Posted in Kritik av feminism, männens rättigheter, Politiskt on 1 juni, 2020| Leave a Comment »
https://www.svtplay.se/video/26536222/sverige-mots-direkt/sverige-mots-direkt-sasong-1-25-maj-20-00
Intryck:Minister Strandhäll verkade rätt förutsägbar i sin straffretorik.
Som motsats framträdde de två forskartjejerna bland annat Dana Protomejan, som mer nyanserade och kunniga, i sin argumentation för just legalisering.
Posted in Kritik av feminism, männens rättigheter, Politiskt on 23 maj, 2020| Leave a Comment »
Är Sexköpslagen ett uttryck för det ”matriarkat inom patriarkatet” som råder i Sverige.
Alexander Bard uttryckte det kortfattat när han (som en nödställd i ett hav av dumhet) skrek till Gudrun Schyman:
”Män är Män! Kvinnor är Kvinnor!”
Kvinnor o män har olika fel, olika tillkortakommanden, olika behov.
Den nuvarande jämställdhetsdoktrinen bygger på att könsidentitet är ”socialt konstruerad”.
Det leder till en tro att människors sexuella beteende kan kontrolleras och formas via lagstiftning o indoktrinering, (vanligast = drev, ryktesmord, skvaller, förtal).
Posted in Kritik av feminism, männens rättigheter, Politiskt, tagged #antifeminism, #falseflag on 30 januari, 2020| Leave a Comment »
Feminismens föreställningsvärl (baserade på realiteter från 1800-talet) används i nuvarande period främst för att söndra demokratin.
Under de förhållanden som rådde 1850 – 1950 var det enkelt att i kampen för jämställdhet, se bort från betydelsen av kvinnornas traditionella makt inom äktenskap, vad gällde fortplantning, sexualitet, uppfostran. Dessutom fanns kvinnlig dominans i form av makt genom byskvallret, ryktesspridning.
(mer…)Posted in Kritik av feminism, männens rättigheter, Kunskapsteori, filosofi, Politiskt, tagged #antifeminism, Equality, Filosofi, kultur, Litteratur on 22 december, 2019| Leave a Comment »
Camille Paglia är numera också känd bland svenska feminister och kulturkritiker, men är fortfarande inte så mycket läst trots sin vassa kulturkritik – t .ex. i Sexual Personae eller i Sex, Art and American Revolution.
Googlar man hennes namn får man över 34.000 tusen träffar ( Doris Lessing 26.000 ) – många med artiklar och intervjuer. Paglia är inte direkt blygsam, säger sig vara den mest betydelsefulla och kända kvinnliga skribenten i världen. Kanske ett korn av sanning.
Frågan är varför hon har blivit så ”känd’ – både hatad och uppskattad. De som tycker illa om Paglia befinner sig inom universiteten och känner sig som måltavla för hennes humoristiska attacker mot politisk korrekthet.
Enligt Camille har universitetseliten kidnappat 60-talsupproret, gjort om dess visioner till ett system för blekfet karriärism. Deras vapen är politiskt korrekthet – en mall som ger sken av progressivitet men fungerar för att oskadliggöra spontanitet, inflytande underifrån. Inspiration till politisk korrekthet kommer från de franska strukturalister ( Lacan, Derrida, Foucault ) som Paglia kritiserar för översitteri o oförmåga att kommunicera med olärda personer. Hon kritiserar också de militanta feministerna som har fört in könshat och historielöshet i de kulturella medierna – till skada för ”män och kvinnor av folket”.
Camille Paglia bygger sitt tänkande på sextiotalets revolutionära visioner. De skapande andarna bland musiker, poeter och filosofer från sextiotalet gick inte in i borgerlig karriär utan mötte en social undergång, för tidig död på grund av drogerna, provokationerna mot det bestående.
Henns stil och sätt att skriva är färgad av en italienskt, katolsk bakgrund. En retorik som uttrycker pessimism när det gäller könens förmåga till grundläggande förändring.
Paglias paradgren är analysen av rockmusik, bildkonst, film och poesi. Hon för fram en begreppskritik som gör det möjligt att förstå varför perversion och dekadens förekommer parallellt med den rödkindade korrekthet och prydhet som trumpetas ut.
Det disciplinerade samhället klarar sig inte utan dialog med livsalstringens och dödens råa krafter. Manligt och kvinnligt är historiskt föränderliga tillstånd – men kan aldrig komma att ingå i en lagstiftad fred. Vi måste lära oss leva med och hantera konflikterna, provokationera från våra tilldragande – skrämmande motsida.
SWISH 070-7597006
Posted in Kritik av feminism, männens rättigheter, Politiskt on 16 juli, 2019| Leave a Comment »
Intressant artikel. Ett nytt sätt att se på sexualitet och parbildning:
”det erotiska kapitalet hos en attraktiv kvinna påverkar mäns beteende och ger den attraktiva kvinnan många sådana möjligheter i livet som en icke-attraktiv kvinna eller det stora flertalet män inte har.
Pengar eller kvinnors sexuella makt kan även innebära negativa följder för ägaren, dvs. icke-önskvärd användning av motmakt. Den rike kan bli rånad eller en kvinna våldtagen. Den rike kan bli tvungen att stå ut med dem som tjatar efter pengar, en kvinna kan bli tvungen att stå ut med dem som tjatar efter sex.”
Här finns länken till artikeln: http://genusdebatten.se/gastinlagg-kvinnors-sexuella-makt-vad-ar-det/
SWISH 070-7597006
Posted in Kritik av feminism, männens rättigheter, Kunskapsteori, filosofi, Politiskt on 15 april, 2019| Leave a Comment »
Professor Janice Fiamengo från Ottawa University ger en underbar beskrivning här, av fikonspråket inom denna låtsas-vetenskap, som med tiden blivit både dyr och skadlig:
Video/ ATT FORMULERA EN GODKÄND UPPSATS OM DET MANLIGA FORTPLANTNINGSORGANET
Mer av Janice Fiamengo:
Offermentaliteten, som förstör alla utsikter att förhålla sig professionellt
Posted in Kritik av feminism, männens rättigheter, Politiskt on 4 januari, 2019| Leave a Comment »
Vad kan vi göra åt det offentliga förtalet mot männen och maskuliniteten?
Lite bakgrund:
Genusteorin (att kön övervägande är en social konstruktion) skapades av John Money, på 50-talet, Hopkins Institutet.
Teorin byggde på en tvillingstudie, där den ena tvillingen som litet barn, vid en omskärelse råkade få sin penis avlägsnad (ett missgrepp).
John Money fick reda på detta, och övertalade föräldrarna Rheimer (en fattig familj) att låta pojken ingå i ett experiment.
Man tog bort också pojkens testiklar. Gav honom dockor, flickkläder, kallade honom, och uppfostrade honom som ”Brenda”.
Tvillingarna träffade regelbundet John Money och utsattes för behandling, som idag nog närmast skulle uppfattas som övergrepp.
Nåväl, John Money publicerade sin avhandling, som fick stort genomslag.
Plockades upp tex av Simone Beavoire i Det Andra Könet (som ”bevis” för att kön är en del av ett indoktrineringssystem, för att ”förtrycka kvinnorna”)
Resten är historia, som det heter.
INGEN i det ideologiska triumtåget brydde sig dock om att kolla hur det gick för tvillingarna.
I puberteten blev ”Brenda” trots alla åtgärder åter maskulin, och ville göra samma saker som tvillingbrodern.
Han fick så småningom veta om vad som hänt honom, och beslutade att operera om sig till man. Kallade sig David.
Hans tvillingbror utvecklade schizofreni och tog livet av sig.
Också David Rheimer tog till sist livet av sig.
Trots det fortsätter man i universitetsvärlden att betrakta teorin (att kön är en social konstruktion) som vetenskaplig.
Det rör sig snarare om en doktrin, som bevisligen är felaktig och vållar stor skada.
I själva verket kan man säga att Genusteorin är pseudo-vetenskap, precis som Herman Lundborgs skallmätningar.
Att den fått ett sånt genomslag beror antagligen på teorins förmåga att söndra (ungefär som rasreorierna).
”Makten” behöver alltid nya verktyg för att behärska populasen?
(Rasteorierna skämdes ut av Hitler..)
SWISH 070-7597006
David Reimer, som flickan ”Brenda”
Posted in Kritik av feminism, männens rättigheter, Politiskt, tagged #antifeminism #filosofi #feminism #mensrights #boyscrisis #kultur, #HoraceEngdahl, Stoicism on 14 september, 2018| Leave a Comment »
Lyssnade på Horace Engdahl, den sista Grisen igen.
(Alltså nu – efter Metoo-kampanjen,
efter Benny Fredrikssons självmord,
och efter konflikten i Akademin.)
Boken är som en lång dikt, gåtfull, smärtsam, komisk.
Märkligt hur synsk han verkar.
Som att han, i stora drag ser vad som ska hända.
Dels, att han (vi, alla levande) kommer att krossas, dö, som av skilsmässa. Av “obehövlighet”, av åldrande.
Det finns också samtidigt en uppstudsighet som hos en irrlärig profet. Man gapskrattar åt han försåtliga hån mot sina “fiender” (ortodoxa feminister, de frasradikala, de slösaktiga, de politiskt korrekta).
Mot skvallret och intrigerna har han klassikerna och naturvetenskapen – ett vetande om mänsklighetens kapacitet för grymhet och hyckleri, också om det storslagna i vår kamp för att fortsätta leva.
Mitt tips är att hans mästerstycke av aforismer och satir blir ihågkommet långt efter att den nuvarande ideologiska epoken gått i graven. ☺
PayPal Me 🛑😏
SWISH 070-7597006
Horace Engdahl
Posted in Kritik av feminism, männens rättigheter, Politiskt on 7 april, 2018| 1 Comment »
Vi kan läsa det bokstavligt. Vi ska läsa det bokstavligt. SCUM är en helt allvarlig och bokstavlig affär. SCUM menar vad det säger. SCUM drar allting till sitt slut, det är helt logiskt, SCUM har ingen anledning att vara konstruktivt och rimligt. Patriarkatet är inte rimligt.
Vi kan läsa det metaforiskt, cutting up betyder ju också kritisera, ifrågasätta på engelska. Våldet mot männen kan läsas som en metafor för mäns våld mot kvinnor. Och SCUM:s idéer om män, och utopin om deras utplåning, är förvillande lika mansidéerna om kvinnan som löper genom historien och samtiden (Valerie är samtida med såväl 1967 som 2003). Vi kan läsa SCUM som en text full av referenser.
Vi kan läsa det som en parodi på historien om »tänkandet« om människan. Den historien är historien om en hoper löjliga lögnaktiga karlar som har ljugit oss fulla med skit. Idéer som framstår i all sin tarvlighet i Valeries text. När du läser SCUM är det lätt att tänka på till exempel en liten kille som Aristoteles som beskriver kvinnan som en ofullkomlig varelse, ett slags deformitet.
Mannen är i hans »tänkande« av naturen överlägsen, han har nått ett högre utvecklingsstadium än kvinnan. Det är lätt att komma att tänka på lilla Rousseau och hans »tankar« om kvinnan som roten till civilisationens fördärv, på 1800-talets biologistiska trams om kvinnan som natur och kropp, biologin som hennes öde, sekelskiftets antirösträttskampanjer eller 1990-talets biologist iskallt skitsnack i Sverige.
Och argumentationstekniken är densamma i SCUM som i mannens historia om kvinnan. Det är det ständiga upprepandet (mantrat, cirkelresonemangen) om mannens natur som hans öde. Eftersom han är en ofullgången varelse kan han inte det ena och det andra och det tredje och ingenting.
SCUM är en hjärntvätt. Metoden och angreppssättet är gamla och beprövade. Liksom manstänkarna påstår hon kategoriskt något som redan är bevisat (genom trollformeln att naturen har bestämt att det ska vara så) och detta får i sin tur bestämma ytterligare ett faktum om, eller en egenskap, hos objektet. Manshistoriens trollformel har varit livmodern, SCUM:s är mannens sexualitet (besattheten av att knulla, tendensen att drunkna i sitt eget passiva kött). Och tonen (raljant och
aggressiv) är också den förvillande lik. Tänk bara på Rousseaus djupsinniga betraktelse: »Kvinnor kan inte springa. Kvinnor kan inte springa eftersom deras springställning är så löjlig att de liknar gräshoppor.«
Historien är en hjärntvätt. SCUM är en avprogrammering. Valerie kan sina Manstänkare, hon kan sin Manshistoria. Valerie skojar med dem alla.
SCUM och Valerie hatar sex. Sex är en hang-up. Antisex är svaret. Men du måste gå igenom en massa sex för att komma till antisex. Valerie levde som lesbisk. Valerie levde inte som lesbisk. Det enda som är helt säkert är att hon sålde sitt arsle till män hela livet.
Posted in Kritik av feminism, männens rättigheter, Politiskt on 6 april, 2018| 5 Comments »
De flesta män orkar inte läsa igenom Valerie Solanas SCUM-manifestet. #metoo
http://www.ccs.neu.edu/home/shivers/rants/scum.html
Män tenderar att se det som en ”taskig litterär skrift”, svårbegripligt hyllad av vissa feminister och lyftad av progg-teatrar. En text som ska ”läsas metaforiskt”.
Då stänger de flesta av.
Men i det svenska förordet till Scum-Manifestet säger Sara Stridsberg (Svenska Akademin) att manifestet trots allt också är ett politiskt manifest med bäring på framtiden, genom karaktäriseringen av patriarkatet och den utopi som målas upp.
https://gunnarthorell.wordpress.com/2018/04/07/ur-sara-stridsbergs-forord-till-scum/
Alltså är det aningslöst av män att INTE läsa SCUM-manifestet o försöka förstå hur folk påverkas av innehållet. Vänstern kopplas ju ihop med dokumentet, och det är ingen slump, att män när de väl orkat läsa texten, blir berörda.
SCUM-manifestet är i huvudsak inte en litterär text. Det ÄR ett sorts ”manifest”, skrivet i vredgade punkter. Ett manifest som vill slå fast att världen idag är bristfällig, att vissa saker måste göras om, rättas till.
Bland annat påstår Solanas att KRIGEN är männens uppfinning för att kompensera för sitt ”status som skithögar”.
(Varje mansperson ”vet innerst inne att han är en skithög”).
SCUM-Manifestet skrevs ju i slutet av sextiotalet. Krigens funktion av ”väpnad konkurrens” var inte känd via evolutionsforskning och etologi.
Överhuvudtaget framstår Valerie Solanans som galen sextiotals-rebell när dessa (dvs ”min generation”) var som galnast – med den tidens brister i kunskap, den tidens trendiga slanguttryck.
Smått pyrande av illvilja, uppblåsthet… 😎
När man läser SCUM-texten i ett svep verkar det obegripligt att den är hyllad av feminister och av en ledamot i Akademin:
”Effekten av fäder är att de fräter sönder världen med sin manliga identitet – allt de rör vid förvandlas till skit”.
En tanke som slår mig är att de här sortens delvis allvarliga, men hyllade diatriber kan utlösa varierande reaktioner.
Den uttalade avsikten sägs faktiskt vara att män bör utrotas, dödas och förnedras. Med tanke på den samtida PK-känsligheten för ”hate-speech” är det ett märkligt exempel på blindhet Sverige att Scum-Manifestet lyfts fram som ett ”mästerverk”, sägs ha betydelse för vår framtid.
En offentlig hyllning till blint hat är gjort för att sätta obalanserade personligheter i rörelse.
Skulle judar på trettiotalet lyfta fram Der Stürmer för dess förträffliga innehåll, dess visionära blick angående framtiden? (ja, det kanske fanns såna?)
Scum-Manifestet är ett smörgåsbord av väldigt ”dåtida” revolutionära ideer. Den ”fria kvinnan” beskrivs som något av en psykopat, hög på adrenalin. En vars nöje, är att
”söka emotionella kickar och upphetsning”.
”som ger sig hän åt …vidriga scener”.
Våldsamma ”bitches” som inte tvekar att köra upp en ishacka i mannens röv ”om han kastar en blick åt hennes håll”.
Den sortens kvinnor sägs vara ”coola”, rör sig i gränslandet för ”asexualitet”.
Å andra sidan:
”Mannen är till sin natur en blodigel, en känslomässig parasit, och därför inte, ur etisk synpunkt berättigad att leva…”
”precis som att människan på grund av sin överlägsna medvetenhet har större rätt att leva än en hund… så har kvinnan större existensberättigande än mannen”.
”Att eliminera männen är därför en rättvis och förtjänstfull handling och tillika en barmhärtighetsgärning”.
”Vad gäller frågan om huruvida männen ska tillåtas leva vidare eller ej, bör vi betänka hur männen, liksom vissa sjukdomar alltid funnits bland oss…”
”När vi har kontroll över genetiken – och det kommer att hända snart – är det självklart att vi endast bör producera hela, fullständiga varelser – inte de fysiskt defekta och bristfälliga”.
Det finns lite influenser av Maos Lilla Röda, av Kommunistiska Manifestet men också av William Burroughs blasfemier i The Naked Lunch. Frank Zappas hån.
Vad SCUM-manifestet föreslår är en sorts terroristceller som bryter mot alla lagar, saboterar ekonomin, mördar männen.
Den del passager blir smått festliga, i anarkistisk yra. (Typiskt för extremistkretsar på sextiotalet? ) :
”Men SCUM är för otåligt för att vänta på avprogrammeringen av miljontals rövhål”.
”En liten grupp SCUM kan ta över nationen inom ett år genom att systematiskt knulla upp systemet, förstöra egendom och mörda män”.
SCUM föreslår en sorts självhjälpsgrupper för de besegrade Männen.
De kallas ”Skithögsgrupper” – deltagande män måste introducera sig: ”Jag är en skithög, en extremt lågtstående skithög”.
Fortsätter sen att lista hur vämjelig han ”är”.
Belöningen efteråt är att ”få fraternisera en hel timme med SCUM”!
Dessutom finns förstås en av dessa dåtida ”dödslistor”.
I den räknas upp:
politiker
dåliga musiker och sångare
ägare av flottiga restauranger
diverse ”Stora Artister”
män som pratar på fast dom inte har något att säga
män som vistas på gatan och förstör utsikten
psykiatriker (!)
kliniska psykologer (!)
diskjockeys
Efter utrensningarna sägs:
Det fåtal män som finns kvar kan få leva vidare, ”höga på droger, struttande runt i drag, passivt kollande på högpotenta kvinnor in action…
Eller få fortplanta sig med sina rövslickare i kohagarna…
Eller gå och besöka närmaste justa självmordsklinik ”där man smärtfritt och kvickt kan få bli gasad till döds.”
En blind fläck?
Inte utan att man förstår varför det gick så illa i ”debatten”, för Pär Ström?
I ”rättegången” för Julian Assange?
Eller i livet, för Benny Fredriksson mfl?
PayPal Me 🛑 🛑 🛑
SWISH 070-7597006
"I många år letade jag efter nyckeln, men dörren var alltid öppen"
Rumi
Gunnarthorell's Blog 