#truthtelling #narrative #berättarkonst
Berättelser kan ses ur ett kultur-evolutionärt perspektiv.
Det finns ett antal ursprungliga berättelser av typen urkunder (skapelsemyter, nedskrivna texter om ”vilka vi, människorna, är”, hur vi kom till. Vad vi ska uträtta, Toran, Bibeln, Koranen, Bhagavad-Gita, IChing, TaodeChing, grekiska tragedier, isländska sagor, osv ).
Från dessa har andra berättelser vuxit fram och överlevt – s.k klassiker.
Varför de blir minnesvärda är svårt att förklara.
En viss formgivning, bruksföremål, som kärl, koppar, grytor, slevar överlever årtusenden. Vissa verktyg tycks odödliga.
Dels för att de fortsätter att vara brukbara, dels för att vi ser det vackra i dem vilket har kopierats och förbättrats från generation till generation.
Antagligen förhåller det sig på liknande sätt med berättelser – att vissa teman fortsätter väcka ”mänskligt intresse”:
kärlek, förförelse, äventyr, förbrytelse, svek, förlåtelse, fejder, mord, krig och fred.. Den lille som besegrar den store. Det finns en litterat katalog inom oss..Ordspråk, embryon till berättelser, dikter, vittnesmål.
Stor litteratur kan möjligen ses som intressant utveckling av det som en gång funnits i ”urkunder”.









