Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#Lars Norén’

En märklig läsupplevelse, att följa hans ändlösa, inre monolog sönderbruten av  genial gallimatias, blixtrande aforismer, skvaller, reflexioner om att dö, namedropping (av gloriösa ikoner) omväxlande med kärleksfullt iakttagande av sina barn,  uppräkningar av åldrandets krämpor.

Lars är nog vår mest färgstarka representant för det postmoderna tillståndet. Hans dagbok illustrerar dess triumf och tillkortakommande.  Den mest omtyckta refrängen efter starka påståenden och värdeomdömen är ett sympatiskt, ”jag vet inte!”

Som varande ett par år äldre än Lars känner jag igen den filosofi han refererar till. Först grekerna, sen tyskarna Schopenhauer, Schelling, Hegel. Marxism och existentialism.  Psykoanalys förstås. Antifascism. Lukacs, Adorno och Horkheimer.  Efter kommunismens fall 1991, Foucault, Derrida. 

Det intressanta är frånvaron av all naturvetenskap samt de upprepade referenserna till socialdarwinism som kapitalismen onda genius. Det typiska för de radikala i min generation (fyrtiotalister) var att bli troende vad gäller humanistisk filosofi, humaniora ( som vi prioriterade framför ekonomi, biologi, naturvetenskap).

Märker, när jag nu läser dagböckerna, hur bunden jag också varit vid Adornos/ Horkheimers/Marx’  teorier om varusamhällets förtingligande och alienationen – dvs, att människan egentligen förfrämligas, får det sämre av den rikedom som alstras av den liberala kapitalismen. 

Med tanke på utvecklingen inom Öststaterna och Kina, Vietnam ( ropet på ”socialism med ett mänskligt ansikte” , införandet av marknadsekonomi ) tycks varusamhället snarare  förmänskliga människorna (genom  bekvämligheter, lyx, resor,  konst, underhållning).

Det finns också en avsky hos Adorno o kulturmarxisterna för den hierarkiska ordningen i samhällena vilket bara kan åtgärdas med framtida revolution. Som jag ser det idag kan denna absolutism bara leda till en återvändsgränd. 

Hierarki är organisering. Också i ett samhälle med lika löner måste en social rangordning uppstå, också om den uttrycktes med andra attribut än pengar.

För Lars Norén verkar  hierarkin ligga i  djupet av kunskapen om de kulturella ikonerna? eller är det en sorts namedropping han håller på med (Herakleitos, Platon, Spinoza, Schopenhauer, Schelling, Fichte, Wagner, Heidegger, Freud, Sartre) Samt nere i gyttjan – hatobjekt:  DN, Gunnar Bolin, Karsten Thurfjell, Kerstin Ekman, Helena von Zweigbergk, som representerar det usla, liberala varusamhället.

En energisk excersis kring detta! 

Men i korthet.Vad ville Lars, Adorno, Freud mfl ha istället för varusamhället ?
Det är speciellt svårt att tro att kulturmarxism el postmodernism har en framtid när Lars även klagar över att han tvångshoppar dyra prylar, o går i terapi för det.

Men Noréns dagböckerna som helhet är bra för själen – inte minst för  gamla radikaler o lärdoms-fetischister.
Det mest originella  i dagböckerna är nog ambitionen att tömma ”sig själv” på allt innehåll. Att göra en dödsstädning – en grav för det egna jaget.  Det ger en helhetsupplevelse av gripande nakenhet

___________________________________________

”Världen är så vacker att man borde anstränga sig för att vara kvar i den”.

”Mitt försök att reducera verkligheten har drag av självsvält”.

”Regnet faller igen, vackert som ett språk som faller mot jorden”.

Read Full Post »