Feeds:
Inlägg
Kommentarer

AUDIO: Moesta et Errabunda. (Översatt, Dan Andersson)

MOESTA ET ERRABUNDA Charles Baudelaire

O älskade säg, om ditt hjärta ej stundom har flytt
långt bort från det mulnande hav och den orena stad?
Till hav som är klarare blått och så jungfruligt nytt
att dess skum är ett ljusets och renhetens bländande bad —
dit, älskade säg, om ditt hjärta ej stundom har flytt?

Blott havet det vida kan läka de kvalfyllda bröst.
Vems ande har låtit dess rosslande vågsånger bli —
tätt följda av vindarnas milda, harpklingande röst —
åt hjärtat en sällsam och bävande vaggmelodi?
Blott havet det vida kan läka det kvalfyllda bröst

O bär mig, min springare, för mig i fjärran, fregatt!
Långt, långt; här är stoftet av strömmande tårarna vått!
O säg, är det sant att mitt hjärta har ropat i natt:
bort, bort ifrån grämelse, synder och smärta och brott?
O bär mig, min springare, för mig i fjärran fregatt!

O rosornas paradisland, huru fjärran du är,
där himmelens ljus är som glädjens och kärlekens sken,
där den som blir älskad och dyrkad är värd hållas kär
och vällusten själv, fastän het, bliver helgad och ren —
o, rosornas paradisland, huru fjärran du är!

Den barnsliga kärlekens eviga grönskande ö,
med visor och kyssar och hjärtans förborgade rus
där fiolernas ekon bland skuggande kullarna dö
vid vinkrus i aftonens rosdoft och svalnande sus —
den barnsliga kärlekens eviga grönskande ö,

Från början ger de stora religionerna anvisning om ett mer civiliserat sätt att leva. Helighet är att i sin livstid vara fulländad och förmå leva enligt en jämförelsevis hög moral. 

Skenhelighet kan jämföras med  predatorers camouflage i naturen, och uppstår så småningom, genom kulturell evolution. Närmare bestämt genom  vidareutveckling och institutionalisering av religion och politisk ideologi. 

Genom ett allt rikare och mer motsägelsefullt språk förser oss religion och politisk ideologi till slut med  möjligheter till dubbleringar –  att  kunna maskera ett  primitivt beteende bakom ett till synes civiliserat. Fördelen med skenhelighet är att man kan inkassera belöning både av ett  civiliserat men samtidigt primitivt handlande. 

Man ger starkt intryck av godhet, kyskhet, dygd för att i realiteten agera otroget, utstötande, plundrande. I överklassen och i samtida byråkratier kan man säga att skenhelighet blivit  en osvikligt förmåga. 

Författaren Dostojevski gör en  genomlysning av skenhelighet och socialt hyckleri i romanen Idioten. Stendahls Rött och Svart kan också nämnas. 
Romanen Stoner av John Williams. Paviljong 6 av Tjechov. 

Ett tankeprovocerande påstående av Camille Paglia är: om kvinnor ensamma byggt samhällena skulle civilisationen inte höjt sig över stenåldernivå. 
Å andra sidan kan man också spekulera i vad som hänt om Männen ensamma byggt samhällen? Kanske man endast nått till en medeltida nivå? 

De båda könen, var för sig, saknar viktiga egenskaper. Kan kompensera för dem i viss utsträckning, men är samtidigt begränsade genom den  specialisering som alstrats av kulturell och biologisk evolution. 

Alla kan helt enkelt inte prestera allting, ens i den bästa av världar. Det upplysta synsättet är att erkänna könens jämlikhet  men inte eftersträva att göra dem lika. 

DET SOM KALLAS PATRIARKAT HAR GENOM KULTURELL EVOLUTION EN VÄL UTVECKLAD KOPIA AV MATRIARKATET INOM SIG.

Principen är att ett stabilt, segrande system alltid införlivar och lyckas förbättra det innovativa i systemet som konkurreras ut.

(Pilbågen blir armbors, armborst blir gevär.
Häst och vagn blir diligens, blir automobil.
Ångmaskin, blir explosionsmotor/elmotor. Stigar blir vägar. Byar blir städer Osv)

Kopian av matriarkatet ser vi tex i föreställningen om Maria, Guds Moder. De kvinnliga helgonen. Och förstås i drottningarna, kejsarinnorna – de stora divorna etc

Men också i den grekiska mytologin om Afrodite, Diana, Hera.

Den klassiska, grekiska kulturen restaurerades i Väst’s föreställningsvärld genom renässansen på 1500-talet.

Senare, även genom upplysningen och romantiken – och inte minst i kvinnorörelsen från sluter på 1800-talet fram till idag.

Alla som håller på med reklam vet att rikta sig till kvinnorna, eftersom de väl känner till att dessa bestämmer över lejonparten av familjernas konsumtion.

Patriarkatet formar ett yttre, väpnat skydd för kvinnor och barn (byggnader, försvar, industri). Ett system som främst bärs upp av männen (soldater, grovarbetare, innovatörer)

Kopian av Matriarkatet formar ett inre försvar för arten, genom födelse, moderskult, trohet, uppfostran, etik, skönhetsideal, dekorum. Ett system som domineras av kvinnor.

Det naturliga i Väst 2021 vore därför att ha en aktiv rörelse för både männens och kvinnornas mänskliga rättigheter.
https://gunnarthorell.blog/?s=Feminism

Psykologisk thriller, byggd på verklighet.
Om en begåvad parasit o charlatan som bryter ner den socialt uppburna författarinnan.

Boken är så pass närgånget otäck att man associerar till skräck-klassiker som Dostojevskis Dubbelgångaren, Tjechovs Paviljong 6. / ”Identitetsmord”.

Den detaljerade berättelsen vecka för vecka visar hur ekonomisk bedräglighet i samtiden kan genomföras genom en mix av falsk romantik, vidskepelse (ala new Age kultur), ego-kulten, kamp för bostadskarriär, hoppet att bli ”filthy rich” på aktier.

Visserligen går inte Christina under som huvudpersonen i Dubbelgångaren eller i Paviljong 6.
Hon räddas (efter 3 år) genom sitt nätverk som förmår henne att polisanmäla, och senare, vid rättegången, genom vittnesmålet som finns tillgängligt i dagböcker.

En av de främsta meriterna i boken är känsligheten i språket, kunskapen om hur kvinnlig moderlighet och vekhet kan utnyttjas, brytas ner av dominant, perverterad manlighet.
Christinas blogg:
https://christinaherrstrom.com/blog/

Svagheten i den samtida feminismen är att den är ideologi-driven, och inställd på att bara se kvinnornas problem.

Vad vi behöver är en politik som bygger på social indignation men främst stödjer sig på vetenskap, tar hänsyn till biologiska skillnader (alltså förkastar doktrinär social-konstruktivism) / och således urskiljer vad som idag är specifika kvinnliga o manliga privilegier, likväl som vad som är nackdelar och förtryck för kvinnor resp för män.

Det nya perspektivet är att se till det framgångsrika lagarbetet för arten – vad som är produkt av en mångtusenårig kulturell evolution.
Mitt intryck efter 30 år av socialt arbete (o lyssnande på hundratals människors livsberättelser) är att Sverige är ungefär så jämnställt som det kan bli genom politisk kampanj. 

Problemet till exempel med genomsnittliga löneskillnader beror främst på yrkesval och val av prioritering där män och kvinnor väljer olika. Så länge män oftare väljer teknik, byggnation, karriärjobb företag får de i snitt mer betalt än kvinnorna, som väljer annan utbildning o arbeten i vård, skola, omsorg, offentliga sektorn (dvs skattefinansierad, ej skalbar ekonomi)

Vad som måste räknas in är förstås att män via äktenskap och arv (kortare livslängd) transfererar inkomster och egendom till kvinnor (och barn). Att ändra männens manlighet kan inte åstadkommas genom offentliga uppfostringskampanjer. Ofta blir enda resultatet ett ideologiskt motstånd. 

Den modernisering som sker när det gäller könsroller i samtiden betingas främst av samhällets modernisering i stort (teknik, innovation, kunskapsutveckling). En del av idéinnehållet som uppkom via 1800-talets utopiska ideologier (kommunism, socialism, feminism) har testats i verkligheten och har bidragit till modernisering, men vi kan inte vänta oss att inspirationen av dessa ideologier ska ha samma dignitet 150 år senare.

Det kommer ständigt ny kunskap om kön, via biologi, evolutionsvetenskap, DNA-forskning, sociologi, psykologi.
Ett av de ideologiska påståendet som upprepas papegojartat är att kvinnor alltid får lägre lön också när de utför samma arbetsptestation som män.

Detta är en av de orimliga, ideologiska ståndpunkterna, som kommer ur en konfrontativ ideologi (numera statsideologi) som vevar på i blindo /används för söndring.
Om påståendet vore ett ”bevisbart faktum” skulle marknaden givetvis alltid prioritera kvinnor = den billigare, bättre arbetskraften. Skulle alltså kapitalismen frångå sin mest kraftfulla mekanism (strävan efter vinst) av ”sentimentala skäl”? 

I själva verket ser man vid närmare undersökning att män och kvinnor på samma arbetsplats med samma uppgifter givetvis väljer att arbeta på olika sätt, gör olika prioriteringar. Kvinnor och män ser på olika sätt vad gäller den egna hälsan, det egna utseendet, den egna ansträngningen, och dispositionen av tid.

Man förstår olikheter i deras genomsnittliga inkomst bättre om man betraktar dem som två stjärnspelare (med olika positioner) i ett lagarbete för familjen.
Kvinnan har av hävd och konstitution de kvinnliga attributen, moderbandet – en inre försvarslinje. Mannen har pss den fysiska styrkan, offerviljan att prestera, att ge sina resurser – dvs en yttre försvarslinje. Dogmen, att kön är ”socialt konstruerat”, dvs ur all väsentlig synpunkt ”politiskt modifierbart” strider både mot förnuft och biologiskt vetande.

I övrigt kan ungefär en motsvarande lista med ”klagomål” (förtryck och orättvisor) som feminister ställer upp angående kvinnorna, också radas upp för männens vidkommande. Och detta görs numera av rörelser som Men’s Rights Movement, av kvinnor i den konservativa rörelsen, av liberala kvinnor som engagerar sig för sina söners utbildning, för fädernas rättigheter att vara med sina barn.

Ny forskning visar att också män blir dominerade, parasiterade på, psykiskt och fysiskt misshandlade i förhållanden o äktenskap. De anklagas falskt, blir berövrade vårdnad (bevittnade flera såna fall i mitt arbete med socialtjänsten).
Det tragiska är att män som pekar på detta offentligt möts  av härskartekniker, förlöjligande osv.

Därför har de mest framstående företrädarna för männens mänskliga rättigheter varit kvinnor (Camille Paglia, Karen Straughan, Christina Hoff Sommers, Esther Vilar, Diana Davison, Lauren Southern, Cassie Jay – de flesta av av dem ”Före Detta Feminister” )

En viktig mansperson (och fd feminist) är Warren Farrell som skrivit The Boy Crisis. I Sverige trädde Pär Ström fram offentligt, men blev hårt mobbad, aldrig bemött i sakfrågor.
Jordan Peterson bör också nämnas eftersom han urskilja pojkars och mäns speciella problem och lyckats inspirera ett stort antal människor.

Jag ser den nya trenden som en bildningsrörelse byggd på ny vetenskap för att ge perspektiv på de olika problem som män och kvinnor möter i sina vardagsliv.
Något av en fredsrörelse mellan könen, istället för 1800-talets obsoleta idé om ”sista striden”.

RIP

Det har varit en märklig läsupplevelse, att följa Lars’ ändlösa, inre monolog sönderbruten av  genial gallimatias, blixtrande aforismer, skvaller, reflexioner om att dö, omväxlande med kärleksfullt iakttagande av sina barn,  uppräkningar av åldrandets krämpor.

Lars har  varit vår mest färgstarka representant för det postmoderna tillståndet. Hans dagböcker illustrerar dess triumf och tillkortakommande.  Den mest omtyckta refrängen efter starka påståenden och värdeomdömen är ett sympatiskt, ”jag vet inte!”

Som varande ett par år äldre än Lars känner jag igen mycket av den filosofi han refererar till. De antika grekerna, de tyska romantikerna. Schopenhauer, Schelling, Hegel. Marxism och existentialism.  Psykoanalys förstås. Antifascism. Lukacs, Adorno och Horkheimer.  Heidegger. Efter kommunismens fall 1991, Foucault, Derrida. 

Det intressanta är frånvaron av naturvetenskap samt de upprepade referenserna till socialdarwinism såsom kapitalismen Onda Genius. Det typiska för radikala i min generation (fyrtiotalister) var  att bli ”troende” vad gällde humanistisk filosofi, humaniora – vilket vi alltid prioriterade, framför ekonomi, biologi, naturvetenskap.

Märker, vid läsningen av dagböckerna, hur bunden jag också varit vid Adornos/ Horkheimers/Marx’  teorier om varusamhällets förtingligande och alienation – dvs, att människan egentligen förfrämligas, skulle få det sämre av den rikedom som alstras av den liberala kapitalismen. 

Med tanke på utvecklingen inom Öststaterna och Kina, Vietnam ( ropet på ”socialism med ett mänskligt ansikte” , införandet av marknadsekonomi ) tycks varusamhället snarare verka förmänskligande (genom sin tillförsel av bekvämlighet, angenäm lyx, resor,  konst, underhållning).

Det finns också en motvilja hos Lars Norén (Adorno o kulturmarxisterna) för den hierarkiska ordningen i samhällena vilket då bara skulle kunna åtgärdas med framtida revolution. 

Hierarki är organisering. Också i ett samhälle med lika löner måste en rangordning uppstå, även om den uttrycks med andra medel än pengar.

För Lars Norén tycks hierarkin skapas av ”djupet och omfattningen av kunskap om de kulturella ikonerna”.  (Herakleitos, Platon, Spinoza, Schopenhauer, Schelling, Fichte, Wagner, Heidegger, Freud, Sartre). Samt nere i gyttjan – hatobjekt, de ytliga vinsmuttarna, bästsäljarna:  DN, Gunnar Bolin, Karsten Thurfjell, Kerstin Ekman, Helena von Zweigbergk, som representerar det usla, varusamhället.

Men Noréns dagböckerna som helhet är bra för själen – inte minst för  gamla radikaler o lärdoms-fetischister.
Det mest originella  och gripande i dagböckerna är ambitionen att ”tömma sig själv på allt innehåll”. Att göra en döstädning – en grav för det egna jaget.  Det ger en helhetsupplevelse av nakenhet, kompromisslös integritet.

___________________________________________

”Världen är så vacker att man borde anstränga sig för att vara kvar i den”.

”Mitt försök att reducera verkligheten har drag av självsvält”.

”Regnet faller igen, vackert som ett språk som faller mot jorden”.

Vad betyder konspirationsteorier, finns konspiration?

Det är en ny värld, nya vapen, mäktigare massmedier, en global elit.
Så vad är syftet med konspirationer?
I vilka sammanhang har de fungerat nästan alltför bra för att ändra historiens förlopp?

Media vill gärna ge oss bilden att praktiskt taget allt tänkande vad gäller påstådd konspiration, åstadkoms av obalanserade fanatiker, paranoiker, folk utan omdöme.

Men tittar vi på krigshistoria, – vad som dokumenterat varit falskflaggade aktioner byggda på konspiration, är bilden en annan. Inte bara Riksdaghusbranden i Berlin, Tonkinbay episoden utan en rad historiska exempel på attentat, lönnmord och krigslist.

Makten idag, i en global värld, fungerar inte centralistiskt, ”enligt någon plan el ideologi”, har snarare sin styrka i opportunismen, förmågan att agera snabbt, dumpa tidigare allierade om så behövs, ”sadla om”, hålla ”all options on the table”.

Den använder sig av alla tänkbara institutioner, banker, massmedier, domstolar, militär, Politik, säkerhetspolis, ordningsmakt, utbildningsväsendet. Det avgörande är förmågan att skapa ett brett sken av konsensus genom skicklighet i manipulation.
Mångsidigheten kan på intet sätt beskrivas genom de gamla myterna tex om judarnas ondska, jesuiternas ondska, överklassens ondska, bankernas ondska osv

”Ondskan” är snarare tämligen jämnt fördelad. Och ägs också till avsevärd del av ”publiken” (vi själva, som i stillhet hoppas vinna på att andra bombas, hoppas få det bättre av krig, spekulation etc)

Vad som avgör är en retorisk, instrumentell intelligens. Tillräcklig kreativitet för att dominera flera kulturer under långa tidsperioder.

Stora delar av kollektivet är i olika grad delaktigt i den konspirativa processen.

Ser vi på historien så har konspiration, dvs sammansvärjning ofta använts för lönnmord på regenter, falskflaggade attentat för att starta krig.
Förvisso existerar stolliga konspirationsteorier, speciellt i USA.
Men det är naivt att klistra denna etikett på alla och envar som vill undersöka korruption, falskflagg etc.

Tanken är då att ”vi själva, är numera så upplysta att vi har övervunnit tillståndet av lögn, angreppskrig, förräderi”.

Ingenting tyder på att så vore fallet. Se tex hur massmedierna unisont ljög, för att få igång krigen i Mellanöstern.
Ingen har utkrävt något ansvar för dessa lögner som förmodligen bringat flera miljoner människor om livet, och satt igång en folkvandring som politiskt destabiliserat flera länder i Europa.

Jag har svårt att tro att censur leder till något bättre. Censur är ett uttryck för aggression.
Nästa gång blir det en ny maktkonstellation som riktar samma vapen (el värre) mot den gamla.

Jag har ibland kollat på SwebbTV, en sorts brokig höger, ja.
Men antisemiter – för att några där nämner om Rotschilds finansiella makt? Knappast.
Jurij Linna har säkert fel i det mesta men är främst antikommunist.

Eller är man ”förnekare”, för att de ansluter till en oppositionell uppfattning i klimatfrågan?

Det blir ett sätt att kleta negativa etiketter på åsikter man ogillar. Bättre att argumentera – också om man inte alltid vinner.


De som ljuger för krig gör det i mainstream media, i stort sett oantastade. Assange, som avslöjade lögnerna har suttit inspärrad i åratal.
Detsamma gäller Mordicai Vanunu (om Israels kärnvapen)

Så ligger det till.

Vi har som art en stor hjärna men inga huggtänder, inga klor, ingen giftgadd. Enligt Konrad Lorenz har det medfört att vi saknar inbyggd reflex mot att döda vår egen art (typ, vargarnas reflex, att vända upp strupen, när de besegrats i strid).
Vår stora hjärna har istället lett till en kulturell evolution där vi utvecklar sinnrika vapen, samt ideologier för inbördes (Ibland väpnad) konkurrens. Mafia, statsbildning, imperier.
Den enda hämningen mot kollektivt självmord finns antagligen I världsreligionernas ursprungliga fredsbudskap (som dock vantolkas på många uppfinningsrika sätt)