är att de ”lämnar över” den sortens retoriska poänger till liberalkonservativa.

Speciellt ”arbetarna”, dvs oprivilegierade män, stöts åt höger av det mansförakt som florerar i den mondäna vänstern. (”mansplaining”, ”manspreading”, ”gubbslem” med mera)

Som tur är kommer det nya, unga feminister (och ”antifeminister”) som utgår från dialektiken i evolutionsforskning och sociobiologi. De kan bättre urskilja det komplementära förhållandet i reproduktionen mellan män och kvinnor.

Alltså, det som trots allt är ”normalt”: att könen behöver varandra,
hjälps åt,
ger framgång åt släktgruppen,
ärver etc

Självklart betyder biologin mycket, för fortplantning och överlevnad!
Att ideligen behöva ”hävda” det, säger det mesta om tidens tankeförbud.

Samtida dogmatiker fattar inte att också de kulturella influenserna genomgår en evolution, en kulturellt betingad ”härmning” och ”överträffande” via konkurrens.
Det som Richard Dawkins kallar ”memer” ( kulturernas motsvarighet till ”gener”)

Progressiv ideologi måste vara stridbar men också i nivå med sin samtids bästa vetenskap. Det är den kombinationen som kan skapa enighet.

Vad har de ”vita, heterosexuella männen” med ordinära jobb för sorts ”makt”?
På vilket sätt förtrycker de ”kvinnor, barn” och ”rasifierade” ?

Intrycket av Sverige 2021 är att ordinära män (manlighet) är föremål för könsrasistiskt klander, förlöjligande.
”Männen” tycks aldrig kunna bli tillräcklig krumbuktande och ”självkritiska” .

Varken män eller kvinnor med ordinära arbeten har någon  ekonomisk, politisk makt – mycket på grund av  all söndring som ägt rum sen mordet på Palme.

”Vänstern” har  krympt genom att S blivit mutkolvar och moderater.
V är de enda som representerar klassisk socialdemokrati. De har 8 %.

Inte särskilt imponerande.
Fredsrörelsen, reducerad till byråkrati.

Vore jag högervän skulle jag (i hemlighet) älska den nuvarande vänsterns  feminism och identitetspolitik. Eftersom högerns idé också bygger på söndring, har de i tysthet en perfekt allierad.

(En svindlare och pratmakare som Ulf Kristerson kan alltmer framstå som ”det förnuftiga alternativet”)

Read Full Post »

Feminismen gick hand i hand med arbetarrörelsen. I motsats till arbetarrörelsen har den under 1900-talet i Väst nått de flesta av sina reform-mål. 
Kvinnor i Europa har sen 1900-talet i stort sett samma möjligheter som män att välja utbildning och yrkesinriktning. Klassklyftorna har däremot ökat, och det sociala skyddsnätet har rustas ner. 
Vad gäller den klassiska kvinnorörelsen kan den ses som en kulturevolutionär succession från matriarkaten. Den frigjorde på ett århundrade den kvinnliga befolkningen i Väst, genom en rad reformer (rösträtt, aborträtt, födelsekontroll, sexualupplysning, rätt till utbildning, daghem, förskolor). 
Vad man måste hålla i minnet är att en kopia av matriarkatet alltid existerat inom patriarkatet i form av Maria Guds Moder, drottningarna, divorna, societetsdamerna, ”Grand Dames” osv. Det vill säga, makteliten har alltid använt också de kvinnliga attributen vid sin maktutövning. (Den dialektiska principen vad gäller kulturell evolution är att det segrande systemet kopierar det vitala i det besegrade systemet, men samtidigt överträffar det ). 

När feminismens reformer  på nittiotalet var genomförda, omvandlades feminismen alltmer till en ideologi för medelklasskvinnors karriärintressen och en statsideologi för politisk söndring av folkmakten med upprepat klander riktat mot manlighet, manlig heterosexualitet, lovprisande av ungas könsbyte,  propaganda för ungas homosexualitet osv.  Eftersom feminismen varit förknippad med arbetarrörelsen är det vänstern som förlorar stort på  det upprepade klandret mot manlighet och den subventionerade könsförvirringen. 
Vad som måste studeras i en progressiv rörelse är det komplementära förhållandet mellan mänoch kvinnor  i parförhållande. Alltså en läkande fredsrörelse. Vad betyder det manliga resp kvinnliga för samhällets utveckling i stort. På vilket sätt har variationerna i manliga, kvinnliga egenskaper gynnat/missgynnat ekonomi, livsföring och socialisering. 

Varför lever män i genomsnitt kortare liv? Varför har de fler svåra arbetsskador? Fler självmord? Mer missbruk? Hur fungerar transferering av inkomst, arv, underhåll, barnbidrag, inom äktenskap? Vad betyder tex fädernas (ofta förekommande) frånvaro i sina söners liv? 

Den sentida feminismens doktrin om att kön är socialt konstruerat leder till ett sökande efter konflikt (moraliserande klander, + ändra på männen via kampanjer) alternativt, till ett förvirrat sökande bland mycket unga, efter sin ”sanna” identitet. 

En utgångspunkt för ny forskning vore också att gå igenom skildringen av äktenskap och familj i den klassiska litteraturen, söka värdera och urskilja olika mönster. 
Liknande studier kan utföras på moderna familjer genom sociologiskal, psykologisk metodik.

Read Full Post »

Kvinnor har definitivt berättargeni. När det gäller språk och underrättelseverksamhet är det männen som har kopierat kvinnorna.

Vi glömmer lätt att flertalet män inspireras o motiveras av ”sina” kvinnor – kanske mer än av högre uppsatta män. För män i ordinära sammanhang fungerar kvinnorna  som  informella ledare. Och kvinnor har också, på liknande sätt ”sina män” som informella ledare.

Tror det är Camille Paglia som sagt, utan män skulle kvinnor leva  på stenåldersnivå. Vilket antagligen stämmer.
Och samtidigt kan man  säga, utan kvinnor skulle männen leva som i en militärförläggning – i en kultur av byggbaracker?

Den senare utvecklingen efter upplysningen visar att kvinnor har berättargeni och kan tävla och överträffa männen. Jane Austen, Doris Lessing, Ann-Marie Lenngren, Selma Lagerlöf.. Marie Shelley, Ursula LeGuin, Alice Munro. Bara några få av dem jag  läst på senare tid.

Poängen är att kvinnor i äktenskap ”lyfts upp” av männen (inte behöver slita) därför att de gör en större, energimässig investering vid fortplantning – havandeskap, amning, modersband. Sen kan många kvinnor mycket väl också ta över ”chefskap” om mannen dör, eller om samhället kräver det. Se tex de stora kejsarinnorna, drottningarna och divorna..  Situationen vid krig.

Männen har varit mest framträdande på flertalet praktiska, tekniska områden. Frågan är  varför.
Svaret är, enligt mig, att kvinnorna, ungefär som den biologiska aristokrati de är, inte behöver utmärka sig inom dessa områden. De hedras tillräckligt för sin attraktionsförmåga, i sitt moderskap.

Utvecklingen visar också att de lätt kan tävla med männen på alla viktiga områden – om det skulle visa sig nödvändigt. Varför göra det i onödan? 

Feminismen är förstås ett experiment med både risker /vinster. Mitt tips är att den genusbesatta feministiska trenden kommer att bromsas in av nykonservativa trender.

De flesta kvinnor vill främst  ha mer privilegierade positioner (inom media, byråkrati, akademi, chefsjobb). Om det blir fråga om tunga, tekniska el obekväma, smutsiga jobb faller de ifrån – då finns inga rop på varannan damernas. De vet hur högt rankade de är på ett ”naturligt sätt”.

Till exempel på följande arbetsplats 😃 är det nog knappast nån efterfrågan på ”varannan damernas”: Oildrilling

                            

Read Full Post »

Jag blev bannad från Facebook för 30 dagar. Hade hävdat den förfärliga åsikten att männens utbredda humor kommer av att de står för frieriet.

Att få en kvinna att skratta är den bästa förförelsen. Kvinnor utvecklar mer sällan extravagant humor (det finns förstås undantag).

Kvinnor har förvisso humor men de har också andra tillgångar, som gör att de inte är mer eller mindre tvungna att kunna få det motsatta könet att brista i skratt.
Att säga det här anmäldes såsom ”hatfullt” av nån anonym fjant på SVT/FB. 30 dagars avstängning.

Snacka om att vi fått en sorts smygdiktatur!

Man kan tala om diktatur från ”mitten”.
Dvs man blir censurerad om man ligger något till höger eller till vänster om den påbjudna sanningen.
Räddhåga och lydaktighet rekommenderas – i namn av tolerans förstås.

Robert Crumb (the master)

Read Full Post »

(Efter att ha sett programmet Persona non grata SVT Play, med Sorans ”erkännande” och försök till ursäkt):

En  fråga som dyker upp är varför kvinnor har en erotisk dragning till ”kända & socialt resursstarka män”. Det är en preferens som gång på gång blir utnyttjad o leder till katastrof, visar det sig.

Är det en biologiskt grundad drift eller har kultur-evolutionära förklaringar?

Om kvinnor inte är predestinierade att bli offer i dessa situationer  borde situationerna kunna undvikas av fri vilja genom upplysning.
Med rätta har de kända, resursstarka männen ett ansvar – men kvinnor är också förmögna att se möjliga konsekvenser ( kan bringas att inse dem).

Frågan uppstår eftersom vi haft 150 år av kvinnorörelse, ”varannan damernas”, stark massmedial feministisk lobby.

Det logiska vid relativt stor jämställdhet är att kvinnor slutar flocka sig kring de kända, socialt resursstarka männen eftersom de – decennium efter decennium – blivit mer eller mindre ”blåsta”?

Det finns inget motsvarande fenomen beträffande män, att de belägrar och dras erotiskt till socialt resursstarka kvinnor. Det finns en skillnad här som borde väcka intresse – om man tror på ansvarighet, jämlikhet, likhet inför lagen.

Både män och kvinnor kan givetvis bli ”offer för det motsatta könet” – men på karaktäristiskt olika sätt, i olika åldrar. Den biologiska och kulturella olikheten bestämmer hur det ”låga” (svinaktiga?) beteendet kan se ut.

Män har lättare att agera promiskuöst, eftersom de har en penis ( inte en ”öppning”), inte blir gravida, inte ammar. De är också fysiskt starkare (vilket inte behöver innebära mer aggressiva). 

Kvinnor, med sitt verbala övertag, kan angripa emotionellt, parasitera ekonomiskt, anklaga falskt (ryktesmörda), beröva män vårdnad, angripa med tillhyggen osv.

Dessa konfliktområden är inte utforskade idag, eftersom universiteten utgår från en feministisk dogmatism som påminner om rasforskningens (med männen som untermensch). Att ”männen” ingår i en ”manlig könsmaktsordning”, och apriori gör kvinnor till förtryckta och till offer.

Read Full Post »

Ett tankeprovocerande påstående av Camille Paglia är: om kvinnor ensamma byggt samhällena skulle civilisationen inte höjt sig över stenåldernivå. 
Å andra sidan kan man också spekulera i vad som hänt om Männen ensamma byggt samhällena. Kanske man endast nått till en medeltida nivå? 

De båda könen, var för sig, saknar viktiga egenskaper. Kan kompensera för dem i viss utsträckning, men är samtidigt begränsade genom den  specialisering som alstrats av kulturell och biologisk evolution. 

Alla kan helt enkelt inte prestera allting, ens i den bästa av världar. Det upplysta synsättet är att erkänna könens jämlikhet men absolut inte att förneka deras unika betydelse eller (än värre) eftersträva att göra dem lika. 

Read Full Post »

Lyssnade på Horace Engdahl, den sista Grisen igen.
(Alltså nu – efter Metoo-kampanjen,
efter Benny Fredrikssons självmord,
och efter konflikten i Akademin.)

Boken är som en lång dikt, gåtfull, smärtsam, komisk.

Märkligt hur synsk han verkar.
Som att han, i stora drag ser vad som ska hända.
Dels, att han (vi, alla levande) kommer att krossas, dö, som av skilsmässa. Av “obehövlighet”, av åldrande.
Det finns också samtidigt en uppstudsighet som hos en irrlärig profet. Man gapskrattar åt han försåtliga hån mot sina “fiender” (ortodoxa feminister, de frasradikala, de slösaktiga, de politiskt korrekta).
Mot skvallret och intrigerna har han klassikerna och naturvetenskapen – ett vetande om mänsklighetens kapacitet för grymhet och hyckleri, också om det storslagna i vår kamp för att fortsätta leva.
Mitt tips är att hans mästerstycke av aforismer och satir blir ihågkommet långt efter att den nuvarande ideologiska epoken gått i graven. ☺

PayPal Me 🛑😏

SWISH 070-7597006

Horace Engdahl

Read Full Post »