Gunnarthorell's Blog

Kan rekommendera ”Life-Death-Legend”. Om Jim Morrisons anti-krigs- hållning o den självdestruktiva men klarsynta pessimism han kom fram till…
Det perspektiv jag får av detta o liknande för närvarande, är att hela nittonhundratalet präglades av mental sjukdom i det ledande skiktet, också bland stora delar av folket.

Det vill säga, om vi ser till det massiva i vårt teknologiska slaktande (kanske ca 170 miljoner dödade fr. 1900 – 1989 / vilket är nästan två miljoner per år, dvs över 5000 per dag enl forskaren Rummel).

Frågan som måste ställas är, varför åstadkom människor ett sånt oerhört lidande för varandra – om man betänker de som dessutom sårades,stympades, torterades – och fick sörja de bortgångna? Det går inte att betrakta det här utan att inse att det rörde sig om patologi. Man kan inte säga ”kriminalitet” – för det täcker inte momentet av omedvetenhet.

Och det mesta av detta massdödande utfördes av folk som betraktades som anständiga,auktoritativa i sitt eget
sociala sammanhang.

När man säger ”kriminell” finns fortfarande en motpart att klandra – ”jaget” inbegriper inte sig själv.

Det kollektiva ”Jaget” såväl på högerkanten som vänsterkanten är alltid renhjärtat, oskyldigt  o fyllt av klander o vrede mot en föregiven ”fiende”. Det är själva sjukdomens yttring. Dvs att man tror på att ”de andra” är ”onda”. (Kommunisterna, judarna, muslimerna, nationalsocialisterna osv)

Klokare att se mänskligheten som omedveten. Förlåt oss för vi vet inte vad vi gör…
Det fanns och finns inga ”ismer” som på något sätt höjde sig över vansinnet.

Alla var ( är ) delaktiga.
Kommunisterna, socialisterna,
antikommunisterna, nationalsocialisterna, liberalerna, de kristna. Alla var med. Och är fortfarande med.

Frågan vem som blir mest destruktiv handlar framför allt om vem som är vid makten och har de teknologiskt sett mest utvecklade förstörelsemedlen.

Vad behövs av omvandling, metamorfos i vår tid? Dels att försöka urskilja avtagsvägar i historien som INTE ledde till massiva blodsutgjutelser – dvs vad som åstadkoms av fred, goda kompromisser.
Hur tänkte dessa ledare.Mandela, Martin Luther King, Gandhi.

Vad visade sig vitalt i revolutionen? Vad gav fred och välgång? Hur gjorde de som inte alienerade stora delar av medelklassen och väckte besinningslös rädsla ( och därmed besinningslösa motåtgärder)?

Dels och framför allt / att se det blinda i sitt eget väsen, det som driver varje människa mot exit – både som person och som släkte.
Aggressiviteten, självhävdelsen ( som utformas individuellt /kollektivt ),
behovet av att hela tiden proppa i sig ”mer” / mer teorier, mer ekonomiska o legala fällor att gillra mot omgivningen / mer av dödsbringande vapen, murar mot andra.
Mer av dräpande förakt, förolämpningar (karbunklarna i nacken?)

Detta att man förstås älskar nationen, arbetarklassen, mänskligheten – men beter sig illa mot grannen. Kliver förbi de hemlösa osv

Jag är tillbaks till 60- och 70-talets uppvaknande – det som kallades motkultur. En insikt om att vi är något större och kan ha ett annat sätt att vara.
Vad som blev fel under dessa decennier (”det Galna Kvartsseklet”) åsamkades av drogerna. 

Explosionen av kreativitet kunde kanaliseras och utnyttjas av det gamla samhället – i form av popkulturen,datarevolutionen, globaliseringen.
Dvs kulturer vi fortfarande lever igenom och
återupprepar. 

Den här epoken måste resa sig igen, genom yngre och äldre – men nu i medveten form – utan psykadelika, utan påhänget av politisk sekterism /-”militans”.

Det är kreativiteten som behövs, hoppet om att nu är vi redo att ta ett steg till fred, fredlighet.

En djupare vision av ”social demokrati” som innefattar genomskådande av ”självet” /”me and my suffering”.

att vi befinner oss på en fantastisk planet,som vi sorgligt nog är i färd med att fördärva – om vi inte vaknar.
Break on through to the other side!
Gunnar Thorell