Vad är egentligen Pride?
En utveckling av en friare, fredligare humanitet – eller/och, en upplösning av den vitala identiteten för ”kön”.
( enligt somliga ledande till ”Västvärldens undergång” mm 🤓)
Min egen tanke är att samhällskritiska folkrörelser ibland når sina mål, dvs lagarna ändras, rättigheter utökas. Det sker en modernisering.
Vid den tidpunkten kan ”rörelsen” flyta samman med staten och bli mainstream.
Som exempel, den tidiga kristendomen (trosviss, kämpande, utsatt för förföljelse) som efter 300 år övergår till institutionell religion för Romarriket, involverad med makten, med inkvisition, med hyckleri, häxbränning.
Något likartat händer i vår tid med feminism och pride? som tidigare varit delar av vänsterns opposition mot klassorättvisor och krig.
Men som nu, via byråkrati, skapar nationella doktriner tex för utbildning för högskolan. Har stora uppfostringspräglade kampanjer riktade mot ”de vita, medelålders heterosexuella männen” etc.
Alltså, numera en påbjuden trosuppfattning.
Ett ”rättänkande” som varje anställd måste buga för, annars risk att förlora jobb, karriär.
Att denna moderna ”kyrka” (som tex har könsbyte på programmet) tar sig an skolbarn i tioårsåldern, är väl anmärkningsvärt?
I min bekantskapskrets har jag exempel på unga som genomfört könsbyte genom kirurgi.
Sannolikheten att de ska bli lyckligare av detta är väldigt låg.
När processen väl är genomförd, kan man inte ändra tillbaka.
Är det inte så att makteliten i varje tidsperiod förser sig med olika attribut, bland annat detta att vara moraliskt överlägsen, samtidigt som man i huvudsak marscherar i riktning mot krig, ökade klassklyftor?
Om frihet och tolerans var verkliga, centrala värden (inte något av en kuliss) skulle vi se sociala reformer, avgörande miljöreformer, kärnvapenförbud, en stark fredsrörelse.
Vad vi ser är alltså djup folklig splittring (höger/vänster) manipulerad av massmedierna o politikerna.
Ergo, en försvagad demokrati som prålar med frihet, frijordhet egentligen är regressiv och på väg mot större krig o kriser.

