Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Kvinnor har definitivt berättargeni. När det gäller språk och underrättelseverksamhet tror jag  att det är männen som har kopierat kvinnorna.

Vi glömmer lätt att männen inspirerats o motiverats av ”sina” kvinnor? För flertalet män fungerar kvinnorna ofta som en  informella ledare.

Tror det är Camille Paglia som sagt, utan män skulle kvinnor leva  på stenåldersnivå. Vilket antagligen stämmer.
Och samtidigt kan man nog säga, utan kvinnor skulle männen leva som i en militärförläggning – en kultur av byggbaracker? 

Den senare utvecklingen efter upplysningen visar att kvinnor har berättargeni och kan tävla med männen. Jane Austen, Doris Lessing, Ann-Marie Lenngren, Selma Lagerlöf.. Marie Shelley, Ursula LeGuin..Bara några få av dem jag jag läst..

Poängen är att kvinnor ”lyfts upp” av männen (inte behöver slita) därför att de gör en större, energimässig investering vid fortplantningen – havandeskap, amning, modersband. Sen kan många kvinnor också ta över ”chefskap” om mannen dör, eller om samhället kräver det. Se tex de stora kejsarinnorna, drottningarna och divorna.. ☺
Teologiskt sett, vilket kom först, hönan eller ägget?

Männen har varit mest framträdande på flertalet praktiska områden. Frågan är ju varför?
Svaret är, enligt mig, att kvinnorna, ungefär som den biologiska aristokrati de är, inte behöver utmärka sig inom dessa områden. De hedras tillräckligt för sin attraktionsförmåga, i sitt moderskap.

Utvecklingen är, att de mycket väl kan tävla med männen, på alla viktiga områden, om det skulle visa sig nödvändigt. Varför göra det i onödan? 

Feminismen är förstås ett experiment med både risker /vinster. Mitt tips är att den feministiska trenden kommer att bromsas in av nykonservativa trender.

De flesta kvinnor vill främst  ha mer privilegierade positionerna (inom media, byråkrati, akademi, chefsjobb). Om det blir fråga om tunga, tekniska el obekväma jobb faller de ifrån – då finns inga rop på varannan damernas. De vet hur högt rankade de är på ett ”naturligt sätt”.

På följande arbetsplats 😃 är det nog knappast nån efterfrågan på ”varannan damernas”: Oildrilling

En skiss.

Religionen är en viktig länk i mänsklighetens kulturella utveckling. Avancerade primater skapar ett sätt att teckna ner hur de kommit till, varför de ska hålla samman, ha enkla regler för att få enighet, styrka.

Det kraftfulla draget i Nya Testamentet liksom i Koranen är att släktsagan om Abrahams söner görs universell, alltså passande för att ”Rädda hela världen” (med andra ord, ”bygga imperier” ).
Därför kunde Rom kristnas under Konstantin som såg ett kors på himlen. ”I detta tecken ska vi segra”. Grunden lades för Västvärlden. På liknande sätt skapades också det islamska väldet.

Intoleransen mot och skuldbeläggande av icke troende – det inlindade eller direkta hotet – finns både i Toran, Bibeln och i Koranen. Kristendomen skulle inte ha kunnat vara drivande för den tidiga kolonialepoken, om den enbart varit ”humanitär”, ”kristet god”.
Men just genom att ha universella anspråk på godhet, ha EN allsmäktig Gud, och samtidigt skapa ”blind efterlevnad” (hot om helvete, löfte om frälsning) – fick man en mix som vann över söndrad avgudadyrkan.
Detsamma gäller förstås Koranen och i det islamska väldet.

Nya Testamentet och Koranen är alltså ”mer utvecklade” versioner av den judiska släktsagan.
De fungerar för att bygga civilisation i stor stil.
Judendomens grundrag av fanatisk enighet, segrande budskap, finns kvar, Inuti både NT o Koranen.

Idag måste vi genomskåda draget av intolerans mot De Andra. Islam är ingen ”fiende”. Kristendom eller judendom är ingen fiende. Det är krigen och det fåtal i samtiden (som förespråkar intolerans o tjänar på krig) som är de farliga.

Islam har, antagligen genom dogmatism och Väst’s effektiva postkoloniala krigen, kommit att behålla ett något efterblivet drag, vad gäller kvinnosyn oa.
Men för att förstå hur det fungerar behöver vi bara gå tillbaka en hundra år i vår egen civilisations historia.
Islam är inte ”fiende” till kvinnorna. Beskyddet av ”kvinnor och barn” har snarare en omodern karaktär.
Med ”omodern karaktär” (av kvinnosyn etc ) menar jag att alla religioner går igenom en process av sekularisering allt eftersom ekonomin och kulturen kopierar ”senaste tekniken”, ”bästa idén”.
Ännu i min barndom hade äldre kvinnor på landsorten i det protestantiska Sverige Hucklen, dvs huvudkläden, och deras främsta, förnämsta uppgift ansågs ligga i moderskapet.

Det är uppenbart att kristendomen erövrade världsherravälde genom kolonialepoken. Sen cementerades detta av upplysningen, den Amerikanska och Franska revolutionen – vågen av nya kolonialkrig under 1800-talet.

Att de kristna nationerna sekulariserades, kan ses som ett drag av modernisering. Grunden i propagandan är hela tiden, ”Vi själva, som har friheten, demokratin, dvs ljuset på vår sida” mot ”Diktaturen, de ociviliserade, dvs mörkret”.
Det är mycket likt missionen, att ha Gud på sin sida, och omvända de otrogna genom vapenmakt.
Bara ett enfaldigt, naivt sinne låter sig luras av krigsretoriken.
(Men enfald och längtan att tillhöra flocken är stark).

”Det behövs ingen stor konst, ingen utsökt vältalighet för att bevisa att kristna bör vara fördragsamma mot varandra. Jag går ännu längre; jag säger att vi bör betrakta alla människor som våra bröder. Vad för något! Turken – min broder? Kinesen – min broder? Juden? Siamesen? Ja, otvivelaktigt! Är vi inte alla barn av samma fader och skapade av samma Gud?” Voltaire

Jag blev bannad från Facebook för 30 dagar. Hade hävdat den förfärliga åsikten att männens utbredda humor kommer av att de står för frieriet.

Att få en kvinna att skratta är den bästa förförelsen. Kvinnor utvecklar mer sällan extravagant humor (det finns förstås undantag).

Kvinnor har förvisso humor men de har också andra tillgångar, som gör att de inte är mer eller mindre tvungna att kunna få det motsatta könet att brista i skratt.
Att säga det här anmäldes såsom ”hatfullt” av nån anonym fjant på SVT/FB. 30 dagars avstängning.

Snacka om att vi fått en sorts smygdiktatur!

Man kan tala om diktatur från ”mitten”.
Dvs man blir censurerad om man ligger något till höger eller till vänster om den påbjudna sanningen.
Räddhåga och lydaktighet rekommenderas – i namn av tolerans förstås.

Robert Crumb (the master)

(Efter att ha sett programmet Persona Non Grata, med Sorans ”erkännande” och försök till ursäkt):

En  fråga som dyker upp är varför kvinnor har en erotisk dragning till ”kända & socialt resursstarka män”. Det är ju en preferens som gång på gång blir utnyttjad o leder till katastrof, visar det sig.

Är det här fråga om en biologiskt grundad drift eller kan det ha kultur-evolutionära förklaringar?

Om kvinnor inte är predestinierade att bli offer i dessa situationer  borde situationerna kunna undvikas av fri vilja.
Med rätta har de kända, resursstarka männen ett ansvar – men kvinnor är också förmögna att se möjliga konsekvenser ( kan bringas att inse dem).

Frågan uppstår eftersom vi haft 150 år av kvinnorörelse, ”varannan damernas”, stark massmedial feministisk lobby osv

Det logiska vid relativt stor jämställdhet är väl att kvinnor slutar flocka sig kring de kända, socialt resursstarka männen eftersom de – decennium efter decennium – blivit mer eller mindre ”blåsta”?

Det finns inget motsvarande fenomen beträffande män, dvs att de belägrar och dras erotiskt till socialt resursstarka kvinnor. Det finns en skillnad här som borde väcka intresse – om man tror på ansvarighet, jämlikhet och likhet inför lagen etc.

Både män och kvinnor kan givetvis bli ”offer för det motsatta könet” – men på karaktäristiskt olika sätt, i olika åldrar. Den biologiska och kultur-evolutionära olikheten bestämmer hur det ”låga” (svinaktiga?) beteendet kan se ut.

Män har lättare att agera promiskuöst, eftersom de har en penis ( inte en ”öppning”), inte blir gravida, inte ammar. De är också fysiskt starkare (vilket inte behöver innebära mer aggressiva). 

Kvinnor, med sitt verbala övertag, kan angripa emotionellt, parasitera ekonomiskt, anklaga falskt (ryktesmörda), angripa med tillhyggen osv.

Dessa konfliktområden är inte utforskade idag, eftersom universiteten utgår från en förlegad, feministisk dogmatism som påminner om rasforskningen. Dvs att ”männen” ingår i en ”manlig könsmaktsordning”, som apriori gör kvinnor till förtryckta och till offer.

Persona non grata

DEN REPRESENTATIVA DEMOKRATIN HAR BLIVIT ORKESLÖS.
Allt har gått snabbt framåt, utom sättet att rösta och tänka i frågan om folkmakt.
Det skulle på flera sätt gå att modernisera demokratin. Ta bort Direktörslönerna, trimma antalet ledamöter i riksdagen (rekrytering av kunskap, heder och ära – inte av girighet). Också de politiska partierna är i stort sett obsoleta. Låt dem självdö!

Låt folket DIREKTRÖSTA i alla viktiga frågor, genom en app, o sitt mobila BankID.
Vox populi, vox Dei!
Poängen är att det aktiva deltagandet i demokratin skulle göras enkelt, pålitligt och populärt. Ungefär som deltagandet i handel, aktiespararande, skattebetalande, sociala medier. Nu är ju demokratin föraktad för korruption, mobbning, trista TV debatter, kändiseri, jönsiga affischkampanjer (=tonvis av skräp), allmän impotens.
+Jobba i bankers styrelser efteråt.

Jag nämnde mobilerna eftersom säker identifiering (fingeravtryck, 2stegsidentifiering), betalsystem, skatt, deklaration medmera redan används genom dem.

Det finns grundläggande skillnader i beteende mellan kvinnor och män. Man kan, i sammanhang med evolutionen, se dem som ”ett lagarbete för familjen/släkten/dynastin”. Inte som två konkurrerande stammar.
I en lyckad familj gillar de två ”stjärnspelarna” (man, hustru) varandra, hjälps åt, delar lika.

I en olycklig familj skyller spelarna på varandra, söker lägga skuld på den andre.
Idén om lönegapet är ett sådant, tidsenligt falsarium som används politiskt, för söndring.
Effekten är att oprivilegierade män drivs åt högern (som är ”lindrigare” i sin ålagda, offentliga genusretorik).

Politiker av idag (”individualismens o privilegiernas era”) har en intuitiv förkärlek för idéer som kan användas för söndring – försvagning av folkmakten. Rivalitet mellan könen är ett förträffligt verktyg eftersom det söndrar vid roten.

Ingen politiker vill ju ha sparken, när man kommit upp i den mest luxuösa direktörsklassen!

Le Enrage’

Författaren Pär Ström analyserar i boken ”Sex feministiska myter” sex av de vanligaste feministiska teserna och visar att dessa inte stämmer med verkligheten.

De sex myterna är:

Myt 1: ”Kön är en social konstruktion”

Myt 2: ”Kvinnor får lägre lön för samma jobb”

Myt 3: ”Kvinnor har svårare att göra karriär”

Myt 4: ”Män slår kvinnor”

Myt 5: ”Kvinnor dubbelarbetar”

Myt 6: ”Kvinnor får sämre sjukvård”

Påståendet att kvinnor dubbelarbetar (medan män underförstått enkelarbetar) är en typisk livskraftig myt. Tidsanvändningsundersökningen från SCB visar att när förvärvsarbete och hemarbete räknas samman arbetar män 19 minuter mer om dagen än kvinnor.

Boken tar också upp hur och varför feministiska myter uppstår, växer och sprids.

Titel: Sex feministiska myter: Pär Ström

Format: Pocket, 96 sidor

Utgiven: 2011

Ladda ner boken här (gratis)

(Boken är tyvärr slutsåld)

Vi behöver se både ekonomi-historiskt och kultur-evolutionärt på skillnaderna mellan män och kvinnor i deras ”lagarbete för släktet”.

Den genusforskning vi har i dag utgår från dogmen om en ”manlig könsmaktsordning” som ska rättas till. Ett normativt synsätt som härstammar från 1800-talets revolutionära filosofi.

Enligt detta perspektiv är patriarkatet männens våldsamma övertagande av makt, från en fredlig, social ordning med kvinnlig dominans, matriarkatet. Där arvsrätt var på moderns sida. I de tidigare samhällena förstod man antagligen inte funktionen av det biologiska faderskapet. Kvinnlighet dyrkades som symbol för fruktbarhet och släktens tillväxt.

Modern hade beskydd av sin far och sin bror. Männen i övrigt var tillfälliga älskare – en sorts ritualiserad promiskuitet rådde.

Det troliga är att släkterna blev funktionellt starkare när man allmänt fått insikt om den biologiska faderns roll för familjen. Begreppet trohet blev viktigt för arvsrätt, jordägande och ekonomisk expansion.

Mannen blev som ”äkta make” det främsta stödet för sin familj, mor med barn.
Det var den här kultur-evolutionära förändringen som medförde att patriarkaten kom att bli funktionellt dominerande över hela världen.
(INTE att män gjort uppror o börjat ”förtrycka kvinnor och barn”).

Den matriarkala kvinnokulten lever vidare både genom de mytiska föreställningarna om jungfru Maria Gudsmoder, Afrodite o Diana. Genom kejsarinnor, drottningar, divor.
Också genom kvinnors tradition av skönhetskult, fysisk renhet osv. Alltså en rad ”kostsamma” aristokratiska attribut.

Patriarkatet har, kan man säga, via renässans och kristenhet en kopia av matriarkatet inom sig. Ungefär som att modellen för fortplantning och släktets utbredning utvecklat ”dubbla drivkrafter”. Både trohet och ”vildhavre”.

När det gäller det alltid omtalade ”lönegapet” mellan kvinnor och män, stämmer det att kapitalismens tankesätt är influerat av den kulturella miljön. Men samtidigt domineras den av profitmotivet

Att företag och institutioner i dag verkligen skulle avstå från att prioritera något så lukrativt som den ”billigare arbetskraften av halva befolkningen”, dvs kvinnorna, verkar osannolikt. (Ifall tesen om lönegapet vore en riktig föreställning).

En annan rimligare förklaring till ”gapet” är kvinnornas egna preferenser och olika val.
Vad gäller den relativt låga värderingen av arbete med vård skola omsorg hänger den ihop med ”bristen på skalbarhet”. Dvs ”framgången” är visserligen värdefull, i vissa fall oskattbar, men också långsam, omärklig. Och arbetet ska betalas över skatt.

Man brukade ju säga att ”statens kaka är liten men säker”.
Jfr i Kina, vid skiftet till marknadsekonomi. Att man ”krossade risskålen av järn”
Marknaden och teknisk innovation är gentemot staten, spektakulär, snabb framgång och stort genomslag.

Om mänskligheten överlever klimathot o krigshot kommer vi att omvärdera betydelsen av släktets ”humanisering” – dvs hitta lösningar för ekonomisk omfördelning till de viktiga jobben med vård skola omsorg.

Mer om mitt sätt att vinkla synen på genus och kön finns på länk under bilden.

https://gunnarthorell.blog/?s=Feminism

AUDIO: Moesta et Errabunda. (Översatt, Dan Andersson)

MOESTA ET ERRABUNDA Charles Baudelaire

O älskade säg, om ditt hjärta ej stundom har flytt
långt bort från det mulnande hav och den orena stad?
Till hav som är klarare blått och så jungfruligt nytt
att dess skum är ett ljusets och renhetens bländande bad —
dit, älskade säg, om ditt hjärta ej stundom har flytt?

Blott havet det vida kan läka de kvalfyllda bröst.
Vems ande har låtit dess rosslande vågsånger bli —
tätt följda av vindarnas milda, harpklingande röst —
åt hjärtat en sällsam och bävande vaggmelodi?
Blott havet det vida kan läka det kvalfyllda bröst

O bär mig, min springare, för mig i fjärran, fregatt!
Långt, långt; här är stoftet av strömmande tårarna vått!
O säg, är det sant att mitt hjärta har ropat i natt:
bort, bort ifrån grämelse, synder och smärta och brott?
O bär mig, min springare, för mig i fjärran fregatt!

O rosornas paradisland, huru fjärran du är,
där himmelens ljus är som glädjens och kärlekens sken,
där den som blir älskad och dyrkad är värd hållas kär
och vällusten själv, fastän het, bliver helgad och ren —
o, rosornas paradisland, huru fjärran du är!

Den barnsliga kärlekens eviga grönskande ö,
med visor och kyssar och hjärtans förborgade rus
där fiolernas ekon bland skuggande kullarna dö
vid vinkrus i aftonens rosdoft och svalnande sus —
den barnsliga kärlekens eviga grönskande ö,

Från början ger de stora religionerna anvisning om ett mer civiliserat sätt att leva. Helighet är att i sin livstid vara ”fulländad” och förmå leva enligt en jämförelsevis hög moral. 

Skenhelighet kan jämföras med  predatorers camouflage i naturen, och uppstår så småningom, genom kulturell evolution. Närmare bestämt genom  vidareutveckling och institutionalisering av religion och maktpolitisk ideologi. 

Genom ett allt rikare och mer motsägelsefullt språk förser oss religion och politisk ideologi till slut med  möjligheter till dubbleringar –  att  kunna maskera ett  primitivt beteende bakom ett till synes civiliserat. Fördelen med skenhelighet är att man kan inkassera belöning både av ett  civiliserat men samtidigt primitivt, ”smutsigt” handlande. 

Man ger starkt intryck av godhet, kyskhet, dygd för att i realiteten agera otroget, utstötande, plundrande. I överklassen och i samtida byråkratier kan man säga att skenhelighet blivit  en osvikligt förmåga. 

Författaren Dostojevski gör en  genomlysning av skenhelighet och socialt hyckleri i romanen Idioten. Stendahls Rött och Svart kan också nämnas. 
Romanen Stoner av John Williams. Paviljong 6 av Tjechov.

Jaguaren, Elmer Diktonius