(En skiss).
Religionen är en avgörande länk i mänsklighetens kulturella utveckling. Avancerade primater (”människor”) skapar sätt att teckna ner berättelser om hur vi kommit till, varför vi ska hålla samman, hur vi ska konkurrera, samverka, ha enkla regler för att få enighet, styrka.
Det kraftfulla draget i Bibeln liksom i Koranen är monoteismen, att den judiska släktsagan om Abrahams söner görs universell, avpassad för att ”Rädda hela världen” ”bygga världsomfattande civilisation” ).
Därav blev Romarriket kristnat under Kejsar Konstantin som – passande – tyckte sig ett kors på himlen.
”I detta tecken ska vi segra”.
Grunden för Västvärlden lades med missionerande, väpnad kristendom. ”Här är icke jude eller grek”.
På liknande sätt (med monoteism och väpnad religion) skapades det islamska väldet.
Intoleransen mot och skuldbeläggande av icke troende – det inlindade eller direkta hotet – finns både i Toran, Bibeln och i Koranen. Kristendomen skulle inte ha kunnat vara drivande för den tidiga kolonialepoken med dess slavhandel, om den enbart varit ”humanitär”, ”kristet god” enligt bergspredikan i det Nya Testamentet.
Genom att ha universella anspråk på godhet, hävda allsmäktigheten hos en Gud, samtidigt skapa ”blind efterlevnad” (genom hot om helvete, löfte om frälsning) – fick epoken en blandning av tro som vann över en söndrad avgudadyrkan.
Detsamma gäller Koranen i det islamska väldet.
Nya Testamentet och Koranen bör ses som ”mer utvecklade versioner” av den judiska släktsagan, bygga civilisation i stor stil.
Judendomens grundrag av fanatisk enighet, segrande budskap, finns kvar i både NT o Koranen.
När Väst sekulariserats bör vi kunna genomskåda draget av intolerans mot De Andra som går vidare också i de politiska ideologierna (konservatism, liberalism, socialism) – ideologier vars föreställningar om värde bevisligen kan härledas ur olika delar av religionerna.
Slutsats för vår ”post-Hiroshima/Nagasaki samtid”: Islam är ingen ”fiende”. Kristendom eller judendom är ingen fiende. Det finns helt enkelt inga fiender. Det är själva krigen och det fåtal i samtiden (som förespråkar intolerans o tjänar grovt på ”krig” ) som är de farliga.
Islam har, genom dogmatism och Väst’s effektiva postkoloniala krig, kommit att behålla ett efterblivet drag, vad gäller kvinnosyn.
Men för att förstå hur det fungerar behöver vi bara gå tillbaka en hundra år i vår egen civilisations historia.
Islam är inte ”fiende” till kvinnorna. Beskyddet av ”kvinnor och barn” har omodern karaktär.
Med ”omodern karaktär” (av kvinnosyn ) menas att alla religioner går igenom en process av sekularisering allt eftersom ekonomin och kulturen kopierar ”den senaste tekniken”, ”de bästa idéerna”.
Ännu i min barndom hade äldre kvinnor på landsorten i det protestantiska Sverige Hucklen, dvs huvudkläden, deras främsta och förnämligaste uppgift ansågs ligga i moderskapet.
Det är uppenbart att kristendomen erövrade ett temporärt världsherravälde genom den tidiga kolonialepokens krigföring. Sen cementerades makten genom upplysningens sekularisering med dess genombrott för teknik och vetenskap. ( Åtföljt av de Amerikanska och Franska revolutionerna – samt vågen av nya kolonialkrig under 18 och 1900-talet).
Att de kristna nationerna sekulariserades är alltså ett drag av modernisering. Grunden för den väpnade propagandan i samtiden är fortfarande snarlik den feodala monoteismens uppdelning, ”Vi själva, som har friheten, sanningen, demokratin, dvs ljuset på vår sida” mot ”Diktaturen, de ociviliserade, dvs Mörkret med dess ”Massförstörelsevapen” och ”tyranner”.
Det är nästan identiskt med missionen, att ha Gud på sin sida, omvända de otrogna genom tvång och vapenmakt.
Bara ett enfaldigt, naivt sinne låter sig luras av den feodala krigsretoriken (men enfald och längtan att tillhöra flocken är stark).
Francois Voltaire:
”Det behövs ingen stor konst, ingen utsökt vältalighet för att bevisa att kristna bör vara fördragsamma mot varandra. Jag går ännu längre; jag säger att vi bör betrakta alla människor som våra bröder. Vad för något! Turken – min broder? Kinesen – min broder? Juden? Siamesen? Ja, otvivelaktigt! Är vi inte alla barn av samma fader och skapade av samma Gud?”
BRET WEINSTEIN I DISKUSSION OM RELIGIONENS EVOLUTIONÄRA BETYDELSE
Gunnarthorell's Blog 
Kan inte låta bli att citera Horace Engdahl här
”Tio Guds bud är en spegel som visar människan sådan hon är.
Hon springer efter främmande gudar, svär, dammsuger på helgdagen, struntar i sina gamla föräldrar, mördar, stjäl, knullar grannens fru, som villigt låter sig knullas, sprider lögner om sina medmänniskor och förgås av avund vid anblicken av deras lycka. Gamla testamentets bildförbud är väl på motsvarande vis en glimt av den obevekliga amatörmålare som lurar inom varje individ.”
GillaGilla
Tio guds bud gäller judar, ingen annan. Punkt!
GillaGilla
Det gäller självklart också oss kristna. Som skolbarn lärde jag mig tio Guds bud utantill. Fortfarande ser jag det praktiska o vettiga i de flesta av dem.
Med undantag kanske för ”Du ska inte ha några andra gudar än mig”
GillaGilla
Anonym kommentar:
I ett modernt perspektiv så är det förlegat med en Gud som ett allsmäktigt, allvetande och alltid närvarande väsen.
Vi vet att ett sådant inte existerar, denna paradox har lett oss fram till judaism, kristendom och islam eftersom de eftersträvar något som inte finns och därmed får de ett teologiskt dilemma som inte stämmer överrens med naturen. I det perspektivet är det bättre att se på Gud som Spinozas Gud, som en monistisk kraft som omger och innesluter oss alla. En kraft vi är en del av där vi är Gud. Vi har redan makten att agera som gudar men inte visheten.
Människan har länge, förmodligen när vi vaknade upp i medvetande och började berätta fiktiva berättelser, funderat och grubblat över hur allt detta kom att existera. Det är en konsekvens av att vi frågar oss varför utan att ha ett svar, religion bygger på att vi hittar på svaret och modifierar det med tiden men religion är också en spegling av samhället. Ser vi historiskt så är samhället i krig blir Gud en krigsgud, är samhället i konflikt med omgivande kulturer blir Gud deras Gud som ingått ett förbund med dem och om samhället söker fred med sin omgivning blir det en fredens Gud som har compassion och kärlek som den högsta etiken.
Som ateist tycker jag inte vi ska förakta religion utan se det för vad det är, ett sätt att svara på varför. Vi vet att en del av dessa svar inte längre är aktuella eftersom vi idag vet mer om världen, universum och vetenskapen. Det jag egentligen hör dig säga Carl E. Lundborg är att vi ska sätta stopp för fundamentalism där dessa abstrakta Gud och Gud inte får styra, där vissa gamla svar på frågan varför är inte längre aktuella. Men jag kan också känna att vissa svar fortfarande har en mening att fylla vilket gör det till en svår fråga, jag tror det finns ännu äldre traditioner än de abrahamitiska religionerna som har viktiga svar på hur vi ser på vår omgivning.
GillaGilla
En Fb-vän uttryckte det, dags för Homo Sapiens att klättra ner från träden.
Vi beter oss enfaldigt i konflikt som om vi inte fattade att vi med moderna vapen kan utplåna oss själva, rubb och stubb.
vi agerar som om vi vore chimpanser och slogs med käppar, trädgrenar – inte med industriella vapen och kärnvapen
GillaGilla
För att börja vill jag bara belysa att det var ett väldigt välskrivet inlägg! Men det är flera saker jag inte håller med om. Bland annat avancerade primater. Du ser människan ur en darwinistisk synvinkel. Ser man människan som en avancerad primat, i detta fall avancerad apa så måste vi tillkännage en väldigt viktig sak: Vi kan isåfall inte styra över vår natur. Lika lite som en fågel kan välja att sluta flyga eller en fisk sluta simma. Djur till skillnad från oss är som de är. Det finns ingen ondska, det finns heller ingen godhet. Djur bara är.
Det som skiljer oss från djuren är vår själ och vårt samvete. Så isåfall är krig och förstörelse vårt eviga öde. Vi är isåfall programmerade. Jag tror inte på det och tror därför inte krig är en del av oss för evigt utan att vi faktiskt kan hugga av de grenarna av oss som är dåliga, tex konfliktsökande som leder till krig.
Sedan skriver du om Islam, Judendom och Kristendom som att de är lika. Faktum är att Kristendom är väldigt väsensskild från både Islam och Judendom. Judendom och Islam är bägge väldigt våldsdyrkande. Vilket är logiskt. Alla dessa 3 är Abrahamitiska religioner men Islam och Judendomen fick aldrig ett nytt förbund! Detta fick Kristendomen.
Sedan måste jag ge Lasse delvis rätt om Budorden. När Gamla Testamentet skrev så var faktiskt Budorden enbart för Israeliterna. Detta är bara judar och inte ens bara judar utan de som är av den israelitiska stammen. Det fanns flera judiska stammar. När Moses fått budorden på Sinai så gick han ned till folket som väntade. Hans första order var att slakta alla Midjanitiska män, våldta kvinnorna och förslava barnen. Detta var alltså en rivaliserande judisk stam, ang det jag skrev förut.
Så de 10 budorden gällde enbart israeliska judar och inte andra grupper. Goyim dvs icke judar beskrivs ju i Talmud som boskap och att döda en icke-jude likställs med att döda ett boskap.
Så Kristendomen är speciell. Utöver det så har ju Kristendomen en lång tradition av ifrågasättande. Ta tex lärjuuungen Tomas Tvivlaren som tvivlade på att Jesus verkligen uppstått. Trots hans tvivel så är han omnämnd som en nyckelgestalt i Nya testamentet och i kristen teologi. Inom Judendomen och Islam så hade han blivit hånad utan dess like. Ingen av dessa 2 tillåter nämligen ifrågasättande, enbart blind lydnad.
Däremot att vi som människor bör vara sjysta emot varandra är ju något som du vet att jag skriver under på rakt av. Enda vägen framåt och till en dräglig framtid är samarbete och förhandling och samtal framför konflikt.
Krig är i grunden väldigt omodernt och bör kunna undvikas i stor skala. Outvecklade delar av världen kommer alltid ha krig inom stammar men nationskrig bör vi ha utvecklat oss ifrån!
Jag tycker om din tro på mänskligheten men jag tycker du ska sluta se Gud enbart som en symbolisk gestalt. Gud är högst verklig och han är ett gott och allsmäktigt väsen.
Sedan angående apor och hur närliggande de är oss. Det är inte riktigt sant att apor är mest lika människor. Delfiner har inte bara uppmätt den högsta intelligensen utan även annat beteende som språk via sonar, samarbete emot tex hajar genom att jaga ut dessa ur sitt territorium och har även kommit på ett sätt att bli höga! 😉
GillaGilla