Om historiskt hat och favorisering (ambivalens) som ger intryck av att vara nedärvt.
Som beskrivits tidigare är judendomen en förelöpare till kristendom och Islam. Den judiska monoteismen är prototyp för tre stora civilisationer: den ortodoxt kristna, den romerskt kristna ( katolska/protestantiska) Och den muslimska.
Man kan i någon mening se det judiska folket som grundare av civilisationen i Väst och Östeuropa (tillsammans med greker, romare, egyptier, perser, araber).
Status, som grundare av monoteismen, förklarar den rivalitet som kom att existera mellan de kristna ”utbrytarna” – som expanderade företaget med vapenmakt – och ansåg sig behöva förfölja och trycka ner den kulturella aristokrati (av högre rang) som judarna manifesterat”. Antisemitism (”jewbaiting) följde i kristendomens spår såväl som filosemitism.
På liknande sätt finns en succession vad gäller könsmaktsordning. Kvinnorna var förgrundsgestalter genom matriarkat och fruktbarhetskult (i Gamla Europa) dvs den civilisation som fanns före patriarkaten.
De patriarkala uppstickarnas rivalitet tog sig uttryck tex i kvinnohatet som finns i Gamla och Nya Testamentet. Kvinnorna ska tiga. Nietzsche: ”när du går till kvinnor, glöm inte piskan”.
Samtidigt finns härmningen av matriarkatet införlivad i form av att kvinnor behållt aristokratiska, ”dyra” attribut (långt hår, färgrika dräkter) och är föremål för kult (Maria Guds Moder , Afrodite, feminism ) och i motsats till männen skyddas från våld i den egna nationens tidiga lagstiftning (kvinnofrid).
En trend, när feminism blir mainstream, är offentligt manshat, olika former av ”genderbaiting”. Säkert mer effektivt för politisk söndring i en multi-etnisk, post-nazi miljö än tidigare rasism.
Det finns grundläggande skillnader i beteende mellan kvinnor och män. Man kan, i sammanhang med evolutionen, se dem som ”ett lagarbete för familjen/släkten/dynastin”. Inte som två konkurrerande stammar. I en lyckad familj gillar de två ”stjärnspelarna” (man, hustru) varandra, hjälps åt/delar lika.
I en olycklig familj skyller spelarna på varandra, söker lägga skuld på den andre. Idén om lönegapet är ett sådant, tidsenligt falsarium som används politiskt, för söndring. Effekten är att oprivilegierade män drivs åt högern (som är ”lindrigare” i sin ålagda, offentliga genusretorik).
Politiker av idag (”individualismens o privilegiernas era”) har en intuitiv förkärlek för idéer som kan användas för söndring – försvagning av folkmakten. Rivalitet mellan könen och genderbaiting är ett förträffliga verktyg eftersom de söndrar vid roten.
Ingen politiker vill ha sparken, när man kommit upp i den luxuösa direktörsklassen!
Författaren Pär Ström analyserar i boken ”Sex feministiska myter” sex av de vanligaste feministiska teserna och visar att dessa inte stämmer med verkligheten.
De sex myterna är:
Myt 1: ”Kön är en social konstruktion”
Myt 2: ”Kvinnor får lägre lön för samma jobb”
Myt 3: ”Kvinnor har svårare att göra karriär”
Myt 4: ”Män slår kvinnor”
Myt 5: ”Kvinnor dubbelarbetar”
Myt 6: ”Kvinnor får sämre sjukvård”
Påståendet att kvinnor dubbelarbetar (medan män underförstått enkelarbetar) är en typisk livskraftig myt. Tidsanvändningsundersökningen från SCB visar att när förvärvsarbete och hemarbete räknas samman arbetar män 19 minuter mer om dagen än kvinnor.
Boken tar också upp hur och varför feministiska myter uppstår, växer och sprids.
Vi behöver se både ekonomi-historiskt och kultur-evolutionärt på skillnaderna mellan män och kvinnor i deras ”lagarbete för släktet”.
Den genusforskning vi har i dag utgår från dogmen om en ”manlig könsmaktsordning” som ska rättas till. Ett normativt synsätt som härstammar från 1800-talets revolutionära filosofi.
Enligt detta perspektiv är patriarkatet männens våldsamma övertagande av makt, från en fredlig, social ordning med kvinnlig dominans, matriarkatet. Där arvsrätt var på moderns sida. I de tidigare samhällena förstod man antagligen inte funktionen av det biologiska faderskapet. Kvinnlighet dyrkades som symbol för fruktbarhet och släktens tillväxt.
Modern hade beskydd av sin äldre bror. Männen i övrigt var tillfälliga älskare – en sorts ritualiserad promiskuitet rådde.
Det troliga är att släkterna blev funktionellt starkare när man allmänt fått insikt om den biologiska faderns roll för familjen. Begreppet trohet blev viktigt för arvsrätt, jordägande och ekonomisk expansion.
Mannen blev som ”äkta make” det främsta stödet för sin familj, mor med barn. Det var den här kultur-evolutionära förändringen som medförde att patriarkaten kom att bli funktionellt dominerande över hela världen. (INTE att män gjort uppror o börjat ”förtrycka kvinnor och barn”).
Den matriarkala kvinnokulten lever vidare både genom de mytiska föreställningarna om jungfru Maria Gudsmoder, Afrodite o Diana. Genom kejsarinnor, drottningar, divor. Också genom kvinnors tradition av skönhetskult, fysisk renhet osv. Alltså en rad ”kostsamma” aristokratiska attribut.
Patriarkatet har, kan man säga, via renässans och kristenhet en kopia av matriarkatet inom sig. Ungefär som att modellen för fortplantning och släktets utbredning utvecklat ”dubbla drivkrafter”. Både trohet och ”vildhavre”.
När det gäller det alltid omtalade ”lönegapet” mellan kvinnor och män, stämmer det att kapitalismens tankesätt är influerat av den kulturella miljön. Men samtidigt domineras den av profitmotivet
Att företag och institutioner i dag verkligen skulle avstå från att prioritera något så lukrativt som den ”billigare arbetskraften av halva befolkningen”, dvs kvinnorna, verkar osannolikt. (Ifall tesen om lönegapet vore en riktig föreställning).
En annan rimligare förklaring till ”gapet” är kvinnornas egna preferenser och olika val. Vad gäller den relativt låga värderingen av arbete med vård skola omsorg hänger den ihop med ”bristen på skalbarhet”. Dvs ”framgången” är visserligen värdefull, i vissa fall oskattbar, men också långsam, omärklig. Och arbetet ska betalas över skatt.
Man brukade ju säga att ”statens kaka är liten men säker”. Jfr i Kina, vid skiftet till marknadsekonomi. Att man ”krossade risskålen av järn” Marknaden och teknisk innovation är gentemot staten, spektakulär – med snabb framgång och stort genomslag.
Om mänskligheten överlever klimathot o krigshot kommer vi att omvärdera betydelsen av släktets ”humanisering” – dvs hitta lösningar för ekonomisk omfördelning till de viktiga jobben med vård skola omsorg.
Mer om mitt sätt att vinkla synen på genus och kön finns på länk under bilden.
Det som kallas patriarkat har genom kulturell evolution en utvecklad kopia av matriarkatet inom sig .
Principen är att ett stabilt, segrande system införlivar och lyckas förbättra det innovativa i systemet som konkurreras ut.
(Pilbågen blir armbors, armborst blir gevär. Häst och vagn blir diligens, blir automobil. Ångmaskin, blir explosionsmotor/elmotor. Stigar blir vägar. Byar blir städer Osv)
Kopian av matriarkatet ser vi tex dels i föreställningen om Maria, Guds Moder. De kvinnliga helgonen. Förstås i drottningarna, kejsarinnorna – men också i de stora divorna.
Likaså via renässansen, i den grekiska och romerska mytologin om Afrodite, Diana, Hera.
Den klassiska, grekiska kulturen restaurerades i Väst’s föreställningsvärld genom 1500-talet.
Senare, även genom upplysningen och romantiken – inte minst i kvinnorörelsen från sluter på 1800-talet fram till idag.
Alla som håller på med reklam vet att rikta sig till kvinnorna, eftersom de väl känner till att dessa i modern tid bestämmer över lejonparten av familjernas konsumtion.
Patriarkatet formar ett yttre, väpnat skydd för kvinnor och barn (byggnader, försvar, industri). Ett system som främst bärs upp av männen (soldater, grovarbetare, innovatörer)
Kopian av Matriarkatet formar ett inre försvar för arten, genom födelse, moderskult, trohet, uppfostran, etik, skönhetsideal, dekorum. Ett system som domineras av kvinnor och män som liknar kvinnor.
Det naturliga i Väst på tvåtusentalet vore att ha en progressiv rörelse för männens och kvinnornas gemensamma, mänskliga rättigheter. https://gunnarthorell.blog/?s=Feminism
Svagheten i den sentida feminismen är att den är ideologi-driven, och inställd på att bara se kvinnornas problem.
Vad vi behöver på 2000-talet är en politik som bygger på utvärdering och stödjer sig på vetenskap, dvs, tar hänsyn till biologiska skillnader ( förkastar konstruktivism) / urskiljer vad som är specifikt kvinnliga o manliga privilegier, likväl som vad som är nackdelar och förtryck för kvinnor resp för män.
Realism innebär att se till det framgångsrika lagarbetet för arten – vad som är produkt av en flertusenårig kulturell evolution. Mitt intryck efter flera decennier av socialt arbete (= lyssnande på hundratals människors livsberättelser) är att Sverige är ungefär så jämnställt som det kan bli genom politisk kampanj.
Problemet med genomsnittliga löneskillnader (”lönegapet mellan könen”) beror främst på yrkesval och val av prioritering där män och kvinnor väljer olika. Så länge män oftare väljer teknik, byggnation, innovation, riskjobb, tunga/farliga/smutsiga jobb, karriärjobb, starta företag – får de i snitt mer betalt än kvinnorna, som väljer annan utbildning o arbeten i vård, skola, omsorg, offentliga sektorn (dvs skattefinansierad, inom ”ej skalbar ekonomi”)
Idén om ”lönegapet” är en av de ideologiska ståndpunkterna som kommer ur en konfrontativ ideologi (numera statsideologi) som i dag används för söndring. Om påståendet vore ett ”bevisbart faktum” skulle marknaden alltid prioritera kvinnor = den billigare/ således bättre hälften av arbetskraften. Skulle alltså kapitalismen frångå sin kraftfulla mekanism (strävan efter vinst) av sentimentala skäl?
Vid närmare betraktan ser vi att män och kvinnor på samma arbetsplats med samma uppgifter väljer att arbeta på olika sätt, gör olika prioriteringar. Kvinnor och män har olika perspektiv vad gäller den egna hälsan, orken, utseendet, ansträngningen, dispositionen av tid.
Vad som måste räknas in är också att män via äktenskap och arv (kortare livslängd) transfererar inkomster och egendom till kvinnor (och barn). Att ändra männens manlighet kan inte åstadkommas genom uppfostringskampanjer. Resultatet blir raka motsatsen, genom ett tyst, bittert motstånd.
Den modernisering som sker när det gäller könsroller i samtiden styrs av samhällets modernisering i stort (teknik, innovation, kunskapsutveckling).
En del av idéinnehållet som uppstod via 1800-talets utopiska ideologier (kommunism, socialism, feminism) har testats i verkligheten och har bidragit till den tidiga moderniseringen, men också till katastrofer – vi kan inte vänta oss att inspirationen av dessa ideologier ska ha samma dignitet 150 år senare.
Man förstår olikheter i könens genomsnittliga inkomst om man betraktar man och kvinna som två stjärnspelare (med olika poster) i ett lagarbete. Kvinnor utvecklar av hävd de feminina attributen, modersbandet – en inre försvarslinje. Männen har den fysiska styrkan, offerviljan att prestera, att ge resurser – en yttre försvarslinje. Dogmen, att kön är ”socialt konstruerat”, (dvs ur väsentlig synpunkt ”politiskt modifierbart”) strider mot förnuft och biologiskt vetande.
I övrigt kan ungefär en motsvarande, konfrontativ lista med ”klagomål” (förtryck och orättvisor) som feminister ställer upp angående kvinnor, radas upp för männen. Och detta görs numera av rörelser som Men’s Rights Movement, av kvinnor i den konservativa rörelsen, av liberala kvinnor som engagerar sig för sina söners utbildning, för männens rättigheter att vara med sina barn.
Ny forskning visar att också män blir dominerade, parasiterade på, psykiskt och fysiskt misshandlade i förhållanden o äktenskap. De anklagas falskt, blir berövrade vårdnad (bevittnade flera fall i mitt arbete med socialtjänsten). Det tragiska är att män som pekar på det här offentligt möts av personangrepp, härskartekniker, förlöjligande osv.
Därför har de mest framstående företrädarna för männens mänskliga rättigheter varit kvinnor – Camille Paglia, Karen Straughan, Christina Hoff Sommers, Esther Vilar, Diana Davison, Cassie Jay – de flesta av av dem ”Före Detta Feminister”.
En viktig mansperson (och fd feminist) är Warren Farrell som skrivit The Boy Crisis. I Sverige trädde Pär Ström fram offentligt, blev grovt mobbad, aldrig bemött i sakfrågor. Jordan Peterson bör också nämnas eftersom han urskiljer pojkars och mäns speciella problem och inspirerat miljontals människor.
De mer bestialiska uttryck för patriarkatet vad gäller kvinnor (och det som uppfattats som kvinnligt) är häxbränning, systematiska våldtäkter, trafficking, kvinnlig omskärelse, våldtäkt inom hemmet, kvinnomisshandel, månggifte, samt det fortfarande dagligen förekommande stämplandet som hora. Någon gång måste vi pojkar/män säga Nej! till allt detta, nu måste det få ett slut! Så långt är jag (och flertalet män med döttrar, hustrur, söner) med på genus-tåget. Men jag kan förvisso – trots ovanstående tragiska fakta – räkna upp en motsvarande osedd lista av förbrytelser mot pojkar och unga män, och äldre män – vilket INTE uppmärksammas, på grund av den nuvarande, statsunderstödda feminismen. I ”krig” (som alltså INTE startas av männen av folket) utsätts just unga män för massiv stympning, invalidisering, tortyr, trauman, grova våldsdåd – och tvingas också utföra grovt våld. Mer än hälften av de unga män som överlevt krig är psykiskt skadade, labila, självmordsbenägna. Många kan aldrig återanpassa sig, blir kriminella (Hells Angels uppstod tex efter WW1, hamnar i maffian osv). Det typiska för den statsunderstödda feminismen av idag, är att lägga allt huvudsakligt, moraliskt klander på ”männen i allmänhet” och blunda för de förbrytelser, den förslitning, det människoförakt männen faktiskt utsatts för under historien. Just genom studiet av evolutionsvetenskap, sociologi och biologi, kan vi idag göra en korrigering vad gäller det inbyggda hatet mot män, som finns i den degenererade Formen av FEMINISM, som egentligen tjänar en förlegad form av ”patriarkatet”. Dess verkliga funktion är nämligen att spränga den politiska opinionen, dvs försvaga kampen för reformer. Det är därför den är så populär i det maktbärande skiktet. Inte minst i mainstream media som DN o SRadio/TV
För att förstå maktbalans mellan kvinnor och män måste man utgå från att det framgångsrika i matriarkaten införlivades i de segrande patriarkaten. I den kristna kulturen uttrycks det genom dualiteten i dels kulten av Maria Guds Moder o de kvinnliga helgonen (bekännelse till kyskhet och trohet). Dels kulten av Afrodite, kvinnlig skönhet, attraktionskraft och fruktbarhet.
Kvinnokulten blir tydlig i konsumismen, som inriktar sig huvudsakligen på kvinnlig konsumtion / genom förhållandet att kvinnor avgör 75 % av alla inköp, förutom allt som gäller egna erotiska attribut, kläder, smink, kroppsvård, heminredning. En jättemarknad.
Sen medeltiden har vi lagar som särskilt straffar våld mot kvinnor och barn. Å andra sidan ingenting motsvarande, vad gäller våld mot män.
Män som grupp råkar bevisligen alltid ut för det största och grövsta våldet. Samhället bryr sig inte mycket om den saken. Misandri, manshat – ett visst förakt o en viss negligering av ”män av folket” är inbyggt i samhällssystemet.
Jag arbetade i ca 30 år, med män och kvinnor som klienter via socialtjänsten och i besläktade jobb. En sak jag förstod var att aggressivitet i tanke och handling också är vanligt bland kvinnor. En del av de par jag hade kontakt med festade loss tillsammans, alkohol och droger.
Tillhyggen och kvinnligt munläder kompenserar gott och väl för männens större muskelkraft. Det finns tusen sätt att plåga o hota en partner, förutom rent fysiska angrepp.
Vad som är sant, är att kvinnor riskerar att bli dödade om konflikter når en yttersta kulmen. Om man å andra sidan intervjuvägen undersöker mäns (högre) benägenhet för självmord, ser man att de inte sällan hänger ihop med förlust av vårdnad, falska anklagelser och ekonomisk skada efter separationer.
De som ska hjälpa män och kvinnor må lyssna med inlevelse på två väsensskilda berättelser. Det uppstår alltid strid angående bostad, ekonomi, vårdnad. Men utredarna är normalt kvinnor, och ”utbildade” i ett (partisk) ”genustänkande”.
Det är också sant att många kvinnor är plågade och nertystade i sina äktenskap, behöver skydd – men idag finns en motsvarande grupp män som tillfogats skada direkt eller indirekt, genom kvinnor.
En man som blir illa hanterad har en skamtröskel att övervinna, inför sig själv kunna erkänna att han blivit besegrad, utfryst, hotad, slagen. Att bli trodd av omgivningen är ännu svårare, eftersom tillståndet uppfattas som ”omanligt”. Förståelsen för männens problem har ökat i och med att liknande konflikter uppstår också bland samkönade par. Man undersöker därför vem som dominerat förhållandet, snarare än att bara forma ett färdigt omdöme utifrån kön.
Om kvinnors psykiska och fysiska våld mot män Genom att samhällen historiskt sett utvecklats, blivit ”civilisation” genom mafiabeskydd och väpnad konkurrens i krig, står vi inför en paradox. Männen som har gått ut i krigen har själva skadats på grymmaste sätt. Som regel har de genom propaganda, hot om dödsstraff eller via värnplikt varit mer eller mindre tvungna att ”offra livet” för fosterlandet. I samband med krig är det intressant att notera feministernas sk ”White feather campaign”, mot män i England som av olika skäl inte genast gick ut i det Första Världskriget. Dessa hånades för feghet, och fick motta en vit fjäder, symbol för sin ynkedom : https://www.opendemocracy.net/en/5050/white-feather-girls-womens-militarism-in-uk/
Jag hörde en intervjuare på radion fråga en av deltagarna i Feministiskt Initiativ om den så kallade ”mans-skatten”. Hon började en förklaring med att ”alla män tjänar ju på männens våld mot kvinnorna”. Sen kunde hon dock inte gå vidare utan behövde tid att tänka. Hon verkade ganska ung.
I alla fall slog det mig att frågan verkligen ÄR invecklad och leder vidare till andra frågor. Vilka är det överhuvudtaget som ”tjänar på våldet i samhället?”
Tittar man närmare på saken så drabbas ju männen själva som grupp av det grövsta våldet – de visar upp de värsta skadorna, flest dödade, invalidiserade.
Det visar sig socialt i att männen har kortare livslängd än kvinnorna ( jag vet nånting om det här eftersom jag sysslat med socialt arbete sen 1980 ). Det vi närmare bestämt talar om är det laglösa våldet. Men det laglösa våldet hänger ihop med det lagenliga våldet – traditionen att ha arméer. Männen av folket har ju i många hundra år genom lagstiftning varit tvungna att göra värnplikt, försvara nationen, arbeta som poliser, väktare.
Männen har också av tradition en anknytning till att konstruera de stora fundamenten för samhället – bryta ny mark, röja, bygga nytt – adrenalinkrävande, farliga arbetsuppgifter.
Frågan är då vilka som har fördelar av att ”männen” yrkesmässigt och socialt är associerade med våldsapparaten och de farliga, ryggknäckande jobben o.s.v.
Det naturliga svaret är givetvis dels ”överklassen” – de män och kvinnor som själva lever skyddat och uppbär privilegier. Just den gruppen vore det naturligt att beskatta lite mer. Dels hela folket med dess familjer (som förstås redan är beskattade).
Ett feministiskt parti som framställer att ”alla män tjänar på männens våld mot kvinnorna” kan bara uppfattas som köns-rasistiskt, provocerande. Kommer aldrig att få stöd av vanliga män (och deras familjer) som s.a.s. genom erfarenhet vet hur föga belönade de är av att ”vara män”.
Det enda ett sådant parti kan åstadkomma är en effektivt sprängning av opinionen – analogt med rasistiska grupper och partier..
Den obetydliga ekonomiska fördelen männen har genom en högre genomsnittslön äts mer än väl upp av förslitning, social utstötning, risktagande.
Dessutom transfererar ”männen” enligt tradition också egendom till kvinnorna – det sker genom att de lever kortare ( arv ) men även genom att de uppfattar det som rätt och riktigt att tjäna sina kvinnor och familjer. Ett feministiskt parti måste – om det vill ha något som helst stöd från befolkningen – urskilja att könsmakt är inflätad, har en komplex struktur. Matriarkatet finns kopierat in i patriarkatet genom kulturell evolution. Också kvinnorna har i en del livsavgörande frågor stor makt över männen genom sin makt över reproduktionen.
BÅDE män och kvinnor är kanske på olika sätt ”skadade” av det samhälle vi har, och har väl förstås också olika fördelar, privilegier?
Det är sannolikt inte alls så att kvinnor lider av de flesta nackdelarna. Männen av folket har stora, påtagliga nackdelar av systemet som existerar.
Det är visserligen inte trendigt bland samhällsforskare att påpeka det – men i realiteten slutar livet i allmänhet i moll för männen av folket / i alla fall för signifikant stora grupper av dem. De hamnar som regel i de fattigare bostadsområdena ( jämfört med kvinnorna ). Deras mer tävlingsinriktade, riskablare yrkesliv ger mycket slitage. Deras nominellt högre inkomst transfereras till icke ringa del till kvinnor, som har bättre fysisk hälsa, samt ofta får fördelar vid skilsmässor. De överlever sina män med åtskilliga år.
Det har slagit mig när jag går på olika kulturevanemang hur väl bevarade och livfulla kvinnorna verkar vara högt upp i åldern! Ibland har de med sig sina män, ofta slitna, åldrade som lastdjur eller dragdjur.
Givetvis har det här att göra med att kvinnorna ägnat mer tid åt föräldraskap och mer tid åt att värna om sin hälsa, sitt utseende ( det ingår i den kvinnliga identiteten ).
Skulle det vara en sorts överhet vi ser i kollektivet av män? En löjligt påhittad idé. Tror man det måste man vara förblindad av ideologiska klichéer.
Varje samhällsforskare vet att ett av de starkaste kriterierna på status är till exempel en längre livslängd. Också utseendet är ett viktigt kriterium på status. Aristokratin har i alla tider värnat om skönheten. Starka färger, långt hår osv. De här attributen finns kvar i den kvinnliga identiteten.
Titta på en verkligt vacker kvinna och man ser minnet av ett äldre samhälles aristokrati.
Det är givetvis privilegier att få ägna mycket tid åt föräldraskap o.s.v. – flertalet män har inte riktigt insett den saken.
Kloka kvinnor och mödrar kan hjälpa till att främja just den kontakten.
Gunnarthorell's Blog 