Vår art av primater har bevisligen massmördat mängder av ”våra egna” åtminstone under 10.000 år.
Då tänker jag inte på dråp eller mord, utan på det som kallas ”krig”, som är systematiska massakrer på genetiska släktingar.
En viktig faktor i dessa mordorgier tycks vara att vi som art inte har någon automatisk reflex mot att döda ”våra egna”.
Konrad Lorenz anser att det beror på att vi som predatorer betraktat, saknar inbyggda, dödliga vapen, som huggtänder, giftgadd, klor etc.
Vi har däremot en stor främre hjärna som gör att vi under den kulturella evolutionen allt snabbare utvecklar verktyg och vapen – vilket gjort oss till fantastiska rovdjur och utrotare.
Till detta bör läggas att mellanhjärnan som reglerar känslor (”vän, fiende”) inte alls har utvecklats lika hastigt som stora hjärnan. Det betyder att vi bedömer vän/fiende kategoriskt, utan dröjsmål och är dessutom intensivt beroende av ”flockens” omdöme.
Trots att vi alltså – efter en lång historia – utvecklat en komplicerad, teknologiskt sårbar civilisation, är vi extremt lätta att påverka vad gäller potentiellt farliga konflikter.
Också propagandan för krig har utvecklats lika snabbt som vapnen. Massmedierna gör ett allt skickligare jobb för att suggerera att vi har ”fiender där borta” som vill förgöra oss. Tyranner med Massförstörelsevapen, som (vanligtvis) dödar sitt eget folk, våldtar, spetsar späda barn på sina bajonetter osv.
Vi själva (som lyckligtvis lever inom ”Det fredliga o demokratiska Internationella Samfundet”) måste därför vara ständigt alerta, beredda på en slutlig uppgörelse med kärnvapen, gentemot den avskyvärda Fienden.
Så ser gärningsmannaprofilen för vår art av primater ut för närvarande. Två antagonistiska maktblock försedda med supervapen, som rör sig robotartat mot en slutstrid.
Nästan ingen fredsrörelse, ganska svaga protester som rymmer kollektiv självinsikt.
Desto fler som hurrar och ropar på showdown
Gunnarthorell's Blog 