Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Stoicism’

(Efter att ha sett programmet Persona non grata SVT Play, med Sorans ”erkännande” och försök till ursäkt):

En  fråga som dyker upp är varför kvinnor har en erotisk dragning till ”kända & socialt resursstarka män”. Det är en preferens som gång på gång blir utnyttjad o leder till katastrof, visar det sig.

Är det en biologiskt grundad drift eller har kultur-evolutionära förklaringar?

Om kvinnor inte är predestinierade att bli offer i dessa situationer  borde situationerna kunna undvikas av fri vilja genom upplysning.
Med rätta har de kända, resursstarka männen ett ansvar – men kvinnor är också förmögna att se möjliga konsekvenser ( kan bringas att inse dem).

Frågan uppstår eftersom vi haft 150 år av kvinnorörelse, ”varannan damernas”, stark massmedial feministisk lobby.

Det logiska vid relativt stor jämställdhet är att kvinnor slutar flocka sig kring de kända, socialt resursstarka männen eftersom de – decennium efter decennium – blivit mer eller mindre ”blåsta”?

Det finns inget motsvarande fenomen beträffande män, att de belägrar och dras erotiskt till socialt resursstarka kvinnor. Det finns en skillnad här som borde väcka intresse – om man tror på ansvarighet, jämlikhet, likhet inför lagen.

Både män och kvinnor kan givetvis bli ”offer för det motsatta könet” – men på karaktäristiskt olika sätt, i olika åldrar. Den biologiska och kulturella olikheten bestämmer hur det ”låga” (svinaktiga?) beteendet kan se ut.

Män har lättare att agera promiskuöst, eftersom de har en penis ( inte en ”öppning”), inte blir gravida, inte ammar. De är också fysiskt starkare (vilket inte behöver innebära mer aggressiva). 

Kvinnor, med sitt verbala övertag, kan angripa emotionellt, parasitera ekonomiskt, anklaga falskt (ryktesmörda), beröva män vårdnad, angripa med tillhyggen osv.

Dessa konfliktområden är inte utforskade idag, eftersom universiteten utgår från en feministisk dogmatism som påminner om rasforskningens (med männen som untermensch). Att ”männen” ingår i en ”manlig könsmaktsordning”, och apriori gör kvinnor till förtryckta och till offer.

Read Full Post »

DEN REPRESENTATIVA DEMOKRATIN HAR BLIVIT ORKESLÖS.
Allt har gått snabbt framåt, utom sättet att rösta och tänka i frågan om folkmakt.
Det skulle på flera sätt gå att modernisera demokratin. Ta bort Direktörslönerna, trimma antalet ledamöter i riksdagen (rekrytering av kunskap, heder och ära – inte av girighet). Också de politiska partierna är i stort sett obsoleta. Om de inte kan uträtta något för folkets flertal, kan de kasseras. Låt folket DIREKTRÖSTA i alla viktiga frågor, genom en app, o sitt mobila BankID.
Vox populi, vox Dei! Folkets röst är Guds röst.

Poängen är att det aktiva deltagandet i demokratin skulle göras enkelt, pålitligt och populärt. Ungefär som deltagandet i handel, aktiespararande, skattebetalande, sociala medier. Nu är demokratin ringaktad för korruption, mobbning, trista TV debatter, kändiseri, jönsiga affischkampanjer (=tonvis av skräp.
+ ”köpa ett gods, och Jobba i Bankers styrelser efteråt”.

Jag nämnde mobilerna eftersom säker identifiering (fingeravtryck, 2stegsidentifiering), betalsystem, skatt, deklaration medmera redan används genom dem.

Först måste alltså något nytt nätbaserat (mediakritiskt) ställe byggas upp av entusiaster för folkmakt. Kanske i stil med rörelsen Reboot Democracy i USA?

Idén bör vara att konstruera en plattform för politisk, reformvänlig expertis (inom ämnen som ekonomi, statskunskap, sociologi, historia) och ett sätt att väcka populära frågor och ohörda minoriteter för opinionsyttring, direktröstning via BankID och fingerprint.

Det blir till att börja med en metod att visa upp en speciell opinion. Ju större den kan växa sig, desto mer inflytande.

Målet är att ha ett alternativ till ”massmedia o den gamla demokratin”

En ”skuggregering” som till slut kan tvinga fram en helrenovering av systemet.

Read Full Post »

Read Full Post »

Egotopia

Tillvaron i Egotopia kretsar runt behovet av revansch. Grundtanken är att egot växer i styrka genom att redan det lilla barnen ikläds säkerhetsutrustning  som astronauter eller djuphavsdykare.

Sexåringar övertalas att gå kurser i Sanskrit, dansa Svansjön, måla i olja.
Frukten av  ambitionerna skördas i tonåren genom att den unge  kan utbrista i ihåliga gapskratt.
Indelningen av befolkningen är i  vinnare/förlorare.
De sistnämnda talar med kväkande röster som ankor, duvor eller grodor. De bor i vidunder till hyreshus vars decimeter tjocka väggar  innehåller eksem-framkallande ostprotein.
Strålning från material och lågfrekvent brus från ventilationssystem kan driva  nötboskap till panik.


Fredlighet ses som  en defekt jämförbar med hjärntumör. Personligheter  med små bröstkorgar och lamm-röster utsätts för snäsor, tvingas gå självförsvarskurser där  tränare med bedövad mun, förklarar varför handikappade måste svältfödas, samtidigt som skattetrycket lindras för obscent förmögna hulahula-dansörer.
Tecknet på att man är vinnare är ett kulögt stirrande, en lätt  krökning av överläppen. Att kunna dansa salza blodröda solnedgångar.

En egoman och vinnare håller utkik efter nagelbitare, sängvätare med blommor i håret (som kräver Allt Genast). 
Man lutar sig framåt,  ler ett gyllenleende.
Ekeluten har gjort egomanen hård som en ekplanka. Hundåren har lärt hen bita tillbaka, vifta på svansen i rätt stund. Stålbadet har bränt bort rester av ynk och pjunk.

Annons:
Mediakvinna med utvecklad babianförmåga önskar ögonkontakt med breda lager. För hambobölja, kommande koma.

Vanmäktiga personligheter renoveras och förädlas,  imago av hedersknyffel. Hulahula med honungspress. Liten silkesvante.

Avgrundsvrål – ditt falska jag störtas från höghus, lyftkran eller usiktstorn. Vi vill att du ska kunna behärska 18 redbarhetsläten.  Protokolluppläsning med hes, liten stämbandspress. Du ska kunna utnämna gunstlingar, dansa Wienervalz, utföra ingrepp (mot arvode) såväl på golvet och i busken.


Testa dig själv.:
Stryk under det som gäller i ditt fall:
Strävan i badkaret? Tendens att tala i nästan i trängda lägen?
Hinsideslängtan utan tillstånd?
Kroppskultur för krumelurer?
Vill bli hyllad som en konung?
Psykofarmaka?
Om du vore död, vad kunde stå på din gravsten?

”Dog en bit i sänder, i upprepningens stillsamma gränder.”
”Förföljde svaghet uti dess minsta skrymsle.”
”Sparkade in tryne på medvurstar  varhelst de påträffades.”
”Växtfärgade koftor. Försökte länsa parkeringsautomater.”
”Ville undfly ödet genom att hypnotiskt upprepa positiva fraser.”
”Ville, beväpnad med böngroddar leende, klä sig I flera lager för en ny tidsålder.”

En av de utvalda, Dubbelbrunte, anser att diverse tumsugare i olika länder slutit sig samman i en federation som med snyftförsök vill förstöra den kända civilisationen.
Dubbelbrunte gick ut hårt, dumpade fenoxisyror i mesekommuner, med åtföljande mutationer och lavemang. Listan över segrarna har blivit lång. Man drar sig till minnes giraffaffärerna, vapenfaffärerna, fastighetsfifflet som valsades runt med tonfall av motvillig beundran.

Som äldre verkar DB ofta mjäll, honungslen. Skickas bara in när hela landsändar ska förtidspensioneras.

Med sin bredmynta framtoning står han som en klassisk medaljör i livskampen. Han rider in på podet på axlarna av sin farvoritforskare o dryckesbroder, Aron Lindspeck. Låter som en tränare, växlar omärkligt mellan olika dialeketer och brytningar. Gymnasticerar läpparna i gryningen med färsk sanning.

”Tumsugarna och nagellbitarna hävdar att vi med  beräkning infört andnöd, analklåda hos världens folk. De små i stugorna gnäller över faciala utväxter,  cancer i colon”. Han far fram med diagram och statistik tills han nästan stupar.

Mästarens läten blir alltmer smattrande. Hen byter kostymer: folklore, leninsmäck, gestapo, de grå tinningarnas charm. Bemöter förnuftets alltmer astmatiska invändningar. Blandar in påhittade språk.

Satsbyggnaden  blir oregerlig. Han visar videofilmer av sina labyrintiska hemoroider. Kraxar till slut, faller som en trädstam omgiven av superlativer.

En vind blåser genom  lokalerna. Pappersark virvlar i tomma korridorer.
Hår grånar och lossnar. Glöden mattas av. Seniliteten härjar.
En av de åldrade nagelbitarna pekar, försöker resa sig som inför en spöksyn, men får bara fram ett väsande.

GT

Read Full Post »

Det finns en Rikedom i staden. Alla av oss ”äger tillsammans“ stora territorier, museer, skolor, bibliotek, teatrar, restauranger, caféer, friluftsanläggningar, träning, bad, utsmyckningar, affärskomplex.

Hur mycket som helst. Om man kan tillägna sig rikedomen, eller bara plågas av den,  beror på om man tillhör de som lyckats överleva och vara friska,  som skapat en bestämd identitet.

Staden tär på de gamla och på nykomlingarna – de vet inte riktigt vart de ska ta vägen. Mitt i den enorma rikedomen finns ett vilset jagande, en hård yta, svår att komma igenom. Det tar tid att överblicka. Stockholm ändrar sig oerhört snabbt. Man cyklar fel ibland. Liksom borta! hela kvarter  och lekparker har uppstått på ytor som tidigare var natur, skog, klippor. För att inte tala om nya grenar av tåg, busslinjer osv

Jag gjorde en lång, invecklad cykeltur från Kärrtorp över Enskede och Årsta, över Årstafältet, Östberga och Gamla Enskede. Passade mig bra på grund av corona-karantänen och vackert väder. 

Det var rätt fascinerande att se  vad mycket som hade hunnit förändrats sedan jag sist rörde mig i dessa trakter. Gamla Skagersvägen där vi bodde hade gjorts om, gentrifierats med balkonger, kodlås, lekplatser på baksidan. 

Själva Årsta var nästan oigenkännlig när jag kom in från Huddingevägen. Så många nybyggda hus! Jag höll på att köra vilse. 
En tanke jag fick var att jag som person har lätt för att att söka nya vägar. Jag är orädd på så vis att OM det är avstängt, hindrat någonstans tar jag mig ändå igenom – för att kolla om det går , via små stigar, otillåtna områden.  Det går igen i flera sammanhang. Naturlig nyfikenhet? 

Dessa timmar kändes  som en rikedom:  minnet av alla  turer jag hann göra via jobbet, på cykel genom förorterna. Människorna, kontakterna. Jag kan verkligen  dessa cykelvägar och avtag från Huddinge, Farsta, Skarpnäck in mot Södermalm. Spännande att se ”mina” trakter igen – se hur allt förändrats.

Men också, kunna konstatera att jag fortfarande faktiskt ”äger” alltsammans – trots att jag förlorade kontakten med området efter att jag slutat jobba. 
Det blev en lång period när jag inte ville röra mig där – kanske för att det påminde om den värdefulla gemenskapen i jobbet som gick förlorad vid pensioneringen. (Det var under arbetet i Stockholm Stad jag cyklade runt som mest – med mobiltelefon o listor, för att besöka arbetsplatser o klienter.)  

Efter pensioneringen kom också en period med Sten Notsjö (RIP) när vi alltid var ute och vandrade. Han ville ta oss längre ut med bil. Cykel var aldrig hans favorit. ☺

Read Full Post »


Intressant fråga. Nazismen kopierade de fakto flera av de ”framgångsrika dragen” i kommunismen. Att svära trohet inför fanan o ledaren. Att ha koncentrationsläger (ursprungligen en brittisk idé).

Vad gällde gatustriderna, militariserade de dessa, så att de vanligtvis vann över kommunisternas gatuvåld.

Hitler hade under sina yngre år deltagit i en kommunistisk rörelse och förstod sig på deras taktik och strategi. Så ock Mussolini.

Den röda färgen i Nazisternas flagga, o själva namnet ”nationalsocialisterna” var också en kultur-evolutionär härmning – för att konkurrera ut o överträffa ”rivalen”.

Det kanske kan ses som den rika, västliga oligarkins sätt att försöka rädda väsentliga drag i det bestående samhället?

Alltså, en reaktion på en revolution, ungefär som att Napoleons krig och kejsardöme följde på Franska Revolutionen.

Också Stalin genomförde en liknande våg av nationella förändringar, för att möta angreppet från Tyskland.
Han aktualiserade de ryska tsarerna, införde ryska symboler..mm

Jag ser numera på krigen som ”väpnad konkurrens för resurser”, ursprungligen mellan släkter, folkstammar.
Senare mellan nationer, imperier..

Kruxet är att vi skapat vapen som på kort tid kan utplåna ALLA de konkurrerande stammarnas livsbetingelser.

Därför behövs ett nytt sätt att tänka o kunna bemöta religionernas o de politiska ideologiernas nedärvda dualism (sorteringen i ond/god, vän/fiende).

Read Full Post »

Kommentar till Aftonbladets artikel, på länken nedan.

Man kan göra några sifferjämförelser här, som väl visar hur massmedia egentligen fungerar?
Gängskjutningar, alltså 19 dödade per år. STORA rubriker.
1500 dör i Sverige genom självmord varje år. Inga rubriker.
250 per år dödade i trafiken. Inga rubriker.
Vidare, ca 2 miljoner dödade i Mellanöstern i de angreppskrig (”fredsoperationer”) Sverige deltagit i sen 2003.
Det blir ca 125.000 dödade per år. Inga rubriker. (Snarare REKOMMENDERADES dessa krig, tex av Dagens Nyheter och Expressen)

Visst finns en väsensskillnad ovan, mellan sätten att dö på (eller bli dödad av).
STOR OLIKHET! – men vad jag vill lägga betoning på är själva det lögnaktiga ”skådespelet” som Massmedierna dagligen skapar.

Dels, mer eller mindre göra REKLAM för Sveriges deltagande i angreppskrig, Som dödat typ 2 miljoner människor under 18 års tid. (DN mfl)
125.000 dödade per år.

Konsekvenserna blir givetvis kaos, folkomflyttning. Chock i Mellanösterns närområde, Europa. Sverige. Malmö. osv.
Men inga rättelser, inga rubriker. Lugna puckar. Keep moving!

Sen ha krigsrubriker om gängskjutningar, vilket förstås iofs ÄR allvarligt, 19 dödade per år.

Jag menar, OM media verkligen hade en agenda ”för fred o demokrati” (vilket de påstår) skulle inte proportionerna bli på det groteska sättet.
Snarare – att alla viktiga sociala problem, både enskildas tragedier, gängskjutningar, dödade genom kriminella angreppskrig, isåfall skulle ha kontinuerlig, stor uppmärksamhet.

Det är alltså själva falsariet i sin helhet som här måste kritiseras:

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/bKzddl/aftonbladets-granskning-avslojar-131-doda–over-520-skottskadade

Källa, Jan Olof Rönn, Utan Media kan du inte starta ett krig

Read Full Post »

Lyssnade på Horace Engdahl, den sista Grisen igen.
(Alltså nu – efter Metoo-kampanjen,
efter Benny Fredrikssons självmord,
och efter konflikten i Akademin.)

Boken är som en lång dikt, gåtfull, smärtsam, komisk.

Märkligt hur synsk han verkar.
Som att han, i stora drag ser vad som ska hända.
Dels, att han (vi, alla levande) kommer att krossas, dö, som av skilsmässa. Av “obehövlighet”, av åldrande.
Det finns också samtidigt en uppstudsighet som hos en irrlärig profet. Man gapskrattar åt han försåtliga hån mot sina “fiender” (ortodoxa feminister, de frasradikala, de slösaktiga, de politiskt korrekta).
Mot skvallret och intrigerna har han klassikerna och naturvetenskapen – ett vetande om mänsklighetens kapacitet för grymhet och hyckleri, också om det storslagna i vår kamp för att fortsätta leva.
Mitt tips är att hans mästerstycke av aforismer och satir blir ihågkommet långt efter att den nuvarande ideologiska epoken gått i graven. ☺

PayPal Me 🛑😏

SWISH 070-7597006

Horace Engdahl

Read Full Post »