Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#religion #culturalevolution #evolution #antiwar #peace’

En skiss.

Religionen är en viktig länk i mänsklighetens kulturella utveckling. Avancerade primater skapar ett sätt att teckna ner hur de kommit till, varför de ska hålla samman, ha enkla regler för att få enighet, styrka.

Det kraftfulla draget i Nya Testamentet liksom i Koranen är att släktsagan om Abrahams söner görs universell, alltså passande för att ”Rädda hela världen” (med andra ord, ”bygga imperier” ).
Därför kunde Rom kristnas under Konstantin som såg ett kors på himlen. ”I detta tecken ska vi segra”. Grunden lades för Västvärlden. På liknande sätt skapades också det islamska väldet.

Intoleransen mot och skuldbeläggande av icke troende – det inlindade eller direkta hotet – finns både i Toran, Bibeln och i Koranen. Kristendomen skulle inte ha kunnat vara drivande för den tidiga kolonialepoken, om den enbart varit ”humanitär”, ”kristet god”.
Men just genom att ha universella anspråk på godhet, ha EN allsmäktig Gud, och samtidigt skapa ”blind efterlevnad” (hot om helvete, löfte om frälsning) – fick man en mix som vann över söndrad avgudadyrkan.
Detsamma gäller förstås Koranen och i det islamska väldet.

Nya Testamentet och Koranen är alltså ”mer utvecklade” versioner av den judiska släktsagan.
De fungerar för att bygga civilisation i stor stil.
Judendomens grundrag av fanatisk enighet, segrande budskap, finns kvar, Inuti både NT o Koranen.

Idag måste vi genomskåda draget av intolerans mot De Andra. Islam är ingen ”fiende”. Kristendom eller judendom är ingen fiende. Det är krigen och det fåtal i samtiden (som förespråkar intolerans o tjänar på krig) som är de farliga.

Islam har, antagligen genom dogmatism och Väst’s effektiva postkoloniala krigen, kommit att behålla ett något efterblivet drag, vad gäller kvinnosyn oa.
Men för att förstå hur det fungerar behöver vi bara gå tillbaka en hundra år i vår egen civilisations historia.
Islam är inte ”fiende” till kvinnorna. Beskyddet av ”kvinnor och barn” har snarare en omodern karaktär.
Med ”omodern karaktär” (av kvinnosyn etc ) menar jag att alla religioner går igenom en process av sekularisering allt eftersom ekonomin och kulturen kopierar ”senaste tekniken”, ”bästa idén”.
Ännu i min barndom hade äldre kvinnor på landsorten i det protestantiska Sverige Hucklen, dvs huvudkläden, och deras främsta, förnämsta uppgift ansågs ligga i moderskapet.

Det är uppenbart att kristendomen erövrade världsherravälde genom kolonialepoken. Sen cementerades detta av upplysningen, den Amerikanska och Franska revolutionen – vågen av nya kolonialkrig under 1800-talet.

Att de kristna nationerna sekulariserades, kan ses som ett drag av modernisering. Grunden i propagandan är hela tiden, ”Vi själva, som har friheten, demokratin, dvs ljuset på vår sida” mot ”Diktaturen, de ociviliserade, dvs mörkret”.
Det är mycket likt missionen, att ha Gud på sin sida, och omvända de otrogna genom vapenmakt.
Bara ett enfaldigt, naivt sinne låter sig luras av krigsretoriken.
(Men enfald och längtan att tillhöra flocken är stark).

”Det behövs ingen stor konst, ingen utsökt vältalighet för att bevisa att kristna bör vara fördragsamma mot varandra. Jag går ännu längre; jag säger att vi bör betrakta alla människor som våra bröder. Vad för något! Turken – min broder? Kinesen – min broder? Juden? Siamesen? Ja, otvivelaktigt! Är vi inte alla barn av samma fader och skapade av samma Gud?” Voltaire

Read Full Post »