Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#antifeminism’

Det finns grundläggande skillnader i beteende mellan kvinnor och män. Man kan, i sammanhang med evolutionen, se dem som ”ett lagarbete för familjen/släkten/dynastin”. Inte som två konkurrerande stammar.
I en lyckad familj gillar de två ”stjärnspelarna” (man, hustru) varandra, hjälps åt, delar lika.

I en olycklig familj skyller spelarna på varandra, söker lägga skuld på den andre.
Idén om lönegapet är ett sådant, tidsenligt falsarium som används politiskt, för söndring.
Effekten är att oprivilegierade män drivs åt högern (som är ”lindrigare” i sin ålagda, offentliga genusretorik).

Politiker av idag (”individualismens o privilegiernas era”) har en intuitiv förkärlek för idéer som kan användas för söndring – försvagning av folkmakten. Rivalitet mellan könen är ett förträffligt verktyg eftersom det söndrar vid roten.

Ingen politiker vill ju ha sparken, när man kommit upp i den mest luxuösa direktörsklassen!

Le Enrage’

Read Full Post »

Författaren Pär Ström analyserar i boken ”Sex feministiska myter” sex av de vanligaste feministiska teserna och visar att dessa inte stämmer med verkligheten.

De sex myterna är:

Myt 1: ”Kön är en social konstruktion”

Myt 2: ”Kvinnor får lägre lön för samma jobb”

Myt 3: ”Kvinnor har svårare att göra karriär”

Myt 4: ”Män slår kvinnor”

Myt 5: ”Kvinnor dubbelarbetar”

Myt 6: ”Kvinnor får sämre sjukvård”

Påståendet att kvinnor dubbelarbetar (medan män underförstått enkelarbetar) är en typisk livskraftig myt. Tidsanvändningsundersökningen från SCB visar att när förvärvsarbete och hemarbete räknas samman arbetar män 19 minuter mer om dagen än kvinnor.

Boken tar också upp hur och varför feministiska myter uppstår, växer och sprids.

Titel: Sex feministiska myter: Pär Ström

Format: Pocket, 96 sidor

Utgiven: 2011

Ladda ner boken här (gratis)

(Boken är tyvärr slutsåld)

Read Full Post »

Vi behöver se både ekonomi-historiskt och kultur-evolutionärt på skillnaderna mellan män och kvinnor i deras ”lagarbete för släktet”.

Den genusforskning vi har i dag utgår från dogmen om en ”manlig könsmaktsordning” som ska rättas till. Ett normativt synsätt som härstammar från 1800-talets revolutionära filosofi.

Enligt detta perspektiv är patriarkatet männens våldsamma övertagande av makt, från en fredlig, social ordning med kvinnlig dominans, matriarkatet. Där arvsrätt var på moderns sida. I de tidigare samhällena förstod man antagligen inte funktionen av det biologiska faderskapet. Kvinnlighet dyrkades som symbol för fruktbarhet och släktens tillväxt.

Modern hade beskydd av sin far och sin bror. Männen i övrigt var tillfälliga älskare – en sorts ritualiserad promiskuitet rådde.

Det troliga är att släkterna blev funktionellt starkare när man allmänt fått insikt om den biologiska faderns roll för familjen. Begreppet trohet blev viktigt för arvsrätt, jordägande och ekonomisk expansion.

Mannen blev som ”äkta make” det främsta stödet för sin familj, mor med barn.
Det var den här kultur-evolutionära förändringen som medförde att patriarkaten kom att bli funktionellt dominerande över hela världen.
(INTE att män gjort uppror o börjat ”förtrycka kvinnor och barn”).

Den matriarkala kvinnokulten lever vidare både genom de mytiska föreställningarna om jungfru Maria Gudsmoder, Afrodite o Diana. Genom kejsarinnor, drottningar, divor.
Också genom kvinnors tradition av skönhetskult, fysisk renhet osv. Alltså en rad ”kostsamma” aristokratiska attribut.

Patriarkatet har, kan man säga, via renässans och kristenhet en kopia av matriarkatet inom sig. Ungefär som att modellen för fortplantning och släktets utbredning utvecklat ”dubbla drivkrafter”. Både trohet och ”vildhavre”.

När det gäller det alltid omtalade ”lönegapet” mellan kvinnor och män, stämmer det att kapitalismens tankesätt är influerat av den kulturella miljön. Men samtidigt domineras den av profitmotivet

Att företag och institutioner i dag verkligen skulle avstå från att prioritera något så lukrativt som den ”billigare arbetskraften av halva befolkningen”, dvs kvinnorna, verkar osannolikt. (Ifall tesen om lönegapet vore en riktig föreställning).

En annan rimligare förklaring till ”gapet” är kvinnornas egna preferenser och olika val.
Vad gäller den relativt låga värderingen av arbete med vård skola omsorg hänger den ihop med ”bristen på skalbarhet”. Dvs ”framgången” är visserligen värdefull, i vissa fall oskattbar, men också långsam, omärklig. Och arbetet ska betalas över skatt.

Man brukade ju säga att ”statens kaka är liten men säker”.
Jfr i Kina, vid skiftet till marknadsekonomi. Att man ”krossade risskålen av järn”
Marknaden och teknisk innovation är gentemot staten, spektakulär, snabb framgång och stort genomslag.

Om mänskligheten överlever klimathot o krigshot kommer vi att omvärdera betydelsen av släktets ”humanisering” – dvs hitta lösningar för ekonomisk omfördelning till de viktiga jobben med vård skola omsorg.

Mer om mitt sätt att vinkla synen på genus och kön finns på länk under bilden.

https://gunnarthorell.blog/?s=Feminism

Read Full Post »

Det som kallas patriarkat har genom kulturell evolution en utvecklad kopia av matriarkatet inom sig .

Principen är att ett stabilt, segrande system införlivar och lyckas förbättra det innovativa i systemet som konkurreras ut.

(Pilbågen blir armbors, armborst blir gevär.
Häst och vagn blir diligens, blir automobil.
Ångmaskin, blir explosionsmotor/elmotor. Stigar blir vägar. Byar blir städer Osv)

Kopian av matriarkatet ser vi tex dels i föreställningen om Maria, Guds Moder. De kvinnliga helgonen. Förstås i drottningarna, kejsarinnorna – men också i de stora divorna.

Likaså via renässansen, i den grekiska och romerska mytologin om Afrodite, Diana, Hera.

Den klassiska, grekiska kulturen restaurerades i Väst’s föreställningsvärld genom 1500-talet.

Senare, även genom upplysningen och romantiken – inte minst i kvinnorörelsen från sluter på 1800-talet fram till idag.

Alla som håller på med reklam vet att rikta sig till kvinnorna, eftersom de väl känner till att dessa i modern tid bestämmer över lejonparten av familjernas konsumtion.

Patriarkatet formar ett yttre, väpnat skydd för kvinnor och barn (byggnader, försvar, industri). Ett system som främst bärs upp av männen (soldater, grovarbetare, innovatörer)

Kopian av Matriarkatet formar ett inre försvar för arten, genom födelse, moderskult, trohet, uppfostran, etik, skönhetsideal, dekorum. Ett system som domineras av kvinnor.

Det naturliga i Väst på tvåtusentalet vore att ha en progressiv rörelse för männens och kvinnornas mänskliga rättigheter.
https://gunnarthorell.blog/?s=Feminism

Read Full Post »

Svagheten i den samtida feminismen är att den är ideologi-driven, och inställd på att bara se kvinnornas problem.

Vad vi behöver är en politik som bygger på utvärdering och främst stödjer sig på vetenskap, dvs, tar hänsyn till biologiska skillnader ( förkastar konstruktivism) / urskiljer vad som är specifikt kvinnliga o manliga privilegier, likväl som vad som är nackdelar och förtryck för kvinnor resp för män.

Realism innebär att se till det framgångsrika lagarbetet för arten – vad som är produkt av en mångtusenårig kulturell evolution.
Mitt intryck efter 30 år av socialt arbete (o lyssnande på hundratals människors livsberättelser) är att Sverige är ungefär så jämnställt som det kan bli genom politisk kampanj. 

Problemet till exempel med genomsnittliga löneskillnader (”lönegapet mellan könen”) beror främst på yrkesval och val av prioritering där män och kvinnor väljer olika. Så länge män oftare väljer teknik, byggnation, riskjobb, karriärjobb, företag får de i snitt mer betalt än kvinnorna, som väljer annan utbildning o arbeten i vård, skola, omsorg, offentliga sektorn (dvs skattefinansierad, ej skalbar ekonomi)

Idén om ”lönegapet”  är en av de ideologiska ståndpunkterna som kommer ur en konfrontativ ideologi (numera ortodox statsideologi) som främst används för söndring.
Om påståendet vore ett ”bevisbart faktum” skulle marknaden givetvis alltid prioritera kvinnor = den billigare/ således bättre hälften av arbetskraften. Skulle alltså kapitalismen frångå sin mest kraftfulla mekanism (strävan efter vinst) av ”sentimentala skäl”?

Vid närmare betraktande ser vi att män och kvinnor på samma arbetsplats med samma uppgifter  väljer att arbeta på olika sätt, gör olika prioriteringar. Kvinnor och män ser på olika sätt vad gäller den egna hälsan, det egna utseendet, den egna ansträngningen,  dispositionen av tid.

Vad som måste räknas in är också att män via äktenskap och arv (och kortare livslängd) transfererar inkomster och egendom till kvinnor (och barn). Att ändra männens manlighet kan inte åstadkommas genom offentliga uppfostringskampanjer. Resultatet blir snarare ett ideologiskt motstånd. 

Den modernisering som sker när det gäller könsroller i samtiden betingas  närmast av samhällets modernisering i stort (teknik, innovation, kunskapsutveckling).

En del av idéinnehållet som uppkom via 1800-talets utopiska ideologier (kommunism, socialism, feminism) har testats i verkligheten och har bidragit till den tidiga moderniseringen, men vi kan inte vänta oss att inspirationen av dessa konfrontativa ideologier ska ha samma dignitet 150 år senare.

Man förstår olikheter i könens genomsnittliga inkomst bättre om man betraktar man och kvinna som två stjärnspelare (med olika positioner) i ett lagarbete. Kvinnor utvecklar av hävd och konstitution de feminina attributen, modersbandet – en inre försvarslinje. Männen har den fysiska styrkan, offerviljan att prestera, att ge sina resurser –  en yttre försvarslinje. Dogmen, att kön är ”socialt konstruerat”, (dvs ur all väsentlig synpunkt ”politiskt modifierbart”) strider  mot  förnuft och biologiskt vetande.

I övrigt kan ungefär en motsvarande, konfrontativ lista med ”klagomål” (förtryck och orättvisor) som feminister ställer upp angående kvinnor, också radas upp för männen. Och detta görs numera av rörelser som Men’s Rights Movement, av kvinnor i den konservativa rörelsen, av liberala kvinnor som engagerar sig för sina söners utbildning, för männens rättigheter att vara med sina barn.

Ny forskning visar alltså att också män blir dominerade, parasiterade på, psykiskt och fysiskt misshandlade i förhållanden o äktenskap. De anklagas falskt, blir berövrade vårdnad (bevittnade flera såna fall i mitt arbete med socialtjänsten).
Det tragiska är att män som pekar på detta offentligt möts  av personangrepp, härskartekniker, förlöjligande osv.

Om kvinnors våld mot män

Därför har de mest framstående företrädarna för männens mänskliga rättigheter hitintills varit kvinnor – Camille Paglia, Karen Straughan, Christina Hoff Sommers, Esther Vilar, Diana Davison, Lauren Southern, Cassie Jay – de flesta av av dem ”Före Detta Feminister”.

En viktig mansperson (och fd feminist) är Warren Farrell som skrivit The Boy Crisis. I Sverige trädde Pär Ström fram offentligt, men blev mobbad, aldrig bemött i sakfrågor.
Jordan Peterson bör också nämnas eftersom han urskiljer pojkars och mäns speciella problem och inspirerat miljontals människor.

Den nya trenden är en bildningsrörelse byggd på vetenskap för att ge perspektiv på de olika problem som män och kvinnor möter i sina vardagsliv.
En fredsrörelse mellan könen, istället för 1800-talets karaktäristiska idé om den ”sista striden”.

Read Full Post »

Den ”dekadenta”, statsunderstödda feminismen säger att ”männen” (dvs männen som flertal) startar krigen – dvs kan lastas för historiens värsta våldsdåd. Det stämmer inte. 
Om vi ser historiskt är det ledare i mäktiga släkter som startar krig. Alltså ett litet URVAL av förmögna män i familjer  där kvinnorna också har (och har haft) sin talan.

Ända sen romartiden finns en rad mer eller mindre mäktiga drottningar under Historien. Likt drottning Victoria eller Hillary Clinton har de sällan varit  obenägna att föra krig.
Krig är från början klanernas väpnade konkurrens. Mönstret kan iakttas i de isländska sagorna. Hustrurna till stormännen (som låg i härnad) framträder sällan som pacifistiskt lagda.
Det är ett sorts ideologiskt klander att skylla krigen på ”männen i allmänhet”.Vad kan bondpojkarna i Europa haft att välja mellan, när deras länder hamnade i krig?
Ett rimligare sätt att se på krig är att uppfatta det som väpnad konkurrens om resurser och dominans,  mellan folkgrupper, klaner, nationer, civilisationer.

Det finns ingenting i kön som dikterar att kvinnor intar en pacifistiskt hållning till krig.Visserligen har kvinnor av hävd (praktiska skäl) inte rekryterats till soldater. Men det finns bevis för att de (i ledande ställning) har förordat krig, till och med kvinnorörelsen har tidvis hetsat för krig (se tex Vita Fjäder-kampanjen inför WW1 i England).

Att ”männen” utgör ”normen” är ytterligare en  grov förenkling som upprepas i  klandrande syfte. 
Möjligen att härskande män och kvinnor varit norm, kan stämma – samt att Jehova Allah, ansetts manlig i de abrahamitiska religionerna.
Vi utvecklas genom kulturell evolution,  det betyder att segrande civilisationer tar med sig kopior av det framgångsrika i systemen som de har besegrat.
Det innebär att patriarkaten inom sig har en kopia av matriarkaten. Det representeras av gudinnor som Venus, Juno, Diana. Eller I kristenheten, jungfru Maria Guds Moder.

Ormen, som ansågs helig i de materlaterala kulturerna, dyker upp som ondskefull i judendom/kristendom men finns samtidigt  kvar sin läkande kraft i symbolen för läkekonst. Det samma gäller Chernonos som var fruktbarhetsgud, men degraderas till Satan, Djävulen. Men likväl lever kvar i bilden av satyrerna, Cascanovorna, Don Juanerna.
På liknande sätt har vi i Väst både idealisering av kvinnan som kärleksgudinna (primadonna ala Hollywood) och den kyska Maria Guds Moder.

Både det manliga och kvinnliga utgör  var för sig norm.  Egentligen har normen för kvinnor (speciellt mödrar) getts ett extraordinärt skydd. Till exempel finns sen medeltiden lagar angående kvinnofrid, men ingenting motsvarande för skydd av männen av folket.
Vill man se objektivt på förhållandet har männen av folket varit patriarkatets förbrukningsmaterial, som kanonmat och grovarbetare.
Att kvinnor/mödrar haft speciellt skydd beror givetvis på att de är unikt värdefulla för släktets tillväxt, därmed dess framgång.
Ur denna synpunkt är männen biologiskt sett utbytbara, vilket många män i samtiden får känna på, tex vid vårdnadstvister.

Forskning, kvinnors våld mot män

                                                             

Read Full Post »

De mer bestialiska uttryck för patriarkatet vad gäller kvinnor (och det som uppfattats som kvinnligt) är  häxbränning, systematiska våldtäkter, trafficking, kvinnlig omskärelse, våldtäkt inom hemmet, kvinnomisshandel, månggifte, barnbegränsning, samt det fortfarande dagligen förekommande stämplandet som hora. Någon gång måste vi pojkar/män säga Nej! till allt detta, nu måste det få ett slut! Så långt är jag (och flertalet män med döttrar, hustrur, söner) med på genus-tåget. 
Men jag kan förvisso – trots ovanstående tragiska fakta –  räkna upp en motsvarande osedd lista av förbrytelser mot pojkar och unga män, och äldre män – vilket INTE uppmärksammas, på grund av den nuvarande, statsunderstödda feminismen.
I ”krig” (som alltså INTE startas av männen av folket) utsätts just unga män för massiv stympning, invalidisering, tortyr, trauman, grova våldsdåd – och tvingas också utföra grovt våld.
Mer än hälften av de unga män som överlevt krig är psykiskt skadade, labila, självmordsbenägna. Många kan aldrig återanpassa sig, blir kriminella (Hells Angels uppstod tex efter WW1, hamnar i maffian osv).
Det typiska för den statsunderstödda feminismen av idag, är att lägga allt huvudsakligt, moraliskt klander på ”MÄNNEN i allmänhet” och blunda för de förbrytelser, den förslitning, det människoförakt männen faktiskt utsatts för under historien.
Just genom studiet av evolutionsvetenskap, sociologi och biologi, kan vi idag göra en korrigering vad gäller det inbyggda hatet mot män, som finns i den  degenererade Formen av FEMINISM, som egentligen tjänar en förlegad form av ”patriarkatet”.
Dess  verkliga funktion är nämligen att spränga den politiska opinionen, dvs försvaga kampen för reformer.
Det är därför den är så populär i det maktbärande skiktet. Inte minst i mainstream media som DN o  SRadio/TV

Forskning om kvinnors våld mot män

Read Full Post »

För att förstå maktbalans mellan kvinnor och män måste man utgå från att det framgångsrika i matriarkaten införlivades i de segrande  patriarkaten. I den kristna kulturen uttrycks det genom dualiteten i dels kulten av Maria Guds Moder o de kvinnliga helgonen (bekännelse till kyskhet och trohet). Dels kulten av Afrodite, kvinnlig skönhet, attraktionskraft och fruktbarhet.

Kvinnokulten blir tydlig i konsumismen, som inriktar sig huvudsakligen på kvinnlig konsumtion / genom förhållandet att kvinnor avgör 75 % av alla inköp, förutom allt som gäller egna erotiska attribut, kläder, smink, kroppsvård, heminredning. En jättemarknad. 

Sen medeltiden har vi lagar som särskilt straffar våld mot kvinnor och barn. Å andra sidan ingenting motsvarande, vad gäller våld mot män.

Män som grupp råkar bevisligen alltid ut för det största och grövsta våldet. Samhället bryr sig inte mycket om den saken. Misandri, manshat – ett visst förakt o en viss negligering av ”män av folket” är inbyggt i samhällssystemet.

Jag arbetade i ca 30 år, med män och kvinnor som klienter  via socialtjänsten och i besläktade jobb.  En sak jag förstod var att aggressivitet i tanke och handling också är vanligt bland kvinnor.
En del av de par jag hade kontakt med festade loss tillsammans, alkohol och droger.

Tillhyggen och kvinnligt munläder kompenserar  gott och väl för männens större muskelkraft. Det finns tusen sätt att plåga o  hota en partner, förutom  rent fysiska angrepp. 

Vad som är sant, är att  kvinnor riskerar att bli dödade om konflikter når en yttersta kulmen. Om man å andra sidan intervjuvägen undersöker mäns (högre) benägenhet för självmord, ser man att de inte sällan hänger ihop med förlust av vårdnad, falska anklagelser och ekonomisk skada efter  separationer. 

De som ska hjälpa män och kvinnor må lyssna med inlevelse på två väsensskilda berättelser. Det uppstår alltid strid angående bostad, ekonomi, vårdnad. Men utredarna är normalt kvinnor, och ”utbildade” i ett (partisk) ”genustänkande”.

Det är också sant att många kvinnor är plågade och nertystade i sina äktenskap, behöver skydd – men idag finns en motsvarande grupp män som tillfogats skada direkt eller indirekt, genom kvinnor.

En man som blir illa hanterad har en  skamtröskel att övervinna, inför sig själv kunna erkänna att han blivit  besegrad,  utfryst, hotad, slagen. Att bli trodd av omgivningen är ännu svårare, eftersom tillståndet uppfattas som ”omanligt”. 
Förståelsen för männens problem har  ökat i och med att liknande konflikter uppstår också bland samkönade par. Man undersöker därför  vem som dominerat förhållandet,  snarare än att bara forma ett färdigt omdöme utifrån kön. 

Om kvinnors psykiska och fysiska våld mot män
Genom att samhällen historiskt sett utvecklats, blivit ”civilisation” genom mafiabeskydd och väpnad konkurrens i krig, står vi inför en paradox.
Männen som har gått ut i krigen har själva skadats på  grymmaste sätt. Som regel har de genom propaganda, hot om dödsstraff eller via värnplikt varit mer eller mindre tvungna att ”offra  livet” för fosterlandet. 
I samband med krig är det  intressant att notera feministernas sk ”White feather campaign”, mot män i England som av olika skäl inte genast gick ut i det Första Världskriget. Dessa hånades för feghet, och fick motta en vit fjäder, symbol för sin ynkedom : https://www.opendemocracy.net/en/5050/white-feather-girls-womens-militarism-in-uk/

SWISH 070-7597006

Read Full Post »

Jag hörde en intervjuare på radion fråga en av deltagarna i Feministiskt Initiativ om den så kallade ”mans-skatten”. Hon började en förklaring med att ”alla män tjänar ju på männens våld mot kvinnorna”. Sen kunde hon dock inte gå vidare utan behövde tid att tänka. Hon verkade ganska ung.

I alla fall slog det mig att frågan verkligen ÄR invecklad och leder vidare till andra frågor. Vilka är det överhuvudtaget som ”tjänar på våldet i samhället?”

Tittar man närmare på saken så drabbas ju männen själva som grupp av det grövsta våldet – de visar upp de värsta skadorna, flest dödade, invalidiserade. 

Det visar sig socialt i att männen har kortare livslängd än kvinnorna ( jag vet nånting om det här eftersom jag sysslat med socialt arbete sen 1980 ). Det vi närmare bestämt talar om är det laglösa våldet. Men det laglösa våldet hänger ihop med det lagenliga våldet – traditionen att ha arméer. Männen av folket har ju i många hundra år genom lagstiftning varit tvungna att göra värnplikt, försvara nationen, arbeta som poliser, väktare.

Männen har också av tradition en anknytning till att konstruera de stora fundamenten för samhället – bryta ny mark, röja, bygga nytt – adrenalinkrävande, farliga arbetsuppgifter.

Frågan är då vilka som har fördelar av att ”männen” yrkesmässigt och socialt är associerade med våldsapparaten och de farliga, ryggknäckande jobben o.s.v.

Det naturliga svaret är givetvis dels ”överklassen” – de män och kvinnor som själva lever skyddat och uppbär privilegier. Just den gruppen vore det naturligt att beskatta lite mer. Dels hela folket med dess familjer (som förstås redan är beskattade).

Ett feministiskt parti som framställer att ”alla män tjänar på männens våld mot kvinnorna” kan bara uppfattas som köns-rasistiskt, provocerande. Kommer aldrig att få stöd av vanliga män (och deras familjer) som s.a.s. genom erfarenhet vet hur föga belönade de är av att ”vara män”.

Det enda ett sådant parti kan åstadkomma är en effektivt sprängning av opinionen – analogt med rasistiska grupper och partier..

Den obetydliga ekonomiska fördelen männen har genom en högre genomsnittslön äts mer än väl upp av förslitning, social utstötning, risktagande.

Dessutom transfererar ”männen” enligt tradition också egendom till kvinnorna – det sker genom att de lever kortare ( arv ) men även genom att de uppfattar det som rätt och riktigt att tjäna sina kvinnor och familjer. Ett feministiskt parti måste – om det vill ha något som helst stöd från befolkningen – urskilja att könsmakt är inflätad, har en komplex struktur. Matriarkatet finns kopierat in i patriarkatet genom kulturell evolution. Också kvinnorna har i en del livsavgörande frågor stor makt över männen genom sin makt över reproduktionen.

BÅDE män och kvinnor är kanske på olika sätt ”skadade” av det samhälle vi har, och har väl förstås också olika fördelar, privilegier?

Det är sannolikt inte alls så att kvinnor lider av de flesta nackdelarna. Männen av folket har stora, påtagliga nackdelar av systemet som existerar.

Det är visserligen inte trendigt bland samhällsforskare att påpeka det – men i realiteten slutar livet i allmänhet i moll för männen av folket / i alla fall för signifikant stora grupper av dem. De hamnar som regel i de fattigare bostadsområdena ( jämfört med kvinnorna ). Deras mer tävlingsinriktade, riskablare yrkesliv ger mycket slitage. Deras nominellt högre inkomst transfereras till icke ringa del till kvinnor, som har bättre fysisk hälsa, samt ofta får fördelar vid skilsmässor. De överlever sina män med åtskilliga år.

Det har slagit mig när jag går på olika kulturevanemang hur väl bevarade och livfulla kvinnorna verkar vara högt upp i åldern! Ibland har de med sig sina män, ofta slitna, åldrade som lastdjur eller dragdjur.

Givetvis har det här att göra med att kvinnorna ägnat mer tid åt föräldraskap och mer tid åt att värna om sin hälsa, sitt utseende ( det ingår i den kvinnliga identiteten ).

Skulle det vara en sorts överhet vi ser i kollektivet av män? En löjligt påhittad idé. Tror man det måste man vara förblindad av ideologiska klichéer.

Varje samhällsforskare vet att ett av de starkaste kriterierna på status är till exempel en längre livslängd. Också utseendet är ett viktigt kriterium på status. Aristokratin har i alla tider värnat om skönheten. Starka färger, långt hår osv. De här attributen finns kvar i den kvinnliga identiteten.

Titta på en verkligt vacker kvinna och man ser minnet av ett äldre samhälles aristokrati.

Det är givetvis privilegier att få ägna mycket tid åt föräldraskap o.s.v. – flertalet män har inte riktigt insett den saken.

Kloka kvinnor och mödrar kan hjälpa till att främja just den kontakten.

Om kvinnors fysiska och psykiska våld mot män

SWISH 070-7597006

Read Full Post »

Feminismens föreställningsvärl (baserade på realiteter från  1800-talet) används i nuvarande period främst för att  söndra demokratin. 

Under de förhållanden som rådde 1850 – 1950 var det enkelt att i kampen för jämställdhet, se bort från betydelsen av kvinnornas traditionella makt inom äktenskap, vad gällde fortplantning, sexualitet, uppfostran. Dessutom fanns kvinnlig dominans i form av makt genom byskvallret, ryktesspridning.

”Männen” av idag som folkgrupp är nog  illa ute om de tror sig vinna fördelar genom att omfatta den samtida feminismens värderingar, att ”kvinnor” skulle vara ekonomiskt missgynnade, mest utsatta för våld, förtryckta av ”männen” osv.

Under den världsordning vi lever i, är det  snarare kvinnor, speciellt unga kvinnor och mödrar, som har oproportionerligt mycket att säga till om i nära relationer, inte sällan får ett ekonomiskt övertag, kan utöva  trakasseri mot män via rättstvister, ryktesmord genom media. 

Orsaken är att ”feminism”  (från början autentisk rörelse för jämställdhet) under slutet på nittiotalet ändrade form till en lobbygrupp för privilegierade medelklasskvinnor. Därvid togs ”läran” också över av massmedierna. 
Det som kallas ”genusforskning” är baserat på värdebetonade doktriner (normtänkande). I den meningen är genusforskning analog med ”rasforskningen” före Andra Världskriget.  

Samma typ av förutfattad mening om en rangordning, samma okritiska mainstream konsensus. Samma typ av  pseudoreligiösa idé – det vill säga att en stor kategori av människor (halva befolkningen) dvs ”männen”, offentligt bör förknippas med negativa realiteter (våld, våldtäkter, förtryck) och att den motsatta kategorin, ”kvinnor” helst ska associeras med ”humanitet”, uppoffring, godhet.

Min egen mor Birgitta levde innan feminismen blev statsideolog. Hon fick sex barn och förvärvade med tiden en praktisk klokhet.

Hon brukade säga till mig ”Akta dig för elaka fruntimmer!” Hon ansåg det viktigt att jag som pojke lärde mig laga mat, städa, stryka skjortor. Kanske såg hon att jag var ”känslig”, ”en vek ung man”, som löpte risk att bli illa hanterad, tvingad att leva ensam?
I alla fall lärde hon ut det som dåförtiden (50-talet) ansågs som ”kvinnogöra”.
Måste säga att jag haft nytta av det, just vad gäller att ”klara sig själv”, ”ordna ett trivsamt hem”. Speciellt matlagning har varit värdefullt.

Viktigt att förstå är att misshandel i allmänhet börjar med psykisk misshandel, att det sker med små medel, ”tysta domslut” , utfrysning, vägran att förklara sårande tillmälen.
Både män och kvinnor kan utöva sådan ”tortyr” som till slut leder till större utbrott.

Båda könen behöver vägledning, kontinuerlig handledning i att hantera äktenskapliga relationer.
Radikal-feminismen gör skada genom sin kliché-artade föreställning att kvinnor är en art av förtryckta offer.
Man lär sig mer om det här av humanister som Selma Lagerlöf, Alice Munro, Doris Lessing, Vladimir Nabokov – eller vår egen arga antifeminist, August Strindberg.. ☺

SWISH 070-7597006

Read Full Post »

Older Posts »