Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Pacifism’

Vad betyder konspirationsteorier, finns konspiration?

Det är en ny värld, nya vapen, mäktigare massmedier, en global elit.
Så vad är syftet med konspirationer?
I vilka sammanhang har det fungerat nästan alltför bra för att ändra historiens förlopp?

Media vill gärna ge oss bilden av att praktiskt taget allt tänkande kring vad som kan vara konspiration, åstadkoms av obalanserade fanatiker, paranoiker, folk utan verkligt omdöme.

Men tittar vi på krigshistoria, – vad som dokumenterat varit falskflaggade aktioner byggda på konspiration, är bilden en annan.

Makten idag, i en global värld, fungerar inte centralistiskt, ”enligt någon plan el ideologi”, utan har sin styrka i opportunismen, förmågan att agera snabbt, dumpa tidigare allierade om så behövs, ”sadla om”, hålla ”all options on the table”.

Den använder sig av alla möjliga institutioner, banker, massmedier, domstolar, militär, Politik, ordningsmakt, utbildningsväsendet. Det avgörande är förmågan att skapa ett brett sken av konsensus.
Dvs skicklighet i manipulation.
Mångsidigheten kan intet fångas genom de gamla myterna tex om judarnas ondska, jesuiternas ondska, överklassens ondska, bankernas ondska osv

”Ondskan” är snarare tämligen jämnt fördelad. Och ägs också till avsevärd del av ”publiken” (vi själva, som hoppas vinna på att andra bombas, hoppas få det bättre av krig, spekulation etc)

Vad som avgör är en sorts retorisk, instrumentell intelligens.
Tillräcklig kreativitet för att dominera flera kulturer under långa tidsperioder.
Stora delar av kollektivet är i olika grad delaktigt i den konspirativa processen.

Read Full Post »

Antikrigsaktivist, javisst

Kan rekommendera Life-Death-Legend. Om Jim Morrisons ställningstagande mot krig o den självdestruktiva men klarsynta pessimism han kom fram till…Den finns i sångerna, den finns i berättelsen om hans liv.

Den bild jag får av att läsa en sån här biografi för närvarande, är att hela nittonhundratalet präglades av nån sorts mental sjukdom i det ledande skiktet, också bland stora delar av folket.
Det vill säga – om vi ser till det massiva i vårt teknologiska slaktande
( kanske ca 170 miljoner dödade fr. 1900 – 1989 / vilket är nästan 2
milj per år, dvs över 5000 per dag enl forskaren Rummel ).
Frågan som måste ställas är: varför åsamkade människor varandra ett
sådant oerhört lidande – om man betänker de som dessutom sårades, fördrevs,
stympades, torterades – och fick sörja de bortgångna? Det går inte att
fatta det här utan att se att det rörde sig om en sorts sjuklighet. Jag vill
inte säga ”kriminalitet” – för det täcker inte momentet av omedvetenhet.
När man säger ”kriminell” finns fortfarande en annan sida att klandra – och
”jaget” inbegriper inte sig själv.

”Jaget” såväl på högerkanten som vänsterkanten är alltid renhjärtat,
totalt oskyldigt / o fyllt av klander mot en föregiven ”fiende”. Det är
kanske själva sjukdomens viktigaste yttring. Alltså att man faktiskt tror på att
De Andra är ”onda”.
Klokare att se mänskligheten som omedveten. ”Förlåt dem
för de vet inte vad de gör…”
Det fanns och finns inga ”ismer” som under den här tiden höjde sig över
vansinnet. Alla var ( är ) delaktiga. Kommunisterna, socialisterna,
antikommunisterna, nationalsocialisterna, liberalerna, de kristna – –
Alla var med. Och är fortfarande med. Frågan vem som var mest destruktiv
handlar framför allt om vem som hade de teknologiskt sett mest
avancerade utvecklade förstörelsemedlen. Dvs de rikaste nationerna!
Vad behövs av förändring i oss, för fred? Dels att försöka
urskilja avtagsvägar i historien som INTE ledde till massiva
blodsutgjutelser – d.v.s. vad som åstadkoms av fred, goda kompromisser.
Hur tänkte dessa ledare?
Vad visade sig levande och utvecklingsbart i revolutionerna?
Vad gav fred och välgång? Hur gjorde de som inte alienerade stora
delar av medelklassen och väckte besinningslös fruktan
( och därmed besinningslösa motåtgärder )?
Dels och framför allt / att se det blinda i sitt eget väsen, det som
driver varje människa mot Utgången – både som person och som släkte.

Aggressiviteten, självhävdelsen ( som utformas kollektivt ), behovet av
att hela tiden proppa i sig ”mer” /mer teorier, mer fällor att gillra mot omgivningen
/ mer av dödsbringande vapen, murar mot andra.

Mer av dräpande förakt, förolämpningar.
Detta att man förstås älskar nationen, arbetarklassen, mänskligheten –
men beter sig illa mot nästan och grannen. Kliver förbi de hemlösa, ser inte nöden i
grannvarteret.
Jag är tillbaks till 60- och 70-talets uppvaknande – det som kalladers
counter-culture. En medvetenhet om att vi är något större och kan ha ett
annat sätt att vara.
Vad som blev fel under dessa decennier ( ”det Galna Kvartsseklet” )
åsamkades av drogerna.
Explosionen av kreativitet kunde kanaliseras och utnyttas av det gamla
samhället – i form av popkulturen, datarevolutionen, globaliseringen.
Dvs den kultur vi fortfarande i stor utsträckning lever igenom och
återupprepar.
Som jag ser det måste den här epoken resa sig igen, genom yngre och
äldre – men i mer medveten form – utan psykadelika, utan påhänget av
”militans”. Det är kreativiteten som behövs, kärleken,
hoppet om att nu är vi, mänskligheten redo att ta steget till
fred, fredlighet.
En djupare vision av ”social demokrati” som innefattar genomskådande av
”självet” / ”me and my suffering”.
Att vi är större, att vi befinner oss på en fantastisk planet, som vi är i färd med att
fördärva – om vi inte vaknar.
Break on through to the other side!
Gunnar Thorell

PayPal Me here

Read Full Post »