Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Det finns något sorts religiöst drag över ytterlighetsrörelser.

Ungefär som i hymner påminner de oss om den strävan efter absolut fulländning som mänskligheten bär inom sig. ( På den Gyllne Stranden alla mötas där )

http://runeberg.org/landicke/07_03_09.html

Det är nog därför jag dragits till det utopiska, både vad beträffar social förändring, självförbättring och psykoterapi.

Nå, hur har det gått Gunnar (du som nu är 76 år)? frågar betraktaren.

Har din starka, ombytliga tro och längtan gett resultat? (att du räddat världen eller i någon mån frälst din själ? ).

Svaret blir,

”inte alls!”,

”inte särskilt mycket!”.

Världen har förändrats (men är som den är), mitt liv har förändrats, något till det bättre – men på ett annat sätt än vad jag föreställt mig.

Kommunismen som väckte hopp (hos oss studenter på sextio–sjuttiotalet) kollapsade 1991 efter Gulag och tydligen decennier av angiveri). Kommunisterna omvändes till ”privat ägande” och ”marknadstänkande” .

Socialdemokratins solidariska folkhem blev ”individuella klassresor” och ökade klassklyftor.

Av självförverkligande och terapi kom marginella förbättringar, men inte av den övertygande karaktär man föreställt sig som ung vuxen.

Av feminismens ”krossa patriarkatet” blev det en lobbyrörelse för karriärkvinnor.

Pride utvecklades till en festdag för ett konglomerat av alla institutioner och ”varumärken”.

Är hoppet då ute för verklig, REVOLUTIONÄR FÖRÄNDRING?

Ska inte människan få odla sin strävan efter fulländning, gemenskap och evig fred?

Det märkliga är att dessa olika visioner jag nämnt har haft sin verkan, och påverkan, men i mindre skala – aldrig i sin omstörtande version – vilket utlovats.

Snarare verkar det som att samhällena stöps om mer dramatiskt av de TEKNISKA innovationerna ( exempel boktryckarkonsten, industrialismen, byggtekniken, radion, televisionen, p-pillret, persondatorn, internet, mobiltelefonen osv).

Resan tycks oavsett bristerna gå i riktning mot ett mer jämlikt och socialt sofistikerat samhälle.

Det verkar finnas något i samspelet mellan ideologisk och teknologisk evolution som leder till att de humana dragen i alla kulturer långsamt förstärks. Om inte en grupp människor visade sitt radikala missnöje skulle det antagligen gå långsammare.

Det enda, stora hotet mot denna utveckling tycks vara en kvardröjande, ömsesidig intolerans mellan de tidigare, krigförande ideologierna, i deras extrema former.

Det manifesteras framför allt genom de aktuella, militära konflikterna som fortfarande pågår mellan stormakterna.

(bild, torpare, vid Söderbygården 1917)

Är det rimligt att vi låter den manliga halvan av befolkningen fara illa, på grund av en förlegad ideologi som säger att männen utgör ”maktstrukturen” som ”förtrycker” kvinnorna?
Warren Farrell är en forskare och visionär som ser till båda könens mänskliga rättigheter.

Om uppdrag granskning, Virtanen (Timell osv)

Har vi fått En ny skvallerCentral, med saftigt skvaller om sängkammar-tragedier/farser, oundvikligt kopplad till massmedierna o lösnummerförsäljning?
Metoo var äkta till sitt ursprung, men ”presstituerades” efter kort tid.

Handen på hjärtat. Vem kan avstå från att läsa om vad Martin Timell gjorde i badtunnan? Eller vad Virtanen tog sig före, efter en våt natt?

En guldgruva för massmedier, långt bättre än de falska u-båts-siktningarna.

Eftersom ca 16 % av befolkningen har psykiska problem o egenintresse av offerrollen, ser jag inget slut på denna ”revolution”.
Det är snarare inledning av en era av ännu kraftigare massmedial styrning.

Tycker trots allt att vi lever ”i den bästa av världar”. Den friaste, mest moderna.
99 procent av de invandrare jag möter anstränger sig, hittar anpassning och utför nyttiga jobb.
Visst är det mycker olösta problem med penningsystemet, strålningsteknologin, den industriella maten, med krigspropagagandan – men inte ser jag några skäl att misströsta.

Antingen kan den här världen med dess ledning genom kompromisser, justeringar och reformer hanka sig fram till fredliga lösningar, eller också uppstår en kris av en art, hittills aldrig omvittnad.
Dvs, sönderfall, inbördeskrig, världskrig med kärnvapen.

I det fallet är det inte nationers, utan själva artens överlevnad som står på spel.

Inte heller Det är egentligen skäl att misströsta.
Förmodligen var det isåfall något i vår genetiska design som medförde undergång.

I en av Kurt Vonneguts romaner, kanske i ”Kattvaggan”, står det på gravstenen över den sista människan:
”Allt var vackert, ingenting gjorde ont”.

Det kommer att finnas arter efter oss.

https://gunnarthorell.blog/2018/04/06/vansterns-olampliga-sangkompis/

Vi kan läsa det bokstavligt. Vi ska läsa det bokstavligt. SCUM är en helt allvarlig och bokstavlig affär. SCUM menar vad det säger. SCUM drar allting till sitt slut, det är helt logiskt, SCUM har ingen anledning att vara konstruktivt och rimligt. Patriarkatet är inte rimligt.

Vi kan läsa det metaforiskt, cutting up betyder ju också kritisera, ifrågasätta på engelska. Våldet mot männen kan läsas som en metafor för mäns våld mot kvinnor. Och SCUM:s idéer om män, och utopin om deras utplåning, är förvillande lika mansidéerna om kvinnan som löper genom historien och samtiden (Valerie är samtida med såväl 1967 som 2003). Vi kan läsa SCUM som en text full av referenser.

Vi kan läsa det som en parodi på historien om »tänkandet« om människan. Den historien är historien om en hoper löjliga lögnaktiga karlar som har ljugit oss fulla med skit. Idéer som framstår i all sin tarvlighet i Valeries text. När du läser SCUM är det lätt att tänka på till exempel en liten kille som Aristoteles som beskriver kvinnan som en ofullkomlig varelse, ett slags deformitet.

Mannen är i hans »tänkande« av naturen överlägsen, han har nått ett högre utvecklingsstadium än kvinnan. Det är lätt att komma att tänka på lilla Rousseau och hans »tankar« om kvinnan som roten till civilisationens fördärv, på 1800-talets biologistiska trams om kvinnan som natur och kropp, biologin som hennes öde, sekelskiftets antirösträttskampanjer eller 1990-talets biologist iskallt skitsnack i Sverige.

Och argumentationstekniken är densamma i SCUM som i mannens historia om kvinnan. Det är det ständiga upprepandet (mantrat, cirkelresonemangen) om mannens natur som hans öde. Eftersom han är en ofullgången varelse kan han inte det ena och det andra och det tredje och ingenting.

SCUM är en hjärntvätt. Metoden och angreppssättet är gamla och beprövade. Liksom manstänkarna påstår hon kategoriskt något som redan är bevisat (genom trollformeln att naturen har bestämt att det ska vara så) och detta får i sin tur bestämma ytterligare ett faktum om, eller en egenskap, hos objektet. Manshistoriens trollformel har varit livmodern, SCUM:s är mannens sexualitet (besattheten av att knulla, tendensen att drunkna i sitt eget passiva kött). Och tonen (raljant och
aggressiv) är också den förvillande lik. Tänk bara på Rousseaus djupsinniga betraktelse: »Kvinnor kan inte springa. Kvinnor kan inte springa eftersom deras springställning är så löjlig att de liknar gräshoppor.«

Historien är en hjärntvätt. SCUM är en avprogrammering. Valerie kan sina Manstänkare, hon kan sin Manshistoria. Valerie skojar med dem alla.
SCUM och Valerie hatar sex. Sex är en hang-up. Antisex är svaret. Men du måste gå igenom en massa sex för att komma till antisex. Valerie levde som lesbisk. Valerie levde inte som lesbisk. Det enda som är helt säkert är att hon sålde sitt arsle till män hela livet.