Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Kunskapsteori, filosofi’ Category

Materialismen var en trend från 1800-talet, som var utgångspunkt för tänkare som Freud, Marx, Strindberg, Zola.

Rörelsen var inspirerad av vetenskap – men var den i någon mening ”vetenskaplig”?

Vetenskap leder till framgångsrika konstruktioner genom att dels vara logisk, och dels också bevisbar genom experiment, modeller, mätningar.

Hur ska man se på marxismen och dess dialektiska materialism?

Tidigare socialistiska länder som Kina, Kuba, Vietnam och Ryssland har återgått till marknadstänkande, och fått ekonomiskt uppsving av det.

Efter 70 års erfarenhet av länder som valde marxistiskt inspirerat styre, drar man slutsatsen att det snarare är stater som Sverige (med socialdemokrati o bibehållen marknad) som blivit fördelaktiga för lönearbetare.

Sen kan man konstatera att länder som Kina, Ryssland antagligen undvek att styckas upp av kolonialmakterna (ENGLAND-USA, TYSKLAND ) , alltså vann kulturellt oberoende, genom sin nationellt präglade kommunism.

Det blev inte en kommunistisk världsrevolution, men en frigörelsekamp mot de gamla kolonialmakterna för Ryssland, Kuba, Kina, Indien, Iran.

Det hette ju tidigt i rörelsen att det skulle byggas en ny värld, en ny människa.

Från början fanns en felbedömning av det mänskliga psyket i ledarnas framställning av möjligheterna. Man underskattade den spontana själviskheten, och överskattade förmågan till genuin uppoffring för en stor sak.

Bristen på realism medförde att man istället fick ett samhälle med mycket angiveri, kadaverdisciplin och skräckvälde (under Stalin och Mao).

Det ledde i Sovjetunionen 1991 till ett oblodigt, folkligt uppror för ”socialism med ett mänskligt ansikte” ( den skandinaviska modellen).

En slutsats är att marxismen inte kan sägas vara ”en vetenskap”. Möjligen en ideologi som under ett sekel inspirerade till sociala förändringar – som sen utvecklades vidare till det vi har nu i Ryssland och Kina.

Marx, som tog emot pengar från Engels, besökte aldrig någon av dennes fabriker. Hans eget liv var borgerligt. När han gjort familjens hemhjälp (arbetarklass) med barn, körde han henne på porten. En intressant diskrepans mellan intentioner (”befria proletariatet”) och verkligheten.

Enligt Tomas Piketty förstod Marx inte finansekonomi – (betydelsen av hur pengarna skapas genom privata banker). Hans forskning var inriktad på den produktiva ekonomin.

Sammantaget fanns en brist på realism i marxismens klasstänkande – som om det var möjligt att få flertalet lönearbetare att vilja störta allt i det bestående samhället.

I det Kommunistiska Manifestet finns en messiansk vision (omvälvning av världsordningen) som väcker starkt motstånd hos många.

Så möttes kommunismen också av hätska motrörelser, som nationalsocialism och fascism.

Konfrontationer blev en blodsorgie. Åttio miljoner dog, av militärt våld, av svält i det Andra Världskriget. Det avslutades med USAs atombomber över Hiroshima Nagasaki.

Vad vi måste tänka på idag är att ”civilisationens historia” (med krig o inbördeskrig) är kort. På sin höjd 10.000 år.

Själva människoartens historia av utveckling är däremot minst 200.000 år.
Det mesta av den tiden har vi utvecklats, inte genom krigiskt massdödande utan relativt fredligt, i samlar-jägare-kulturer.

När ”vi kristna” kom till Nordamerika kände inte indianerna till ”krigföring”, massdödande, i vår mening.

Konflikter löste de genom skärmytslingar, en typ av uppvisningar i mod o aggressivitet, ungefär som hos folken på Nya Zeeland ( Haka-dans). Det var ett fåtal som skadades eller dog i den typen av uppvisning och konkurrens.

Bristerna hos marxismen är att Marx inte förstod att dra slutsatser av Darwinismen, som var ny då.

Kanske det är därför som styrelseskick som byggt på en radikal tolkning av marxism har stagnerat i byråkrati, angiveri, skräckvälde? En centraliserad statsmakt har inte kunnat ersätta marknadsekonomin.

Realsocialismen i Öst blev inte populär hos de arbetarmassor som skulle befrias.

Genom de systematiska svårigheterna har politiker i öst senare korrigerat sig, återtagit nationella identiteter, återinfört konkurrens genom marknad och individualism.

Den messianska visionen om En Ny människa, En Ny Värld kan ses som ett recept för katastrof.

Marxism borde så att säga (liksom nationalsocialism) förses med varningstext,

”används med yttersta försiktighet!”.

”endast i homeopatiska doser!”

Jämförelse med dikt, litteratur och fiktion är inte fel här.

Vi kan tex inspireras till politisk handling av Charles Dickens, Balzac, Strindberg, Ibsen, Victor Hugo. Men skulle inte bygga ett ortodoxt program för reformer genom deras idéer. .

Man kan snarare tänka sig att verklig socialism handlar om en mognadsprocess och att misstaget under 1900-talet var de ”revolutionära”, krigsliknande handlingarna som medförde lidande (särskilt i Kina och Ryssland) och bidrog till WW2.

”Krig” /”inbördeskrig” var något normalt i sluter på den klassiskt koloniala epoken.

Men om socialism beror av mognad (inte av våldsam omstörtning/ frälsning) får man betrakta en längre tidsrymd.

Det finns institutioner inom det borgerliga samhället som har en ”socialt sofistikerad” prägel. En funktion av ”common good”, av rättvisa.

En del av det hittar man inom utbildningssystemet. Tänker tex på biblioteken i Sverige. Generösa inrättningar.

Också museer och Kulturhus kan nämnas.

Idrottsanläggningar och bad har också den här allmännyttiga prägeln – liksom en del kommunikationssystem. Sjukvård.

Allemansrätten, när det gäller naturen.

Om man tänker i termer av evolution är ”socialism” isåfall lika med ”institutioner som gynnar jämlikhet o rättvisa”, som är attraktiva på ett sätt som gör att de imiteras, o sprids i form av ”högre civilisation”.

Något som växer fram graduellt, relativt fredligt, ibland under ideologisk strid, med olika hastighet, men främst genom debatt, dialog och upplysning.

PayPal Me🛑🛑🛑

Gunnar Thorell

SWISH 070-7597006

Read Full Post »

Jag tycker mig se en destruktiv parallell i sätten att presentera problem – i att välja ett övervägande trosbaserat förklaringssätt..

När sionister vill förklara varför judar förföljts, radar de upp brotten mot judarna, och låter förstå att det beror på ”ond rasism, ond vilja” hos de kristna gojerna.

När deras motståndare (typ Juri Linna) vill peka ut vad judarna ställt till med, blir det en lista på våldsamma omstörtningar, ”motorn” i revolutioner och kriser (dvs, judarna har varit som ”onda andar” i brutala skeenden, som annars inte skulle ha ägt rum).

Dessa dramatiserande och ”religiösa” synsätt är otillfredsställande.

Politik är inte bara (ond-god) ”vilja”.

Det är framför allt det möjligas konst – dvs ”omärklig härmning av framgångsrika motståndare”,

”tävlan om fördelar”,

”tillfälligheternas spel”,

”subtil förförelse”.
Ingen av de politiska ideologierna skulle kunnat ha uppstått o fått spridning enbart från ”viljan” (god eller ond) hos en grupp människor.

Snarare bör ideologier ses som ”memer” (Richard Dawkins begrepp ) som blir framgångsrika och efterhärmas brett, när de tycks ge fördelar för ett flertal både i toppen av hierarkin och djupare ner.

Sen överges de och förändras när nackdelar framträder.

Alltså – detta med ond vilja och sammansvärjning är av sekundär betydelse.

Ledarna gör det som är möjligt, och har övertygelsen att de gör det av nödvändighet, för det allmännas bästa (också när de konspirerar och begår grymheter).

Bara i backspegeln kan vi se (och försöka bedöma) verkningarna av de olika förhållningssätt som var förhärskande i dåtiden.

Der är DÅ som olika förvandlingar äger rum. ”Högern” tycks bli vänster, och ”vänstern” tycks bli höger..

PayPal Me! 🛑🛑🛑

SWISH 070-7597006

Gunnar Thorell

Klara Zetkin och Rosa Luxemburg

Read Full Post »

Det finns starka likheter när det gäller kriminellt beteende i alla världskulturerna.

Alla statsbildningar har från början tillkommit genom ”mafia” – dvs beskyddarverksamhet genom väpnade styrkor.

Utan svårighet kan man finna våldsdåd med rituella inslag bland iranier, kristna, judar, irakier, spanjorer, ryssar.

De abrahamitiska kulturerna i Väst och i Asien som härmat den judiska religionen (monoteism, utvaldhet av Gud) har definitivt både sina stora missdådare och sina hjältar
– det är därför de har kommit att dominera i sitt imperiebyggande.

Det går inte att tänka sig ett ”framgångsrikt” imperium utan inslag av intensiv rivalitet, obarmhärtigt massdödande.

Det är (som jag visade i resonemanget om Konrad Lorenz) ett ofrånkomligt inslag – beroende på att vi som art saknar instinktiv spärr mot att döda våra egna.

Vi finner alltså, inom alla de nämnda ideologierna inslag av hat och ”mot-hat”.

Vad som avgör idag är att se utöver ideologierna, religionerna – ”kliva ut ur dem”. Se rivaliteten och hatet för vad det är: obsoleta memer , som efter Hiroshima Nagasaki inte kan föra mänskligheten framåt utan leder till artens självmord.

Det ÄR rätt att peka på lögner, avslöja propagandamyter osv – men frågan blir alltid, vad gör vi med all kunskap om krigens lögn, list, bedräglighet? Vilka är ”vi själva”?

Ideologierna gör felet att se diabolisk avsikt bakom det ”fienden” gjort, och välmening, eller på sin höjd ”shit happens” i den skada man själv har gjort.

Ideologierna själva är uttryck för en kulturell evolution, där judendom, kristendom o islam varit framträdande memer (ungefär som gener, men gällande den mänskliga kulturens utveckling).

Vi har kopierat av varandra, rivaliserat inbördes, inspirerat varandra, och försökt utrota varandra.
Strategierna har sett olika ut, men poängen är att detta måste ändras när det gäller beteendet ”krig”.

Både de kriminella och geniala sidorna har uppstått genom en tio tusen år lång kulturell evolution, en kamp för att optimera resurser för den egna sidan, en kamp som inte bara präglats av en långsiktig (ond eller god) vilja – utan snarare, vanligen genom en ackumulation av opportuna handlingar, imitativa i positiv mening, ibland imitativa för att kunna förgöra.

Ideologierna gör att vi demoniserar det som egentligen är tämligen trivialt och ”lika för alla”.

Istället för ondska eller heroism, borde vi börja urskilja ”i det förflutna, nödvändiga, oundvikliga handlingar och beteenden”.

I ett tidspann av 200.000 år (där ”krig” endast förekommit i 10.000 år) blir mänsklighetens sentida brutalitet trots allt bara en kort episod.

Försåvitt den inte förintar hela släktet.

Det stora steg som vi måste ta, finns förutsagt i Nya Testamentet: låt barnen komma till mig. Att i social mening förverkliga det barnen är – öppna, inkännande, medkännande med allt levande.

Det finns också förutsagt i buddhismen, All one. Också i alla de stora världsreligionerna, och i ursprungsfolkens inställning till naturen.

Stöd mitt oberoende skrivande!

PayPal Me🛑🛑🛑

SWISH 070-7597006

Read Full Post »

”Om man som jag älskar historia, och har läst på en del i ämnet så uppenbarar sig successivt en röd tråd, om man klarar av att dra lite paralleller. Kunskap är makt, och som med all makt, finns där alltid folk som vill behålla denna för sig själv. Att den som kontrollerar historien således även kan kontrollera framtiden, skall jag här nu försöka lägga fram en teori på om än kortfattat, jag hoppas dock att detta inlägg kan inspirera er till att vidare undersöka saken själva.

Genom historien så har kampen om makten över det monetära systemet i världen legat till grund för mutor, mord, utpressning, krig osv. Även i bibeln beskrivs just kärleken till pengar som roten till allt ont… Och ja, vem skulle inte vilja sitta på makten att trycka pengar ur tomma luften, och låna ut dessa mot ränta. Således borde det jag idag skriver inte vara speciellt svårt att tro på.

Bibeln har ju som de flesta vet skrivits om, och jag garanterar att så ligger det även till med de historieböcker man idag använder för indoktrinering i skolan.

476 e.Kr när romarriket föll, har vi blivit programmerade att tro detta föll pga storleken på imperiet, men det handlade snarare om att förtroendet för pengarna, som successivt gått från guld till silver, till guld och silverpläterade mynt, och till sist rena koppar mynt urlakades. Pengamånglarna hade då insett att betalmedlet ej behövde vara i guld och silver, utan behövde endast representera ett värde, ”fiatpengar” (pengar utan riktigt värde) hade fötts.

Korsriddarna som egentligen var krigande munkar i Kristus namn, lyckades ackumulera så mycket rikedom pga löfte om celibat, FATTIGDOM, och trohet, då pengarna åter igen fick till uppgift att vara en måttstock för utbyte av varor och tjänster. Den franska kungen Filip den sköne, som var skyldig tempelriddarna stora summor pengar, allierade sig med Påven Clemens V, för att krossa tempelriddarna, och fredagen den 13:e Oktober 1307, gick de flesta av dessa båldöden till mötes med anklagelser om kätteri, och detta för att komma åt deras rikedom. Man kan ju bara gissa vem som satte idén i huvudet på den franske kungen från första början, men månglarna hade säkert inget med saken att göra.

Även i Amerika, är den egentliga orsaken till både frihetskriget 1775-1783 mot Engelsmännen och inbördeskriget 1861-1865 bankerna, eller rättare sagt makten över pengaskapandet. Thomas Jeffersson 1743-1826, uttryckte sig såhär angående banker…

”Jag tror att banker är mer farliga för våra friheter än stående arméer. Om det amerikanska folket någonsin tillåter privata banker att styra frågan om deras valuta, först genom inflation, sedan deflation, kommer banker och företag att växa upp runt [bankerna] som kommer att beröva folket på all egendom tills deras barn vaknar upp hemlösa på kontinenten deras förfäder en gång erövrade. Den utfärdande makten skall tas från bankerna och återställas till folket, vilken den egentligen tillhör”.
På sin dödsbädd angav han som sin största bedrift ”I killed the banks”. Även Thomas Jefferson utsattes för mordförsök, men är en av de få som utmanat månglarna och kommit undan, då båda pistoler klickade vid ett attentatsförsök.
Abraham Lincoln, 1809-1865, skjuten av John Wilkes Booth, som har minst 2 intressanta gemensamma nämnare med John F Kennedy 1917-1963. 1. Båda blev skjutna. 2. Båda gav ut egna pengar utan ränta.

Även här i Sverige har vi drabbats av pengamånglarnas förödande framfart, och en av de mer kända historierna är om Gustav den III kulturkungen, som när han förstått sig på pengaskapandet, sägs ha sagt… ”Så länge det finns träd i skogen, och vi har tryckerier, så kommer vi aldrig få slut på pengar”. Kungen gav helt ut egen valuta utanför månglarnas system, resultatet av detta blev många av de kyrkor, bibliotek, och slott runt om i Sverige, då räntefria pengar skapar arbete, och utveckling.
Han sköts på en opera 1792 av Jacob Johan Anckarström, på uppdrag av adeln i landet. De räntefria cirkulerande pengarna behövde därefter samlas in (en långsam process) för att återta mångelmakten, och pga detta, heter det att vi fick ”missväxt” i historieböckerna, och att detta var anledningen till den stora utvandringen till Amerika, när det snarare handlade om att folk svalt för att den cirkulerande penningmängden minskade kraftigt. (Annars får man ju säga att moder natur drabbade Sverige nästan med kirurgisk precision då varken Danmark, Finland eller Norge hade problem under motsvarande period).

Svenske finansmannen Ivar Kreuger 1880-1932 (tändstickskungen), fick även han äta bly, då han i gengäld för att låna ut pengar till stater i ekonomisk svårighet RÄNTEFRITT, endast krävde monopol på tändstickstillverkning i detta land som betalning för lånet… Åter igen ett hot mot månglarnas monopol, och han hittades skjuten i bröstet på sitt hotellrum i Paris med en pistol i höger hand, trots att han var vänsterhänt?!?

Och sist men absolut inte minst, var det inte så att Olof Palme 1927-1986, i slutet av sitt liv talade mer och mer om EKONOMISK demokrati?
Låt oss då ta en titt på nuvarande makthavare av pengaskapandet, eller låt oss kalla det för vad det idag är, skapandet av skuldsedlar, där Rothschild är den största och mest kända aktören! En av hans förfäder Mayor Amshel Rothschild, uttryckte sig på följande sätt.. ”Ge mig kontrollen över en nations pengar, så bryr jag mig inte om vem som skriver lagarna”

I början av november 1910 träffades några av världens ledande bankirer för ett hemligt möte på Jekyll Island, Georgia, USA, för att formulera en plan för förändring av USA:s bankväsende som kunde presenteras av Aldrich för Kongressen. De som närvarade vid mötet var Paul Warburg, Nelson Aldrich, Frank Vanderlip (president för National City Bank), Henry P. Davison (en partner till J.P. Morgan), Benjamin Stron (vice president för Banker’s Trust Co) och Piatt Andrew (en före detta sekreterare för National Monetary Commission. Man valde då namnet ”Fedral Reserve” på den blivande nya centralbanken, för att ge sken av att den var i statlig kontroll.

Julen 1913, när de flesta senatorerna firade jul och var hemma, röstades ”Federal Reserve act” igenom som den centralbank som fick rätten att trycka dollarn. En privatägd bank, som Woodrow Wilson 1856-1924 mot löfte att man skulle göra honom till president lovat att underteckna till lag. Detta uttalande gjorde han strax efter att han skrivit på…

”Jag är en mycket olycklig man. Jag har omedvetet förstört mitt land. En stor industrination styrs nu av sitt system för kredit. Vårt system av kredit är koncentrerad, och tillväxten av nationen samt våra aktiviteter är nu i händerna på några få män. Vi har kommit att bli en av de värst styrda, en av de mest fullständigt kontrollerade och dominerade regeringarna i den civiliserade världen och är ej längre en regering av fri åsikt, inte längre en regering av övertygelse och en röst av majoriteten, utan en regering i yttrandet av olaga tvång av en liten grupp dominerande män. ”-Woodrow Wilson.

Den stora börskraschen 1929, där man först överflödade marknaden med krediter, för att sedan dra in på den cirkulerande penningmängden, var orkestrerat på detta sätt, för att kunna roffa åt sig och köpa upp tillgångar billigt såsom andra banker, medieföretag osv. Idag, är där inte mer än några få stora banker kvar, och alla under i princip samma kontroll (känns situationen igen, med tanke på vad Federal reserve just nu gör)?…. ”One ring to rule them all”.

Lite mer i nutid, så har vi Saddam Hussein 1979-2003, och Muammar Al-Gadaffi 1969-2011 som båda ville överge petrodollarsystemet, som innebär att all handel med olja globalt skall ske i dollar, och som varit det enda som bibehållit nuvarande världsvaluta i den position den innehaft sedan Bretton Woods-avtalet 1945, där dollarn lovades på ”hedersord” alltid skulle gå att växla in mot guld, och p.g.a. detta skickades stora delar av Europas guldreserver till USA, för ”safe keeping”. Under Vietnamkriget, kunde dock flera av länderna som anförtrott sitt guld till USA, konstatera, att man printade betydligt mer dollar än vad man hade i guld, och således började flera länder kräva tillbaka sitt guld. Detta resulterade i att dollarn tappade i förtroende och således sjönk den i värde.

Guldstandarden övergavs av Richard Nixon 1971 för att ”försvara” dollarn (det största rånet någonsin i min mening), och ersattes ett par år senare, av utländsk olja, då man fick samtliga av OPEC-länderna att skriva avtal om att endast handla sin olja i dollar. En artificiell efterfrågan på dollarn hade således skapats, vilket i förlängningen innebar att alla oljeimporterande länder först måste ha tag på dollar innan man kunde handla olja. Med andra ord, världen skickade riktigt producerat gods till USA bilar, telefoner, IKEA möbler, i utbyte , mot Federal Reserves papper, vilket såklart gjort USAs elit, väldigt, väldigt rika. Bibehållandet av detta system, är dock beroende av att alla högoljeproducerande länder spelar boll.

Således när Saddam ville börja sälja sin olja i Euro, och gjorde så, var detta en direkt attack mot dollarn… Efter flera misslyckade försök att lönnmörda honom (mest för att han varit USAs puppet och visste deras knep), invaderade man till sist hans land på falska grunder, och 2 miljoner Irakier fick betala det ultimata priset, däribland en halv miljon barn. Gadaffi, ville ha en guldbaserad valuta att handla sin olja i, då han tröttnat på att få betalt i digitalbaserad konfetti, och det förseglade även hans öde.

På menyn står nu Ryssland och Kina, där båda länder ej längre vill köpa upp USAs skulder, eller få betalt i digitalpengar utan egentligt värde, då man inser att dessa aldrig kommer kunna betala tillbaka. Detta är alltså anledningen till att vi nu skall hata Ryssar och Kineser. Vill dock tillägga att detta är valfritt, man måste inte tycka som Bonnier och bankägda tidningar, (bara en liten reminder).

Jag skulle kunna lägga till fler paralleller, men den röda tråden är inte så svår att se, och för att kunna behålla kontrollen över pengaskapandemakten har historien reviderats och manipulerats, och detta såklart för att dessa parasiter i lönndom skall kunna skörda oss på vår egen produktivitet, med skatter och fiktiva lån mot ränta. Detta har idag lett fram till att 85 personer äger mer än den fattigaste halvan av jordens befolkning, och för den som tänker lite, så inser man också vad den mekaniskt inneboende funktionen i systemet oundvikligen kommer leda fram till, nämligen alla tillgångar på jorden i en hand.

Absolut makt korrumperar absolut, och om du som läser detta inbillar dig att dessa kommer dela med sig, så är du barnsligt
naiv! Så med illusioner om att lycka kan köpas för pengar, samt manipulation av historien, har man snart lyckats med det otroliga…

Att stjäla en planet!”

Författare:
Magnus Ljunggren

image

Read Full Post »

När det gäller en konstnär som  Hillersberg kan man mycket väl diskutera om det lämpliga eller smakfulla i en del av hans uttryck.  Man måste dock se att  hela hans produktion riktar sig mot staters och olika överhetspersoners hyckleri och   maktövergrepp.  Vid några tillfällen har han  visserligen använt antisemtiska klichéer men avsikten har varit att håna makten  –  inte det judiska folket.

När Bachner,  Gerner,  Jakubowski,  Jarrick   m.fl.   hetsar mot  Hillersberg  måste de gå  tillväga som närsynta revisorer som vägrar se meningsammanhang.  Inte ett ord nämns om anledningen till bilderna:  att det palestinska folket har utsatts för ett angreppskrig och rasism.  För varje israel som dödas  hämnas staten Israel  idag genom att döda  många fler palestinier.  Ungefär så gjorde tyskarna  med motståndsrörelsen i Norge under Andra Världskriget.

För att ”bevisa” att Hillersberg är antisemit måste kritikerna  bortse från att Hillersberg också  ritar araber,  kineser och svenskar  som frånstötande.   Arafat  är  också  grotesk  med tjock näsa och tjocka läppar.  Kinseserna har vinda  ögon,  utstående tänder o.s.v.   Den krisligt lagda  Carola avbildas som grotesk med sadomasochistisk parafernalia o.s.v.  Det är  som alltid hos Hillersberg  fråga om överdrifter,  lek med klichéer.   Hillersberg har hunnit framgång med att få oss att skratta åt mänskligt   hyckleri.

Man glömmer inte  Hillersbergs bild av en ”svensk hederlig arbetare” som säger:  ”gärna en guldklocka, men först en rejäl arbetsskada”.   En karikatyr som gjordes under en tid när  vänstern frammanade bilden av Arbetarklassen  som ett mönster av nobilitet.  Under samma tid ritade Hillersberg också  Jan  Myrdal hängande i Stalins mustasch och  kineser  som demonstrerade.   Alla demonstranterna  såg ut som Mao Tse-tung men bar på plakat med individuella ansikten.  Vi minns också svenske kungen med en pistol för tinningen:  ”Med Sverige – ur tiden”.  Bilder som roade   genom sin  anstötlighet.

Samma vanvördighet gäller för bilden på Kissinger:  ”Den lille  fredsmäklaren”.   Jakubowski måste förvränga rubriken och sätta dit ”Den lille judemäklaren” för att göra troligt att bilden skulle vara antisemitisk.  Om man har så  formalistisk tolkning av rasism   omöjliggörs  verkningsfull  satir.

Med normal intelligens kan man nu efteråt  förstå vilket hyckleri  det var att ge Kissinger fredspris  – med tanke på vad denne man hade ansvar för  i Chile och Vietnam.   Hillersberg vill punktera hyckleriet  och det ska göra ont.

Hetsen mot Hillersberg har drivits på ett sätt som liknar 50-talets kommunistjakt.  Offret själv har inte haft någon talan.  Hillersbeg sägs t.o.m. vara antisemit utan att själv vara medveten om det  (   DN 22/3 Mikael Hörnqvist )!  På samma sätt talades det under det Kalla Kriget om ”medlöpare”.  Man skapade ett   åsiktsklimat där alla i offentligheten kunde sättas på de anklagades bänk.

Hillersberg sägs alltså vara antisemit trots  att han är antirasist och har gjort några av de starkaste satiriska bilderna mot rasism i Sverige.  Trots att han bevisligen  har engagerat sig direkt mot den svenska antisemitismen.

Ett av”bevisen” sägs vara att han  tillåtit Ahmed Rami att använda några bilder som hånar Kissinger och makthavare i Israel.  Hillersberg säger själv att han 1988 när detta skedde inte förstod vilket sammanhang Rami befann sig i.  Detta torde han för övrigt ha gemensamt med flertalet andra svenskar vid den tiden.  Något annat ”samarbete” än ett telefonsamtal har alltså inte förekommit.

Det rör sig alltså om ”guilt by association”.  Om man lyckas stämpla Hillersberg som antisemit går ingen svensk intellektuell  säker.

Gunnar Thorell / 2001

PayPal Me 🛑 🛑 🛑 

Read Full Post »

Om boken Mannen som slutade ljuga;
Dan Josefsson

Gunnar Thorell:

Efter att först ha läst Lindebergs bok, ”Döden är en Man”, därefter Hannes Råstams ”Fallet Thomas Quick”, undrade jag om det skulle gå att få ut mer av ämnet ”korruption och rättsskandal i samtida Sverige”.

Hannes Råstam hade visat att Thomas Quicks erkännanden var falska. Han hade demonstrerat att missvisande förhör åstadkommits genom ledande frågor kombinerat med tung medicinering. Han hade visat att tingsrätterna tvingats döma utifrån en förfalskad bild av det egentliga innehållet i förundersökningarna.

(mer…)

Read Full Post »

”Som var och en här känner till rättfärdigades invasionen av Irak med att Saddam Hussein förfogade över en stor arsenal av synnerligen farliga massförstörelsevapen, av vilka några kunde fyras av inom 45 minuter och åstadkomma en fruktansvärd förödelse. Man försäkrade oss om att det var sant. Det var inte sant. Vi fick veta att Irak hade förbindelser med Al-Qaida och var medansvarigt för det illdåd som drabbade New York den 11 september 2001. Man försäkrade oss att det var sant. Det var inte sant. Vi fick veta att Irak utgjorde ett hot mot världens säkerhet. Man försäkrade oss att det var sant. Det var inte sant.

Sanningen är en helt annan. Sanningen har att göra med hur USA ser på sin roll i världen och hur det vill spela den rollen.

Men innan jag återgår till nuet skulle jag vilja kasta en blick på det nära förflutna, och med det menar jag USA:s utrikespolitik sedan slutet av andra världskriget. Jag tror att det är vår enkla skyldighet att utsätta den här perioden för en viss om än begränsad granskning, vilket är allt som tiden medger här.

Alla vet vad som försiggick i Sovjetunionen och i hela Östeuropa under efterkrigstiden: en systematisk brutalitet, omfattande grymheter och ett hänsynslöst undertryckande av den fria tanken. Allt detta finns väl dokumenterat och styrkt.

Men det jag vill hävda här är att USA:s förbrytelser under samma period bara har upptecknats summariskt, än mindre dokumenterats, än mindre bekräftats och än mindre erkänts som förbrytelser över huvud taget. Jag tror att det är någonting som vi måste ta itu med och att sanningen i hög grad har att göra med var världen står i dag. Även om USA:s agerande runt om i världen i viss mån begränsades av Sovjetunionens existens visade det att man ansåg sig ha oinskränkt rätt att göra vad man ville.

Direktinvasion av en suverän stat har i själva verket aldrig varit USA:s linje. USA har i huvudsak föredragit vad som beskrivs som ”lågintensiv krigföring”. Lågintensiv krigföring innebär att tusentals människor dör, fast långsammare än om man med en gång hade släppt ner en bomb på dem. Det innebär att man infekterar landets livsnerv, åstadkommer en elakartad svulst och ser kallbranden grassera. När befolkningen är kuvad – eller ihjälslagen, det går på ett ut – och ens egna vänner, militären och storföretagen, sitter bekvämt vid makten, ställer man sig framför kameran och säger att demokratin har segrat. Det här var vardagsmat i amerikansk utrikespolitik under de år jag talar om.

Nicaraguas tragedi är ett högrelevant fall. Jag har valt att ta upp det här som ett slående exempel på USA:s syn på sin roll i världen, då som nu.

I slutet av åttiotalet deltog jag i ett möte på USA:s Londonambassad.

Den amerikanska kongressen stod i begrepp att besluta om den skulle ge mer pengar till Contras i kampen mot Nicaraguas regering. Jag ingick i en delegation som talade å Nicaraguas vägnar, men den viktigaste medlemmen i delegationen var en fader John Metcalf. Ledaren för USA:s grupp var Raymond Seitz (då nummer två på ambassaden, senare själv ambassadör). Fader Metcalf sa: ”Sir, jag leder en församling i norra Nicaragua. Mina församlingsbor har byggt en skola, en vårdcentral och ett kulturcentrum. Vi har levt i frid och endräkt. För några månader sedan blev församlingen angripen av en Contras-styrka. De förstörde allt: skolan, vårdcentralen, kulturcentret. De våldtog sjuksköterskor och lärarinnor och slaktade läkare på det mest brutala sätt. De betedde sig som vildar. Skulle ni vilja ha vänligheten att se till att USA:s regering upphör med stödet till denna upprörande terrorverksamhet.”

Raymond Seitz hade ett mycket gott anseende som en förnuftig, ansvarsfull och högt kultiverad person. Han var djupt respekterad i diplomatiska kretsar. Han lyssnade och dröjde en stund. ”Fader”, sa han sedan med stor värdighet, ”låt mig upplysa er om en sak. I krig blir oskyldiga människor alltid lidande.” Det uppstod en iskall tystnad. Vi stirrade på honom. Han rörde inte en min.

Oskyldiga människor blir mycket riktigt alltid lidande.

Till slut var det någon som sa: ”Men i det här fallet blev ’oskyldiga människor’ offer för ett ohyggligt illdåd med stöd av er regering, ett av många sådana illdåd. Om kongressen beviljar ytterligare medel till Contras kommer det att fortsätta på samma sätt. Håller ni inte med om det? Är inte er regering i så fall skyldig till att finansiera mord och ödeläggelse riktade mot medborgare i en suverän stat?”

Seitz lät sig inte rubbas. ”Jag kan inte finna att de fakta som här har lagts fram stöder era påståenden”, sa han.

När vi lämnade ambassaden sa en USA-rådgivare att han tyckte om mina pjäser. Jag svarade inte.

Jag bör påminna om att president Reagan vid den här tiden gjorde följande uttalande: ”Contras är den moraliska motsvarigheten till Unionens fäder.”

USA stödde den brutala Somoza-diktaturen i Nicaragua i över 40 år. 1979 störtade det nicaraguanska folket, anfört av sandinisterna, regimen i en folklig resning utan motstycke.

Sandinisterna var inte perfekta. De kunde vara nog så arroganta och deras politiska filosofi var inte utan vissa motstridiga element. Men de var intelligenta, förnuftiga och civiliserade. De grep sig an med att upprätta ett stabilt, anständigt och pluralistiskt samhälle. Dödsstraffet avskaffades. Hundratusentals utarmade bönder uppväcktes från de döda. Över hundratusen familjer tilldelades mark. Man byggde tvåtusen skolor. En enastående läs- och skrivkampanj reducerade analfabetismen i landet till mindre än en sjundedel. Fri skolundervisning infördes, liksom fri hälsovård. Barnadödligheten minskade med en tredjedel. Polion utrotades.

USA fördömde de här reformerna som omstörtande, marxist-leninistisk verksamhet. I USA-regeringens ögon utgjorde de ett farligt exempel. Om Nicaragua tilläts införa grundläggande normer för social och ekonomisk rättvisa, om det tilläts höja standarden på hälsovård och skolundervisning och uppnå samhällelig enhet och nationell självaktning, skulle grannländerna ställa samma frågor och göra på samma sätt. Vid den här tiden rådde ju ett våldsamt motstånd mot tillståndet i El Salvador.

Jag talade tidigare om den ”gobeläng av lögner” som omger oss. President Reagan beskrev ofta Nicaragua som en ”totalitär fängelsehåla”. Det ansågs av media i allmänhet och den brittiska regeringen i synnerhet som en träffande och rättvisande bild. Men i själva verket fanns ingenting dokumenterat om dödsskvadroner under sandinistregeringen. Det fanns intenting dokumenterat om tortyr. Det fanns ingenting dokumenterat om systematisk eller statsstödd militär brutalitet. Inga präster har mördats i Nicaragua. Det satt i själva verket tre präster i regeringen, två jesuiter och en Maryknoll-missionär. De totalitära fängelsehålorna fanns i själva verket i grannskapet, i El Salvador och Guatemala. USA hade störtat den demokratiskt valda regeringen i Guatemala 1954 och man uppskattar att över 200 000 människor hade blivit offer för de militärdiktaturer som följde.

Sex av världens mest framstående jesuiter blev 1989 brutalt mördade vid Central American University i San Salvador av en bataljon från Alcatl-regementet, som hade utbildats vid Fort Benning i Georgia, USA. Den utomordentligt modige ärkebiskop Romero blev mördad medan han läste mässan. Det uppskattas att 75 000 personer dog. Varför dödades de? De dödades därför att de trodde på ett bättre liv och försökte uppnå det. Den tron stämplade dem genast som kommunister. De dog därför att de vågade ifrågasätta status quo, den gränslösa fattigdom, sjukdom, förnedring och det förtryck som de hade levt med sedan födseln.

USA lyckades till sist störta sandinistregeringen. Det tog ett antal år och skedde under avsevärt motstånd, men en oförsonlig ekonomisk förföljelse och 30 000 döda urholkade till slut stridsandan hos det nicaraguanska folket. De var återigen utmattade och utarmade. Kasinona flyttade tillbaka till landet. Det blev slut med fri skolundervisning och fri hälsovård. Storföretagen återvände i stor skala. ”Demokratin” hade segrat.

Men den här ”politiken” var ingalunda begränsad till Centralamerika. Den fördes över hela världen. Den fördes oavbrutet. Och det är som om det aldrig hade hänt.

USA har stött och i många fall skapat varenda högerextrem militärdiktatur i världen efter andra världskriget. Jag syftar på Indonesien, Grekland, Uruguay, Brasilien, Paraguay, Haiti, Turkiet, Filippinerna, Guatemala, El Salvador och, förstås, Chile. De ohyggligheter som USA utsatte Chile för 1973 kan aldrig sonas och aldrig förlåtas.

Hundratusentals människor miste livet i de här länderna. Gjorde de verkligen det? Och kan alla dödsfall skyllas på USA:s utrikespolitik? Svaret är ja, det gjorde de, och ja, de kan skyllas på amerikansk utrikespolitik. Men det är det inte många som känner till.

Det har aldrig hänt. Ingenting har hänt. Inte ens medan det hände hände det. Det saknade betydelse. Det var ointressant. USA:s brottslighet har varit systematisk, konstant, brutal och skoningslös, men det är bara ett fåtal personer som egentligen har talat om den. USA är ändå värt en eloge. Det har utövat en absolut klinisk maktmanipulation över hela världen, samtidigt som det gett sig ut för att vara en kraft i det universella godas tjänst. Det är ett lysande, ja virtuost och synnerligen framgångsrikt hypnosnummer.

USA är utan tvekan världens största bravurnummer. Brutalt, likgiltigt, föraktfullt och hänsynslöst, javisst, men också slipat. Som en handelsresande är det ute på enmansturné och dess mest kuranta artikel är egenkärlek. Den har blivit en pangsuccé. Hör bara alla amerikanska presidenter uttala orden ”det amerikanska folket” på teve, som i den här meningen: ”Jag säger till det amerikanska folket att det är dags att be för och försvara det amerikanska folkets rättigheter och jag ber det amerikanska folket att ha förtroende för sin president i de åtgärder han står i begrepp att vidta å det amerikanska folkets vägnar.”

Det är en förförisk strategi. Man använder i själva verket språket för att hålla tanken i schack. Orden ”det amerikanska folket” utgör en dunmjuk kudde av tillförsikt. Man slipper tänka. Det är bara att luta sig tillbaka mot kudden. Kudden kanske kväver ens intelligens och kritiska tänkande, men bekväm är den i högsta grad. Det här gäller förstås inte de 40 miljoner som lever under fattigdomsgränsen och de 2 miljoner män och kvinnor som sitter fängslade i den väldiga gulag av fängelser som breder ut sig över hela USA.

USA gör sig inte längre besvär med att bedriva lågintensiv krigföring. Det finner inte längre någon mening i att vara återhållsamt eller ens vilseledande. Det lägger korten på bordet utan prut. Det ger helt enkelt blanka tusan i Förenta nationerna, internationell rätt eller fördömande kritik, som det betraktar som kraftlös och omotiverad. Det har också haft sitt eget bräkande lilla lamm traskande efter i ledband, det patetiska och fogliga Storbritannien.

Vad har hänt med vår moraliska medvetenhet? Har vi någonsin haft någon? Vad betyder de orden? Står de för ett nuförtiden sällan nyttjat ord – samvete? Ett samvete som inte bara rör våra egna handlingar utan också vårt gemensamma ansvar för andras? Är allt sådant dött numera? Se på Guantanamo Bay. Hundratals människor internerade i tre år utan åtal och utan vare sig juridiskt ombud eller lagstadgad rättegång, tekniskt sett internerade för all framtid. Detta fullkomligt illegitima förfarande sker i strid med Genèvekonventionen. Det inte bara tolereras, det är knappt det noteras av det som vi kallar ”det internationella samfundet”. Detta rättsövergrepp begås av ett land som förklarar sig vara ”den fria världens ledare”. Tänker vi på fångarna i Guantanamo Bay? Vad säger media om dem? De dyker upp då och då – som en liten notis på sidan sex. De har förpassats till ett ingenmansland, från vilket de säkert aldrig kommer att återvända. För närvarande befinner sig flera av dem i hungerstrejk och tvångsmatas, bland dem personer med brittiskt uppehållstillstånd. Det här tvångsmatandet sker utan den minsta hänsyn. Lugnande medel eller bedövning förekommer inte. Bara en slang som sticks upp i näsan och ner i matstrupen. Man kräks blod. Det är tortyr. Vad har den brittiske utrikesministern sagt om det här? Ingenting. Vad har Storbritanniens premiärminister sagt om det här. Inte ett ord. Och varför inte? Jo, därför att USA har sagt att kritik mot dess uppträdande i Guantanamo Bay utgör en ovänlig handling. Antingen är ni med oss eller emot oss. Så Blair håller käft.

Invasionen av Irak var ett banditdåd och ett uttryck av flagrant statsterrorism, och den visar på ett totalt förakt för internationella rättsprinciper. Invasionen var en egenmäktig militäraktion inspirerad av en lång rad lögner och en grov manipulation av media och därmed också allmänheten. Den var en aktion avsedd att konsolidera amerikansk militär och ekonomisk kontroll av Mellanöstern under täckmantel – som en sista utväg då alla andra rättfärdiganden hade misslyckats med att rättfärdiga sig själva – av befrielse. En formidabel militär styrkedemonstration som resulterade i död och lemlästning av tusen och åter tusentals oskyldiga människor.

Vi har utsatt det irakiska folket för tortyr, klusterbomber, utarmat uran, otaliga fall av godtyckligt mördande, elände, förnedring och död och kallar det ”att införa frihet och demokrati i Mellanöstern”.

Hur många människor måste man döda innan man har kvalificerat sig som massmördare och krigsförbrytare? Hundratusen? Det borde räcka mer än väl, tycker jag. Därför är det inte mer än rätt att Bush och Blair får stå till svars inför Haagdomstolen. Men Bush har varit smart. Han har inte ratificerat Internationella domstolen i Haag. Så om en amerikansk soldat, eller för den delen en politiker, ställs inför rätta hotar Bush med att skicka dit marinkåren. Men Tony Blair har ratificerat domstolen och kan därför åtalas. Vi kan ge domstolen hans adress om den är intresserad. Den är Downing Street 10,

SWISH 070-7597006

Read Full Post »

Massmedierna idag har ungefär samma funktion som kyrkan hade en gång i tiden. Dels erbjuder media gärna ett tröstens ord i jämmerdalen, där ingenting nånsin blir bättre för ”den lille mannen på gatan”:
( ”Skatteåterbäring på väg”, ”Så skaffar du Superorgasm i Sommar”, ”Här finns Solchansen!”, ”De bästa Lådvinerna”).
Dels flaggar Media med ett näraliggande Helvete som folket i stugorna, Sune i Bagarmossen också kan störta ner i
( ”Sune vaknade med 4 decimeter vatten i sovrummet”. ”Hundratals insjuknar i TB av fästingbett”, ”Utländska ligor länsar Ditt konto”).
Samtidigt har man givetvis också till uppgift att skapa en återkommande stämning av fördömelse o anklagelse. I det avseendet finns viss skillnad mellan våra stora medier.
Bonniers DN och Expressen utmärker sig för sin tribunal mot alla medborgare som är under misstanke för ”antisemitism”, – dvs i stort sett alla som ogillar apartheidstaten Israels behandling av palestinierna. Eller alla som misstror USAs olika angreppskrig för fred …
Alltså i stort sett folk som är till vänster eller har radikala, liberala åsikter. Större delen av befolkningen kan man förmoda. De beskrivs som hotande ”bruna”. ( Nota bene – rasister o högerfolk som Breivik eller SD-folk undgår den här tribunalen. )
Aftonbladet å sin sida gick länge på en vulgärfeministisk linje. I ett par decennier tog de in ”undersökningar” och ”debattinlägg” av en sorts feminister som uttryckte sig snarlikt rasister. Generaliseringarna om ”männen” genom åren gick ut på att män luktade illa, var våldsamma, håriga, kåta o.s.v. ( De borde i stort sett förbjudas att vistas i möblerade rum. )
En del naiva män försökte anmäla det här, skrev vanmäktiga brev som kokade av indignation. De tystades förstås ner, hänvisades till att omkomma av sitt höga blodtryck.
Vad kan det få för verkan att på lösa grunder peka ut i stort sett halva befolkningen som antisemitiskt anstucken, eller alltför hårig, kåt och och opassande i säng och säte? Bra fråga att fundera på.
Men å andra sidan: vad hade kyrkan för nytta av att peka ut människan som ”fattig syndare, mogen för skärselden, helvetet etc?
En till sak som alla Medierna är – liksom i kyrkan – ett ständigt prisande av överheten. I AB, Expressen uttrycks det mest som kändisfjäst (ca 90 % av innehållet).
I DN SVD är det ett mer fromt och innerligt lovprisande av societeten och ministrarna, som leder in oss i ständigt nya krig och bank-krascher.
(I den traditionella kyrkan hette det: ”Var Överheten underdånig, ty all Överhet är av Gudi”).

PayPal Me here /Gunnar Thorell

SWISH 070-7597006

Read Full Post »

Esoterisk kunskap är ett äldre system som inte erkänns av kyrkan eller universiteten (det är lika med: heterodox andlighet, alkemi, magi, övernaturliga fenomen, mysticism ). En antipod till rationell kunskap. En rest av förfädernas och förmödrarnas tro. Idag har esoterisk kunskap framför allt inflytande på vad som är underhållning, skräck o science fiction och har använts av de bästa av filmskaparna: tre exempel är Polanski (Hyresgästen), Stanley Kubrick (The Shining), Camerun (Avatar).

Filmskaparna löser problemet med trovärdighet genom att låta de övernaturliga händelser som inträffar ha fiktiv eller ambivalent karaktär. I Hyresgästen (Polanski) vet åskådaren inte riktigt om det verkligen är ett hus med onda grannar som driver den naive nykomlingen till självmordsförsök (genom svart magi) – eller om det är hans egen paranoida känslighet o hallucinationer som skapar sammanbrott. En liknande tvetydighet finns i The Shining. Det berättas att hotellet är byggt på en indiansk gravplats, att det finns en förbannelse. Hur mycket betyder myten för dråpet som sker?
Ingen av dessa filmer skulle framstå som intressanta om de framförde budskapet att magi är en realitet (Akta dig för dina grannar! Ta inte jobb i hus som byggts på gamla gravplatser!) Det är ambivalensen som gör dem suggestiva – den fråga som uppstår: vad är vi för sorts varelser? Vid ett psykiskt sammanbrott kan vår inre värld flyta in i eller invaderas av andras världar. Vad har vi då för samband med andra människor? Är vi genom artens minnen inblandade i andras gärningar, allt lidande som åstadkommits före oss? Eftersom det esoteriska tänkandet trots allt var utbrett för bara ett par generationer sedan (fortfarande är det i delar av världen) bär dess myter på laddningar. I kontrast till modernt vetande plus konstnärlig ambivalens, blir det berättelser att ta del av.

En annan sak är när journalister o författare vill utnyttja det sensationella och fantastiska i de esoteriska myterna – hävda att de har bokstavlig giltighet. Det blir en kompott av sensationella påståenden.

Det har också alltid funnits ett segment av såna fenomen i populärkulturen sen 1900-talet. Tidigare fanns vid alla cirkusar, freak-shows. Genren har blommat upp via Internet o youtube.

Här blandas rymdvarelser, mumier, Rotschilds, Illuminati. Sions Vise. Världsledarna som rymd-ödlor, Zombies. Teatersminkade Superhjältar i trikåer agerar på scenen. ”Otroligt men sant!”

Men de esoteriska frågorna har, menar jag äkta betydelse. De gamla myterna fungerar som ornament, relief för fiktion eftersom människan, vi själva efter Hiroshima-Nagasaki står inför den avgörande frågan om vårt ursprung, vår överlevande.

Vad är vi för sorts varelser? Försöken att vara ”skapelsens herre”, Guds ställföreträdare (ingeniörer) har inte fungerat.

Den samlade kunskap som finns har enligt evolutionsteorin formats av släktets alla generationer (språk, hantverk, uppfinningar, sånger, bilder, läror, tänkande) sen ett par miljoner år.

Det intressanta är att kunskapen genom själva sitt djup saknar personlig eller nationell ägandeadress. Bara genom att födas får vi del av den. Man säger att vi alla har samma ursprung och är en del av något större, ett icke-jag som blir medvetet om sig självt.

När det gäller allt levande (växter, djur, organismer) är det inte svårt att medge släktskapet. I kulturen (dikt, konst, musik) kan man alltsedan romantiken se vårt medvetande om förhållandet – vi överskrider jagets gränser, tilltalas av naturen, låter dess symboler tala genom oss.

Kan människorna, med sina nations-, o imperiekrig, sin groteska vapenteknologi känna solidaritet med sitt ursprung – sina mest oansenliga släktingar?

Kan vi se oss själva, vårt personliga (nationella) lidande som en del av det hotade livsträdet (som i Avatar)? Den esoteriska insikten att allt som finns bildar en helhet, att målet är fred, har funnits i naturreligionerna, som underström i världsreligionerna.

Den har funnits hos diktarna, musikerna och konstnärerna.

Svaret finns hos Rumi: ”I många år letade jag efter nyckeln, men dörren var alltid öppen”.

PayPal Me here! /Gunnar

Read Full Post »

Med de förutsättningar som är märkbara (miljöförstöring, kärnvapen, ekonomisk obalans) finns det tusen skäl att framhäva människors essentiella likhet i förutsättningarna – vi är ”medvetet liv”, vi har allt väsentligt gemensamt.

Vi har DNA som är 99.99 % samma för alla folk.

Vi är primater, vi är flockdjur som tusentals andra djur.

Vår art behöver ett avgörande ställningstagande för altruism och inbördes fred.

Det är så mycket som är förutsägbart i det mänskliga beteendet – historien av all krigföring var antagligen oundviklig, på grund av vad vi är (varit) som ”djur som skaffar sig verktyg och teknologi”.

En plågsam men nödvändig utveckling med våld

– en parentes på 10.000 år.

Frågan är: vad gör vi under de nya förutsättningarna, inför kärnvapenkrig, global heating?

Fördjupar vi oss i tanken på att det finns något som heter ”De Andra”? dvs en fiende (känd eller okänd) som vill oss illa? Se ”massmedia”.

– eller skapar vi en folkrörelse där kollektiv fientlighet som sådan blir något som ses som otidsenligt – ett förflutet, att aldrig återgå till?

En del odlar just tanken på en mörk makt av eliter som försöker reducera arten människa.

Man återkommer gång på gång till skräckscenarier (vaccinationerna var massavrättning, politikerna är en sorts ödlor, räddningen finns endast genom rymdvarelser ). Antisemitism ingår också i den här föreställningsvärden, liksom motsatsen: hat mot islam och araber.

Det finns förmodligen också verklig dårskap o extremism bland ledare, men det är ett försumbart hot jämfört med det som vi godtar genom våra lagligt valda regeringar: kärnvapen, miljöförstöring. Dvs det som är mainstream och som folk tror att man måste foga sig i. (Nödvändigt för ”vår” välfärd, vår ”säkerhet”).

I sinnevärlden förekommer helt enkelt inte att skurkar upplever sig själva som skurkaktiga.

Det är snarare som i Roy Anderssons Sånger på Andra Våningen, där affärsmannen som ruinerat o bedragit sin kompanjon-o-bästa vän (som p.gr. av detta tagit livet av sig) säger:

”jag ville bara ha lite trevligt”.

Det vill säga, det onda i oss är egentligen egocentricitet, vilket översatt till stater blir nationalism, vilket genom religion o massmediala lögner kan piskas upp ytterligare ett steg till rasism o angreppskrig p.gr. av girighet.
Motgiftet mot detta ligger i upplysning – framför allt individuellt, dvs i mognad – vad som i världsreligionerna (sen 800 FK ) har kallats All One – att livet är en enhet, insikten att vi är en del av denna stora enhet.

”Ta vara på din nästa” (inte bara din närmaste släkt, din ras, din samhällsklass). ”The milk of human kindness” (Shakespear).

Sen har religionernas stora o ursprungliga budskap igen och igen förvrängts p.gr. av vår naturgivna egocentricitet o tendens till stam- och klantänkande.

Prästerskap, hierarkier, partier uppstår om och om igen. Det är som hackordningar – se flockdjurs beteenden. Hos oss är de endast livsfarligt uppförstorade av vår teknologi, vårt varusamhälle, vår dominans över andra arter.

Men den andra, större insikten om “all one” finns förstås kvar i förnyade uppror – i de heterodoxa religionsströmningarna, i ”kätterierna”,

i de politiska ideologiernas begynnelsestadier.

Evigt tvivel på det bestående.

Som jag ser det är det en evolutionär strömning: att vi för att överleva, på ett avgörandee sätt måste förankra oss i ”här och nu”, i det Större jaget ( att vi är medvetet liv).

Ingenting annat! Inte i intellektualism, inte i hemligheter! inte i teorier. Det är i bakgrunden o – sekundära.

Bara den enkla insikten att vi står inför en avgrund, och den enda lösningen är att vända om o kliva ut ur den paranoida drömmen, masspsykosen att vi främst skulle vara Ego,

en sorts wannabees, nationer, partier som knappt tål varandra.

(med olika hemskheter, kränkningar, brott bakom oss som ”vi” måste hämnas för i evighet ).

Det är fred, amnesti för hela arten som behövs.

Varken mer, eller mindre.

Swisha!

0707597006

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »