Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Filosofi’

Som jag beskrivit tidigare är judendomen en förelöpare till både kristendom och Islam. Den judiska monoteismen är prototyp för tre stora civilisationer: den ortodoxt kristna, den romerskt kristna (dvs katolska/protestantiska) Och den muslimska.

Man kan därmed i viss mening se det judiska folket som grundare av civilisationen i Väst och Östeuropa. ( tillsammans med greker, romare, egyptier, perser, araber )

Status, som grundare av monoteismen, förklarar den rivalitet som kom att existera mellan ”uppstickarna” – som expanderade företaget med vapenmakt – och som ansåg sig behöva förfölja och trycka ner den kulturella aristokrati (högre rang) som judarna manifesterat”. Antisemitism följde i kristendomens spår såväl som filosemitism.

På samma sätt finns en succession vad gäller könsmaktsordning. Kvinnorna var förgrundsgestalter genom matriarkat och fruktbarhetskult (i Gamla Europa) dvs den civilisation som fanns före patriarkaten.

De patriarkala uppstickarnas rivalitet tog sig uttryck tex i kvinnohatet som finns i Gamla och Nya Testamentet. Kvinnorna ska tiga. Nietzsche: ”när du går till kvinnor, glöm inte piskan”.

Samtidigt finns kopian av matriarkatet införlivad i form av att kvinnor behållt aristokratiska attribut (långt hår, färgrika dräkter) är föremål för kult (Maria Guds Moder , Afrodite, feminism ) och i motsats till männen skyddas från våld i den egna nationens tidiga lagstiftning (kvinnofrid).

Read Full Post »

Vi behöver se både ekonomi-historiskt och kultur-evolutionärt på skillnaderna mellan män och kvinnor i deras ”lagarbete för släktet”.

Den genusforskning vi har i dag utgår från dogmen om en ”manlig könsmaktsordning” som ska rättas till. Ett normativt synsätt som härstammar från 1800-talets revolutionära filosofi.

Enligt detta perspektiv är patriarkatet männens våldsamma övertagande av makt, från en fredlig, social ordning med kvinnlig dominans, matriarkatet. Där arvsrätt var på moderns sida. I de tidigare samhällena förstod man antagligen inte funktionen av det biologiska faderskapet. Kvinnlighet dyrkades som symbol för fruktbarhet och släktens tillväxt.

Modern hade beskydd av sin äldre bror. Männen i övrigt var tillfälliga älskare – en sorts ritualiserad promiskuitet rådde.

Det troliga är att släkterna blev funktionellt starkare när man allmänt fått insikt om den biologiska faderns roll för familjen. Begreppet trohet blev viktigt för arvsrätt, jordägande och ekonomisk expansion.

Mannen blev som ”äkta make” det främsta stödet för sin familj, mor med barn.
Det var den här kultur-evolutionära förändringen som medförde att patriarkaten kom att bli funktionellt dominerande över hela världen.
(INTE att män gjort uppror o börjat ”förtrycka kvinnor och barn”).

Den matriarkala kvinnokulten lever vidare både genom de mytiska föreställningarna om jungfru Maria Gudsmoder, Afrodite o Diana. Genom kejsarinnor, drottningar, divor.
Också genom kvinnors tradition av skönhetskult, fysisk renhet osv. Alltså en rad ”kostsamma” aristokratiska attribut.

Patriarkatet har, kan man säga, via renässans och kristenhet en kopia av matriarkatet inom sig. Ungefär som att modellen för fortplantning och släktets utbredning utvecklat ”dubbla drivkrafter”. Både trohet och ”vildhavre”.

När det gäller det alltid omtalade ”lönegapet” mellan kvinnor och män, stämmer det att kapitalismens tankesätt är influerat av den kulturella miljön. Men samtidigt domineras den av profitmotivet

Att företag och institutioner i dag verkligen skulle avstå från att prioritera något så lukrativt som den ”billigare arbetskraften av halva befolkningen”, dvs kvinnorna, verkar osannolikt. (Ifall tesen om lönegapet vore en riktig föreställning).

En annan rimligare förklaring till ”gapet” är kvinnornas egna preferenser och olika val.
Vad gäller den relativt låga värderingen av arbete med vård skola omsorg hänger den ihop med ”bristen på skalbarhet”. Dvs ”framgången” är visserligen värdefull, i vissa fall oskattbar, men också långsam, omärklig. Och arbetet ska betalas över skatt.

Man brukade ju säga att ”statens kaka är liten men säker”.
Jfr i Kina, vid skiftet till marknadsekonomi. Att man ”krossade risskålen av järn”
Marknaden och teknisk innovation är gentemot staten, spektakulär – med snabb framgång och stort genomslag.

Om mänskligheten överlever klimathot o krigshot kommer vi att omvärdera betydelsen av släktets ”humanisering” – dvs hitta lösningar för ekonomisk omfördelning till de viktiga jobben med vård skola omsorg.

Mer om mitt sätt att vinkla synen på genus och kön finns på länk under bilden.

https://gunnarthorell.blog/?s=Feminism

Read Full Post »

I sin ursprungsform ger de stora världsreligionerna anvisning om ett mer civiliserat sätt att leva. Helighet är att i sin livstid söka vara ”fulländad” och förmå leva enligt en jämförelsevis högre moral. 

Skenhelighet kan jämföras med  predatorers camouflage i naturen, och uppstår så småningom, genom kulturell evolution. Närmare bestämt genom  vidareutveckling och institutionalisering av religion och deras maktpolitiska ideologi. 

Genom ett allt rikare och mer motsägelsefullt språk förser oss religion och politisk ideologi till slut med  möjligheter till dubbleringar –  att  kunna maskera ett  primitivt beteende bakom ett till synes civiliserat. Fördelen med skenhelighet är att man kan inkassera belöning både av ett  civiliserat men samtidigt primitivt, ”smutsigt” handlande. 

Man ger starkt intryck av godhet, kyskhet, dygd för att i realiteten agera otroget, utstötande, plundrande. I överklassen och i samtida byråkratier kan man säga att skenhelighet blivit till  en karaktäristisk, osviklig förmåga. 

Författaren Dostojevski gör en  genomlysning av skenhelighet och socialt hyckleri i romanen Idioten. Stendahls Rött och Svart kan också nämnas. 
Romanen Stoner av John Williams. Paviljong 6 av Tjechov.

Jaguaren, Elmer Diktonius

Read Full Post »

Det som kallas patriarkat har genom kulturell evolution en utvecklad kopia av matriarkatet inom sig .

Principen är att ett stabilt, segrande system införlivar och lyckas förbättra det innovativa i systemet som konkurreras ut.

(Pilbågen blir armbors, armborst blir gevär.
Häst och vagn blir diligens, blir automobil.
Ångmaskin, blir explosionsmotor/elmotor. Stigar blir vägar. Byar blir städer Osv)

Kopian av matriarkatet ser vi tex dels i föreställningen om Maria, Guds Moder. De kvinnliga helgonen. Förstås i drottningarna, kejsarinnorna – men också i de stora divorna.

Likaså via renässansen, i den grekiska och romerska mytologin om Afrodite, Diana, Hera.

Den klassiska, grekiska kulturen restaurerades i Väst’s föreställningsvärld genom 1500-talet.

Senare, även genom upplysningen och romantiken – inte minst i kvinnorörelsen från sluter på 1800-talet fram till idag.

Alla som håller på med reklam vet att rikta sig till kvinnorna, eftersom de väl känner till att dessa i modern tid bestämmer över lejonparten av familjernas konsumtion.

Patriarkatet formar ett yttre, väpnat skydd för kvinnor och barn (byggnader, försvar, industri). Ett system som främst bärs upp av männen (soldater, grovarbetare, innovatörer)

Kopian av Matriarkatet formar ett inre försvar för arten, genom födelse, moderskult, trohet, uppfostran, etik, skönhetsideal, dekorum. Ett system som domineras av kvinnor och män som liknar kvinnor.

Det naturliga i Väst på tvåtusentalet vore att ha en progressiv rörelse för männens och kvinnornas gemensamma, mänskliga rättigheter.
https://gunnarthorell.blog/?s=Feminism

Read Full Post »

RIP

Det har varit en märklig läsupplevelse, att följa Lars’ ändlösa, inre monolog sönderbruten av  genial gallimatias, blixtrande aforismer, skvaller, reflexioner om att dö, omväxlande med kärleksfullt iakttagande av sina barn,  uppräkningar av åldrandets krämpor.

Lars har  varit vår mest färgstarka representant för det postmoderna tillståndet. Hans dagböcker illustrerar triumf och tillkortakommande.  Den mest omtyckta refrängen efter starka påståenden och värdeomdömen är ett sympatiskt, ”jag vet inte!”

Som varande ett par år äldre än Lars känner jag igen mycket av den filosofi han refererar till. De antika grekerna, de tyska romantikerna. Schopenhauer, Schelling, Hegel. Marxism och existentialism.  Psykoanalys förstås. Antifascism. Lukacs, Adorno och Horkheimer.  Heidegger. Många ”stora namn”. Efter kommunismens fall 1991, Foucault, Derrida. 

Det intressanta är frånvaron av naturvetenskap samt de upprepade referenserna till socialdarwinism såsom kapitalismen Onda Genius. Det typiska för radikala i min generation (fyrtiotalister) var  att bli ”troende” vad gällde humanistisk filosofi, humaniora – vilket vi prioriterade, framför ekonomi, biologi, naturvetenskap.

Märker, vid läsningen av dagböckerna, hur bunden jag också varit vid Adornos/ Horkheimers/Marx’  teorier om varusamhällets förtingligande och alienation – dvs, att människan egentligen förfrämligas, skulle få det sämre av den rikedom som alstras av den liberala kapitalismen. 

Med tanke på utvecklingen inom Öststaterna och Kina, Vietnam ( ropet på ”socialism med ett mänskligt ansikte” , införandet av marknadsekonomi ) tycks varusamhället snarare verka förmänskligande (genom sin tillförsel av bekvämlighet, angenäm lyx, resor,  konst, underhållning).

Det finns också en motvilja hos Lars Norén (Adorno o kulturmarxisterna) för den hierarkiska ordningen i samhällena vilket då bara skulle kunna åtgärdas med framtida revolution. 

Hierarki är organisering. Också i ett samhälle med lika löner måste en rangordning uppstå, även om den uttrycks med andra medel än pengar.

För Lars Norén tycks hierarkin skapas av ”djupet och omfattningen av kunskap om de kulturella ikonerna”.  (Herakleitos, Platon, Spinoza, Schopenhauer, Schelling, Fichte, Wagner, Heidegger, Freud, Sartre). 

Samt nere i gyttjan – hatobjekt, de ytliga vinsmuttarna, bästsäljarna:  DN, Gunnar Bolin, Karsten Thurfjell, Kerstin Ekman, Helena von Zweigbergk, som representerar det usla, varusamhället.

Men Noréns dagböckerna som helhet är balsam för den sårade själen – inte minst för  gamla radikaler o lärdoms-fetischister.
Det mest originella  och gripande i dagböckerna är ambitionen att ”tömma sig själv på allt innehåll”. Att göra en döstädning – en grav för det egna jaget.  Det ger en helhetsupplevelse av nakenhet, kompromisslös integritet.

___________________________________________

”Världen är så vacker att man borde anstränga sig för att vara kvar i den”.

”Mitt försök att reducera verkligheten har drag av självsvält”.

”Regnet faller igen, vackert som ett språk som faller mot jorden”.

Read Full Post »

Vad betyder konspirationsteorier, finns överhuvudtaget konspiration?

Det är en ny värld, nya vapen, mäktigare massmedier, en global elit.
Så vad är syftet med konspirationer?
I vilka sammanhang har de fungerat nästan alltför bra för att ändra historiens förlopp?

Media vill gärna ge oss bilden att praktiskt taget allt tänkande vad gäller påstådd konspiration, åstadkoms av obalanserade fanatiker, paranoiker, folk utan omdöme.

Men tittar vi på krigshistoria, – vad som dokumenterat varit falskflaggade aktioner byggda på konspiration, är bilden en annan. Inte bara Riksdaghusbranden i Berlin, Tonkinbay episoden utan en rad historiska exempel på attentat, lönnmord och krigslist.

Makten idag, i en global värld, fungerar inte centralistiskt, ”enligt någon plan el ideologi”, har snarare sin styrka i opportunismen, förmågan att agera snabbt, dumpa tidigare allierade om så behövs, ”sadla om”, hålla ”all options on the table”.

Den använder sig av alla tänkbara institutioner, banker, massmedier, domstolar, militär, Politik, säkerhetspolis, ordningsmakt, utbildningsväsendet. Det avgörande är förmågan att skapa ett brett sken av konsensus genom skicklig manipulation.
Mångsidigheten kan på intet sätt beskrivas genom de gamla myterna tex om judarnas ondska, jesuiternas ondska, överklassens ondska, bankernas ondska osv

”Ondskan” är snarare tämligen jämnt fördelad. Och ägs också till avsevärd del av ”publiken” (vi själva, som i stillhet hoppas vinna på att andra bombas, hoppas få det bättre av krig, spekulation etc)

Vad som avgör är en retorisk, instrumentell intelligens. Tillräcklig kreativitet för att dominera flera kulturer under långa tidsperioder.

Stora delar av kollektivet är således i olika grad delaktigt i den konspirativa processen.

Read Full Post »

Vi har som art en stor hjärna men inga huggtänder, inga klor, ingen giftgadd. Enligt Konrad Lorenz har det medfört att vi saknar inbyggd reflex mot att döda vår egen art (typ, vargarnas reflex, att vända upp strupen, när de besegrats i strid).
Vår stora hjärna har istället lett till en långsam kulturell evolution där vi utvecklar sinnrika verktyg, vapen, samt ideologier för inbördes (Ibland väpnad) konkurrens. Mafia, statsbildning, imperier.
Den enda hämningen mot kollektivt självmord finns antagligen i världsreligionernas ursprungliga fredsbudskap (som dock vantolkas av eliterna på många uppfinningsrika sätt).

Artur Koestler jämför människans stora hjärna med jättehjortens väldiga horn, som ledde till denna arts fullständiga undergång.

Med de kärnvapen flera stater förfogar över kan världsledarna på ett fåtal dagar förinta både hela mänskligheten och flertalet däggdjur.

Read Full Post »

Måste försiktigt berömma Kristian Gerners bok RYSSLAND
!
Ett måste för alla som svärmar för, eller HAR svärmat för kommunism…

Gerner talar Ryska flytande och är väl beläst i historia, religionshistoria, ekonomisk historia, i rysk litteratur, musik, konst.

Må vara att han är kritisk till Putins auktoritära drag och efterlyser en mycket grundligare uppgörelse med stalinepokens många grymheter mot både ryssar och grannfolken
(han jämför Stalintidens politiska praxis med Hitlers nazism).


Rysslandsvänner (som jag räknar mig till) borde väl tåla skarp motsägelse och isåfall kunna gå i svaromål

Ryssland av de Västliga (kristna) Imperierna har ett unikt historiskt djup, med rötter i det bysantinska väldet. Detta ger, i den här tiden, en egenartad, storslagen kultur med starka inre motsättningar mellan Gudsstaten (envälde) och Modernitet (folkvälde).

Kristian Gerner är fascinerad av rysk kultur, och vill bidra med en kritisk förståelseform angående de auktoritära drag som medförde Sovjetunionens upplösning.
Det han säger ger stöd för tanken att Rysslands gamla autokrati alltid sökt inspiration för sin modernisering i Väst, men vid avgörande tillfällen regredierat, tillbaka till autokrati.
Det är denna pendling genom århundraden han beskriver.
Alltså, upprepade försök till liberalisering, som kommit allt närmare sitt förverkligande.

Han har inte vetenskapliga anspråk med boken.
Den innehåller en hel del intressanta motsägelser, slutsatser med frågande, diskuterande karaktär.

Jag läser Gerner och ser honom som en liberal tänkare som reflekterar över det ryska folkets kamp för att vinna frigörelse under olika perioder av historien.
Det han hävdar stödjer han huvudsakligen med referenser till rysk litteratur, en del av den är jag bekant med.
Vad man kan säga är att han ( förenklat) anser att bolsjevikerna i Oktoberrevolutionen förstörde möjligheterna till en mer genomgripande demokratisering, och egentligen (genom Stalin) fortsatte på (och delvis förvärrade) den autokrati som härskat tidigare.

Vid Glasnost och Perestroika öppnades arkiven och det ryska folket fick kännedom om den terror och de förbrytelser som ägt rum under decennier, men inget ansvar utkrävdes, ingen diskussion fördes om hur allt detta hade kunnat ske, och hur felen skulle rättas till.
Istället kom ett decennium av ekonomisk anarki under oligarkerna, som plundrade planekonomin.

Efter Jeltsin kom Vladimir Putin, som skapade ordning i ekonomin, men enligt Gerner, inte heller ville ställa frågorna om hur terrorn och angiveriet tidigare, kunnat bli möjligt – vilka som skulle ställas till svars – om gottgörelse kunde ske osv

Som jag uppfattar saken är Gerners sätt att resonera högst väsentligt. Mot bolsjevikerna knyter han an till de folkliga, liberala strömningar som funnits i rysk kultur, dekabristupproret, februarirevolutionen, Krapotkin, Kronstad, Tjechov, Gorkij el till individualister som Solsjenitsyn, Sjalamov mfl

🌹🌹🌹
💗💗💗
🌟🌟🌟🌟🌟

Read Full Post »

Det finns en Rikedom i staden. Alla av oss ”äger tillsammans“ stora territorier, museer, skolor, bibliotek, teatrar, restauranger, caféer, friluftsanläggningar, träning, bad, utsmyckningar, affärskomplex.

Hur mycket som helst. Om man kan tillägna sig rikedomen, eller bara plågas av den,  beror på om man tillhör de som lyckats överleva och vara friska,  som skapat en bestämd identitet.

Staden tär på de gamla och på nykomlingarna – de vet inte riktigt vart de ska ta vägen. Mitt i den enorma rikedomen finns ett vilset jagande, en hård yta, svår att komma igenom. Det tar tid att överblicka. Stockholm ändrar sig oerhört snabbt. Man cyklar fel ibland. Liksom borta! hela kvarter  och lekparker har uppstått på ytor som tidigare var natur, skog, klippor. För att inte tala om nya grenar av tåg, busslinjer osv

Jag gjorde en lång, invecklad cykeltur från Kärrtorp över Enskede och Årsta, över Årstafältet, Östberga och Gamla Enskede. Passade mig bra på grund av corona-karantänen och vackert väder. 

Det var rätt fascinerande att se  vad mycket som hade hunnit förändrats sedan jag sist rörde mig i dessa trakter. Gamla Skagersvägen där vi bodde hade gjorts om, gentrifierats med balkonger, kodlås, lekplatser på baksidan. 

Själva Årsta var nästan oigenkännlig när jag kom in från Huddingevägen. Så många nybyggda hus! Jag höll på att köra vilse. 
En tanke jag fick var att jag som person har lätt för att att söka nya vägar. Jag är orädd på så vis att OM det är avstängt, hindrat någonstans tar jag mig ändå igenom – för att kolla om det går , via små stigar, otillåtna områden.  Det går igen i flera sammanhang. Naturlig nyfikenhet? 

Dessa timmar kändes  som en rikedom:  minnet av alla  turer jag hann göra via jobbet, på cykel genom förorterna. Människorna, kontakterna. Jag kan verkligen  dessa cykelvägar och avtag från Huddinge, Farsta, Skarpnäck in mot Södermalm. Spännande att se ”mina” trakter igen – se hur allt förändrats.

Men också, kunna konstatera att jag fortfarande faktiskt ”äger” alltsammans – trots att jag förlorade kontakten med området efter att jag slutat jobba. 
Det blev en lång period när jag inte ville röra mig där – kanske för att det påminde om den värdefulla gemenskapen i jobbet som gick förlorad vid pensioneringen. (Det var under arbetet i Stockholm Stad jag cyklade runt som mest – med mobiltelefon o listor, för att besöka arbetsplatser o klienter.)  

Efter pensioneringen kom också en period med Sten Notsjö (RIP) när vi alltid var ute och vandrade. Han ville ta oss längre ut med bil. Cykel var aldrig hans favorit. ☺

Read Full Post »


Intressant fråga. Nazismen kopierade de fakto flera av de ”framgångsrika dragen” i kommunismen. Att svära trohet inför fanan o ledaren. Att ha koncentrationsläger (ursprungligen en brittisk idé).

Vad gällde gatustriderna, militariserade de dessa, så att de vanligtvis vann över kommunisternas gatuvåld.

Hitler hade under sina yngre år deltagit i en kommunistisk rörelse och förstod sig på deras taktik och strategi. Så ock Mussolini.

Den röda färgen i Nazisternas flagga, o själva namnet ”nationalsocialisterna” var också en kultur-evolutionär härmning – för att konkurrera ut o överträffa ”rivalen”.

Det kanske kan ses som den rika, västliga oligarkins sätt att försöka rädda väsentliga drag i det bestående samhället?

Alltså, en reaktion på en revolution, ungefär som att Napoleons krig och kejsardöme följde på Franska Revolutionen.

Också Stalin genomförde en liknande våg av nationella förändringar, för att möta angreppet från Tyskland.
Han aktualiserade de ryska tsarerna, införde ryska symboler..mm

Jag ser numera på krigen som ”väpnad konkurrens för resurser”, ursprungligen mellan släkter, folkstammar.
Senare mellan nationer, imperier..

Kruxet är att vi skapat vapen som på kort tid kan utplåna ALLA de konkurrerande stammarnas livsbetingelser.

Därför behövs ett nytt sätt att tänka o kunna bemöta religionernas o de politiska ideologiernas nedärvda dualism (sorteringen i ond/god, vän/fiende).

Read Full Post »

Older Posts »