Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Equality’

Det finns grundläggande skillnader i beteende mellan kvinnor och män. Man kan, i sammanhang med evolutionen, se dem som ”ett lagarbete för familjen/släkten/dynastin”. Inte som två konkurrerande stammar.
I en lyckad familj gillar de två ”stjärnspelarna” (man, hustru) varandra, hjälps åt, delar lika.

I en olycklig familj skyller spelarna på varandra, söker lägga skuld på den andre.
Idén om lönegapet är ett sådant, tidsenligt falsarium som används politiskt, för söndring.
Effekten är att oprivilegierade män drivs åt högern (som är ”lindrigare” i sin ålagda, offentliga genusretorik).

Politiker av idag (”individualismens o privilegiernas era”) har en intuitiv förkärlek för idéer som kan användas för söndring – försvagning av folkmakten. Rivalitet mellan könen är ett förträffligt verktyg eftersom det söndrar vid roten.

Ingen politiker vill ju ha sparken, när man kommit upp i den mest luxuösa direktörsklassen!

Le Enrage’

Read Full Post »

Författaren Pär Ström analyserar i boken ”Sex feministiska myter” sex av de vanligaste feministiska teserna och visar att dessa inte stämmer med verkligheten.

De sex myterna är:

Myt 1: ”Kön är en social konstruktion”

Myt 2: ”Kvinnor får lägre lön för samma jobb”

Myt 3: ”Kvinnor har svårare att göra karriär”

Myt 4: ”Män slår kvinnor”

Myt 5: ”Kvinnor dubbelarbetar”

Myt 6: ”Kvinnor får sämre sjukvård”

Påståendet att kvinnor dubbelarbetar (medan män underförstått enkelarbetar) är en typisk livskraftig myt. Tidsanvändningsundersökningen från SCB visar att när förvärvsarbete och hemarbete räknas samman arbetar män 19 minuter mer om dagen än kvinnor.

Boken tar också upp hur och varför feministiska myter uppstår, växer och sprids.

Titel: Sex feministiska myter: Pär Ström

Format: Pocket, 96 sidor

Utgiven: 2011

Ladda ner boken här (gratis)

(Boken är tyvärr slutsåld)

Read Full Post »

Vi behöver se både ekonomi-historiskt och kultur-evolutionärt på skillnaderna mellan män och kvinnor i deras ”lagarbete för släktet”.

Den genusforskning vi har i dag utgår från dogmen om en ”manlig könsmaktsordning” som ska rättas till. Ett normativt synsätt som härstammar från 1800-talets revolutionära filosofi.

Enligt detta perspektiv är patriarkatet männens våldsamma övertagande av makt, från en fredlig, social ordning med kvinnlig dominans, matriarkatet. Där arvsrätt var på moderns sida. I de tidigare samhällena förstod man antagligen inte funktionen av det biologiska faderskapet. Kvinnlighet dyrkades som symbol för fruktbarhet och släktens tillväxt.

Modern hade beskydd av sin far och sin bror. Männen i övrigt var tillfälliga älskare – en sorts ritualiserad promiskuitet rådde.

Det troliga är att släkterna blev funktionellt starkare när man allmänt fått insikt om den biologiska faderns roll för familjen. Begreppet trohet blev viktigt för arvsrätt, jordägande och ekonomisk expansion.

Mannen blev som ”äkta make” det främsta stödet för sin familj, mor med barn.
Det var den här kultur-evolutionära förändringen som medförde att patriarkaten kom att bli funktionellt dominerande över hela världen.
(INTE att män gjort uppror o börjat ”förtrycka kvinnor och barn”).

Den matriarkala kvinnokulten lever vidare både genom de mytiska föreställningarna om jungfru Maria Gudsmoder, Afrodite o Diana. Genom kejsarinnor, drottningar, divor.
Också genom kvinnors tradition av skönhetskult, fysisk renhet osv. Alltså en rad ”kostsamma” aristokratiska attribut.

Patriarkatet har, kan man säga, via renässans och kristenhet en kopia av matriarkatet inom sig. Ungefär som att modellen för fortplantning och släktets utbredning utvecklat ”dubbla drivkrafter”. Både trohet och ”vildhavre”.

När det gäller det alltid omtalade ”lönegapet” mellan kvinnor och män, stämmer det att kapitalismens tankesätt är influerat av den kulturella miljön. Men samtidigt domineras den av profitmotivet

Att företag och institutioner i dag verkligen skulle avstå från att prioritera något så lukrativt som den ”billigare arbetskraften av halva befolkningen”, dvs kvinnorna, verkar osannolikt. (Ifall tesen om lönegapet vore en riktig föreställning).

En annan rimligare förklaring till ”gapet” är kvinnornas egna preferenser och olika val.
Vad gäller den relativt låga värderingen av arbete med vård skola omsorg hänger den ihop med ”bristen på skalbarhet”. Dvs ”framgången” är visserligen värdefull, i vissa fall oskattbar, men också långsam, omärklig. Och arbetet ska betalas över skatt.

Man brukade ju säga att ”statens kaka är liten men säker”.
Jfr i Kina, vid skiftet till marknadsekonomi. Att man ”krossade risskålen av järn”
Marknaden och teknisk innovation är gentemot staten, spektakulär, snabb framgång och stort genomslag.

Om mänskligheten överlever klimathot o krigshot kommer vi att omvärdera betydelsen av släktets ”humanisering” – dvs hitta lösningar för ekonomisk omfördelning till de viktiga jobben med vård skola omsorg.

Mer om mitt sätt att vinkla synen på genus och kön finns på länk under bilden.

https://gunnarthorell.blog/?s=Feminism

Read Full Post »

Måste försiktigt berömma Kristian Gerners bok RYSSLAND
!
Ett måste för alla som svärmar för, eller HAR svärmat för kommunism…

Gerner talar Ryska flytande och är väl beläst i historia, religionshistoria, ekonomisk historia, i rysk litteratur, musik, konst.

Må vara att han är kritisk till Putins auktoritära drag och efterlyser en mycket grundligare uppgörelse med stalinepokens många grymheter mot både ryssar och grannfolken
(han jämför Stalintidens politiska praxis med Hitlers nazism).


Rysslandsvänner (som jag räknar mig till) borde väl tåla skarp motsägelse och isåfall kunna gå i svaromål

Ryssland av de Västliga (kristna) Imperierna har ett unikt historiskt djup, med rötter i det bysantinska väldet. Detta ger, i den här tiden, en egenartad, storslagen kultur med starka inre motsättningar mellan Gudsstaten (envälde) och Modernitet (folkvälde).

Kristian Gerner är fascinerad av rysk kultur, och vill bidra med en kritisk förståelseform angående de auktoritära drag som medförde Sovjetunionens upplösning.
Det han säger ger stöd för tanken att Rysslands gamla autokrati alltid sökt inspiration för sin modernisering i Väst, men vid avgörande tillfällen regredierat, tillbaka till autokrati.
Det är denna pendling genom århundraden han beskriver.
Alltså, upprepade försök till liberalisering, som kommit allt närmare sitt förverkligande.

Han har inte vetenskapliga anspråk med boken.
Den innehåller en hel del intressanta motsägelser, slutsatser med frågande, diskuterande karaktär.

Jag läser Gerner och ser honom som en liberal tänkare som reflekterar över det ryska folkets kamp för att vinna frigörelse under olika perioder av historien.
Det han hävdar stödjer han huvudsakligen med referenser till rysk litteratur, en del av den är jag bekant med.
Vad man kan säga är att han ( förenklat) anser att bolsjevikerna i Oktoberrevolutionen förstörde möjligheterna till en mer genomgripande demokratisering, och egentligen (genom Stalin) fortsatte på (och delvis förvärrade) den autokrati som härskat tidigare.

Vid Glasnost och Perestroika öppnades arkiven och det ryska folket fick kännedom om den terror och de förbrytelser som ägt rum under decennier, men inget ansvar utkrävdes, ingen diskussion fördes om hur allt detta hade kunnat ske, och hur felen skulle rättas till.
Istället kom ett decennium av ekonomisk anarki under oligarkerna, som plundrade planekonomin.

Efter Jeltsin kom Vladimir Putin, som skapade ordning i ekonomin, men enligt Gerner, inte heller ville ställa frågorna om hur terrorn och angiveriet tidigare, kunnat bli möjligt – vilka som skulle ställas till svars – om gottgörelse kunde ske osv

Som jag uppfattar saken är Gerners sätt att resonera högst väsentligt. Mot bolsjevikerna knyter han an till de folkliga, liberala strömningar som funnits i rysk kultur, dekabristupproret, februarirevolutionen, Krapotkin, Kronstad, Tjechov, Gorkij el till individualister som Solsjenitsyn, Sjalamov mfl

🌹🌹🌹
💗💗💗
🌟🌟🌟🌟🌟

Read Full Post »

Den ”dekadenta”, statsunderstödda feminismen säger att ”männen” (dvs männen som flertal) startar krigen – dvs kan lastas för historiens värsta våldsdåd. Det stämmer inte. 
Om vi ser historiskt är det ledare i mäktiga släkter som startar krig. Alltså ett litet URVAL av förmögna män i familjer  där kvinnorna också har (och har haft) sin talan.

Ända sen romartiden finns en rad mer eller mindre mäktiga drottningar under Historien. Likt drottning Victoria eller Hillary Clinton har de sällan varit  obenägna att föra krig.
Krig är från början klanernas väpnade konkurrens. Mönstret kan iakttas i de isländska sagorna. Hustrurna till stormännen (som låg i härnad) framträder sällan som pacifistiskt lagda.
Det är ett sorts ideologiskt klander att skylla krigen på ”männen i allmänhet”.Vad kan bondpojkarna i Europa haft att välja mellan, när deras länder hamnade i krig?
Ett rimligare sätt att se på krig är att uppfatta det som väpnad konkurrens om resurser och dominans,  mellan folkgrupper, klaner, nationer, civilisationer.

Det finns ingenting i kön som dikterar att kvinnor intar en pacifistiskt hållning till krig.Visserligen har kvinnor av hävd (praktiska skäl) inte rekryterats till soldater. Men det finns bevis för att de (i ledande ställning) har förordat krig, till och med kvinnorörelsen har tidvis hetsat för krig (se tex Vita Fjäder-kampanjen inför WW1 i England).

Att ”männen” utgör ”normen” är ytterligare en  grov förenkling som upprepas i  klandrande syfte. 
Möjligen att härskande män och kvinnor varit norm, kan stämma – samt att Jehova Allah, ansetts manlig i de abrahamitiska religionerna.
Vi utvecklas genom kulturell evolution,  det betyder att segrande civilisationer tar med sig kopior av det framgångsrika i systemen som de har besegrat.
Det innebär att patriarkaten inom sig har en kopia av matriarkaten. Det representeras av gudinnor som Venus, Juno, Diana. Eller I kristenheten, jungfru Maria Guds Moder.

Ormen, som ansågs helig i de materlaterala kulturerna, dyker upp som ondskefull i judendom/kristendom men finns samtidigt  kvar sin läkande kraft i symbolen för läkekonst. Det samma gäller Chernonos som var fruktbarhetsgud, men degraderas till Satan, Djävulen. Men likväl lever kvar i bilden av satyrerna, Cascanovorna, Don Juanerna.
På liknande sätt har vi i Väst både idealisering av kvinnan som kärleksgudinna (primadonna ala Hollywood) och den kyska Maria Guds Moder.

Både det manliga och kvinnliga utgör  var för sig norm.  Egentligen har normen för kvinnor (speciellt mödrar) getts ett extraordinärt skydd. Till exempel finns sen medeltiden lagar angående kvinnofrid, men ingenting motsvarande för skydd av männen av folket.
Vill man se objektivt på förhållandet har männen av folket varit patriarkatets förbrukningsmaterial, som kanonmat och grovarbetare.
Att kvinnor/mödrar haft speciellt skydd beror givetvis på att de är unikt värdefulla för släktets tillväxt, därmed dess framgång.
Ur denna synpunkt är männen biologiskt sett utbytbara, vilket många män i samtiden får känna på, tex vid vårdnadstvister.

Forskning, kvinnors våld mot män

                                                             

Read Full Post »

Det finns en Rikedom i staden. Alla av oss ”äger tillsammans“ stora territorier, museer, skolor, bibliotek, teatrar, restauranger, caféer, friluftsanläggningar, träning, bad, utsmyckningar, affärskomplex.

Hur mycket som helst. Om man kan tillägna sig rikedomen, eller bara plågas av den,  beror på om man tillhör de som lyckats överleva och vara friska,  som skapat en bestämd identitet.

Staden tär på de gamla och på nykomlingarna – de vet inte riktigt vart de ska ta vägen. Mitt i den enorma rikedomen finns ett vilset jagande, en hård yta, svår att komma igenom. Det tar tid att överblicka. Stockholm ändrar sig oerhört snabbt. Man cyklar fel ibland. Liksom borta! hela kvarter  och lekparker har uppstått på ytor som tidigare var natur, skog, klippor. För att inte tala om nya grenar av tåg, busslinjer osv

Jag gjorde en lång, invecklad cykeltur från Kärrtorp över Enskede och Årsta, över Årstafältet, Östberga och Gamla Enskede. Passade mig bra på grund av corona-karantänen och vackert väder. 

Det var rätt fascinerande att se  vad mycket som hade hunnit förändrats sedan jag sist rörde mig i dessa trakter. Gamla Skagersvägen där vi bodde hade gjorts om, gentrifierats med balkonger, kodlås, lekplatser på baksidan. 

Själva Årsta var nästan oigenkännlig när jag kom in från Huddingevägen. Så många nybyggda hus! Jag höll på att köra vilse. 
En tanke jag fick var att jag som person har lätt för att att söka nya vägar. Jag är orädd på så vis att OM det är avstängt, hindrat någonstans tar jag mig ändå igenom – för att kolla om det går , via små stigar, otillåtna områden.  Det går igen i flera sammanhang. Naturlig nyfikenhet? 

Dessa timmar kändes  som en rikedom:  minnet av alla  turer jag hann göra via jobbet, på cykel genom förorterna. Människorna, kontakterna. Jag kan verkligen  dessa cykelvägar och avtag från Huddinge, Farsta, Skarpnäck in mot Södermalm. Spännande att se ”mina” trakter igen – se hur allt förändrats.

Men också, kunna konstatera att jag fortfarande faktiskt ”äger” alltsammans – trots att jag förlorade kontakten med området efter att jag slutat jobba. 
Det blev en lång period när jag inte ville röra mig där – kanske för att det påminde om den värdefulla gemenskapen i jobbet som gick förlorad vid pensioneringen. (Det var under arbetet i Stockholm Stad jag cyklade runt som mest – med mobiltelefon o listor, för att besöka arbetsplatser o klienter.)  

Efter pensioneringen kom också en period med Sten Notsjö (RIP) när vi alltid var ute och vandrade. Han ville ta oss längre ut med bil. Cykel var aldrig hans favorit. ☺

Read Full Post »

Camille Paglia är numera  också känd bland  svenska  feminister och kulturkritiker, men är fortfarande föga läst trots sin  kulturkritik  – t .ex. i Sexual Personae eller i Sex, Art and American Revolution.

Slår man upp hennes namn på Google  får man över 34.000 tusen träffar ( Doris Lessing får 26.000 )- många med artiklar och intervjuer.   Paglia är inte direkt någon blygsam person  utan  säger sig vara den mest betydelsefulla och  kända kvinnliga skribenten  i  världen.  Kanske har hon rätt i det.

Frågan är varför hon har blivit så känd  –   både hatad och uppskattad.   De som tycker illa om  Paglia befinner sig ofta inom universiteten och känner sig som måltavla för hennes  humoristiska attacker mot  politisk korrekthet.

Enligt Camille har universitetseliten  kidnappat 60-talsupproret  och gjort om dess  visioner till ett system för blekfet karriärism.  Deras vapen  är politiskt korrekthet  – en  mall som förefaller progressiv men  egentligen fungerar för att  oskadliggöra  spontaneitet och inflytande underifrån.   Inspirationen till politisk korrekthet  kommer från de  franska strukturalister ( Lacan, Derrida,  Foucault )   som Paglia  ogillar för deras  besserwisseri  och oförmåga att kommunicera med olärda personer.   Hon kritiserar också  de militanta feministerna som har  fört  in  könshat och historielöshet i de kulturella medierna – vilket hon anser skadar  män och kvinnor av folket.

Camille Paglia bygger sitt tänkande på sextiotalet ursprungliga visioner.  Hon menar att de skapande andarna bland musiker,  poeter och filosofer från sextiotalet inte gick in i borgerliga karriärer utan  många mötte en  social  undergång eller  för tidig död på grund av drogerna eller  sina provokationer mot det bestående.
Henns stil och sätt att skriva är färgad av den italienska, katolska bakgrunden.

En lysande retorik som kanske också uttrycker en pessimism när det gäller könens förmåga till förändring.

Paglias  geni ligger  i den mångsidiga analysen av rockmusik, bildkonst, film och poesi.  Hon för fram en begreppskritik som gör det möjligt att förstå  varför perversion och  dekadens förekommer ymnigt  i  vår  moderna kultur  – trots  den rödkindade korrekthet och prydhet  som  trumpetas ut.  

Det disciplinerade samhället klarar sig inte utan dialogen med  livsalstringens och dödens  råa krafter.  Manligt och kvinnligt  är   historiskt föränderliga tillstånd  –  men  kan aldrig komma att ingå i  någon evig fred som man lagstiftar om.   Vi måste enligt Camille lära oss leva med och hantera de ständiga konflikterna och provokationera från våra tilldragande – ibland skrämmande motsida.

SWISH 070-7597006

Read Full Post »

http://themoderatevoice.com/wordpress-engine/files/2011/02/blinders-mother-jones.png

Read Full Post »