Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Om Horace Engdahl

Lyssnade på Horace Engdahl, den sista Grisen igen.
(Alltså nu – efter Metoo-kampanjen,
efter Benny Fredrikssons självmord,
och efter konflikten i Akademin.)
Märkligt hur synsk han verkar.
Som att han, i stora drag ser vad som ska hända.
Att han kommer att krossas, som av skilsmässan. Det vill säga av separation, av “obehövlighet”.
Men det finns samtidigt en uppstudsighet ala irrlärig profet. Man gapskrattar ännu mer åt han försåtliga hån mot sina “fiender” (feminister, de frasradikala, de slösaktiga, de politiskt korreka).
Mot skvallret och intrigerna har han klassikerna och naturvetenskapen – en sannare kunskap om mänsklighetens kapacitet för grymhet och hyckleri.
Mitt tips är att hans mästerstycke av satir blir ihågkommet långt efter att den nuvarande ideologiska epoken gått I graven. ☺

Jag lyssnar på Hans Roslings, ”Hur jag kom att förstå Världen”. Han dog i cancer vid 70. Biografin är enkel, gripande. Påminner i attityd om Lasse Berg. Samma sorts utveckling , från fattig social bakgrund, över studentradikalism, långa resor i Asien och Afrika, till att förvärv av en dialogisk förmåga – ett stort berättande om ”världen”, ”Afrika” , ”mänskligheten”.Marianne Greenwood, Göran Hägg och andra ingår i den här rätt svenska kategorin. Och förstås, Henning Mankell.Det finns antagligen fler som jag ännu inte känner till.De tog över från Sten Bergman, Bengt Danielsson, Jan Myrdal..

The Kindly Ones

When thinking about the Second World war, we tend to have somewhat simplistic explanations, like, ”the germans were special, they were authoritarians”. Or, ”their leader was mentally ill and led them to hell”. ”They hated the jews”, etc.
That’s why it’s interesting to read The Kindly Ones, novel by Jonathan Littell, who shows how ”normal”, and intellecually ”convincing” WAR and MASS KILLING was at that time.
The real pitfalls weren’t the sick hatred, but the seductive and wellmeaning idealism of war. The protagonist, Max Aue, is a bit of a humanist, cultured and enthusiastic about Germany’s mission.
Jonathan Littell shows how GREAT National socialism and COMMUNISM sounded in the beginning. Hundreds of thousands of people believed in the glory of military action.
So! read the Kindly Ones closely, and take warning!
The same thing is happening again.
The key concpepts are somewhat different today But ”we” – hundreds of thousands in the Western World – have started to believe in ”the Just Cause of War”.
This time we have nuclear weapons, enough to destroy the whole planet.
Not a single soul could imagine the catastrophies of the First and the Second Worldwar (80 million dead).
SO , WHAT WILL HAPPEN THIS TIME?

Krigets första offer är som alla vet sanningen. Därför kommer här en liten hjälpreda för er som vill hålla reda på och utvärdera nyhetsrapporteringen.

Saker som våra nyhetsbyråer publicerar är nyheter. Saker som fienden publicerar är False News.

Subjektiva beskrivninar av våra reportrar är ögonvittnesskildringar. Subjektiva analyser från fienden är ryktesspridning.

Vi gör analyser, de kör med sin propaganda.

De har trollfabriker, vi har informationcentraler.

Vi redogör för fakta, de sprider halvsanningar och lögner

Det här gäller tills vidare. Dvs tills kriget är slut. Därefter är det den vinnande sidans version som gäller.

Rekommenderar!
Michael Thudén tillämpar en sorts medveten naivitet, som gör bankernas trix tydliga, begripliga för en lekman.
Det finns mycket humor och aha-upplevelse här.
Vet inte vad detta kan leda till, om Michael får fortsätta att applicera sitt retoriska sprängmedel?
Förmodligen till reformer, ett stabilare ekonomiskt system!

https://www.bokus.com/bok/9789177735601/crash-course-i-hur-penning-och-banksystemet-fungerar/

Utgångspunkten för mig är att mediernas uppgift i ALLA samhällen är att framställa verkligheten på ett för eliten fördelaktigt och i grunden för dem ofarligt sätt. För att göra det måste de ljuga och jag har valt att ta exempel hur de ljuger i Sverige.
Ett övertydligt exempel på ljugandet är de 6-7000 ( sex-sjutusen ) påstådda ubåtar som under 17 år enligt ”våra” medier har kränkt våra farvatten utan att Kustbevakningen märkt det ( ! ). ( Min favorit är DNs förstasidesnyhet om en rysk ubåt instängd i Hammarbyslussen. Svårslaget rekord. Om en enskild person under 17 år skulle påstå motsvarande saker som journalister och medierna gjort om de 6-7000 ubåtarna skulle han/hon spärras in som farlig för sin egen och andras säkerhet; grav paranoia. )
Utgångspunkten är alltså inte OM ”våra” medier ljuger utan vad de ljuger om. Systemet i ljugandet och för vem man gör det. Naturliga frågor blir; vem tjänar på detta systematiska ljugande? Följdfrågorna blir bl a varför du och många andra journalister inte vill (?) se detta ljugande. ( Igen för att bli övertydlig; ALLA staters medier, med några få undantag som nu i Venezuela t ex, tjänar sitt lands ledare,etablissemang, elit etc oavsett statsskick.)
Det är inte svårt att föreställa sig hur det skulle se ut om det motsatta gällde; att MSM skulle gå in för att störta den sittande regeringen, (bättre kanske att kalla det ”regeringsformen”) eliten, etablissemanget, Vilket land, eller annan större organisation som PLO eller IRA skulle tolerera en press som arbetade på att störta ”sin” organisation? (Återigen; se Benedict Andersson; ”Den föreställda gemenskapen” för grunderna i mediernas / språkets betydelse för nation/statsbildningar.)
I diktaturer behöver sambandet mellan mediernas stöd till eliten och hur det därigenom nödvändiga ljugandet ser ut, inte döljas; ingen trodde på Pravda ändå.
Alla visste att det var Partiets röst.
I demokratier MÅSTE medierna framstå som ”fria”, ”obundna”, ”självständiga” etc för att försöka vara trovärdiga. Mycket stora ansträngningar satsas på denna trovärdighet.
Trots det är enligt Holmbergs m fl undersökningar mediernas, även morgontidningarnas, trovärdighet på en all-time low.
Alla stater och organisationer (utom möjligen diktaturer, men troligen även de) har ett eller flera organ som undersöker i vilken utsträckning deras medier är tillräckligt trovärdiga. I Sverige är det Styrelsen för Psykologiskt Försvar (SPF). Den ger regelbundet ut sin skrift där man redogör för hur trovärdigheten ser ut och hur vissa speciella händelser haru ppfattats av allmänheten. Detta sker helt öppet och är tillgängligt för alla, inklusive dig. Ibland hör jag uppfattningen att just detta att SPFs skrifter är offentliga skulle vara ett ”bevis” på att medierna (!) inte har något att dölja. Det rimliga är att se SPFs skrifter som offentliga uppmaningar till MSM att skärpa sig på vissa undersökta områden.
Det är rimligt att anta att just nu är SPF bekymrat över ”våra” mediers låga trovärdighet.
För mig blir de grundläggande frågorna; är medierna, som du tycks tro, ett ärligt försök att framställa verkligheten på ett fullständigt objektivt och förutsättningslöst sätt, oberoende av ägare, annonsörer, olika ideologier (nyliberal ekonomipolitik och antikommunism tex) och andra hänsynstaganden, eller är de ett redskap för sina ägare, annonsörer, makthavare, etablissemanget och andra eliter som har ett intresse av att verkligheten framställs på ett för dem fördelaktigt sätt?
I det förra fallet blir tolkningarna av mediernas tillkortakommanden endast tillfälliga misstag av hårt arbetande journalister.
I det andra fallet är det medvetna (dock tydligen inte av alla journalister) och systematiska delar av hur MSM vill att allmänheten skall uppfatta verkligheten.
Du ifrågasätter mina påståenden om hur de som går utanför de av MSM bestämda gränserna för rapportering bedöms och bestraffas som privatspanare, rättshaverister, konspirationsteoretiker och historierevisionister. Eller slutligen som ”begravda”.
Anér är helt ”begravd”. Hans Palme-Nytt innehåller dokumentation (inte i första hand ”tyckanden” som du tycks tro) som MSM absolut inte vill skall komma fram till allmänheten. Borgnäs är en anomali. Han har lyckats skaffa sig en position, som gör att han i kraft av sina utomordentligt genomarbetade reportage har sina chefers, inom Public Service, förtroende och han är fri från annonsörers påtryckningar och privata ägarintressen. Säkerligen är de tittarsiffror han får också en anledning till att han får fortsätta att göra program.
Begravningen i hans fall är att MSM bemöter hans program med tystnad. De vill inte ha någon debatt eller annan slags uppföljning om de ämnen han tar upp.
De har ansträngt sig för att begrava dessa ämnen, men de kan inte hindra honom från att ta upp dem. Jag kan inte se att det finns någon motsvarighet till Borgnäs inom annonsmedierna.

Internationellt finns det några lysande undantag; t ex Fisk och Pilger i England och Moyer, Hersh och Palast i USA (verksam för det mesta i England.)
Ytterligare exempel på hur viktigt en stat anser att MSM är för sina (och andras) stater bevisas av att USA systematiskt bombar TV-stationerna i Bagdad och Kabul.
Om du har skrivit något om hur 17 av dina kollegor dog vid USA:s bombning av TV-stationen i Belgrad, och vilka konsekvenser du drar av det, vill jag gärna läsa det.
Vissa ämnen är mer begravda än andra. Frågor som berör, eller påstås beröra, ”nationens säkerhet” är sådana. Till detta område hör SÄPO, MUST, och andra liknande områden. Flera personer har i Borgnäs program med namn och i bild uttalat att de lämnat dokument om hot mot Palme till SÄPO. Jag har ingen anledning att betvivla att de talar sanning om detta. Du undrar om jag föreslagit någon journalist att ställa frågan om de ”försvunna” dokumenten på SÄPO till Jan Danielsson. En journalist på SvD gjorde det på mitt förslag och han kom tillbaka med beskedet att han inte fått något svar.
Slutligen; beteckningen ”begravning” innebär att uppskjuta, fördröja, förvränga och om möjligt helt förtiga något med mer eller mindre trovärdiga förklaringar (Lisebergsbesök t ex) eller utan förklaring alls. Det kana lltså visa sig på flera sätt; kontentan är att man undviker att svara så länge det går.
Nu har du svarat och jag är som sagt tacksam för det.
Jag kallar mig medieanalytiker för att jag har studerat medierna under mer än 50 år och att det är vad jag numera sysslar med mest. Dessutom tycker jag det låter bra.
Hälsningar / Jan Olof Rönn fr. e-postlistan Mediekritik, 04 10 05

(Illustration, Ulf Frödin)

Some thoughts on the prevalent denial of criminal wars:

I have personally lived in Sweden for 76 years now, and, of course, the country and its people are developing well.

Never have so many enjoyed such comfort,
owned so much,
traveled so much,
been so well educated!
had such good medical care!

In spite of these facts, there is anger seething and worries among many citizens about, what is considered, a forthcoming social and economic disaster.

Personally, I think it can be explained by

1. The fast technological change, the internet, social media, artificial intelligence etc (causing a general destabilization of a unified world view.)

2. The most important fact, though is 17 years of acceptance of, and participation in US criminal wars – which media falsely have branded ”humanitarian interventions”, ”war on terrorism”.

We have consequently developed a wide spread worry and upsetness about ”all these strangers”, suddenly appearing as from nowhere.

Few citizens do really understand what enormous devastation the United States and its allies has created during wars in the Middle East.

The feeling of ”disaster” originally derives from the Great Lies of war:

As if Sweden (with its media and military force) can participate and morally support the war alliance in a 17-year of ”war for peace”, without consequences.

Now we have two furious, opposing political camps who blame each other.

One camp slanders the left and the migrants, and wildly exaggerates their faults and weaknesses. Some kind of ”stab legend” has taken form.

The other camp is calling its opposition ”racists, nazis and the right-wing extremes”. Which is a bit of an ”ostrich act under humanitarian flag”.

In reality Sweden and its people have been a plaything of external forces, as well as of the media’s lies about the very nature of the war.

The denial of criminal war creates a psychosis, infecting everyone, and in the long run leads also to civil war.

The question is thus:
how do we disperse with the lies, and get started in a peace dialogue?