Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Sverige’

Vår art av primater har bevisligen massmördat mängder av ”våra egna” åtminstone under 10.000 år.

Då tänker jag inte på dråp eller mord, utan på det som kallas ”krig”, som är systematiska massakrer på genetiska släktingar.

En viktig faktor i dessa mordorgier tycks vara att vi som art inte har någon automatisk reflex mot att döda ”våra egna”.
Konrad Lorenz anser att det beror på att vi som predatorer betraktat, saknar inbyggda, dödliga vapen, som huggtänder, giftgadd, klor etc.

Vi har däremot en stor främre hjärna som gör att vi under den kulturella evolutionen allt snabbare utvecklar verktyg och vapen – vilket gjort oss till fantastiska rovdjur och utrotare.

Till detta bör läggas att mellanhjärnan som reglerar känslor (”vän, fiende”) inte alls har utvecklats lika hastigt som stora hjärnan. Det betyder att vi bedömer vän/fiende kategoriskt, utan dröjsmål och är dessutom intensivt beroende av ”flockens” omdöme.

Trots att vi alltså – efter en lång historia – utvecklat en komplicerad, teknologiskt sårbar civilisation, är vi extremt lätta att påverka vad gäller potentiellt farliga konflikter.

Också propagandan för krig har utvecklats lika snabbt som vapnen. Massmedierna gör ett allt skickligare jobb för att suggerera att vi har ”fiender där borta” som vill förgöra oss. Tyranner med Massförstörelsevapen, som (vanligtvis) dödar sitt eget folk, våldtar, spetsar späda barn på sina bajonetter osv.

Vi själva (som lyckligtvis lever inom ”Det fredliga o demokratiska Internationella Samfundet”) måste därför vara ständigt alerta, beredda på en slutlig uppgörelse med kärnvapen, gentemot den avskyvärda Fienden.

Så ser gärningsmannaprofilen för vår art av primater ut för närvarande. Två antagonistiska maktblock försedda med supervapen, som rör sig robotartat mot en slutstrid.

Näsan ingen fredsrörelse, ganska svaga protester som rymmer kollektiv självinsikt.

Desto fler som hurrar och ropar på showdown

Read Full Post »

Läser Jan Myrdals, Ett Andra Anstånd.
Han är utan tvekan en sällsynt receptiv, begåvad intellektuell – har följt mig genom livet med sina böcker, artiklar och tal.
Framför allt uppskattar jag hans självständighet i förhållande till allmänna opinionen i Sverige.
I den här boken lyckas han genom berättelser från barndom, ungdom och om sin kommande död, förklara vad som ligger bakom den suveränt oberoende positionen.
Fattar också varför somliga har så svårt för JM. Den överlägsna begåvningen, den privilegierade bakgrunden kombinerat med en nördig självupptagenhet sätter oss/läsarna på en del prov.
När vi orkat med detta är utdelningen god!!
Han väcker ens intresse för att förstå världen och mänskligheten igen! – dvs oavsett vad JM själv säger, oavsett vad vi anser oss veta. Han förmedlar en passion för själva sökandet, borrandet efter sanning. ”Skala av löken”, lagren av självbedrägeri, som han uttrycker det.
Det är mäktigt!
En sak som är tänkvärd, som JM indirekt belyser i den här boken, är det enorma, smärtsamma EXPERIMENTERANDET med kärlek och relationer, som satte igång på trettiotalet och som hängt med in i vår tid (LBHTQ-rörelsen med sina nu 70 olika kön)
(När är det dags att fundera på vad attraktion och trohet mellan de TVÅ könen haft, och har, för ”kultur-evolutionär, civilisatorisk betydelse”?)

Han beskriver i inledningen sitt ”eidetiska minne”, ett sorts bildminne vilket gjorde att han i skolåren höll på att bli diagnostiserad som abnorm, psykiskt sjuk. Men räddades i sista stund av en psykoanalytisk terapeut, Nic Waal, som senare (när terapin var över) också tog sig an honom som ”attraktiv ung man”.

Det är alltför lätt att med facit i hand och vid högre ålder ”tänka rätt”.
Men jag ser mig själv 1965 som tjugoåring när rapporterna om slakten i Vietnam började komma in, och tidningarna trodde på Domininoteorin: att detta USAs massmord på folk var nödvändigt för att rädda Väst’s demokrati och frihet.
Att då höra Jan Myrdal tala om den antikoloniala kampen, kändes som en befrielse från kladdiga propagandalögner.
Tillsammans med tusentals andra tjugoåringar ”radikaliserades” vi, blev ”kommunister”.
Flera år (och en Kinaresa) senare fattade jag mer av det diktatoriska i maoismen.
Men det fanns andra versioner av marxism/kommunism. Jag läste Trotsky, Koestler, Orwell, Krapotkin – fattade så småningom att Sovjetunionen och Kina också tillhörde världens imperier med en flera tusen års historia av väpnad konkurrens.
Men det tog ett par decennier.

JM föddes 1927. Jag är fortfarande glad åt att han fanns där som ”arg ung man” 1967 och öste på med sina kunskaper om USAs och Europas imperialism. Det blev en stor folkrörelse som grenade ut sig i studentupproret och svepte med sig alla partier.

Att femtio år senare bortse från JM:s själva tidsperiod, dess olika ”epoker”: Andra Världskrigets fascism o folkutrotning, Hiroshima Nagasaki, Kalla Kriget osv…. och döma ut honom för att han antagligen själv i högre ålder idealiserade kommunismen och Kina, känns för mig alldeles för snålt.

Vad ljuger ”vi själva” om, i den här tidsperioden, var finns vårt pågående självbedrägeri, o Stora Lögn. Det är JMs anda!

JM

Read Full Post »

DEN REPRESENTATIVA DEMOKRATIN HAR BLIVIT ORKESLÖS.
Allt har gått snabbt framåt, utom sättet att rösta och tänka i frågan om folkmakt.
Det skulle på flera sätt gå att modernisera demokratin. Ta bort Direktörslönerna, trimma antalet ledamöter i riksdagen (rekrytering av kunskap, heder och ära – inte av girighet). Också de politiska partierna är i stort sett obsoleta. Om de inte kan uträtta något för folkets flertal, kan de kasseras. Låt folket DIREKTRÖSTA i alla viktiga frågor, genom en app, o sitt mobila BankID.
Vox populi, vox Dei! Folkets röst är Guds röst.

Poängen är att det aktiva deltagandet i demokratin skulle göras enkelt, pålitligt och populärt. Ungefär som deltagandet i handel, aktiespararande, skattebetalande, sociala medier. Nu är demokratin ringaktad för korruption, mobbning, trista TV debatter, kändiseri, jönsiga affischkampanjer (=tonvis av skräp.
+ ”köpa ett gods, och Jobba i Bankers styrelser efteråt”.

Jag nämnde mobilerna eftersom säker identifiering (fingeravtryck, 2stegsidentifiering), betalsystem, skatt, deklaration medmera redan används genom dem.

Först måste alltså något nytt nätbaserat (mediakritiskt) ställe byggas upp av entusiaster för folkmakt. Kanske i stil med rörelsen Reboot Democracy i USA?

Idén bör vara att konstruera en plattform för politisk, reformvänlig expertis (inom ämnen som ekonomi, statskunskap, sociologi, historia) och ett sätt att väcka populära frågor och ohörda minoriteter för opinionsyttring, direktröstning via BankID och fingerprint.

Det blir till att börja med en metod att visa upp en speciell opinion. Ju större den kan växa sig, desto mer inflytande.

Målet är att ha ett alternativ till ”massmedia o den gamla demokratin”

En ”skuggregering” som till slut kan tvinga fram en helrenovering av systemet.

Read Full Post »

Den intellektuelles uppgift är att vara ett samvete i sin tidsperiod – en spegel för sin krets, sitt folk, sin nation. Alla folk har sin ”bördshögfärd”, sin ”hybris”, sina lögner, som behövs punkteras med vissa mellanrum. Därför är det intressant när en person som Lasse Wilhelmsson 76 år gammal, med judisk släktbakgrund och många år inom den svenska vänstern, bestämmer sig för att syna fadershuset.

Det är ju ingen brist på berättelser om judisk identitet, som offer, som hjältar – men sällan förekommer någon skildring av det Egna folkets mörka sida – i varje fall inte i Sverige.

Vad som hänt när någon försökt sig på det är ett ohyggligt larm om ”antisemitism” och evig utstötning från offentligheten. Givetvis har det också drabbat Lasse Wilhelmsson. Sanningen att säga är det inte mycket med den påstådda ”antisemitismen” i hans bok – i varje fall om man med detta menar judehat.

Kanske ”Ett Porträtt med Många Historier” kommer att bli en till ”skandalbok” som läses i smyg, stoppas in i skåpet – men så småningom blir förstådd som en uppfriskande hädelse – början på en sannare karaktärisering av makten?

De intellektuella som försörjer sig via media, kommer förstås inte att våga ta i den. Här avhandlas det man i Sverige helst inte ska låtsas känna till – de märkliga turerna kring 911, om Segrarmaktens krigspropaganda efter WW2, om marxismens rötter i den sionistiska filosofin, om det svenska kryperiet för främmande makt.

Vad LW främst beskriver är ett oproportionerligt judiskt inflytande inom massmedia och finansväsen – vilket inte alltid varit till fördel för en bredare befolkning. Fakta svåra att motsäga.

Den samtida, judiskt-kristna, sionistiska eliten har via media ljugit för de nya krigen i Mellanöstern, samtidigt som de välkomnat den stora immigrationen från krigen.

En konsekvens är att det politiskt sett splittrat nationen, inte bara i Sverige. Man behöver överhuvudtaget inte hålla med LW om allt, det är en provokativ bok också personligt hållen – om hans kontakter i vänstern – en vänster som numera tror sig kämpa för något gott, genom att förtala, censurera och till och med misshandla opponenter (vilket LW fått känna på).

Boken kan inhandlas på Lasses blogg!

Stöd mitt skrivande PayPal Me 🛑 🛑 🛑

SWISH 070-7597006

Read Full Post »

Den här boken försöker ge en bild av ett tillstånd “vi” hamnat i genom globaliseringen och den skuldbaserade ekonomin. Dan Jönsson gör en rundresa i Sverige till olika orter (Flen , Fredrika, Ullared, Grängesberg, Haparanda, Ånge, Angered, Urshult, Säffle, Sandviken, Bjuv, Hammarbyhamnen). Han bor i “Bed & Breakfast”, på vandrarhem, campingplatser, i hotell. Träffar och pratar med människor på caféer, i affärer, i parker.

Han iakttar bebyggelser, arkitektur,ansikten, konst, beteenden. Frågar om historia. Kollar in minnesmärken. Vad han finner är ett till det yttre välmående Sverige, människor som fortfarande lever i idyller, – visserligen otrygga genom den vikande ekonomin – men ännu kapabla att hantera sin försörjning. Lite associerar jag till Göran Palms “Sverige, en Vintersaga” – en uppskattande, kritisk betraktelse av nationen, men här inte på blankvers, utan på prosa.

Stöd mitt ”varken-höger-eller-vänster” – tänkande..! PayPal Me!

SWISH 070-7597006

Bild

Det bästa med “Ingen mans land – Ett år på Sveriges baksida” är inte resan, mötena – utan de tankar som formuleras. Dan Jönsson förfogar över ett vetande som kanske kan förklara den “hypnos”, vi svenskar lever genom. Vi tror oss vara rika genom värdestegringen, men våra samlade skulder (genom bolånen) är större än bruttonationalprodukten. Finanserna i Europa och USA hålls uppe genom centralbankernas tillförsel (ur tomma intet) av nya, gigantiska krediter till ekonomier som krisar.
Lån som ska betalas tillbaka med ränta, vilket bara kan ske genom nedskärningar av trygghetssystemen, och genom att försöka öka varuproduktionen och konsumtionen. Men naturresurserna är ändliga (olja, mineraler, naturresurser). Och såväl förmågan att konsumera när inkomsten tryter.
Det blir en fråga att skjuta skulder framför sig.

Ekonomin bromsas när hundratusentals mister sina jobb.
Lösningen blir att ta nya, lån “för att få fart på hjulen”.
Den sociala gemenskapen (solidariteten) har historiskt sett inte bara byggt på språk och kultur utan också på tjänster och gentjänster, utbyte av värden ( “göra rätt för sig”).

Genom den globala ekonomin har “gemenskapen” reducerats till en abstraktion. Dels har inflödet av immigranter försvagat den historiskt grundade sammanhållningen.
“Förtjänst” kan numera inte vinnas genom att göra rätt för sig utan främst genom olika klipp.
“Skuld” drabbar den som är längst ner och inte smart nog att göra rätt manöver.

Genom vår rädsla för att hamna på förlorar-sidan känner vi oss tvungna att delta i det monetära, ekonomiska spelet. Samtidigt ser vi ojämlikheten växa, naturresurserna sina. Grunden för social gemenskap och trygghet som existerat i århundraden, upplöses i ingenting.

Dan Jönsson reflekterar över hur ett annat sätt att se på ekonomi och gemenskap kan växa fram när vi når vägs ände. Han ser ett hopp i att människor alltid har vågat pröva nya lösningar. I stort sett handlar det om att nå slutet på det monetära tänkesätten i samhällsfrågor. I Occupy-rörelsen i USA (“de 99 procenten mot 1 procenten miljardärer”) och i de demokratiska rörelserna i länder vars ekonomier kraschat, formuleras de nya alternativen.

Read Full Post »