Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Politiskt’ Category


Förenklat:

en kopia av matriarkatet finns via kulturell evolution, inom patriarkatet.

Där sker en ambivalent uppdelning av ”Fruktbarhetsgudinnan”, i begrepp som ”Madonnan och Horan”.
(”Madonnan och Hetären”)

Både den ärbara modern och hetären existerar parallellt, som ett uttryck för ”kopian av matriarkatet inom patriarkatet”.

(mer…)

Read Full Post »

Är Sexköpslagen ett uttryck för det ”matriarkat inom patriarkatet” som råder i Sverige.


Alexander Bard uttryckte det kortfattat när han (som en nödställd i ett hav av dumhet) skrek till Gudrun Schyman:
”Män är Män! Kvinnor är Kvinnor!”

Kvinnor o män har olika fel, olika tillkortakommanden, olika behov.
Den nuvarande jämställdhetsdoktrinen bygger på att könsidentitet är ”socialt konstruerad”.
Det leder till en tro att människors sexuella beteende kan kontrolleras och formas via lagstiftning o indoktrinering, (vanligast = drev, ryktesmord, skvaller, förtal).

(mer…)

Read Full Post »

Egotopia

Tillvaron i Egotopia kretsar runt behovet av revansch. Grundtanken är att egot växer i styrka genom att redan det lilla barnen ikläds säkerhetsutrustning  som astronauter eller djuphavsdykare.

Sexåringar övertalas att gå kurser i Sanskrit, dansa Svansjön, måla i olja.
Frukten av  ambitionerna skördas i tonåren genom att den unge  kan utbrista i ihåliga gapskratt.
Indelningen av befolkningen är i  vinnare/förlorare.
De sistnämnda talar med kväkande röster som ankor, duvor eller grodor. De bor i vidunder till hyreshus vars decimeter tjocka väggar  innehåller eksem-framkallande ostprotein.
Strålning från material och lågfrekvent brus från ventilationssystem kan driva  nötboskap till panik.

(mer…)

Read Full Post »

Det här är något av det mest levande och överskådliga jag läst om radikal pedagogik.

Man hittar allt varje lärare behöver av inspiration för nya skolor, att förändra sin undervisning – och inte minst enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, sen 1920-talet! :

ELEFANTEN I KLASSRUMMET

Read Full Post »

Det finns en Rikedom i staden. Alla av oss ”äger tillsammans“ stora territorier, museer, skolor, bibliotek, teatrar, restauranger, caféer, friluftsanläggningar, träning, bad, utsmyckningar, affärskomplex.

Hur mycket som helst. Om man kan tillägna sig rikedomen, eller bara plågas av den,  beror på om man tillhör de som lyckats överleva och vara friska,  som skapat en bestämd identitet.

(mer…)

Read Full Post »


Intressant fråga. Nazismen kopierade de fakto flera av de ”framgångsrika dragen” i kommunismen. Att svära trohet inför fanan o ledaren. Att ha koncentrationsläger (ursprungligen en brittisk idé).

Vad gällde gatustriderna, militariserade de dessa, så att de vanligtvis vann över kommunisternas gatuvåld.

Hitler hade under sina yngre år deltagit i en kommunistisk rörelse och förstod sig på deras taktik och strategi. Så ock Mussolini.

(mer…)

Read Full Post »

Desiderata


(Uttrycker den ursprungliga kristna fromheten. Ganska bortglömd numera)

“Gå lugnt genom jäktet och bullret, kom ihåg den vila som finns i tystnaden.

Försök att så långt som möjligt utan att ge upp dig själv vara på god fot med alla.

Säg din sanning lugnt klart och lyssna till andra.

Också om du är ensam i ett mörkt rum var som med en ädel gäst.

Uttryck dina känslor men bli inte mer uttrycksfull än vad som är naturligt för dig.

Fattigdom är en skatt, byt den aldrig mot ett lättfärdigt liv.

(mer…)

Read Full Post »

För att förstå maktbalans mellan kvinnor och män måste man utgå från att det framgångsrika i matriarkaten införlivades i de segrande  patriarkaten. I den kristna kulturen uttrycks det genom dualiteten i dels kulten av Maria Guds Moder o de kvinnliga helgonen (bekännelse till kyskhet och trohet). Dels kulten av Afrodite, kvinnlig skönhet, attraktionskraft och fruktbarhet.

Kvinnokulten blir tydlig i konsumismen, som inriktar sig huvudsakligen på kvinnlig konsumtion / genom förhållandet att kvinnor avgör 75 % av alla inköp, förutom allt som gäller egna erotiska attribut, kläder, smink, kroppsvård, heminredning. En jättemarknad. 

Sen medeltiden har vi lagar som särskilt straffar våld mot kvinnor och barn. Å andra sidan ingenting motsvarande, vad gäller våld mot män.

Män som grupp råkar bevisligen alltid ut för det största och grövsta våldet. Samhället bryr sig inte mycket om den saken. Misandri, manshat – ett visst förakt o en viss negligering av ”män av folket” är inbyggt i samhällssystemet.

Jag arbetade i ca 30 år, med män och kvinnor som klienter  via socialtjänsten och i besläktade jobb.  En sak jag förstod var att aggressivitet i tanke och handling också är vanligt bland kvinnor.
En del av de par jag hade kontakt med festade loss tillsammans, alkohol och droger.

Tillhyggen och kvinnligt munläder kompenserar  gott och väl för männens större muskelkraft. Det finns tusen sätt att plåga o  hota en partner, förutom  rent fysiska angrepp. 

Vad som är sant, är att  kvinnor riskerar att bli dödade om konflikter når en yttersta kulmen. Om man å andra sidan intervjuvägen undersöker mäns (högre) benägenhet för självmord, ser man att de inte sällan hänger ihop med förlust av vårdnad, falska anklagelser och ekonomisk skada efter  separationer. 

De som ska hjälpa män och kvinnor må lyssna med inlevelse på två väsensskilda berättelser. Det uppstår alltid strid angående bostad, ekonomi, vårdnad. Men utredarna är normalt kvinnor, och ”utbildade” i ett (partisk) ”genustänkande”.

Det är också sant att många kvinnor är plågade och nertystade i sina äktenskap, behöver skydd – men idag finns en motsvarande grupp män som tillfogats skada direkt eller indirekt, genom kvinnor.

En man som blir illa hanterad har en  skamtröskel att övervinna, inför sig själv kunna erkänna att han blivit  besegrad,  utfryst, hotad, slagen. Att bli trodd av omgivningen är ännu svårare, eftersom tillståndet uppfattas som ”omanligt”. 
Förståelsen för männens problem har  ökat i och med att liknande konflikter uppstår också bland samkönade par. Man undersöker därför  vem som dominerat förhållandet,  snarare än att bara forma ett färdigt omdöme utifrån kön. 

Om kvinnors psykiska och fysiska våld mot män
Genom att samhällen historiskt sett utvecklats, blivit ”civilisation” genom mafiabeskydd och väpnad konkurrens i krig, står vi inför en paradox.
Männen som har gått ut i krigen har själva skadats på  grymmaste sätt. Som regel har de genom propaganda, hot om dödsstraff eller via värnplikt varit mer eller mindre tvungna att ”offra  livet” för fosterlandet. 
I samband med krig är det  intressant att notera feministernas sk ”White feather campaign”, mot män i England som av olika skäl inte genast gick ut i det Första Världskriget. Dessa hånades för feghet, och fick motta en vit fjäder, symbol för sin ynkedom : https://www.opendemocracy.net/en/5050/white-feather-girls-womens-militarism-in-uk/

SWISH 070-7597006

Read Full Post »

Jag hörde en intervjuare på radion fråga en av deltagarna i Feministiskt Initiativ om den så kallade ”mans-skatten”. Hon började en förklaring med att ”alla män tjänar ju på männens våld mot kvinnorna”. Sen kunde hon dock inte gå vidare utan behövde tid att tänka. Hon verkade ganska ung.

I alla fall slog det mig att frågan verkligen ÄR invecklad och leder vidare till andra frågor. Vilka är det överhuvudtaget som ”tjänar på våldet i samhället?”

Tittar man närmare på saken så drabbas ju männen själva som grupp av det grövsta våldet – de visar upp de värsta skadorna, flest dödade, invalidiserade. 

Det visar sig socialt i att männen har kortare livslängd än kvinnorna ( jag vet nånting om det här eftersom jag sysslat med socialt arbete sen 1980 ). Det vi närmare bestämt talar om är det laglösa våldet. Men det laglösa våldet hänger ihop med det lagenliga våldet – traditionen att ha arméer. Männen av folket har ju i många hundra år genom lagstiftning varit tvungna att göra värnplikt, försvara nationen, arbeta som poliser, väktare.

Männen har också av tradition en anknytning till att konstruera de stora fundamenten för samhället – bryta ny mark, röja, bygga nytt – adrenalinkrävande, farliga arbetsuppgifter.

Frågan är då vilka som har fördelar av att ”männen” yrkesmässigt och socialt är associerade med våldsapparaten och de farliga, ryggknäckande jobben o.s.v.

Det naturliga svaret är givetvis dels ”överklassen” – de män och kvinnor som själva lever skyddat och uppbär privilegier. Just den gruppen vore det naturligt att beskatta lite mer. Dels hela folket med dess familjer (som förstås redan är beskattade).

Ett feministiskt parti som framställer att ”alla män tjänar på männens våld mot kvinnorna” kan bara uppfattas som köns-rasistiskt, provocerande. Kommer aldrig att få stöd av vanliga män (och deras familjer) som s.a.s. genom erfarenhet vet hur föga belönade de är av att ”vara män”.

Det enda ett sådant parti kan åstadkomma är en effektivt sprängning av opinionen – analogt med rasistiska grupper och partier..

Den obetydliga ekonomiska fördelen männen har genom en högre genomsnittslön äts mer än väl upp av förslitning, social utstötning, risktagande.

Dessutom transfererar ”männen” enligt tradition också egendom till kvinnorna – det sker genom att de lever kortare ( arv ) men även genom att de uppfattar det som rätt och riktigt att tjäna sina kvinnor och familjer. Ett feministiskt parti måste – om det vill ha något som helst stöd från befolkningen – urskilja att könsmakt är inflätad, har en komplex struktur. Matriarkatet finns kopierat in i patriarkatet genom kulturell evolution. Också kvinnorna har i en del livsavgörande frågor stor makt över männen genom sin makt över reproduktionen.

BÅDE män och kvinnor är kanske på olika sätt ”skadade” av det samhälle vi har, och har väl förstås också olika fördelar, privilegier?

Det är sannolikt inte alls så att kvinnor lider av de flesta nackdelarna. Männen av folket har stora, påtagliga nackdelar av systemet som existerar.

Det är visserligen inte trendigt bland samhällsforskare att påpeka det – men i realiteten slutar livet i allmänhet i moll för männen av folket / i alla fall för signifikant stora grupper av dem. De hamnar som regel i de fattigare bostadsområdena ( jämfört med kvinnorna ). Deras mer tävlingsinriktade, riskablare yrkesliv ger mycket slitage. Deras nominellt högre inkomst transfereras till icke ringa del till kvinnor, som har bättre fysisk hälsa, samt ofta får fördelar vid skilsmässor. De överlever sina män med åtskilliga år.

Det har slagit mig när jag går på olika kulturevanemang hur väl bevarade och livfulla kvinnorna verkar vara högt upp i åldern! Ibland har de med sig sina män, ofta slitna, åldrade som lastdjur eller dragdjur.

Givetvis har det här att göra med att kvinnorna ägnat mer tid åt föräldraskap och mer tid åt att värna om sin hälsa, sitt utseende ( det ingår i den kvinnliga identiteten ).

Skulle det vara en sorts överhet vi ser i kollektivet av män? En löjligt påhittad idé. Tror man det måste man vara förblindad av ideologiska klichéer.

Varje samhällsforskare vet att ett av de starkaste kriterierna på status är till exempel en längre livslängd. Också utseendet är ett viktigt kriterium på status. Aristokratin har i alla tider värnat om skönheten. Starka färger, långt hår osv. De här attributen finns kvar i den kvinnliga identiteten.

Titta på en verkligt vacker kvinna och man ser minnet av ett äldre samhälles aristokrati.

Det är givetvis privilegier att få ägna mycket tid åt föräldraskap o.s.v. – flertalet män har inte riktigt insett den saken.

Kloka kvinnor och mödrar kan hjälpa till att främja just den kontakten.

Om kvinnors fysiska och psykiska våld mot män

SWISH 070-7597006

Read Full Post »

Feminismens föreställningsvärl (baserade på realiteter från  1800-talet) används i nuvarande period främst för att  söndra demokratin. 

Under de förhållanden som rådde 1850 – 1950 var det enkelt att i kampen för jämställdhet, se bort från betydelsen av kvinnornas traditionella makt inom äktenskap, vad gällde fortplantning, sexualitet, uppfostran. Dessutom fanns kvinnlig dominans i form av makt genom byskvallret, ryktesspridning.

(mer…)

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »