Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kultur’

Vår art av primater har bevisligen massmördat mängder av ”våra egna” åtminstone under 10.000 år.

Då tänker jag inte på dråp eller mord, utan på det som kallas ”krig”, som är systematiska massakrer på genetiska släktingar.

En viktig faktor i dessa mordorgier tycks vara att vi som art inte har någon automatisk reflex mot att döda ”våra egna”.
Konrad Lorenz anser att det beror på att vi som predatorer betraktat, saknar inbyggda, dödliga vapen, som huggtänder, giftgadd, klor etc.

Vi har däremot en stor främre hjärna som gör att vi under den kulturella evolutionen allt snabbare utvecklar verktyg och vapen – vilket gjort oss till rovdjur och utrotare.

Mellanhjärnan som reglerar känslor (”vän, fiende”) har inte alls utvecklats lika snabbt som stora hjärnan. Det betyder att vi bedömer vän/fiende kategoriskt, utan dröjsmål och är intensivt beroende av ”flockens” omdöme.

Trots att vi alltså – efter en lång historia – utvecklat en komplicerad, teknologiskt sårbar civilisation, är vi lätta att påverka vad gäller farliga konflikter.

Också propagandan för krig har utvecklats om möjligt snabbare än vapnen. Massmedierna gör ett alltmer sofistikerat jobb för att suggerera att vi har ”fiender där borta” som vill förgöra oss. Tyranner med Massförstörelsevapen, som (vanligtvis) dödar sitt eget folk, våldtar, spetsar späda barn på sina bajonetter osv.

Vi själva (som lyckligtvis lever inom ”Det fredliga o Internationella Samfundet”) måste därför vara alerta, beredda på en uppgörelse med kärnvapen, gentemot den avskyvärda Fienden.

Så ser gärningsmannaprofilen ut, för vår art av primater ut för närvarande. Två antagonistiska maktblock med supervapen, som rör sig robotartat mot en slutstrid.

Nästan ingen fredsrörelse, ganska svaga protester som rymmer kollektiv självinsikt.

https://www.facebook.com/gthorell

Read Full Post »

Kulturella och tekniska innovationer konkurrerar genom sin funktionalitet för släkten, stammen, nationen.

Med funktionalitet  menas förmåga att skapa tillräckliga resurser, sammanhållning och stridbarhet. 

Konkurrens genom kopiering, härmning finns både inom den egna gruppen och  mellan främmande grupper — tex genom deras handel och  väpnade konkurrens. 

Konkurrens inbördes och utåt gäller också för system av tankar och symboler (tex  religioner, ideologier). 
En samlande benämning är ”kulturell evolution”, ”kultur-evolutionär förändring” . 

I sammanhanget  kan vi också nämna ”kultur-evolutionär arvsföljd” – att en viss  uppfinning bygger vidare på tidigare uppfinningar genom kopiering och överträffande. (Exempel, pilbåge utvecklas till armborst. Armborst till gevär, gevär till kanon, missil. Eller att en vagn med fyra hjul som dras av en häst, senare kombineras med en motor till en bil, till ett tåg osv )

Något likartat gäller för övergripande system som religioner. Avgudadyrkan (med ett galleri av intrigerande gudar) trumfas över av en allsmäktig gud med helgon, dvs av monoteism (de abrahamitiska religionerna judendom/kristendom/Islam). 

Genom renässans och upplysning införlivar religionerna filosofi och vetenskapsteori och blir sekulariserade. Utvecklas vidare till politiska ideologier – som inom sig fortfarande rymmer religionernas intolerans mot ”icke-troende”, ”vildarna”, ”de som icke hava lagen”, ”som icke skådat ljuset”,”som saknar civilisation”. (”Fritz” , ”Bosch”, ”Poofters” , ”Gooks”, ”Niggers” osv)

Vad gäller feminismen bör den ses som en kulturevolutionär succession från matriarkaten. Den frigör den kvinnliga befolkningen i Väst, genom reformer (rösträtt, aborträtt, födelsekontroll, sexualupplysning, rätt till utbildning, daghem, förskolor). 

När reformerna är genomförda omvandlas feminismen i Sverige till en statsideologi för karriärintressen och söndring av folkmakten. 

En version av matriarkat har alltid existerat inom patriarkatet i form av Maria Guds Moder, drottningarna, divorna osv. Det vill säga makteliten har använt  de kvinnliga attributen som komplement i sin maktutövning.

Vad som kan studeras mer (med fredsrörelse i sikte) är det komplementära förhållandet mellan män och kvinnor  i parförhållanden, i samhället i stort. Hur variationerna i manliga, kvinnliga egenskaper gynnat/missgynnat ekonomi, livsföring, socialisering. 

Doktrinen att kön är socialt konstruerat (= kan ”byggas om genom politik” etc) leder till ett sökande efter konflikt (moraliserande klander) alternativt till förvirrat sökande efter rätt identitet. Skillnader mellan könen är också biologiskt grundat, vilket måste kunna hävdas som en självklarhet.


En utgångspunkt för ny forskning kan vara att gå igenom skildringen av äktenskap och familj i den klassiska litteraturen, via könsidentitet värdera,  urskilja, karaktäristiska mönster som förekommit.

Något liknande kan också utföras med utgångspunkt från moderna familjer, med sociologiska, psykologiska metoder.

Read Full Post »

I En Fattig Munk från Skara uttrycker Fröding  begreppsordningen i kulturell evolution: ”Den gode är väl ej så god, som själv han tror i sitt övermod. Den onde han är ej så ond ändå, som själv han tror, när kvalen slå.”

Det vill säga ett ”Ont” system överträffas, besegras av ett bättre system, men samtidigt har den ”Goda” makten kopierat och införlivat vitala drag hos den besegrade rivalen. 

I De Nakna och de Döda, om Andra Världskriget, säger en av Norman Mailers officerare något liknande, vad gäller fascism: Det går inte att besegra fascismen utan att härma och överträffa dess brutalitet. När USA vunnit kommer det  att ha en kopia av fascism inom sig.  

”Krig” och ”inbördeskrig” bygger på själva vantron att det existerar en absolut Ondska hos ”fienden” och en motsvarande  ”absolut godhet” i det egna systemet (hos det egna folket, den egna klassen eller nationen). 

Vi ser hur den här insiktslösa tankefiguren om ”fienden”  hela tiden upprepas i krigspropagaganda och i politisk indoktrinering, trots att vapensystemen numera kan utplåna arten människa på ett fåtal dagar. 

Read Full Post »

Om historiskt hat och favorisering (ambivalens) som ger intryck av att vara nedärvt.

Som beskrivits tidigare är judendomen en förelöpare till kristendom och Islam. Den judiska monoteismen är prototyp för tre stora civilisationer: den ortodoxt kristna, den romerskt kristna ( katolska/protestantiska) Och den muslimska.

Man kan i någon mening se det judiska folket som grundare av civilisationen i Väst och Östeuropa (tillsammans med greker, romare, egyptier, perser, araber).

Status, som grundare av monoteismen, förklarar den rivalitet som kom att existera mellan de kristna ”utbrytarna” – som expanderade företaget med vapenmakt – och ansåg sig behöva förfölja och trycka ner den kulturella aristokrati (av högre rang) som judarna manifesterat”. Antisemitism (”jewbaiting) följde i kristendomens spår såväl som filosemitism.

På liknande sätt finns en succession vad gäller könsmaktsordning. Kvinnorna var förgrundsgestalter genom matriarkat och fruktbarhetskult (i Gamla Europa) dvs den civilisation som fanns före patriarkaten.

De patriarkala uppstickarnas rivalitet tog sig uttryck tex i kvinnohatet som finns i Gamla och Nya Testamentet. Kvinnorna ska tiga. Nietzsche: ”när du går till kvinnor, glöm inte piskan”.

Samtidigt finns härmningen av matriarkatet införlivad i form av att kvinnor behållt aristokratiska, ”dyra” attribut (långt hår, färgrika dräkter) och är föremål för kult (Maria Guds Moder , Afrodite, feminism ) och i motsats till männen skyddas från våld i den egna nationens tidiga lagstiftning (kvinnofrid).

En trend, när feminism blir mainstream, är offentligt manshat, olika former av ”genderbaiting”. Säkert mer effektivt för politisk söndring i en multi-etnisk, post-nazi miljö än tidigare rasism.

Read Full Post »

Det finns grundläggande skillnader i beteende mellan kvinnor och män. Man kan, i sammanhang med evolutionen, se dem som ”ett lagarbete för familjen/släkten/dynastin”. Inte som två konkurrerande stammar.
I en lyckad familj gillar de två ”stjärnspelarna” (man, hustru) varandra, hjälps åt/delar lika.

I en olycklig familj skyller spelarna på varandra, söker lägga skuld på den andre.
Idén om lönegapet är ett sådant, tidsenligt falsarium som används politiskt, för söndring.
Effekten är att oprivilegierade män drivs åt högern (som är ”lindrigare” i sin ålagda, offentliga genusretorik).

Politiker av idag (”individualismens o privilegiernas era”) har en intuitiv förkärlek för idéer som kan användas för söndring – försvagning av folkmakten. Rivalitet mellan könen och genderbaiting är ett förträffliga verktyg eftersom de söndrar vid roten.

Ingen politiker vill ha sparken, när man kommit upp i den luxuösa direktörsklassen!

Le Enrage’

Read Full Post »

Författaren Pär Ström analyserar i boken ”Sex feministiska myter” sex av de vanligaste feministiska teserna och visar att dessa inte stämmer med verkligheten.

De sex myterna är:

Myt 1: ”Kön är en social konstruktion”

Myt 2: ”Kvinnor får lägre lön för samma jobb”

Myt 3: ”Kvinnor har svårare att göra karriär”

Myt 4: ”Män slår kvinnor”

Myt 5: ”Kvinnor dubbelarbetar”

Myt 6: ”Kvinnor får sämre sjukvård”

Påståendet att kvinnor dubbelarbetar (medan män underförstått enkelarbetar) är en typisk livskraftig myt. Tidsanvändningsundersökningen från SCB visar att när förvärvsarbete och hemarbete räknas samman arbetar män 19 minuter mer om dagen än kvinnor.

Boken tar också upp hur och varför feministiska myter uppstår, växer och sprids.

Titel: Sex feministiska myter: Pär Ström

Format: Pocket, 96 sidor, Utgiven: 2011

Ladda ner boken här (gratis)

(Den tryckta Boken är tyvärr slutsåld)

Read Full Post »

Read Full Post »

Det finns en Rikedom i staden. Alla av oss ”äger tillsammans“ stora territorier, museer, skolor, bibliotek, teatrar, restauranger, caféer, friluftsanläggningar, träning, bad, utsmyckningar, affärskomplex.

Hur mycket som helst. Om man kan tillägna sig rikedomen, eller bara plågas av den,  beror på om man tillhör de som lyckats överleva och vara friska,  som skapat en bestämd identitet.

Staden tär på de gamla och på nykomlingarna – de vet inte riktigt vart de ska ta vägen. Mitt i den enorma rikedomen finns ett vilset jagande, en hård yta, svår att komma igenom. Det tar tid att överblicka. Stockholm ändrar sig oerhört snabbt. Man cyklar fel ibland. Liksom borta! hela kvarter  och lekparker har uppstått på ytor som tidigare var natur, skog, klippor. För att inte tala om nya grenar av tåg, busslinjer osv

Jag gjorde en lång, invecklad cykeltur från Kärrtorp över Enskede och Årsta, över Årstafältet, Östberga och Gamla Enskede. Passade mig bra på grund av corona-karantänen och vackert väder. 

Det var rätt fascinerande att se  vad mycket som hade hunnit förändrats sedan jag sist rörde mig i dessa trakter. Gamla Skagersvägen där vi bodde hade gjorts om, gentrifierats med balkonger, kodlås, lekplatser på baksidan. 

Själva Årsta var nästan oigenkännlig när jag kom in från Huddingevägen. Så många nybyggda hus! Jag höll på att köra vilse. 
En tanke jag fick var att jag som person har lätt för att att söka nya vägar. Jag är orädd på så vis att OM det är avstängt, hindrat någonstans tar jag mig ändå igenom – för att kolla om det går , via små stigar, otillåtna områden.  Det går igen i flera sammanhang. Naturlig nyfikenhet? 

Dessa timmar kändes  som en rikedom:  minnet av alla  turer jag hann göra via jobbet, på cykel genom förorterna. Människorna, kontakterna. Jag kan verkligen  dessa cykelvägar och avtag från Huddinge, Farsta, Skarpnäck in mot Södermalm. Spännande att se ”mina” trakter igen – se hur allt förändrats.

Men också, kunna konstatera att jag fortfarande faktiskt ”äger” alltsammans – trots att jag förlorade kontakten med området efter att jag slutat jobba. 
Det blev en lång period när jag inte ville röra mig där – kanske för att det påminde om den värdefulla gemenskapen i jobbet som gick förlorad vid pensioneringen. (Det var under arbetet i Stockholm Stad jag cyklade runt som mest – med mobiltelefon o listor, för att besöka arbetsplatser o klienter.)  

Efter pensioneringen kom också en period med Sten Notsjö (RIP) när vi alltid var ute och vandrade. Han ville ta oss längre ut med bil. Cykel var aldrig hans favorit. ☺

Read Full Post »

Camille Paglia är numera  också känd bland  svenska  feminister och kulturkritiker, men är fortfarande inte så mycket läst trots sin vassa  kulturkritik  – t .ex. i Sexual Personae eller i Sex, Art and American Revolution.

Googlar man hennes namn  får man över 34.000 tusen träffar ( Doris Lessing 26.000 ) – många med artiklar och intervjuer.   Paglia är inte direkt blygsam,   säger sig vara den mest betydelsefulla och  kända kvinnliga skribenten  i  världen.  Kanske ett korn av sanning.

Frågan är varför hon har blivit så ”känd’  –   både hatad och uppskattad.   De som tycker illa om  Paglia befinner sig inom universiteten och känner sig som måltavla för hennes  humoristiska attacker mot  politisk korrekthet.

Enligt Camille har universitetseliten  kidnappat 60-talsupproret, gjort om dess  visioner till ett system för blekfet karriärism.  Deras vapen  är politiskt korrekthet  – en  mall som ger sken av progressivitet men   fungerar för att  oskadliggöra  spontanitet, inflytande underifrån.   Inspiration till politisk korrekthet  kommer från de  franska strukturalister ( Lacan, Derrida,  Foucault )   som Paglia kritiserar för  översitteri o oförmåga att kommunicera med olärda personer.   Hon kritiserar också  de militanta feministerna som har  fört  in  könshat och historielöshet i de kulturella medierna – till skada för   ”män och kvinnor av folket”.

Camille Paglia bygger sitt tänkande på sextiotalets revolutionära visioner.  De skapande andarna bland musiker,  poeter och filosofer från sextiotalet gick inte in i borgerlig karriär  utan mötte en  social  undergång,  för tidig död på grund av drogerna, provokationerna mot det bestående.
Henns stil och sätt att skriva är färgad av en italienskt, katolsk bakgrund. En retorik som uttrycker pessimism när det gäller könens förmåga till grundläggande förändring.

Paglias  paradgren är analysen av rockmusik, bildkonst, film och poesi.  Hon för fram en begreppskritik som gör det möjligt att förstå  varför perversion och  dekadens förekommer parallellt med  den rödkindade korrekthet och prydhet  som  trumpetas ut.  

Det disciplinerade samhället klarar sig inte utan dialog med  livsalstringens och dödens  råa krafter.  Manligt och kvinnligt  är   historiskt föränderliga tillstånd  –  men  kan aldrig komma att ingå i en lagstiftad fred.   Vi måste lära oss leva med och hantera konflikterna, provokationera från våra tilldragande – skrämmande motsida.

SWISH 070-7597006

Read Full Post »

Har just läst och lyssnat på Fredrik Virtanens bok, ”Utan Nåd, en rannsakning”.

Citat: ”Att bli rövtagen av Stockholms medievärld är en intressant upplevelse. Fruktansvärd förstås, rent av livshotande, men också lärorik på flera plan.” 

Om mobbningen: ”razzarna och metoo dårarna hade gemensam fest”.


Speciellt ljudboken känns värdefull – skickligt inläst av honom själv.
Det blir en dokumentation om livskrisen som kostade honom jobbet, och nära kostade honom livet, på grund av mediedrevet som följde av #metoo .
Som bonus en komisk och bitande exposé över den svenska medievärldens förvandling från sober, granskande journalistik till måttlös lynch-justis – i sin tävlan att svansa efter sociala medier.

Fredrik har dessutom en proffsig hemsida! Missa inte han intervju med Jan Myrdal, och mycket annat!

Andra exempel på hur individer skadats av den här typen av mobbning via offentligheten är Benny Fredriksson (självmord)
Julian Assange (tortyr, fängelse)
Flera som förlorat jobben.

Tidigare, ryktesmord på ”obducenten o allmänläkare”.

Familjen med de mordanklagade pojkarna i fallet Kevin.
Familjerna till mordoffer (vars fall aldrig utreddes) i Thomas Quick härvan..

Intressant är att det ofta är gayfolk som Alexander Bard eller kvinnor som urskiljer och törs svara upp mot destruktiviteten i samtida feminism.
Kanske för att de begriper o kan nyttja något av en emotionell måttlöshet inom sig själva? Milo Yannopoulis, Camille Paglia mfl

När mer ridderliga typ hetero-män, som Pär Ström, Horace Engdahl, eller Jordan Peterson kritiserat feminism framkallas det värsta megära-hatet, krossa-krossa!
Vilket tycks vara effektivt mot dem.

Vänsterkoryfeer, som den vite riddaren Göran Therborn, befinner sig fortfarande på det förvirrade stadier, där man frågar sig ”vad är det egentligen för fel på männen?” (när dessa röstat höger).

Glad Nyhet, det ÄR inget fel på männen. Inte heller på judarna.. ☺Hedervärt folk som gör rätt för sig.

Virtanen kommer nog att ha en mer reserverad inställning till ”feminism” i fortsättningen..

Fredrik Virtanen hemsida

Mitt SWISH 070-7597006

Read Full Post »

Older Posts »