I sin ursprungsform ger de stora världsreligionerna anvisning om ett mer civiliserat sätt att leva. Helighet är att i sin livstid söka vara ”fulländad” och förmå leva enligt en jämförelsevis högre moral.
Skenhelighet kan jämföras med predatorers camouflage i naturen, och uppstår så småningom, genom kulturell evolution. Närmare bestämt genom vidareutveckling och institutionalisering av religion och dess maktpolitiska sida.
Genom ett allt rikare och mer motsägelsefullt språk förser oss religion och politisk ideologi till slut med möjligheter till dubbleringar – att kunna maskera ett primitivt beteende bakom ett till synes civiliserat. Fördelen med skenhelighet är att man kan inkassera belöning både av ett civiliserat och samtidigt primitivt, ”smutsigt” handlande.
Hypokriten ger intryck av godhet, kyskhet, dygd för att i realiteten agera otroget, utstötande, plundrande. I överklassen och i samtida byråkratier kan man säga att skenhelighet bland män och kvinnor blivit en osviklig förmåga.
Författaren Dostojevski gör en genomlysning av skenhelighet och socialt hyckleri i romanen Idioten. Stendahls Rött och Svart kan också nämnas.
Romanen Stoner av John Williams. Paviljong 6 av Tjechov.
Jaguaren, Elmer Diktonius
”Vi vill döda de känslolösas skri
de hjärtlösas medlidande
de otrognas religiositet
det starkas maktlöshet
det godas onda svaghet,
vi vill föda med att döda
vi vill bereda plats
vi vill engång se
solfläckar dansa.”
Gunnarthorell's Blog 