Feeds:
Inlägg
Kommentarer

DEN REPRESENTATIVA DEMOKRATIN HAR BLIVIT ORKESLÖS och GAMMAL.
Allt har gått snabbt framåt, utom sättet att rösta och tänka i frågan om folkmakt.
Det skulle på flera sätt gå att modernisera demokratin. Ta bort Direktörslönerna, trimma antalet ledamöter i riksdagen (rekrytering av kunskap, heder och ära – inte av girighet). Också partierna är i stort sett obsoleta. Låt dem självdö!

Låt folket DIREKTRÖSTA i alla viktiga frågor, genom en app, o sitt mobila BankID.
Vox populi, vox Dei!
Poängen är att det aktiva deltagandet i demokratin skulle vara enkelt, pålitligt och populärt. Ungefär som deltagandet i handel, aktiespararande, skattebetalande, sociala medier. Nu är ju demokratin föraktad för korruption, trista TV debatter, kändiseri, jönsiga affischkampanjer (=tonvis av skräp), allmän impotens.
+Jobba i bankers styrelser efteråt.

Jag nämnde mobilerna eftersom säker identifiering (fingeravtryck, 2stegsidentifiering), betalsystem, skatt, deklaration medmera redan används genom dem. Systemet skulle förstås vara giltigt också via datorer.

Det finns konstitutionellt betingade skillnader i BETEENDE mellan kvinnor och män. Man bör i evolutionens kontext se dem som ”ett lagarbete för familjen”. Inte som två konkurrerande släkten.
I en lyckad familj gillar de två ”stjärnspelarna” (man, hustru) varandra, och hjälps åt, delar lika.

I en olycklig familj skyller ”stjärnspelarna” på varandra och söker lägga skuld på den andre.
Idén om lönegapet är ett sådant, tidsenligt falsarium som används politiskt, för söndring.
Effekten är att oprivilegierade män drivs åt högern (som är ”lindrigare” i sin ålagda, offentliga genusretorik).

Politiker av idag (”individualismens o privilegiernas ERA) har en intuitiv förkärlek för ”nya fräscha idéer” som kan användas för söndring – dvs försvagning av folkmakten. Rivalitet mellan könen är ett förträffligt verktyg eftersom det söndrar vid roten.

Ingen vill ju ha sparken NU, när man kommit sig upp i den mest luxuösa direktörsklassen!

Le Enrage’

Författaren Pär Ström analyserar i boken ”Sex feministiska myter” sex av de vanligaste feministiska teserna och visar att dessa inte stämmer med verkligheten.

De sex myterna är:

Myt 1: ”Kön är en social konstruktion”

Myt 2: ”Kvinnor får lägre lön för samma jobb”

Myt 3: ”Kvinnor har svårare att göra karriär”

Myt 4: ”Män slår kvinnor”

Myt 5: ”Kvinnor dubbelarbetar”

Myt 6: ”Kvinnor får sämre sjukvård”

Påståendet att kvinnor dubbelarbetar (medan män underförstått enkelarbetar) är en typisk livskraftig myt. Tidsanvändningsundersökningen från SCB visar att när förvärvsarbete och hemarbete räknas samman arbetar män 19 minuter mer om dagen än kvinnor.

Boken tar också upp hur och varför feministiska myter uppstår, växer och sprids.

Titel: Sex feministiska myter: Pär Ström

Format: Pocket, 96 sidor

Utgiven: 2011

Ladda ner boken här (gratis)

(Boken är tyvärr slutsåld)

Vi behöver försöka se både ekonomi-historiskt och kultur-evolutionärt på skillnaderna mellan män och kvinnor i deras ”lagarbete för släktet”.

Den genusforskning vi har i dag utgår från falska premisser – egentligen dogmen – om en ”manlig könsmaktsordning”. Ett synsätt som härstammar från 1800-talets revolutionära filosofi.

Enligt detta synsätt är patriarkatet männens våldsamma övertagande av makt, från en fredlig, social ordning med kvinnlig dominans, matriarkatet. Där arvsrätt var på moderns sida.
Undersöker man närmare finner man att i dessa samhällen förstod man inte funktionen av det biologiska faderskapet. Kvinnlighet dyrkades som symbol för fruktbarhet och släktens tillväxt. Venus av Willendorf!

Modern hade beskydd av sin far och sin bror. Männen i övrigt var tillfälliga ”älskare” – dvs en sorts rituell promiskuitet rådde.

Det troliga är att släkterna blev funktionellt starkare när man allmänt fått insikt om den biologiska faderns roll för familjen. Begreppet trohet blev viktigt för arvsrätt, jordägande och ekonomisk expansion.

Mannen blev som make det främsta stödet för sin familj, mor med barn.
Det var antagligen den här kultur-evolutionära förändringen som medförde att patriarkaten kom att bli dominerande över hela världen.
INTE att männen gjort uppror o börjat ”förtrycka kvinnor och barn”.

Den matriarkala kvinnokulten lever i själva verket vidare genom de mytiska föreställningarna om jungfru Maria Gudsmoder, Afrodite o Diana. Genom kejsarinnor, drottningar, divor.
Också genom kvinnors tradition av skönhetsvård, fysisk renhet osv. Alltså en rad ”kostsamma” aristokratiska attribut.

Patriarkatet har, kan man säga, en kopia av matriarkatet inom sig. Ungefär som att modellen för fortplantning och släktets utbredning nu fick ”dubbla motorer”.

När det gäller det alltid omtalade ”lönegapet” mellan kvinnor och män, stämmer det nog att kapitalismens tankesätt kan vara influerat av den kulturella miljön. Men samtidigt domineras den av profitmotivet

Att företag och institutioner verkligen skulle avstå från att prioritera något så lukrativt som den ”billigare arbetskraften av halva befolkningen”, dvs kvinnorna, verkar ganska osannolikt.

En annan förklaring till gapet (dvs om kvinnornas egna preferenser) verkar rimligare!
Vad gäller den relativt låga värderingen av arbete med vård skola omsorg tror jag det hänger ihop med ”bristen på skalbarhet”. Dvs ”framgången” är visserligen värdefull, i vissa fall oskattbar, men också långsam, omärklig. Och arbetet ska betalas över skatt.

Man brukade ju säga att ”statens kaka är liten men säker”.
Jfr i Kina vid skiftet till marknadsekonomi. Att man krossade ”risskålen av järn”
Marknaden och teknisk innovation är gentemot staten spektakulär, snabb framgång, stort genomslag.

Om mänskligheten överlever klimathot o krigshot kommer man att omvärdera betydelsen av släktets ”humanisering” – dvs hitta lösningar för ekonomisk omfördelning till de viktiga jobben med vård skola omsorg.

Mer om mitt sätt att vinkla synen på genus och kön finns på länk under bilden.

https://gunnarthorell.blog/?s=Feminism

AUDIO: Moesta et Errabunda. (Översatt, Dan Andersson)

MOESTA ET ERRABUNDA Charles Baudelaire

O älskade säg, om ditt hjärta ej stundom har flytt
långt bort från det mulnande hav och den orena stad?
Till hav som är klarare blått och så jungfruligt nytt
att dess skum är ett ljusets och renhetens bländande bad —
dit, älskade säg, om ditt hjärta ej stundom har flytt?

Blott havet det vida kan läka de kvalfyllda bröst.
Vems ande har låtit dess rosslande vågsånger bli —
tätt följda av vindarnas milda, harpklingande röst —
åt hjärtat en sällsam och bävande vaggmelodi?
Blott havet det vida kan läka det kvalfyllda bröst

O bär mig, min springare, för mig i fjärran, fregatt!
Långt, långt; här är stoftet av strömmande tårarna vått!
O säg, är det sant att mitt hjärta har ropat i natt:
bort, bort ifrån grämelse, synder och smärta och brott?
O bär mig, min springare, för mig i fjärran fregatt!

O rosornas paradisland, huru fjärran du är,
där himmelens ljus är som glädjens och kärlekens sken,
där den som blir älskad och dyrkad är värd hållas kär
och vällusten själv, fastän het, bliver helgad och ren —
o, rosornas paradisland, huru fjärran du är!

Den barnsliga kärlekens eviga grönskande ö,
med visor och kyssar och hjärtans förborgade rus
där fiolernas ekon bland skuggande kullarna dö
vid vinkrus i aftonens rosdoft och svalnande sus —
den barnsliga kärlekens eviga grönskande ö,

Från början ger de stora religionerna anvisning om ett mer civiliserat sätt att leva. Helighet är att i sin livstid vara fulländad och förmå leva enligt en jämförelsevis hög moral. 

Skenhelighet kan jämföras med  predatorers camouflage i naturen, och uppstår så småningom, genom kulturell evolution. Närmare bestämt genom  vidareutveckling och institutionalisering av religion och politisk ideologi. 

Genom ett allt rikare och mer motsägelsefullt språk förser oss religion och politisk ideologi till slut med  möjligheter till dubbleringar –  att  kunna maskera ett  primitivt beteende bakom ett till synes civiliserat. Fördelen med skenhelighet är att man kan inkassera belöning både av ett  civiliserat men samtidigt primitivt handlande. 

Man ger starkt intryck av godhet, kyskhet, dygd för att i realiteten agera otroget, utstötande, plundrande. I överklassen och i samtida byråkratier kan man säga att skenhelighet blivit  en osvikligt förmåga. 

Författaren Dostojevski gör en  genomlysning av skenhelighet och socialt hyckleri i romanen Idioten. Stendahls Rött och Svart kan också nämnas. 
Romanen Stoner av John Williams. Paviljong 6 av Tjechov. 

Ett tankeprovocerande påstående av Camille Paglia är: om kvinnor ensamma byggt samhällena skulle civilisationen inte höjt sig över stenåldernivå. 
Å andra sidan kan man också spekulera i vad som hänt om Männen ensamma byggt samhällen? Kanske man endast nått till en medeltida nivå? 

De båda könen, var för sig, saknar viktiga egenskaper. Kan kompensera för dem i viss utsträckning, men är samtidigt begränsade genom den  specialisering som alstrats av kulturell och biologisk evolution. 

Alla kan helt enkelt inte prestera allting, ens i den bästa av världar. Det upplysta synsättet är att erkänna könens jämlikhet  men inte eftersträva att göra dem lika. 

DET SOM KALLAS PATRIARKAT HAR GENOM KULTURELL EVOLUTION EN VÄL UTVECKLAD KOPIA AV MATRIARKATET INOM SIG.

Principen är att ett stabilt, segrande system alltid införlivar och lyckas förbättra det innovativa i systemet som konkurreras ut.

(Pilbågen blir armbors, armborst blir gevär.
Häst och vagn blir diligens, blir automobil.
Ångmaskin, blir explosionsmotor/elmotor. Stigar blir vägar. Byar blir städer Osv)

Kopian av matriarkatet ser vi tex i föreställningen om Maria, Guds Moder. De kvinnliga helgonen. Och förstås i drottningarna, kejsarinnorna – de stora divorna etc

Men också i den grekiska mytologin om Afrodite, Diana, Hera.

Den klassiska, grekiska kulturen restaurerades i Väst’s föreställningsvärld genom renässansen på 1500-talet.

Senare, även genom upplysningen och romantiken – och inte minst i kvinnorörelsen från sluter på 1800-talet fram till idag.

Alla som håller på med reklam vet att rikta sig till kvinnorna, eftersom de väl känner till att dessa bestämmer över lejonparten av familjernas konsumtion.

Patriarkatet formar ett yttre, väpnat skydd för kvinnor och barn (byggnader, försvar, industri). Ett system som främst bärs upp av männen (soldater, grovarbetare, innovatörer)

Kopian av Matriarkatet formar ett inre försvar för arten, genom födelse, moderskult, trohet, uppfostran, etik, skönhetsideal, dekorum. Ett system som domineras av kvinnor.

Det naturliga i Väst 2021 vore därför att ha en aktiv rörelse för både männens och kvinnornas mänskliga rättigheter.
https://gunnarthorell.blog/?s=Feminism

Psykologisk thriller, byggd på verklighet.
Om en begåvad parasit o charlatan som bryter ner den socialt uppburna författarinnan.

Boken är så pass närgånget otäck att man associerar till skräck-klassiker som Dostojevskis Dubbelgångaren, Tjechovs Paviljong 6. / ”Identitetsmord”.

Den detaljerade berättelsen vecka för vecka visar hur ekonomisk bedräglighet i samtiden kan genomföras genom en mix av falsk romantik, vidskepelse (ala new Age kultur), ego-kulten, kamp för bostadskarriär, hoppet att bli ”filthy rich” på aktier.

Visserligen går inte Christina under som huvudpersonen i Dubbelgångaren eller i Paviljong 6.
Hon räddas (efter 3 år) genom sitt nätverk som förmår henne att polisanmäla, och senare, vid rättegången, genom vittnesmålet som finns tillgängligt i dagböcker.

En av de främsta meriterna i boken är känsligheten i språket, kunskapen om hur kvinnlig moderlighet och vekhet kan utnyttjas, brytas ner av dominant, perverterad manlighet.
Christinas blogg:
https://christinaherrstrom.com/blog/

Svagheten i den samtida feminismen är att den är ideologi-driven, och inställd på att bara se kvinnornas problem.

Vad vi behöver är en politik som bygger på social indignation men främst stödjer sig på vetenskap, tar hänsyn till biologiska skillnader (alltså förkastar doktrinär social-konstruktivism) / och således urskiljer vad som idag är specifika kvinnliga o manliga privilegier, likväl som vad som är nackdelar och förtryck för kvinnor resp för män.

Det nya perspektivet är att se till det framgångsrika lagarbetet för arten – vad som är produkt av en mångtusenårig kulturell evolution.
Mitt intryck efter 30 år av socialt arbete (o lyssnande på hundratals människors livsberättelser) är att Sverige är ungefär så jämnställt som det kan bli genom politisk kampanj. 

Problemet till exempel med genomsnittliga löneskillnader beror främst på yrkesval och val av prioritering där män och kvinnor väljer olika. Så länge män oftare väljer teknik, byggnation, karriärjobb företag får de i snitt mer betalt än kvinnorna, som väljer annan utbildning o arbeten i vård, skola, omsorg, offentliga sektorn (dvs skattefinansierad, ej skalbar ekonomi)

Vad som måste räknas in är förstås att män via äktenskap och arv (kortare livslängd) transfererar inkomster och egendom till kvinnor (och barn). Att ändra männens manlighet kan inte åstadkommas genom offentliga uppfostringskampanjer. Ofta blir enda resultatet ett ideologiskt motstånd. 

Den modernisering som sker när det gäller könsroller i samtiden betingas främst av samhällets modernisering i stort (teknik, innovation, kunskapsutveckling). En del av idéinnehållet som uppkom via 1800-talets utopiska ideologier (kommunism, socialism, feminism) har testats i verkligheten och har bidragit till modernisering, men vi kan inte vänta oss att inspirationen av dessa ideologier ska ha samma dignitet 150 år senare.

Det kommer ständigt ny kunskap om kön, via biologi, evolutionsvetenskap, DNA-forskning, sociologi, psykologi.
Ett av de ideologiska påståendet som upprepas papegojartat är att kvinnor alltid får lägre lön också när de utför samma arbetsptestation som män.

Detta är en av de orimliga, ideologiska ståndpunkterna, som kommer ur en konfrontativ ideologi (numera statsideologi) som vevar på i blindo /används för söndring.
Om påståendet vore ett ”bevisbart faktum” skulle marknaden givetvis alltid prioritera kvinnor = den billigare, bättre arbetskraften. Skulle alltså kapitalismen frångå sin mest kraftfulla mekanism (strävan efter vinst) av ”sentimentala skäl”? 

I själva verket ser man vid närmare undersökning att män och kvinnor på samma arbetsplats med samma uppgifter givetvis väljer att arbeta på olika sätt, gör olika prioriteringar. Kvinnor och män ser på olika sätt vad gäller den egna hälsan, det egna utseendet, den egna ansträngningen, och dispositionen av tid.

Man förstår olikheter i deras genomsnittliga inkomst bättre om man betraktar dem som två stjärnspelare (med olika positioner) i ett lagarbete för familjen.
Kvinnan har av hävd och konstitution de kvinnliga attributen, moderbandet – en inre försvarslinje. Mannen har pss den fysiska styrkan, offerviljan att prestera, att ge sina resurser – dvs en yttre försvarslinje. Dogmen, att kön är ”socialt konstruerat”, dvs ur all väsentlig synpunkt ”politiskt modifierbart” strider både mot förnuft och biologiskt vetande.

I övrigt kan ungefär en motsvarande lista med ”klagomål” (förtryck och orättvisor) som feminister ställer upp angående kvinnorna, också radas upp för männens vidkommande. Och detta görs numera av rörelser som Men’s Rights Movement, av kvinnor i den konservativa rörelsen, av liberala kvinnor som engagerar sig för sina söners utbildning, för fädernas rättigheter att vara med sina barn.

Ny forskning visar att också män blir dominerade, parasiterade på, psykiskt och fysiskt misshandlade i förhållanden o äktenskap. De anklagas falskt, blir berövrade vårdnad (bevittnade flera såna fall i mitt arbete med socialtjänsten).
Det tragiska är att män som pekar på detta offentligt möts  av härskartekniker, förlöjligande osv.

Därför har de mest framstående företrädarna för männens mänskliga rättigheter varit kvinnor (Camille Paglia, Karen Straughan, Christina Hoff Sommers, Esther Vilar, Diana Davison, Lauren Southern, Cassie Jay – de flesta av av dem ”Före Detta Feminister” )

En viktig mansperson (och fd feminist) är Warren Farrell som skrivit The Boy Crisis. I Sverige trädde Pär Ström fram offentligt, men blev hårt mobbad, aldrig bemött i sakfrågor.
Jordan Peterson bör också nämnas eftersom han urskilja pojkars och mäns speciella problem och lyckats inspirera ett stort antal människor.

Jag ser den nya trenden som en bildningsrörelse byggd på ny vetenskap för att ge perspektiv på de olika problem som män och kvinnor möter i sina vardagsliv.
Något av en fredsrörelse mellan könen, istället för 1800-talets obsoleta idé om ”sista striden”.