Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Läser Olof Palmes tal igen!
Det som slår mig är enkelheten i hans retorik. Det starka tilltalet!
Därför tror jag han blev så intensivt hatad av högern.
Han säger egentligen vad de flesta människor konstaterar gång på gång

att samhället ÄR orättvist,
att vi i perioder HAR kunnat göra samhället bättre,
att vi kan och SKA göra det bättre!
En plädering för en mer sofistikerad gemenskap, med ett mått av fred och solidaritet.
Lönnmordet på Olof Palme tog bort något väsentligt i svensk identitet och ersatte det med efterblivna, amerikanska ideal.

Det måste förarga, att OP efter mordet, till och med hamnade på utländska frimärken.
( till exempel, ett sovjetiskt)

Vet att Palmes ideologi anammades under Sovjetunionens upplösning.
Parollen då var ”Socialism med ett mänskligt ansikte”.
Nu fick man istället ”rövar-kapitalism med ekonomisk chock-terapi” som sänkte medellivslängden för män till 50 år, banade väg för Putins envälde o kamp mot oligarkerna

Sorgligt att Olof Palme denne betydelsefulle ledare endast blev 59 år.
Mördad när han var på väg att slå igenom internationellt, med visioner om de små staternas fredsförbund mot stormakternas militära imperiebyggen.
Egentligen omistliga idéer för fred, nedrustning, kärnvapenförbud, om mänsklighetens ska överleva i vår epok. Nu, sorgligt glömda, bortsopade ideal – genom krigshets, hysteriskt hat, massmedial lögnaktighet.

Det räcker att konstatera vilka krafter som vunnit på lönnmordet av Olof Palme.
Samtidigt måste vi i Palmes anda inse att den ursprungliga makten med dess beskyddarverksamhet och militära uppbyggd ”säkerhet”, essentiellt ÄR ett kriminellt system, som långsamt går igenom en ”humanisering”, dvs i meningen avrustning, insikt om vad som (i en era av kärnvapen) krävs för släktets överlevnad och modernisering.
Olof Palme, Dag Hammarskjöld, Robert Kennedy, Martin Luther King, Oscar Romero, Mahatma Gandhi, Raul Wallenberg mfl var ledare som kunde förmedla den insikten. .
Gemensamt för dem
– att de blivit MÖRDADE.

OP blev alltså mördad för att hans starka sida var att verka för fred, antiimperialism och nedrustning. I det arbetet var han en ledande, internationell kraft.
Om han levt i dag skulle ha kritiserat NATO och den okontrollerade, militära upprustningen.
Han hade inte fallit undan varken för för Washingtons eller Moskvas lögner och krigspropagaganda.
OP var född 1927 och var alltså tonåring/ung vuxen när USA fällde atombomberna mot Hiroshima Nagasaki.
Sannolikt satte det outplånliga spår, och fanns bakom hans starka fredsretorik.

Vad Palme säger är att själva den tekniska utvecklingen av det Militärindustriella Komplexet går så snabbt så att politikerna i de olika nationerna har mist kontrollen över händelseutvecklingen.
Mekaniseringen och ”trycka på knappen” till kärnvapen (med sprängkraft tusen gånger Hiroshima bomben) är en kombination som uppriggat för självmord för arten människa.
De här tankegångarna utvecklade han som argument för avrustning innan han mördades.
De har bara blivit ALLT MER sanningsenliga och borde 2023 stå i eldskrift i världens olika maktcentra.
Men tvärtom, massmedierna som borde varna oss göder illusionen om ”fiendens absoluta ondska”, det rättfärdiga kriget.

Jan Myrdal (som tillhör samma generation) spelade en annan roll i Sverige, som rebell o outcast
– också för honom blev antiimperialism det främsta motivet.

https://www.facebook.com/reel/156739620418224?sfnsn=mo&s=F5x8gs&fs=e

Min Kamp, del 6

Läser sista (sjätte) delen av Karl-Ove Knausgårds ”Min Kamp”, som jag av nån anledning missat.
Kanske den inte fick samma enthusiastiska mottagande som de första fem?

Det är en mastodont på över tusen sidor, har en hel del avsnitt som är politiska, filosofiska.

Vilken briljans i dessa essäer om språket, om bibeln, om vår existens, om nazismens orsaker, om Hitler som person!
Han tycks ha läst in allt väsentligt vad gäller epoken och ger det liv igen!
Som språkpedagog och tänkare överträffar han det mesta jag stött på i den akademiska världen.

Min tolkning:
Som kollektiva varelser utvecklar vi en dimension av känslosamhet i krislägen – som gör att vi påverkas starkt av ”språklig karisma” hos ledare som tycks föra kollektivets talan.
Vi rycks med av deras propaganda även när den motverkar våra rationella intressen (av fred, välstånd, överlevnad).
Man måste läsa hans formuleringar, det är ett utbrott av reflexioner om samband, som förvånar.

Han utgår – indirekt – från likheter i sin egen uppväxt o personlighet med Adolf Hitlers motsvarande villkor.
Ser det mänskliga och samtidigt förvridna hos sig själv och i dåtidens fattiga, hunsade mänsklighet i Europa.

Alice Miller gav en liknande skildring i Hitlers Barndom. Men Knausgård går ett steg längre.
Han psykoanalyserar inte ”en sjuk individ” utan beskriver snarare hur ”vi alla” (inklusive ”jag själv”) kan bli triggade in i en oerhörd, människo-tillverkad katastrof, av typen ”världskrig”.

Ingen författare jag hittills läst har beskrivit oss på det sättet, som ”delaktiga”, ”ansvariga” i förhållande till samtiden – och han gör det utan moraliska pekpinnar. Snarare via en medkänsla, som en snillrikt pedagog.

Vi drunknar för närvarande i krigspropagaganda som syftar till ett Tredje Världskrig med kärnvapen. Kolla noga vilka källor journalisterna använder.

Många förstår inte att alla nationer i sin begynnelse uppstått genom en väpnad våldsmakt för beskydd, som är analog med mafia.
Det här utvecklas historiskt sett till militärmakt, säkerhetstjänst, massmedier (vars redaktioner är knutna till det psykologiska försvaret).

Inom dessa ramar existerar ”demokrati” som en väsentligen intern institution.

I FN har vi formellt sett en relativt stel internationell organisation som i bästa fall kan motverka krig, men som bevisligen också kan korrumperas, hotas till eftergifter.

Folken har aldrig fått ”rösta” om krig /fred, eller blivit objektivt, opartiskt informerade om krig/fred – varefter beslut fattats!

Snarare har vi lurats och knuffats in i detta som kallas ”krig”.

Efter varje ohyggligt blodbad höjs ropet ”ALDRIG MERA KRIG!”

Men en generation senare är fasorna bortglömda, och förberedelser görs för nästa stora krig (vilket vi är mitt uppe i nu).

Genom uppkomsten av kärnvapen, kemiska, biologiska vapen etc borde krig ha förklarats olagligt 1945.
Militärmakt och rustningar borde ha reducerats till ett minimum.

Men så skedde bevisligen inte.

Det finns alltså inget skydd mot världskrigets hotande katastrof om vi inte begriper förutsättningarna, och kollektivt sätter oss till motvärn!

Till min läggning är jag vaccinerad mot sektväsen, eftersom jag i tjugoårsåldern hamnade i en militant sekt, kallad REBELLRÖRELSEN.

Den handlade om de Goda (”kommunistiska rebeller”) mot de Onda (”kapitalister o deras medlöpare”). Grejen var att välja ”rätt sida”.

Nåväl, en person tog livet av sig (efter upprepad mangling på möten). En kvinna spärrades in, fick sina barn beslagtagna, hon ansågs ”opålitlig”.
Själv gjorde jag mig kvitt olika ”borgerliga” klädesplagg och borgerliga prylar minns jag.
Efter något halvår säckade rörelsen ihop.

Sammantaget, en kraftfull lektion i fanatism, personkult, känslomässig övertro. Tack till den karismatiske ledaren, Franceso Sareon!

Senare i trettioårsåldern när jag hamnade i en liknande sekt (men av nyandlig karaktär) Osho-rörelsen i Poona hade jag bevisligen vett att dra mig ur på ett tidigt stadium.

Alla sekter har heliga skrifter, urkunder, slagord, som ska studeras noga, och som ska helgas dagligen, åtlydas.

Självklart ter sig en hel del av vad som där formuleras som rimligt, till och med slagkraftigt (annars skulle det inte fungera ).

Däremot är det omöjligt att ha ett fritt, kritiskt tänkande – dvs en skepticism vad gäller sektens utgångspunkter. Då möts man av känslomässig utstötning, intolerans.

Andan inom vetenskap är raka motsatsen, alltså omfattande tvivel, rannsakan av ”tron”. Även kallat falsifiering.
Det är inte amerikaner eller judar som ”hittat på” denna filosofi, utan antika greker.

För en ”mäkta troende” ter sig tvivlet givetvis ”urvattnat”, ”meningslöst” jämfört med värmen vid den sekteristiska lägerelden.

Fascinerande dokumentär, av Bosse Lindqvist. Under ytan, SVT Play. Under Ytan
Tusentals ubåtskränkningar visade sig vara ingenting.
(När man ser sv militärledningens upphetsning och brist på intelligens undrar man hur lång tid vi har kvar. Särskilt Carl Bildt framstår som en patenterad fåne. 😁😅😜

Vad jag syftar på är en speciell sorts dumhet som vi har gemensamt med andra primater (chimpanser, babianer) dvs upphetsning vid fejder, ”släktgräl”. Vi blir som vansinniga och ger oss på De Andra med diverse vredgade läten, tillhyggen, vapen.

Detta kunde vi ju hålla på med som en form av kultur-evolutionär konkurrens i flera tusen år,
men 1945 uppfann vi tillhygget KÄRNVAPEN.

Då borde vi i namn av intelligens i grunden ha ändrat beteende, men istället fick vi Kalla Kriget, som fortsatte att upprepa samma farliga beteende, nära avgrunden – total förstörelse.
Vad gör vi nu 2023?
Samma lättlurade upphetsning via massmedia, ingen reflexion, ingen kollektiv självkritik.
Bara hets mot Hin Onde, ”fienden”, företrädesvis Ryssland (som vi paradoxalt nog haft fred med i 200 år)

Våld föder självklart våld.

Var och varannan politiker o redaktör tycks nu i andanom ha ryckt in vid fronten – om vi ska tro dem själva. 😁

De som inbillar sig att en Krigsorganisation som NATO skulle vara något skydd för Europa, är patenterat okunniga.
NATO är USAs alibi för att kunna starta krig också i Europa.

Citat / Jacques Baud : ”De baltiska länderna, Polen eller länder som Sverige, Finland och till och med Schweiz, som tror att NATO skulle kunna ge dem ytterligare säkerhet, tar grundligt miste, eftersom amerikanerna aldrig kommer att offra Washington, New York eller Los Angeles för att skydda Helsingfors eller Stockholm. I vilket fall som helst skulle de inte inleda en strategisk kärnvapenduell med Ryssland utan att gå igenom en taktisk och operativ kärnvapenfas som först skulle ödelägga de europeiska länderna.
Under kalla kriget lämnade Warszawapakten ett utrymme för en konventionell fas i händelse av en konflikt i Europa. Med paktens försvinnande och NATOs inringning mot öster försvinner detta utrymme”

Alltså
Kommer snart, Krigsskådeplats Europa:
Get your tickets now!
(Bring flashlight and survival blanket!)

Sammanfattning – ”apliknande dumhet” existerar alltid i sk krig.
Man ser urtida babian-klaner drabba samman under våldsam upphetsning. De har inte förstått att de numera har ”kärnvapen” istället för trädgrenar el stenar…

Typ, vad som kommer att hända sen med tjocka släkten i de radioaktiva ruinhögarna ?
😬 På gravstenen för Homo Sapiens.
”De kunde inte låta bli!”


(Följdfråga, vad är det som saknats hos motparten? dvs ”vänstern”)

Jag tror personligen att ”massmedierna” i Sverige spelat en ful roll.

De ska granska makten, men har alltmer blivit en osviklig del av Makten.

Typiskt tex är Dagens Nyheter som väl gjort allt för att främja nyliberalism, och dessutom slirat konstant vad gäller fakta om USAs 22 år av kriminella krig nära Europa.

Nu, med gängvåldet i förorterna, är det förståeligt nog vänster-liberala krokodiltårar som passar – för att ge intryck av ”samhällsansvar”, när gemenskapen skakar?

DN ansåg tex – inför angreppet på Irak – att detta var rätt, och skedde för att avlägsna ”en tyrann med Massförstörelsevapen”. Några massförstörelsevapnen hittades aldrig.

Alltså, kopiering av Washington krigspropaganda, när de flesta visste att det handlade om olja, geopolitisk dominans!

Sen har liknande propaganda upprepats beträffande Libyen, Syrien. Alltid, ”en ond tyrann med Massförstörelsevapen”.
USAs krig är definitionsmässigt ”för fred”, har i slutändan ”humanitärt syfte”.
Ibland (och gärna långt efteråt) ses de som ”tragiska misstag”. Oavsett hur många miljoner civila som dödats,
oavsett hur många miljoner som tvingats fly till Europa – (vilket åstadkommit demografisk chock, politisk destabilisering i europeiska länder).

Annat ljud i skällan, förstås när ”Ryssen” också tar till vapen…Då kopplas STOR indignation på, ofattbar ondska.
Och stora rustningar, kärnvapen, medlemskap i krigsalliansen NATO nödvändigt, trots att NATO o USAs 22 år av angreppskrig o frånvaro av diplomati uppenbart provocerat fram Rysslands militära motangrepp i Ukraina.

Men varför valde alla socialdemokrater samma väg, dvs ”new management”, övergav den klassiska reformpolitiken?

Före mordet på Palme genomförde massmedierna omfattande, grova skandaliserings-kampanjer i mot såväl Wilson i UK, Whitlam i Australien, Olof Palme i Sverige, som Willy Brandt i Västtyskland. Det hela verkade orkestrerat.
Dessa internationella ledare arbetade bla för ett världsomfattande fredsförbund med alla de mindre nationerna, riktat mot stormakternas krigspolitik. Bandung konferensen var tex en produkt av detta arbete.

Palmes popularitet i Tredje världen gjorde antagligen att skandalisering via massmedierna inte räckte. Därför lönnmördades han.
(Det är i alla fall vad vad bröderna Poutiainen hävdar i ”Inuti Labyrinten”, om mordet på Palme.)

Jeremy Corbyn har ju skandaliserats genom falska anklagelser för antisemitism.
Vad man gjort med Bernie Sanders, vet jag inte?

Sovjetunionens Kollaps 1991 spelade också in, det gjorde högern mer aggressiv.
NeoCons i USA satte igång sin geopolitiska intrig för dominans, som realiserades i raden av angreppskrig och ockupationer som inträffade från 2001 fram till nutid.

Nu ska också Sverige som haft fred med Ryssland i 200 år, vara en del av denna grovt kriminella utrikespolitik.

Berättarkonst

Berättelser kan ses ur ett kultur-evolutionärt perspektiv.
Det finns ett antal ursprungliga berättelser av typen urkunder (skapelsemyter, nedskrivna texter om ”vilka vi, människorna, är”, hur vi kom till. Vad vi ska uträtta, Toran, Bibeln, Koranen, Bhagavad-Gita, Iching, Taodeching osv ).
Från dessa har andra berättelser vuxit fram och överlevt glömskan. De kallas klassiker.
Varför de tycks minnesvärda är svårt att förklara.
Varför överlever en viss formgivning av bruksföremål, som kärl, koppar, grytor, slevar? Eller varför tycks vissa verktyg som odödliga?
Dels för att de fortsätter att vara brukbara, dels för att vi ser något vackert i dem som kopieras och förbättras från generation till generation. Men vad ÄR vackert?
Antagligen förhåller det sig på liknande sätt med berättelser – att vissa teman fortsätter väcka ”mänskligt intresse”,
kärlek, förförelse, äventyr, förbrytelse, svek, förlåtelse, fejder, mord, krig och fred.. den lille som besegrar den store. Det finns en litterat katalog inom oss. Ordspråk, embryon till berättelser, dikter, vittnesmål.
Stor litteratur kan isåfall ses som intressant utveckling av det som en gång funnits i ”urkunderna”.

Se tillkommer motivet med att kunna höja sitt sociala status med litteratur och konst. Då blir det mer komplicerat.

”Marknaden” vaskar fram det som tycks omedelbart gångbart, det som ytligt sett verkar stämma med Canon.
Men vad som verkligen blir klassiskt ( kommer att leva kvar, förfinas, ungefär som bruksföremålen, verktygen) är alltid svårt att förutsäga. Detta är själva utmaningen för kritiker.

Konkurrensen mellan berättelser har alltid varit hård.
Den stora mängden av alster, genrer hamnar i havet av glömska. Bara i efterhand går det att se vad som levt vidare, förblivit ”användbart”.
Vi får trösta oss med att det FINNS en succession, hoppas på att vi som läsare /värderare inte är totalt blinda? 😀

https://www.facebook.com/gthorell

Fredsrörelse präglad av ickevåld har rötter i Mahatma Gandhis, Martin Luther Kings, Nelson Mandelas, Oscar Romeros, Rachel Corries, Bertha von Suttners andligt betonade kamp mot rasism och kolonialism.

Också i den nationella, demokratiska och revolutionära socialismens tradition – Rosa Luxemburg, Emma Goldman, Olof Palme, Willy Brandt, Mordechai Vanunu, Pablo Neruda, Victor Jara, Julian Assange, Edward Snowden.

Samt i liberal, sekulär diplomati, Raul Wallenberg, Folke Bernadotte, Dag Hammarskjöld, Robert Kennedy

Av de nitton namn jag nämnde gav tretton sina liv som martyrer för fredsarbete, en satt i isoleringscell i trettio år, en var fängslad i 2 år, en är i arrest på livstid, en är olagligt fängslad på obestämd tid, en är i landsflykt.

Namnen ovan är vad jag, en svensk i ett land med 200 år av fred råkar känna till. Är säker på att varje nation som varit i krig el inbördeskrig sen 1945 har en unik lista på martyrer o fredskämpar.

Det är dags att ta fram hjältarna/hjältinnorna för fred, lära känna deras erfarenheter och organisera ett fredsarbete.
Jag vill tipsa om Ana Valdes eftersom hon som svensk författare tillhör denna kategori, har berättat om sin kamp i Uruguay i ”Er Tid Ska Komma!”

https://www.facebook.com/reel/677019560467356?s=yWDuG2&fs=e

https://www.facebook.com/gthorell