Det finns starka likheter när det gäller kriminellt beteende i alla världskulturerna.
Alla statsbildningar har från början tillkommit genom ”mafia” – dvs beskyddarverksamhet genom väpnade styrkor.
Utan svårighet kan man finna våldsdåd med rituella inslag bland iranier, kristna, judar, irakier, spanjorer, ryssar.
De abrahamitiska kulturerna i Väst och i Asien som härmat den judiska religionen (monoteism, utvaldhet av Gud) har definitivt både sina stora missdådare och sina hjältar
– det är därför de har kommit att dominera i sitt imperiebyggande.
Det går inte att tänka sig ett ”framgångsrikt” imperium utan inslag av intensiv rivalitet, obarmhärtigt massdödande.
Det är (som jag visade i resonemanget om Konrad Lorenz) ett ofrånkomligt inslag – beroende på att vi som art saknar instinktiv spärr mot att döda våra egna.
Vi finner alltså, inom alla de nämnda ideologierna inslag av hat och ”mot-hat”.
Vad som avgör idag är att se utöver ideologierna, religionerna – ”kliva ut ur dem”. Se rivaliteten och hatet för vad det är: obsoleta memer , som efter Hiroshima Nagasaki inte kan föra mänskligheten framåt utan leder till artens självmord.
Det ÄR rätt att peka på lögner, avslöja propagandamyter osv – men frågan blir alltid, vad gör vi med all kunskap om krigens lögn, list, bedräglighet? Vilka är ”vi själva”?
Ideologierna gör felet att se diabolisk avsikt bakom det ”fienden” gjort, och välmening, eller på sin höjd ”shit happens” i den skada man själv har gjort.
Ideologierna själva är uttryck för en kulturell evolution, där judendom, kristendom o islam varit framträdande memer (ungefär som gener, men gällande den mänskliga kulturens utveckling).
Vi har kopierat av varandra, rivaliserat inbördes, inspirerat varandra, och försökt utrota varandra.
Strategierna har sett olika ut, men poängen är att detta måste ändras när det gäller beteendet ”krig”.
Både de kriminella och geniala sidorna har uppstått genom en tio tusen år lång kulturell evolution, en kamp för att optimera resurser för den egna sidan, en kamp som inte bara präglats av en långsiktig (ond eller god) vilja – utan snarare, vanligen genom en ackumulation av opportuna handlingar, imitativa i positiv mening, ibland imitativa för att kunna förgöra.
Ideologierna gör att vi demoniserar det som egentligen är tämligen trivialt och ”lika för alla”.
Istället för ondska eller heroism, borde vi börja urskilja ”i det förflutna, nödvändiga, oundvikliga handlingar och beteenden”.
I ett tidspann av 200.000 år (där ”krig” endast förekommit i 10.000 år) blir mänsklighetens sentida brutalitet trots allt bara en kort episod.
Försåvitt den inte förintar hela släktet.
Det stora steg som vi måste ta, finns förutsagt i Nya Testamentet: låt barnen komma till mig. Att i social mening förverkliga det barnen är – öppna, inkännande, medkännande med allt levande.
Det finns också förutsagt i buddhismen, All one. Också i alla de stora världsreligionerna, och i ursprungsfolkens inställning till naturen.
Stöd mitt oberoende skrivande!
PayPal Me🛑🛑🛑
SWISH 070-7597006
Gunnarthorell's Blog 
Kommentera