Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Philosophy’

Måste försiktigt berömma Kristian Gerners bok RYSSLAND
!
Ett måste för alla som svärmar för, eller HAR svärmat för kommunism…

Gerner talar Ryska flytande och är väl beläst i historia, religionshistoria, ekonomisk historia, i rysk litteratur, musik, konst.

Må vara att han är kritisk till Putins auktoritära drag och efterlyser en mycket grundligare uppgörelse med stalinepokens många grymheter mot både ryssar och grannfolken
(han jämför Stalintidens politiska praxis med Hitlers nazism).


Rysslandsvänner (som jag räknar mig till) borde väl tåla skarp motsägelse och isåfall kunna gå i svaromål

Ryssland av de Västliga (kristna) Imperierna har ett unikt historiskt djup, med rötter i det bysantinska väldet. Detta ger, i den här tiden, en egenartad, storslagen kultur med starka inre motsättningar mellan Gudsstaten (envälde) och Modernitet (folkvälde).

Kristian Gerner är fascinerad av rysk kultur, och vill bidra med en kritisk förståelseform angående de auktoritära drag som medförde Sovjetunionens upplösning.
Det han säger ger stöd för tanken att Rysslands gamla autokrati alltid sökt inspiration för sin modernisering i Väst, men vid avgörande tillfällen regredierat, tillbaka till autokrati.
Det är denna pendling genom århundraden han beskriver.
Alltså, upprepade försök till liberalisering, som kommit allt närmare sitt förverkligande.

Han har inte vetenskapliga anspråk med boken.
Den innehåller en hel del intressanta motsägelser, slutsatser med frågande, diskuterande karaktär.

Jag läser Gerner och ser honom som en liberal tänkare som reflekterar över det ryska folkets kamp för att vinna frigörelse under olika perioder av historien.
Det han hävdar stödjer han huvudsakligen med referenser till rysk litteratur, en del av den är jag bekant med.
Vad man kan säga är att han ( förenklat) anser att bolsjevikerna i Oktoberrevolutionen förstörde möjligheterna till en mer genomgripande demokratisering, och egentligen (genom Stalin) fortsatte på (och delvis förvärrade) den autokrati som härskat tidigare.

Vid Glasnost och Perestroika öppnades arkiven och det ryska folket fick kännedom om den terror och de förbrytelser som ägt rum under decennier, men inget ansvar utkrävdes, ingen diskussion fördes om hur allt detta hade kunnat ske, och hur felen skulle rättas till.
Istället kom ett decennium av ekonomisk anarki under oligarkerna, som plundrade planekonomin.

Efter Jeltsin kom Vladimir Putin, som skapade ordning i ekonomin, men enligt Gerner, inte heller ville ställa frågorna om hur terrorn och angiveriet tidigare, kunnat bli möjligt – vilka som skulle ställas till svars – om gottgörelse kunde ske osv

Som jag uppfattar saken är Gerners sätt att resonera högst väsentligt. Mot bolsjevikerna knyter han an till de folkliga, liberala strömningar som funnits i rysk kultur, dekabristupproret, februarirevolutionen, Krapotkin, Kronstad, Tjechov, Gorkij el till individualister som Solsjenitsyn, Sjalamov mfl

🌹🌹🌹
💗💗💗
🌟🌟🌟🌟🌟

Read Full Post »

”Nästan femtiosex nu, jag känner fortfarande inte mig själv”, förklarar den österrikiska författaren  Handke i sin starkaste roman, en meditation över två decennier av en författares liv, som når sin höjdpunkt under ett år av ensamhet och självrannsakan. 

Att hitta rätt ställe att tillbringa sitt liv på, verkar vara det eftersökta målet för jaget/berättaren – en fd advokat ( något av ett överintelligent nervknippe) som är fascinerad av romersk lag och poesi av Friedrich Hölderlin. Han har ”avstått från ett liv i handling”,  för att istället  fungera som  iakttagare och hålla  ”krönikörens distans”. 

Han lever ”avstängd från världen” i över två decennier i gammal en villa, i en negligerad förort till Paris.”  Sina vänner hänvisar han till  med  beskrivande namn: ”sångaren”, ”läsaren”, ”min son”, ”arkitekten” etc.
Krönikören är till slut den mest intressanta karaktären i berättelsen. Bringad till desperation med jämna mellanrum av sin svårfångade hustru (”Katalanskan”) och misstrodd av sin son (”barnet”) tillbringar han det sista året (1999) på promenader, plockar svamp och skriver på  sin märkliga, ibland högst dråpliga berättelse.

Som läsare  njuter man av passager med en  klarhet som frambringas av resonemang om sinnenas osäkerhet, minnets bristfällighet – i Montaigne’s anda. Parallellt, med hypnotiskt iakttagande av detaljer i naturen, av byggnader, av stilarter. Elakhet och ömhet mot sig själv och de Nära och Kära. Ett sätt att skriva som åtminstone inte liknar något jag hittills stött på.

Ögonblicken av insikt om livets storhet och förgänglighet gör boken provocerande, mot fonden av egokult och falsk elegans i samtiden.

SWISH 070-7597006

Read Full Post »

Krig, aggression smittar

I Bergtagen av Thomas Mann (som utspelas före det Första Världskriget ) finns ett par kapitel om hur människor infekteras av aggression, som av en sjukdom. De börjar förolämpa varandra, de börjar slåss. Det slutar med en duell där Naphta, en av protagonisterna avsiktligt skjuter sig själv.

Det finns ett stillsamt vansinne i att vissa människor i länder som länge haft fred, bara kan tänka i termer av krig. Inte förmår protestera mot krigen som sådana. Inte ser det groteska i sjukdomen de smittats av utan tror att de måste ”ta ställning” för eller mot någon av de krigförande parterna.

Hela kampretoriken ”vi, De Goda” mot ”dom, De Onda” kommer från slutet av 1800-talet.

Krig o inbördeskrig var antagligen länge en sorts ”fungerande affärsidé”. Plundring av resurser för dominans.

Inte efter Hiroshima Nagasaki!

Den moderna tidsandan (i mån den existerar) innebär att kunna se komplexitet och nyanser.
Det vill säga att ”sinners & saints” är tämligen jämnt fördelade genom miljontals år av evolution.

Och att fred, frihet aldrig kan åstadkommas av trakasserier, bombningar.

Det bästa argumentet för ”fred i vår tid” handlar utan tvekan om artens blotta överlevnad.

SWISH 070-7597006

Read Full Post »