Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#religion #culturalevolution #evolution #antiwar #peace’

I En Fattig Munk från Skara uttrycker Fröding  begreppsordningen i kulturell evolution: ”Den gode är väl ej så god, som själv han tror i sitt övermod. Den onde han är ej så ond ändå, som själv han tror, när kvalen slå.”

Det vill säga ett ”Ont” system överträffas, besegras av ett bättre system, men samtidigt har den ”Goda” makten kopierat och införlivat vitala drag hos den besegrade rivalen. 

I De Nakna och de Döda, om Andra Världskriget, säger en av Norman Mailers officerare något liknande, vad gäller fascism: Det går inte att besegra fascismen utan att härma och överträffa dess brutalitet. När USA vunnit kommer det  att ha en kopia av fascism inom sig.  

”Krig” och ”inbördeskrig” bygger på själva vantron att det existerar en absolut Ondska hos ”fienden” och en motsvarande  ”absolut godhet” i det egna systemet (hos det egna folket, den egna klassen eller nationen). 

Vi ser hur den här insiktslösa tankefiguren om ”fienden”  hela tiden upprepas i krigspropagaganda och i politisk indoktrinering, trots att vapensystemen numera kan utplåna arten människa på ett fåtal dagar. 

Read Full Post »

Om historiskt hat och favorisering (ambivalens) som ger intryck av att vara nedärvt.

Som beskrivits tidigare är judendomen en förelöpare till kristendom och Islam. Den judiska monoteismen är prototyp för tre stora civilisationer: den ortodoxt kristna, den romerskt kristna ( katolska/protestantiska) Och den muslimska.

Man kan i någon mening se det judiska folket som grundare av civilisationen i Väst och Östeuropa (tillsammans med greker, romare, egyptier, perser, araber).

Status, som grundare av monoteismen, förklarar den rivalitet som kom att existera mellan de kristna ”utbrytarna” – som expanderade företaget med vapenmakt – och ansåg sig behöva förfölja och trycka ner den kulturella aristokrati (av högre rang) som judarna manifesterat”. Antisemitism (”jewbaiting) följde i kristendomens spår såväl som filosemitism.

På liknande sätt finns en succession vad gäller könsmaktsordning. Kvinnorna var förgrundsgestalter genom matriarkat och fruktbarhetskult (i Gamla Europa) dvs den civilisation som fanns före patriarkaten.

De patriarkala uppstickarnas rivalitet tog sig uttryck tex i kvinnohatet som finns i Gamla och Nya Testamentet. Kvinnorna ska tiga. Nietzsche: ”när du går till kvinnor, glöm inte piskan”.

Samtidigt finns kopian av matriarkatet införlivad i form av att kvinnor behållt aristokratiska attribut (långt hår, färgrika dräkter) är föremål för kult (Maria Guds Moder , Afrodite, feminism ) och i motsats till männen skyddas från våld i den egna nationens tidiga lagstiftning (kvinnofrid).

En trend, när feminism blir mainstream, är offentligt manshat, olika former av ”genderbaiting”. Säkert lika effektivt för politisk söndring som tidigare rasism?

Read Full Post »

(En skiss).

Religionen är en avgörande länk i mänsklighetens kulturella utveckling. Avancerade primater (”människor”) skapar ett sätt att teckna ner hur de kommit till, varför de ska hålla samman, ha enkla regler för att få enighet, styrka.

Det kraftfulla draget i Bibeln liksom i Koranen är monoteismen, och att den judiska släktsagan om Abrahams söner görs universell, alltså passande för att ”Rädda hela världen” (med andra ord, ”bygga imperier” ).
Därför kunde Romarriket kristnas under Kejsar Konstantin som såg ett kors på himlen. ”I detta tecken ska vi segra”. Grunden för Västvärlden lades med missionerande, väpnad kristendom.

På liknande sätt med monoteism och väpnad religion, skapades det islamska väldet.

Intoleransen mot och skuldbeläggande av icke troende – det inlindade eller direkta hotet – finns både i Toran, Bibeln och i Koranen. Kristendomen skulle inte ha kunnat vara drivande för den tidiga kolonialepoken, om den enbart varit ”humanitär”, ”kristet god”.
Genom att ha universella anspråk på godhet, ha EN allsmäktig Gud, och samtidigt skapa ”blind efterlevnad” (hot om helvete, löfte om frälsning) – fick epoken en blandning av tro som vann över söndrad avgudadyrkan.
Detsamma gäller Koranen och i det islamska väldet.

Nya Testamentet och Koranen är alltså ”mer utvecklade versioner” av den judiska släktsagan. De fungerar för att bygga civilisation i stor stil.
Judendomens grundrag av fanatisk enighet, segrande budskap, finns kvar i både NT o Koranen.

När Väst sekulariserats måste vi genomskåda draget av intolerans mot De Andra i de politiska ideologierna (konservatism, liberalism, socialism) – ideologier som bevisligen härletts ur religionerna.

Islam är ingen ”fiende”. Kristendom eller judendom är ingen fiende. Det är krigen och det fåtal i samtiden (som förespråkar politisk intolerans o tjänar grovt på krig) som är de farliga.

Islam har, antagligen genom dogmatism och Väst’s effektiva postkoloniala krig, kommit att behålla ett efterblivet drag, vad gäller kvinnosyn.
Men för att förstå hur det fungerar behöver vi bara gå tillbaka en hundra år i vår egen civilisations historia.
Islam är inte ”fiende” till kvinnorna. Beskyddet av ”kvinnor och barn” har snarare omodern karaktär.
Med ”omodern karaktär” (av kvinnosyn etc ) menar jag att alla religioner går igenom en process av sekularisering allt eftersom ekonomin och kulturen kopierar ”senaste tekniken”, ”bästa idéerna”.
Ännu i min barndom hade äldre kvinnor på landsorten i det protestantiska Sverige Hucklen, dvs huvudkläden, och deras främsta och förnämligaste uppgift ansågs ligga i moderskapet.

Det är uppenbart att kristendomen erövrade världsherravälde genom kolonialepoken. Sen cementerades detta genom upplysningens sekularisering – dess genombrott för teknik och vetenskap. (Därav följde den Amerikanska och Franska revolutionen – samt vågen av nya kolonialkrig under 18 och 1900-talet).

Att de kristna nationerna sekulariserades, bör ses som ett drag av modernisering. Men grunden för den väpnade propagandan i samtiden är fortfarande lik monoteismens uppdelning, ”Vi själva, som har friheten, demokratin, dvs ljuset på vår sida” mot ”Diktaturen, de ociviliserade, dvs mörkret”.
Det är mycket likt missionen, att ha Gud på sin sida, och omvända de otrogna genom vapenmakt.
Bara ett enfaldigt, naivt sinne låter sig luras av krigsretoriken.
(enfald och längtan att tillhöra flocken är stark).

”Det behövs ingen stor konst, ingen utsökt vältalighet för att bevisa att kristna bör vara fördragsamma mot varandra. Jag går ännu längre; jag säger att vi bör betrakta alla människor som våra bröder. Vad för något! Turken – min broder? Kinesen – min broder? Juden? Siamesen? Ja, otvivelaktigt! Är vi inte alla barn av samma fader och skapade av samma Gud?” Voltaire

Read Full Post »