Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘politik’

Vår art av primater har bevisligen massmördat mängder av ”våra egna” åtminstone under 10.000 år.

Då tänker jag inte på dråp eller mord, utan på det som kallas ”krig”, som är systematiska massakrer på genetiska släktingar.

En viktig faktor i dessa mordorgier tycks vara att vi som art inte har någon automatisk reflex mot att döda ”våra egna”.
Konrad Lorenz anser att det beror på att vi som predatorer betraktat, saknar inbyggda, dödliga vapen, som huggtänder, giftgadd, klor etc.

Vi har däremot en stor främre hjärna som gör att vi under den kulturella evolutionen allt snabbare utvecklar verktyg och vapen – vilket gjort oss till fantastiska rovdjur och utrotare.

Till detta bör läggas att mellanhjärnan som reglerar känslor (”vän, fiende”) inte alls har utvecklats lika hastigt som stora hjärnan. Det betyder att vi bedömer vän/fiende kategoriskt, utan dröjsmål och är dessutom intensivt beroende av ”flockens” omdöme.

Trots att vi alltså – efter en lång historia – utvecklat en komplicerad, teknologiskt sårbar civilisation, är vi extremt lätta att påverka vad gäller potentiellt farliga konflikter.

Också propagandan för krig har utvecklats lika snabbt som vapnen. Massmedierna gör ett allt skickligare jobb för att suggerera att vi har ”fiender där borta” som vill förgöra oss. Tyranner med Massförstörelsevapen, som (vanligtvis) dödar sitt eget folk, våldtar, spetsar späda barn på sina bajonetter osv.

Vi själva (som lyckligtvis lever inom ”Det fredliga o demokratiska Internationella Samfundet”) måste därför vara ständigt alerta, beredda på en slutlig uppgörelse med kärnvapen, gentemot den avskyvärda Fienden.

Så ser gärningsmannaprofilen för vår art av primater ut för närvarande. Två antagonistiska maktblock försedda med supervapen, som rör sig robotartat mot en slutstrid.

Näsan ingen fredsrörelse, ganska svaga protester som rymmer kollektiv självinsikt.

Desto fler som hurrar och ropar på showdown

Read Full Post »

Läser Jan Myrdals, Ett Andra Anstånd.
Han är utan tvekan en sällsynt receptiv, begåvad intellektuell – har följt mig genom livet med sina böcker, artiklar och tal.
Framför allt uppskattar jag hans självständighet i förhållande till allmänna opinionen i Sverige.
I den här boken lyckas han genom berättelser från barndom, ungdom och om sin kommande död, förklara vad som ligger bakom den suveränt oberoende positionen.
Fattar också varför somliga har så svårt för JM. Den överlägsna begåvningen, den privilegierade bakgrunden kombinerat med en nördig självupptagenhet sätter oss/läsarna på en del prov.
När vi orkat med detta är utdelningen god!!
Han väcker ens intresse för att förstå världen och mänskligheten igen! – dvs oavsett vad JM själv säger, oavsett vad vi anser oss veta. Han förmedlar en passion för själva sökandet, borrandet efter sanning. ”Skala av löken”, lagren av självbedrägeri, som han uttrycker det.
Det är mäktigt!
En sak som är tänkvärd, som JM indirekt belyser i den här boken, är det enorma, smärtsamma EXPERIMENTERANDET med kärlek och relationer, som satte igång på trettiotalet och som hängt med in i vår tid (LBHTQ-rörelsen med sina nu 70 olika kön)
(När är det dags att fundera på vad attraktion och trohet mellan de TVÅ könen haft, och har, för ”kultur-evolutionär, civilisatorisk betydelse”?)

Han beskriver i inledningen sitt ”eidetiska minne”, ett sorts bildminne vilket gjorde att han i skolåren höll på att bli diagnostiserad som abnorm, psykiskt sjuk. Men räddades i sista stund av en psykoanalytisk terapeut, Nic Waal, som senare (när terapin var över) också tog sig an honom som ”attraktiv ung man”.

Det är alltför lätt att med facit i hand och vid högre ålder ”tänka rätt”.
Men jag ser mig själv 1965 som tjugoåring när rapporterna om slakten i Vietnam började komma in, och tidningarna trodde på Domininoteorin: att detta USAs massmord på folk var nödvändigt för att rädda Väst’s demokrati och frihet.
Att då höra Jan Myrdal tala om den antikoloniala kampen, kändes som en befrielse från kladdiga propagandalögner.
Tillsammans med tusentals andra tjugoåringar ”radikaliserades” vi, blev ”kommunister”.
Flera år (och en Kinaresa) senare fattade jag mer av det diktatoriska i maoismen.
Men det fanns andra versioner av marxism/kommunism. Jag läste Trotsky, Koestler, Orwell, Krapotkin – fattade så småningom att Sovjetunionen och Kina också tillhörde världens imperier med en flera tusen års historia av väpnad konkurrens.
Men det tog ett par decennier.

JM föddes 1927. Jag är fortfarande glad åt att han fanns där som ”arg ung man” 1967 och öste på med sina kunskaper om USAs och Europas imperialism. Det blev en stor folkrörelse som grenade ut sig i studentupproret och svepte med sig alla partier.

Att femtio år senare bortse från JM:s själva tidsperiod, dess olika ”epoker”: Andra Världskrigets fascism o folkutrotning, Hiroshima Nagasaki, Kalla Kriget osv…. och döma ut honom för att han antagligen själv i högre ålder idealiserade kommunismen och Kina, känns för mig alldeles för snålt.

Vad ljuger ”vi själva” om, i den här tidsperioden, var finns vårt pågående självbedrägeri, o Stora Lögn. Det är JMs anda!

JM

Read Full Post »

DEN REPRESENTATIVA DEMOKRATIN HAR BLIVIT ORKESLÖS.
Allt har gått snabbt framåt, utom sättet att rösta och tänka i frågan om folkmakt.
Det skulle på flera sätt gå att modernisera demokratin. Ta bort Direktörslönerna, trimma antalet ledamöter i riksdagen (rekrytering av kunskap, heder och ära – inte av girighet). Också de politiska partierna är i stort sett obsoleta. Om de inte kan uträtta något för folkets flertal, kan de kasseras. Låt folket DIREKTRÖSTA i alla viktiga frågor, genom en app, o sitt mobila BankID.
Vox populi, vox Dei! Folkets röst är Guds röst.

Poängen är att det aktiva deltagandet i demokratin skulle göras enkelt, pålitligt och populärt. Ungefär som deltagandet i handel, aktiespararande, skattebetalande, sociala medier. Nu är demokratin ringaktad för korruption, mobbning, trista TV debatter, kändiseri, jönsiga affischkampanjer (=tonvis av skräp.
+ ”köpa ett gods, och Jobba i Bankers styrelser efteråt”.

Jag nämnde mobilerna eftersom säker identifiering (fingeravtryck, 2stegsidentifiering), betalsystem, skatt, deklaration medmera redan används genom dem.

Först måste alltså något nytt nätbaserat (mediakritiskt) ställe byggas upp av entusiaster för folkmakt. Kanske i stil med rörelsen Reboot Democracy i USA?

Idén bör vara att konstruera en plattform för politisk, reformvänlig expertis (inom ämnen som ekonomi, statskunskap, sociologi, historia) och ett sätt att väcka populära frågor och ohörda minoriteter för opinionsyttring, direktröstning via BankID och fingerprint.

Det blir till att börja med en metod att visa upp en speciell opinion. Ju större den kan växa sig, desto mer inflytande.

Målet är att ha ett alternativ till ”massmedia o den gamla demokratin”

En ”skuggregering” som till slut kan tvinga fram en helrenovering av systemet.

Read Full Post »

Vad betyder konspirationsteorier, finns överhuvudtaget konspiration?

Det är en ny värld, nya vapen, mäktigare massmedier, en global elit.
Så vad är syftet med konspirationer?
I vilka sammanhang har de fungerat nästan alltför bra för att ändra historiens förlopp?

Media vill gärna ge oss bilden att praktiskt taget allt tänkande vad gäller påstådd konspiration, åstadkoms av obalanserade fanatiker, paranoiker, folk utan omdöme.

Men tittar vi på krigshistoria, – vad som dokumenterat varit falskflaggade aktioner byggda på konspiration, är bilden en annan. Inte bara Riksdaghusbranden i Berlin, Tonkinbay episoden utan en rad historiska exempel på attentat, lönnmord och krigslist.

Makten idag, i en global värld, fungerar inte centralistiskt, ”enligt någon plan el ideologi”, har snarare sin styrka i opportunismen, förmågan att agera snabbt, dumpa tidigare allierade om så behövs, ”sadla om”, hålla ”all options on the table”.

Den använder sig av alla tänkbara institutioner, banker, massmedier, domstolar, militär, Politik, säkerhetspolis, ordningsmakt, utbildningsväsendet. Det avgörande är förmågan att skapa ett brett sken av konsensus genom skicklig manipulation.
Mångsidigheten kan på intet sätt beskrivas genom de gamla myterna tex om judarnas ondska, jesuiternas ondska, överklassens ondska, bankernas ondska osv

”Ondskan” är snarare tämligen jämnt fördelad. Och ägs också till avsevärd del av ”publiken” (vi själva, som i stillhet hoppas vinna på att andra bombas, hoppas få det bättre av krig, spekulation etc)

Vad som avgör är en retorisk, instrumentell intelligens. Tillräcklig kreativitet för att dominera flera kulturer under långa tidsperioder.

Stora delar av kollektivet är således i olika grad delaktigt i den konspirativa processen.

Read Full Post »

Ser vi på historien så har konspiration, sammansvärjning använts för lönnmord på regenter, falskflaggade attentat för att starta krig.
Förvisso existerar stolliga konspirationsteorier i samtiden, speciellt i USA.
Men det är naivt att klistra denna etikett på alla och envar som vill undersöka korruption, falskflagg.

Tanken är då att ”vi själva, numera är så upplysta att vi har övervunnit tillståndet av offentlig lögn, angreppskrig, förräderier”.

Ingenting tyder på att så vore fallet. Se till exempel hur svenska massmedierna nästan unisont spred amerikansk krigspropagaganda, för att få igång krigen i Mellanöstern.
Ingen har utkrävt något ansvar för dessa lögner som förmodligen bringat flera miljoner människor om livet, och satt igång en folkvandring som politiskt destabiliserat flera länder i Europa.

Jag har därför svårt att tro att censur leder till något bättre. Censur är ett uttryck för aggressiv maktutövning.
Nästa gång blir det en ny maktkonstellation som riktar samma vapen (el värre) mot den liberala ordningen.

Jag har ibland kollat på SwebbTV, en sorts brokig höger, ja.
Men antisemiter – för att några där nämner om Rotschilds finansiella makt? Knappast.
Den halvsnurrige Jurij Linna har fel i det mesta men främst är han antikommunist.

Eller är man en ”förnekare”, för att man helt enkelt ansluter till en oppositionell uppfattning i vilken fråga som helst?

Det blir ett sätt att kleta negativa etiketter på åsikter som ska ogillas.

Bättre att kunna argumentera – också om man inte alltid vinner.

De som ljuger för krig gör det i mainstream media, i stort sett oantastade. Assange, som avslöjade lögnerna har suttit inspärrad i åratal.
Detsamma gäller Mordicai Vanunu (om Israels kärnvapen)

Tyvärr. Så ligger det till.

Read Full Post »

Vi har som art en stor hjärna men inga huggtänder, inga klor, ingen giftgadd. Enligt Konrad Lorenz har det medfört att vi saknar inbyggd reflex mot att döda vår egen art (typ, vargarnas reflex, att vända upp strupen, när de besegrats i strid).
Vår stora hjärna har istället lett till en snabb kulturell evolution där vi utvecklar sinnrika verktyg, vapen, samt ideologier för inbördes (Ibland väpnad) konkurrens. Mafia, statsbildning, imperier.
Den enda hämningen mot kollektivt självmord finns antagligen i världsreligionernas ursprungliga fredsbudskap (som dock vantolkas av eliterna på många uppfinningsrika sätt).

Artur Koestler jämför människans stora hjärna med jättehjortens väldiga horn, som ledde till denna arts fullständiga undergång.

Med de kärnvapen flera stater förfogar över kan världsledarna på ett fåtal dagar förinta både hela mänskligheten och flertalet däggdjur.

Read Full Post »

Den intellektuelles uppgift är att vara ett samvete i sin tidsperiod – en spegel för sin krets, sitt folk, sin nation. Alla folk har sin ”bördshögfärd”, sin ”hybris”, sina lögner, som behövs punkteras med vissa mellanrum. Därför är det intressant när en person som Lasse Wilhelmsson 76 år gammal, med judisk släktbakgrund och många år inom den svenska vänstern, bestämmer sig för att syna fadershuset.

Det är ju ingen brist på berättelser om judisk identitet, som offer, som hjältar – men sällan förekommer någon skildring av det Egna folkets mörka sida – i varje fall inte i Sverige.

Vad som hänt när någon försökt sig på det är ett ohyggligt larm om ”antisemitism” och evig utstötning från offentligheten. Givetvis har det också drabbat Lasse Wilhelmsson. Sanningen att säga är det inte mycket med den påstådda ”antisemitismen” i hans bok – i varje fall om man med detta menar judehat.

Kanske ”Ett Porträtt med Många Historier” kommer att bli en till ”skandalbok” som läses i smyg, stoppas in i skåpet – men så småningom blir förstådd som en uppfriskande hädelse – början på en sannare karaktärisering av makten?

De intellektuella som försörjer sig via media, kommer förstås inte att våga ta i den. Här avhandlas det man i Sverige helst inte ska låtsas känna till – de märkliga turerna kring 911, om Segrarmaktens krigspropaganda efter WW2, om marxismens rötter i den sionistiska filosofin, om det svenska kryperiet för främmande makt.

Vad LW främst beskriver är ett oproportionerligt judiskt inflytande inom massmedia och finansväsen – vilket inte alltid varit till fördel för en bredare befolkning. Fakta svåra att motsäga.

Den samtida, judiskt-kristna, sionistiska eliten har via media ljugit för de nya krigen i Mellanöstern, samtidigt som de välkomnat den stora immigrationen från krigen.

En konsekvens är att det politiskt sett splittrat nationen, inte bara i Sverige. Man behöver överhuvudtaget inte hålla med LW om allt, det är en provokativ bok också personligt hållen – om hans kontakter i vänstern – en vänster som numera tror sig kämpa för något gott, genom att förtala, censurera och till och med misshandla opponenter (vilket LW fått känna på).

Boken kan inhandlas på Lasses blogg!

Stöd mitt skrivande PayPal Me 🛑 🛑 🛑

SWISH 070-7597006

Read Full Post »

Olof Lagercrantz har en märkligt profetisk text här..

Read Full Post »

Jan-Olof Rönn förklarar strukturen i massmediernas dramaturgi – att ständigt återskapa ett ”Vi” (som har Rätt) och ett ”Dom” (som är den tänkta fienden, och har Fel). Detta är själva navet i det som kallas krigföring och medias produktion kretsar medvetet eller omedvetet kring den här upprepade dramatiseringen.

Att läsa boken är en mäktig upplevelse. Författaren skapar ett ”kompendium” av flertalet viktiga händelser de senaste femtio åren och visar på de vita fläckarna, det som massmedia har lämnat ute, för att få fram identifieringen, att ”Vi” (västvärlden) varit den goda kraften som värnar friheten, demokratin och att Dom (som bombats, avlivats o torterats) varit förbrytare som gått diktaturernas ärenden.

Den här sortens mediakritik finns annars bara på andra språk – t.ex. engelska. Så Jan-Olof Rönns arbete måste sägas vara unikt.. Det är helt stilenligt att han inte får några omnämnanden i de svenska massmedierna, att han ger ut boken på eget förlag!

Gunnar Thorell

PayPal Me here!

Read Full Post »