US ÖVERSTE MACGREGOR VARNAR VÄRLDEN FÖR ETT KÄRNVAPENKRIG , OM USA INTE BACKAR, VAD GÄLLER UKRAINA (se YouTube)
Min kommentar:
Principiellt har ”folken” aldrig haft tillräcklig insikt kunskap om den masslakt på vår egen art som gått under namn av ”krig” (mot än den ene än den andre ”fienden”). Och så är det fortfarande också i, våra ”fina demokratier”. En armé av lejda journalist- och akademiker-hjon är snabbt igång med att via ”massmedierna” skriva om historien o kunna peka ut en Ny Hin Onde. Hos oss, alltså för närvarande Ryssland /Putin /Putler. Som med sin ”konstiga blick” och sina ”psykopatiska tendenser” ska locka oss att bejaka (el åtminstone inte protestera mot) ett kommande kärnvapenkrig. Kvällspressen har (tror jag) i det här fallet bara en grövre, mer förenklad version av krigspropagaganda, än vad vi ser i DN, SvD, SR TV osv
Vid krigssituationer är massmedierna inordnade i totalförsvaret, såsom ”psykologiskt försvar”. Det är reglerat genom lagstiftning. Efter Hiroshima Nagasaki, borde det snarare kallas ”DEPARTEMENTETför vidimerad lögnaktighet”.
Ryssland (Sovjetunionen) förlorade 26 miljoner liv i kampen mot nazismen. När USAs ”NeoCons” startade sitt samarbete med ukronazi vid Kiev-kuppen 2014 var målet att hetsa och angripa Ryssland. Vad vi ser är Rysslands motangrepp på ett av USAs alla proxykrig som de har anstiftat sen 1945. Den verkliga fascismen i dag ryter och heilar inte eller kommer släpande på en swastika, utan har filttofflor, sammetshandskar, är medietränad, arrogant leende. Fascism i dag är att staten smälter samman med finansvärlden, förverkligar en genomgripande militarisering, genom vapenhandel, sofistikerad propaganda ala Hollywood (eller Kreml). Kriteriet på fascism är permanent krigsanstiftan, tortyr, censur, massdödande av vår egen art. Angreppskrig för dominans har pågått år efter år, sen 1945. Vilka har ostraffat anstiftat de flesta av dessa krig? Låtit mörda statschefer, spionerat, krävt underkastelse? Vilken stormakt har över 800 militärbaser utanför sitt eget territorium? Det är ett trick att dölja det under propaganda om ”krig för demokratisering”, ”krig ”genusfrigörelse”, ”krig för fred”. ”Fascism” har alltid lyckats appelera till massorna med falsk popularitet, men skapat upptrappade krig, undergång för miljontals. De faktiska, pågående massmorden som ägt rum på flera kontinenter är det främsta kriteriet på vår tids fascism. Julian Assange sitter fängslad för att ha avslöjat karaktären av dessa krig. Det är misstag att spana efter en ”ny, rytande 30-tals Hitler”. (Eller en ”Putler”) Om en rörelse för fred och nedrustning inte förmår ta sig an ”bjälken i ögat”, kritik av ”vår egen” militärt, dominerande Västvärld, blir protesterna mot Rysslands krig en del av den pågående krigspropagagandan för oavbrutet, upptrappat krig.
USA var det imperium som skonades helt från Andra Världskriget. De kunde hjälpa Europa på fötter med Marshall-hjälpen och har genom flera decennier åtnjutit särställning genom bättre ekonomi, informationsövertag, populär, folklig kultur (Tänk, den svenska invandringen, Hollywood, jazzen, rockn roll, jeans). De uppfann mer eller mindre reklam och PR – ”sofistikerad propaganda” ( = ”till synes utan partisk avsändare” )
Det gör att vi har svårt att se ”den mörka sidan” hos Uncle Sam – 75 år av omfattande krigsanstiftan på fyra kontinenter. Vi ”ser det” iofs, men ”glömmer”, som om vi är under hypnos. Harold Pinter beskrev det i sitt nobeltal, som ”Västvärldens gobeläng av lögner”. Man kan kalla det lögnaktighet, kollektiv oförmåga att se den egna sidans drag av arrogans.
Istället vill vi på stoltsera med Väst’s omfattande våld som ”goda krig”. Krig för högre ändamål. Bara den utpekade fiendens krig är ”Onda”, farliga.
I En Fattig Munk från Skara uttrycker Fröding begreppsordningen i kulturell evolution: ”Den gode är väl ej så god, som själv han tror i sitt övermod. Den onde han är ej så ond ändå, som själv han tror, när kvalen slå.”
Det vill säga ett ”Ont” system överträffas, besegras av ett bättre system, men samtidigt har den ”Goda” makten kopierat och införlivat vitala drag hos den besegrade rivalen.
I De Nakna och de Döda, om Andra Världskriget, säger en av Norman Mailers officerare något liknande, vad gäller fascism: Det går inte att besegra fascismen utan att härma och överträffa dess brutalitet. När USA vunnit kommer det att ha en kopia av fascism inom sig.
”Krig” och ”inbördeskrig” bygger på själva vantron att det existerar en absolut Ondska hos ”fienden” och en motsvarande ”absolut godhet” i det egna systemet (hos det egna folket, den egna klassen eller nationen).
Vi ser hur den här insiktslösa tankefiguren om ”fienden” hela tiden upprepas i krigspropagaganda och i politisk indoktrinering, trots att vapensystemen numera kan utplåna arten människa på ett fåtal dagar.
Ser vi på historien så har konspiration, sammansvärjning använts för lönnmord på regenter, falskflaggade attentat för att starta krig. Förvisso existerar stolliga konspirationsteorier i samtiden, speciellt i USA. Men det är naivt att klistra denna etikett på alla och envar som vill undersöka korruption, falskflagg.
Tanken är då att ”vi själva, numera är så upplysta att vi har övervunnit tillståndet av offentlig lögn, angreppskrig, förräderier”.
Ingenting tyder på att så vore fallet. Se till exempel hur svenska massmedierna nästan unisont spred amerikansk krigspropagaganda, för att få igång krigen i Mellanöstern. Ingen har utkrävt något ansvar för dessa lögner som förmodligen bringat flera miljoner människor om livet, och satt igång en folkvandring som politiskt destabiliserat flera länder i Europa.
Jag har därför svårt att tro att censur leder till något bättre. Censur är ett uttryck för aggressiv maktutövning. Nästa gång blir det en ny maktkonstellation som riktar samma vapen (el värre) mot den liberala ordningen.
Jag har ibland kollat på SwebbTV, en sorts brokig höger, ja. Men antisemiter – för att några där nämner om Rotschilds finansiella makt? Knappast. Den halvsnurrige Jurij Linna har fel i det mesta men främst är han antikommunist.
Eller är man en ”förnekare”, för att man helt enkelt ansluter till en oppositionell uppfattning i vilken fråga som helst?
Det blir ett sätt att kleta negativa etiketter på åsikter som ska ogillas.
Bättre att kunna argumentera – också om man inte alltid vinner.
De som ljuger för krig gör det i mainstream media, i stort sett oantastade. Assange, som avslöjade lögnerna har suttit inspärrad i åratal. Detsamma gäller Mordicai Vanunu (om Israels kärnvapen)
Vi har som art en stor hjärna men inga huggtänder, inga klor, ingen giftgadd. Enligt Konrad Lorenz har det medfört att vi saknar inbyggd reflex mot att döda vår egen art (typ, vargarnas reflex, att vända upp strupen, när de besegrats i strid). Vår stora hjärna har istället lett till en snabb kulturell evolution där vi utvecklar sinnrika verktyg, vapen, samt ideologier för inbördes (Ibland väpnad) konkurrens. Mafia, statsbildning, imperier. Den enda hämningen mot kollektivt självmord finns antagligen i världsreligionernas ursprungliga fredsbudskap (som dock vantolkas av eliterna på många uppfinningsrika sätt).
Artur Koestler jämför människans stora hjärna med jättehjortens väldiga horn, som ledde till denna arts fullständiga undergång.
Med de kärnvapen flera stater förfogar över kan världsledarna på ett fåtal dagar förinta både hela mänskligheten och flertalet däggdjur.
Intressant fråga. Nazismen kopierade de fakto flera av de ”framgångsrika dragen” i kommunismen. Att svära trohet inför fanan o ledaren. Att ha koncentrationsläger (ursprungligen en brittisk idé).
Vad gällde gatustriderna, militariserade de dessa, så att de vanligtvis vann över kommunisternas gatuvåld.
Hitler hade under sina yngre år deltagit i en kommunistisk rörelse och förstod sig på deras taktik och strategi. Så ock Mussolini.
Den röda färgen i Nazisternas flagga, o själva namnet ”nationalsocialisterna” var också en kultur-evolutionär härmning – för att konkurrera ut o överträffa ”rivalen”.
Det kanske kan ses som den rika, västliga oligarkins sätt att försöka rädda väsentliga drag i det bestående samhället?
Alltså, en reaktion på en revolution, ungefär som att Napoleons krig och kejsardöme följde på Franska Revolutionen.
Också Stalin genomförde en liknande våg av nationella förändringar, för att möta angreppet från Tyskland. Han aktualiserade de ryska tsarerna, införde ryska symboler..mm
Jag ser numera på krigen som ”väpnad konkurrens för resurser”, ursprungligen mellan släkter, folkstammar. Senare mellan nationer, imperier..
Kruxet är att vi skapat vapen som på kort tid kan utplåna ALLA de konkurrerande stammarnas livsbetingelser.
Därför behövs ett nytt sätt att tänka o kunna bemöta religionernas o de politiska ideologiernas nedärvda dualism (sorteringen i ond/god, vän/fiende).
Feminismens föreställningsvärl (baserade på realiteter från 1800-talet) används i nuvarande period främst för att söndra demokratin.
Under de förhållanden som rådde 1850 – 1950 var det enkelt att i kampen för jämställdhet, se bort från betydelsen av kvinnornas traditionella makt inom äktenskap, vad gällde fortplantning, sexualitet, uppfostran. Dessutom fanns kvinnlig dominans i form av makt genom byskvallret, ryktesspridning.
”Männen” av idag som folkgrupp är nog illa ute om de tror sig vinna fördelar genom att omfatta den samtida feminismens värderingar, att ”kvinnor” skulle vara ekonomiskt missgynnade, mest utsatta för våld, förtryckta av ”männen” osv.
Under den världsordning vi lever i, är det snarare kvinnor, speciellt unga kvinnor och mödrar, som har oproportionerligt mycket att säga till om i nära relationer, inte sällan får ett ekonomiskt övertag, kan utöva trakasseri mot män via rättstvister, ryktesmord genom media.
Orsaken är att ”feminism” (från början autentisk rörelse för jämställdhet) under slutet på nittiotalet ändrade form till en lobbygrupp för privilegierade medelklasskvinnor. Därvid togs ”läran” också över av massmedierna. Det som kallas ”genusforskning” är baserat på värdebetonade doktriner (normtänkande). I den meningen är genusforskning analog med ”rasforskningen” före Andra Världskriget.
Samma typ av förutfattad mening om en rangordning, samma okritiska mainstream konsensus. Samma typ av pseudoreligiösa idé – det vill säga att en stor kategori av människor (halva befolkningen) dvs ”männen”, offentligt bör förknippas med negativa realiteter (våld, våldtäkter, förtryck) och att den motsatta kategorin, ”kvinnor” helst ska associeras med ”humanitet”, uppoffring, godhet.
Min egen mor Birgitta levde innan feminismen blev statsideolog. Hon fick sex barn och förvärvade med tiden en praktisk klokhet.
Hon brukade säga till mig ”Akta dig för elaka fruntimmer!” Hon ansåg det viktigt att jag som pojke lärde mig laga mat, städa, stryka skjortor. Kanske såg hon att jag var ”känslig”, ”en vek ung man”, som löpte risk att bli illa hanterad, tvingad att leva ensam? I alla fall lärde hon ut det som dåförtiden (50-talet) ansågs som ”kvinnogöra”. Måste säga att jag haft nytta av det, just vad gäller att ”klara sig själv”, ”ordna ett trivsamt hem”. Speciellt matlagning har varit värdefullt.
Viktigt att förstå är att misshandel i allmänhet börjar med psykisk misshandel, att det sker med små medel, ”tysta domslut” , utfrysning, vägran att förklara sårande tillmälen. Både män och kvinnor kan utöva sådan ”tortyr” som till slut leder till större utbrott.
Båda könen behöver vägledning, kontinuerlig handledning i att hantera äktenskapliga relationer. Radikal-feminismen gör skada genom sin kliché-artade föreställning att kvinnor är en art av förtryckta offer. Man lär sig mer om det här av humanister som Selma Lagerlöf, Alice Munro, Doris Lessing, Vladimir Nabokov – eller vår egen arga antifeminist, August Strindberg.. ☺
Kommentar till Aftonbladets artikel, på länken nedan.
Man kan göra några sifferjämförelser här, som väl visar hur massmedia egentligen fungerar? Gängskjutningar, alltså 19 dödade per år. STORA rubriker. 1500 dör i Sverige genom självmord varje år. Inga rubriker. 250 per år dödade i trafiken. Inga rubriker. Vidare, ca 2 miljoner dödade i Mellanöstern i de angreppskrig (”fredsoperationer”) Sverige deltagit i sen 2003. Det blir ca 125.000 dödade per år. Inga rubriker. (Snarare REKOMMENDERADES dessa krig, tex av Dagens Nyheter och Expressen)
Visst finns en väsensskillnad ovan, mellan sätten att dö på (eller bli dödad av). STOR OLIKHET! – men vad jag vill lägga betoning på är själva det lögnaktiga ”skådespelet” som Massmedierna dagligen skapar.
Dels, mer eller mindre göra REKLAM för Sveriges deltagande i angreppskrig, Som dödat typ 2 miljoner människor under 18 års tid. (DN mfl) 125.000 dödade per år.
Konsekvenserna blir givetvis kaos, folkomflyttning. Chock i Mellanösterns närområde, Europa. Sverige. Malmö. osv. Men inga rättelser, inga rubriker. Lugna puckar. Keep moving!
Sen ha krigsrubriker om gängskjutningar, vilket förstås iofs ÄR allvarligt, 19 dödade per år.
Jag menar, OM media verkligen hade en agenda ”för fred o demokrati” (vilket de påstår) skulle inte proportionerna bli på det groteska sättet. Snarare – att alla viktiga sociala problem, både enskildas tragedier, gängskjutningar, dödade genom kriminella angreppskrig, isåfall skulle ha kontinuerlig, stor uppmärksamhet.
Det är alltså själva falsariet i sin helhet som här måste kritiseras:
Dags att förstå att Antikommunismen varit en hat-religion I Väst som tagit kål på många miljoner människor I Latinamerika, Asien, Afrika.
Det är förstås givetvis inga akademiker som får anslag för att forska på detta, men lägg samman alla krig och subversioner som ”den Fria Världen” stått för, och siffran torde bli mellan 15 och 30 miljoner dödsoffer sen 1945.
Korea (50-53), Iran (1953), Guatemala (1954), Kuba (1959, embargo till idag), Kongo (1960), Brasilien (1964), Indonesien (1965), Vietnam (1961-73), Laos (1961-73), Kambodja (1969-73), Grekland (1967-73), Chile (1973), Afghanistan (1979 till idag), El Salvador, Guatemala och Nikaragua (under 1980-talet), och Irak (1991 till idag).
Till detta kan nu läggas också islamofobi, koppling till Mellanöstern och alla som flytt sen 2001. Libyen. Syrien står på tur, och sen Iran, igen? Wait and see?
”But we don’t do bodycount here”, som det heter. När det gäller kommunismens förbrytelser finns förvisso bodycount och massiv (och inte alltid särskilt trovärdig) publicitet. Alla som står till vänster, hatas som ”kommunister”, numera också ”kulturmarxister”…
Spelar ingen roll om vi är socialdemokrater, kristna, feminister, muslimer, buddister, socialliberala, pacifister, nudister, anarkister – vi blir ihopfösta till en grupp som ska ogillas. Så blir det enkelt att blunda för de nya krig som högern gett stöd för i över sjuttio år.
”Världen ser för närvarande ut som ett Nazi-Tyskland i globalt format. Somliga lever i perfekta idyller, med välstånd och uppmuntran, medan det bakom kulisserna begås fruktansvärda brott, som de lyckliga människorna egentligen anar, men väljer att mer eller mindre strunta i. Kanske känner de ofta uppgivenhet – ‘vad kan Jag göra’ – eller går de på den subtila indoktrineringen att de som råkar illa ut faktiskt förtjänar det.”/Intis, Lege.net
I en fri, offentlig debatt som utspelar sig i ett fysiskt rum finns en vald ordförande som fördelar ordet och sköter talarlistan. Han eller hon är utsatt för granskning av den demokratiska församlingen. Vi reagerar spontant mot varje försök till förvrängning, censur eller manipulation.
Blotta faktum att händelserna försiggår i ett rum där vi kan följa diskussionens förlopp gör att censur eller manipulation blir svårgenomförbart. Det är kärnan i demokratin: torgets princip. Öppenhet och fri konkurrens. Det innebär en självsanering som gör att det bästa argumentet – liksom den bästa produkten hamnar i blickpunkten, vinner uppskattning. Genom vårt offentliga och fria ord har vi under historisk tid kunnat bemöta fåtalsväldets jävighet och fjäsk för överheten. Vi har format ett samhälle som i många avseenden bygger på kvalitativa och hållbara politiska beslut.
I de stora massmedierna som i årtionden uppburit skattestöd och numera behärskar det offentliga rummet sker inte någon kontroll och granskning från allmänhetens sida. Inte heller något mångfald av aktörer gör längre att olika meningar kan balansera varandra. Koncentrationen av ägande medför att ett fåtal obscent rika ägare kan påverka opinionen i absurd utsträckning.
Så fort människor försöker använda det offentliga rummet kan de godtyckligt utsättas för censur eller förvrängning – intill oigenkännlighet.
Det finns ett talesätt från romartiden ”vox Populi, vox Dei” – folkets röst är Guds röst. Genom mediernas filtrering hör vi numera framför allt överklassens inskränkta synpunkter och egenintresse. Den enda åtgärd vi har mot redaktionsgruppernas censur eller förvrängning är svag: att kontakta pressombudsmannen. I bästa fall får vi en notis införd. Tidningen / mediet tvingas betala en struntsumma.
Demokratins grundprinciper undermineras med andra ord av grupper som högljutt säger sig granska makten och garantera yttrandefriheten.
I skydd av en manipulerad bild av verkligheten kan en minoritet skapa groteska privilegier, rusta ner välfärden, förbereda krig och med falska argument skydda de som kränker mänskliga rättigheter.
Situationen i demokratierna, är sådan att flertalet medborgare har tystnat och inte längre tror sig om att kunna delta i samhällsdebatten och påverka opinionsbildningen.
Man kan däremot nästan vara säker på att den klick som ständigt kommer till tals och ”får tala till punkt” i medierna, bejakar självcensur för att passa in i systemet.
Med tanke på maktkoncentrationen i massmedierna till ett fåtal förmögna ägare och arenor borde redaktörernas brott mot yttrandefriheten bedömas som brott mot demokratin, brott mot författningen. Straffen borde vara utformade därefter: kännbara bötesbelopp och andra sanktioner.
Samtidigt är det angeläget att bygga upp nya medier som ger medborgarna insyn i och kontroll över publiceringen.
Gunnarthorell's Blog 