Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#left #right #racism #antiracist #nazi #antisemitism’

Undersåten (2018) av Heinrich Mann (bror till Thomas Mann)
En satirisk klassiker som lever! Motivet i romanen är den sociala maktkampen, lögnaktigheten och opportunismen. Så pass övertygande skildrat att inte ens jag undgår att känna mig träffad).
På engelska, The Kaiser’s Lackey.
Heinrich Mann beskriver den svaga punkten i artens karaktär, flocken som inte kan göra något annat än följa de dominanta ledarna. Fast man anser sig förstås vara fri, upphöjd!
I Undersåten förutser Heinrich Mann den nazistiska rörelsen med 20 år. Huvudpersonen, uppkomlingen Diedrich har flera egenheter som överensstämmer med Hitlers. Han blixtrar med ögonen, arbetar sig upp till ett straffande muller när han talar (vilket gör honom hes, hypokondrisk). Han är i själ och hjärta antisemit.
Han hycklar medkänsla med sina rivaler samtidigt som han fullkomligt förgör dem.
Tänker att humanismen är en filosofisk tradition av fred vi behöver i dag, när tendenserna är nihilistiska och har dragning åt det konspirativa, våldsamma.
Vad som slår mig är att de stora litterära klassikerna har ett fredsbudskap, antimilitarism, ett ”trots allt” som sin andemening.
Strindberg, Balzac, Proust, Dickens, Tjechov, Tolstoj, Gorkij, Thomas, Heinrich och Klaus Mann ger inspiration för samtiden – mer än mainstream media, akademika och click-bait på internet.

Read Full Post »

Tid att älska dags att dö. Av Remarque:

En klassisk antikrigsroman om Andra Världskriget. Med udden mot både nazism och kommunism.
En dramatisk berättelse om oss själva som släkte – vad vi är kapabla till,
av grymhet,
dumhet,
kärlek
och godhet
Märker att det är värdefullt att pånytt läsa vissa historiska romaner som kom till under Första och Andra Världskriget!
Kanske för att krigen fortsatt, och blir allt värre? (kärnvapen, napalm, vit fosfor, splitterbomber, drönare, tortyr, uranhaltig ammunition)

Dessutom har vi som haft fred i 200 år utpräglat svårt att förstå de som flyr från krigen.
Många av dem ( de flesta) har svårt att berätta, eftersom det väcker upp outhärdlig ångest o depression (som regel förtränger de minnena).

Remarque var själv i WW1 och han lyckas vittna på ett begripligt sätt om mardrömmen och förbrytelsen i den perversion som kallas ”krig”.

De Nakna och de Döda, Norman Mailer

Kan också rekommendera De Nakna och de Döda. Utspelas under Andra världskriget, på en ö, under USAs offensiv mot Japan.
(Norman deltog som soldat i WW2)

Bland annat låter författaren huvudpersonen uttala något absolut väsentligt om ”krigets väsen” :

Det går inte att besegra en ”fiende” utan att införliva och överträffa dennes grymhet.
Det vill säga, den egna armén tenderar att förvandlas till ”fienden” (dvs till fascister) av kriget.

Nog det intelligentaste argumentet för Pacifism jag hittills stött på.
(Det mest universella OCH sakinriktade…)

Och just detta har givetvis hänt med den amerikanska militären!
Vilket bland annat visas av filmen ”Collateral Murder”, som Chelsea Manning o Julian Assange lät publicera.

Samt av Abu Graib, tortyren, den uranhaltiga ammunitionen (som gett tusentals fosterskador), den iskallt, lögnaktiga krigspropagagandan, atombomberna över Hiroshima Nagasaki, osv…

Read Full Post »

Evert Larsson:

Vad är det stora problemet med vänsterns beskrivning av Adolf Hitler? Det hindrar dem att se problemen i den egna verksamheten, i hur deras egen teori och praktik hänger samman. Att se att de system som marxister skapat har likheter med det system som nazisterna reste i Tyskland skulle öppna ögonen för vidare reflektion och samtal. Istället beskrivs nazismen helt utifrån den egna ideologins behov, inte utifrån en analys av nazismens teori och praktik. Detta slår igenom även då det gäller beskrivningen av nazismen på de punkter där avgörande skillnader finns, främst synen på ras. Nazisterna antisemitism som har två pelare på vilken det vilar. Dels den “vetenskap” om “raser” som hade ett stort brett genomslag i vetenskap och samhällsliv under senare delen av 1800-talet. Dels i en politisk maktanalys som slutar i en gigantisk konspirationsteori om judarnas strävan att nå världsherravälde.

Då det gäller nazisternas syn på raser så har marxisternas strategi varit att förneka att “raser” finns, samtidigt som de själva är maniskt besatta med att bekämpa “rasismen”, så som den reflekteras i människors föreställningar, i fördomsfullhet och generaliseringar, ofta som en följd av kulturkrockar och politiska konflikter till följd av kamp om livsutrymme, materiellt och kulturellt. De som ser den materiella grundvalen i massinvandringen beskriver de då som rasister, att det är motståndarnas föreställningar som är det stora problemet, att problemet sitter i deras huvud på den politiske fienden och inte i den materiella verkligheten.

Hela EVERT LARSSONS ARTIKEL OM BENGT LILJEGRENS ADOLF HITLER på bloggen Klyvnadens Tid

Read Full Post »