Antisemitism är den förutfattade mallen, om judarnas ondska – och sen raden av påståenden om olika fördärvligheter, som till synes ”härleds” ur ondskan.
Det blir aldrig en informativ bevisföring, grundad på empiriskt material , utan en upprepad anklagelseakt som bygger på insinuation och selektiva exempel.
En sådan anklagelseakt kan vara suggestivt skriven, dräpande, läsbar (osv), men den kan alltid kullkastas av en motsatt retorik (tex som ser judaismen som unikt viktig etc, selektivt drar fram lärdom, begåvning).
Ett faktum är att judiska lärde ofta utgjort ett mellanskikt som tjänat aristokrati o stat i de länder som de hamnat i. Det avgörande då är fusionen av eliten, hur den blir hjälpt i styret.
Vilka konflikter som uppstår, hur de blir lösta.
Traditionen som a priori säger att Judarna är roten till det onda, ”och ur detta följer…” sen uppräkning om upplösning av sexualmoral, familj, ekonomi, nation..talar ju egentligen inte om någonting specifikt.
Om man istället ser all den här ”upplösningen” som ogjord (dvs tar bort det påstått fördärvliga inflytandet) då hamnar vi tillbaks i det agrara samhället, med byteshandel, merkantilism, absolut kungamakt.
Alltså, ges möjlighet att hävda att en viss sorts upplösning av strukturer vad beträffar familj, moral, nation inte har kunnat undvikas, i det vi kallar historisk utveckling.
Att se all denna förändring som ”fördärvligt judiskt inflytande” gör att man undrar, vad kritikern önskade se i dess ställe?
Ingen utveckling alls?
Eller en föreställd, idealisk utveckling, där just det judiska inflytandet tagits bort?
För ens förnuft blir den här sortens (skenbart) bevisförande anklagelseakter sterila.
Kritik av en Kulturs eller religions inflytande kan göras informativ, men då måste det till en studie, ett källmaterial som till exempel varit okänt.
Det intressanta visar sig antagligen vara komplikationerna – inte förenklingen..
Till exempel när det blir konkret: vad en viss person uträttade, hur detta blev bedömt i samtiden. Hur det kan värderas från nuet.
En del antisemiter kan nog skriva, men de är besatta av ett smalt essä-ämne, som de vill tänja över världen och världshistorien.
När det gäller folken och historia vill man ha spännvidd i både berättandet, och i toleransen för vad som kan anses vara ”sant”.
Det existerar självklart flera versioner av världshistoria. Det finns en, där judar ses som mer eller mindre allsmäktiga och destruktiva mot icke-judarna.
Den berättas med besatthet, där saknas sinne för rättvisa och intresse för detaljer.
Jag tror i och för sig att judar likväl som kristna och muslimer är kapabla till ohyggligheter både i tanke o handling.
Det paradoxala är att det stridbara (om man så vill ”giriga, grymma” ) draget också har hjälpt släktet under evolutionen (liksom förmågan att uthålligt förhandla, minnas o överväga fredligt).
Under tio tusen år har ”vi” (ofta i strid) härmat det som varit framgångsrikt, byggt imperier, blivit teknologiskt avancerade.
Bara detta faktum att både kristendom o Islam ”kopierats” efter judendomen (monoteism, utvaldhet, heliga krig) är tänkvärt.
Att skylla ”det onda” på judarna är en dålig idé eftersom den hindrar oss från en livsnödvändig självinsikt med syfte till fred. /Stöd mitt oberoende tänkande! PayPal Me here
PayPal Me 🛑 🛑 🛑
Gunnarthorell's Blog 
Lämna en kommentar